Det krävs två beslut i riksdagen med ett mellanliggande val för att ändra någon av våra grundlagar. Men inget land ändrar så många grundlagar som Sverige gör.
Den 1 januari 2023 beräknas en ny grundlagsändring träda i kraft som ska ge Sverige en ny lagstiftning mot terrorism. Så här lyder utdrag ur Regeringens proposition;
”Terrorism utgör en svår påfrestning för drabbade samhällen och hotar såväl internationell fred och säkerhet som nationell säkerhet. Terrorism innefattar brottslighet av mycket allvarlig och systemhotande natur och är ett av de allvarligaste hoten mot demokratin, det fria utövandet av mänskliga rättigheter och den ekonomiska och sociala utvecklingen. Sverige behöver därför ha goda möjligheter att kunna ingripa mot terrorism.”
I propositionen föreslår regeringen en ändring i regeringsformen som innebär utökade möjligheter att genom lag begränsa föreningsfriheten, när det kommer till sammanslutningar som ägnar sig åt eller understöder terrorism. Den föreslagna ändringen möjliggör även för lagstiftaren att införa till exempel en bredare kriminalisering av deltagande i en terroristorganisation eller ett förbud mot terroristorganisationer. Det låter väl bra tänker vän av ordning som tröttnat på att parallella samhällen växer fram med egna regelverk och sharialagar. Men frågan som behöver diskuteras är vad regeringen bakar in i begreppet terrorism. En väldigt viktig fråga, med tanke på att det är regeringen som definierar betydelsen gällande vad som är absolut nödvändigt för att befästa demokratin. Det är också regeringen som har befogenheten att bestämma över landets gränser och människors levnadsvillkor som möjlighet till bra utbildning, inte minst yrkesutbildning med lärlingssystem och konkurrensnivån på basala arbeten med rimliga löner. Största grogrunden till att unga rekryteras i yrkeskriminella nätverk, där penningtvättande banker och korruption bland politiker och tjänstemän ingår, (vilket forna polischefen i Södertälje var först ut att rapportera om).
Hur stor är då risken att en grundlagsändring i framtiden kan komma att användas mer godtyckligt. Kommer till exempel protester mot långtgående restriktioner, utegångsförbud eller mot de medicinska övergrepp som de vi såg under Sveriges steriliseringsprocess, under Andra världskriget eller kolonialismen, att kunna klassas som hot mot demokratin?Kommer föreningar som arbetar för att utöka de medborgerliga fri- och rättigheterna att kunna klassas som terrorism?
I den tillfälliga ”pandemilag” som vid senaste beslutet förlängdes till senast 31 maj, kunde Regeringsformen som bland annat föreskriver grundläggande fri- och rättigheter, försvara dessa. Men om dessa tillfälliga förordningar permanentas genom att grundlagen justeras, blir det i praktiken möjligt för regeringen att utlysa undantagstillstånd med åtgärder som utegångsförbud, begränsningar i rörelsefriheten, införande av tvångsåtgärder i samband med medicinsk behandling.
Regeringen föreslår nu i en utredning, gällande ändringar i smittskyddslagen för pandemi eller motsvarande, att det ska ingå att se över vilka punkter grundlagen behöver ändra för att kunna inskränka grundlagsskyddade medborgerliga fri- och rättigheter. Utredningsuppdraget inleds enligt följande;
”En särskild utredare ska göra en översyn av smittskyddslagen (2004:168) och analysera behovet av nya bestämmelser inför framtida pandemier. I uppdraget ingår även att utreda frågor om smittbärarpenning, smittskydd för vissa grupper inom socialtjänsten och tillämpningsområdet för lagen (2012:453) om register över nationella vaccinationsprogram m.m.”
”Arbetet ska utföras med utgångspunkt i de behov av åtgärder som framkommit under covid-19-pandemin och med beaktande av de behov som kan uppstå i samband med andra eventuella pandemier eller epidemier med t.ex. andra smittvägar eller riskfaktorer. Utredaren ska beakta erfarenheter av hanteringen av utbrottet av sjukdomen covid-19 och särskilt tillvarata erfarenheterna av de smittskyddsåtgärder som haft verifierat goda effekter samt fånga upp det som bör utvecklas lagstiftningsmässigt i hanteringen av stora smittspridningar av allmänfarliga eller samhällsfarliga sjukdomar. Utredaren ska även beakta att grundläggande fri- och rättigheter så långt som möjligt ska upprätthållas även vid en pandemi eller epidemi. Inskränkningar ska därför inte vara mer långtgående än vad som är absolut nödvändigt för att förebygga eller motverka en omfattande smittspridning. Syftet med översynen är att utveckla en god författningsberedskap genom långsiktiga lösningar och att säkra viktiga verktyg inför eventuella kommande pandemier eller epidemier.” Den som vill sätta sig in i lagförslaget lite mer kan göra det på regeringen.se
Det här betyder i praktiken att en regering inte längre behöver gå till riksdagen, det vill säga till de folkvalda, för att utöka sina befogenheter. De har de redan med dessa grundlagsändringar gett sig själva den befogenheten;
”Genom så kallad författningsberedskap, det vill säga genom att ha bemyndiganden och annan reglering på plats, kan en kris hanteras mer effektivt än vad som annars hade varit fallet. Relevant lagstiftning bör också uppdateras löpande.” Källa: Regeringen
Värt att diskutera är vad som händer om staten eller en envåldshärskare med helt andra intentioner bildar en regim och främst är intresserad av att utöka sin egen makt och mer av globalistiska maktstrukturer, än av medborgarnas möjligheter att vara delaktiga i de beslut som i allra högsta grad påverkar deras vardag – genom folkvalda, folkomröstningar, medborgarförslag, folkinitiativ och så vidare.
World Economic Forum (WEF) som samlar de mest inflytelserika affärsmännen och EU har sedan avregleringarnas intåg, fått en allt större makt på bekostnad av de folkvalda och vanliga medborgares möjligheter att påverka. Så till vida, att inte ens grundlagsändringar som är på gång och som kan säkerställas genom beslut efter valet, läggs upp bland vallöften, trots att valet inte ligger längre bort än sju månader. Inte heller preciserade satsningar på sjukvården och en återgång till en beredskap som ens är i närheten av det antal intensivvårdsplatser som fanns före årtionden av nedmonteringar, framställs som en valfråga. Trots att restriktionerna följts av trycket på sjukvården.
Förslaget om extraordinära insatser – skall redovisas senast den 15 maj 2022; resterande senast 1 september 2023. Betyder det att det som delredovisas i maj, utgör grund för en proposition till riksdagen om förändringar i grundlagen. I så fall skulle det betyda att med ett mellanliggande val och ett andra riksdagsbeslut, kan beslut fattas redan nästa år, oavsett vad vi medborgare röstar. Särskilt om det inte ens finns med på partiprogrammen som representerar våra folkvalda. Jag ringer en av regeringskansliets rättssakunniga på grundlagsenheten, hon kan inte svara på frågan. Efter att telefonisten på regeringskansliet försökt koppla mig vidare till åtta andra sakkunniga svarar äntligen en man men inte på frågan, utan att han slutat för dagen. Telefonisten har inget lätt arbete med alla som fortfarande arbetar hemifrån, utifrån varierande förtroendetider. Jag blir nu kopplad till en man i Valnämnden, han kan redogöra för processen i normala fall men inte vad som skulle kunna utgöra undantag eller vad som räknas som behövliga yttranden i frågan, mer än att det är en lång process och att det är regeringen som avgör.
När jag ändå har honom på tråden frågar jag om det finns några tecken på förändringar i vallagar som gör att medborgarna ska kunna rösta digitalt i årets val eller åtminstone få en digital valsedel tillsänt via en digital brevlåda eller länk till de valbara partiers röstsedlar, för egen utskrift. Men inte heller detta förslag av Demokratiutredningen anammas. Däremot blir det personliga röstkortet tillgängligt via digital brevlåda. Det betyder att i vallokalerna kommer endast röstsedlar för de partier som vann förra eller förra-förra valet och som valt att ställa upp i årets val, att finnas tillgängliga i vallokalerna. Medan övriga nya partier som bildats tvingas springa runt och distribuera och fylla på sina egna valsedlar, under vallokalernas öppettider. Det blir många valsedlar och kräver en stor organisation. Något som belastar miljön och känns förlegat , när det skulle vara fullt möjligt att själv få hämta dem via internet, samtidigt med röstkortet.
I grundlagens 8 kapitel, i paragraf 14,15, 16 kan du försöka bilda dig en uppfattning om vad som egentligen gäller vid grundlagsändring. På Regeringens sida står också att läsa att Regeringsformen nästan är en grundlag men bara nästan, eftersom Riksdagsordningen som inrättades samtidigt som den allmänna rösträtten och som detaljerat reglerar riksdagsarbetet, avskaffades som grundlag 1974, samma år som Tjänstemannaansvaret togs bort och hör och häpna, av tjänstemännen själva. Nu har Regeringsformen istället en mellanställning mellan grundlag och vanlig lag.
”Riksdagsordningens huvudbestämmelser kan ändras antingen genom två likadana riksdagsbeslut med val emellan eller genom att ett beslut fattas i riksdagen med kvalificerad majoritet. Kvalificerad majoritet innebär i det här fallet att minst tre fjärdedelar av de röstande, och samtidigt mer än hälften av riksdagens ledamöter, måste rösta för ett beslut för att det ska börja gälla.
Riksdagsordningen tar till exempel upp hur sammanträdena i kammaren ska gå till och vad som gäller för talmannen i kammararbetet. En annan del i lagen är bestämmelserna om hur riksdagens 15 utskott ska tillsättas och arbeta. Hur förslag till riksdagen ska lämnas, förberedas och beslutas står också i riksdagsordningen.”
Skulle till exempel ”rätten” att tvångssterilisera människor igen på samma premisser som tidigare, kunna införas, av de som anses intellektuellt funktionshindrade och därmed olämpliga som föräldrar, eller de inte uppfyller folkhälsokriterierna, eller de som anses som asociala människor som man vill ha kontroll på, kunna ske igen? Så sent som 1976 kom lagen som gjorde det möjligt att sterilisera människor, utan att behöva söka tillstånd. Antalet steriliserade steg från runt 1000 till över 8000, när individens eget val sattes i centrum, visserligen under läkares påtryckningar. Skulle Andra världskriget kunna återupprepas eller ses det som nyligen hände i Österrike under pandemin och det som nu sker i Kanada, som något som inte skulle kunna hända här. Eller om det hände, att det är för vårt eget bästa. Kanske det räcker med demonstrationer mot chockhöjda elpriser trots att elen är lika billig att producera som förr, eller mot att Sverige exporterar vapen eller mot obligatoriska digitala vaccinpass.
Hur säkerställs att oberoende information når fram till väljarna inför valet, inför grundlagsändringar och andra viktiga beslut. Vad har vi för val egentligen?
Rekommenderar intresserade att djupdyka i Professor Eyvind Smiths analyser.
Lotte Johansson
Ansvarig utgivare
Foto Ninni Andersson, Regeringskansliet
