Johan Sandwall, ekonom, född i mitten på 40-talet, läste ekonomi vid Stockholms universitet på 60-talet. Efter examen arbetade han i olika företag; 20 år med Sparbanken Stockholms ekonomisystem. En Sparbank är någon som lånar ut pengar som andra satt in, men som i princip upphörde i samband med avregleringen av finans- och kreditmarknaden 1985 respektive 1986. Under en period hade Sandwall även en ledande position i medlemsbanken JAK, vars mål var att låna ut pengar utan ränta. Vilket i princip blir en omöjlighet så länge affärsbankerna tillåts skapa egna pengar. Riksbankchefen Ingves förklarade redan 19 november 2009 att det räcker med att en bank har 2800 kronor för att kunna skapa en utlåningstransaktion på en miljon. Sandwall ger nedan en kort bakgrund till hur det han kallar pyramidspel går till, det som lett till återkommande kriser ungefär vart sjunde år; 1985, 1992, 2000, 2008, 2015.

Sandwall
Mina ekonomistudier hade bland annat lett till att jag fick insikten, att de mesta av våra betalningsmedel skapades av privata banker som skuld. Skuld som belades med ränta som inte skapades. Alltså måste räntan skapas som ytterligare skuld osv osv, ett rent pyramidspel. Jag läste också om den så kallade Kruegerkraschen, om det högt belånade företagsimperiumet som befann sig i en allvarlig likviditetskris sedan finansiärerna börjat säga upp lånen i början av 1930-talet. Kreuger försökte rädda situationen med att ta upp nya lån under februari 1932, via den Svenska Riksbanken och de största bankerna i Sverige. Krueger dödades av ett skott 1932 i Paris, bara några dagar före ett planerat möte i Berlin med riksbankchefen Ivar Rooth, där Krueger skulle delge detaljerna i koncernens ekonomiska situation, en koncern som dominerade 64% av börsen. Efter mordet på Ivar Krueger, hjälpte den socialdemokratiske statsministern Per-Albin Hansson Wallenberg, Bonnier och Svedberg att plundra Kruegers imperium, ägarstrukturerna i det svenska näringslivet förändrades för alltid när de många mindre investerarna, både enskilda personer, mindre företag och bankirfirmor som investerat i Kreugerpapper, fick se sina besparingar gå upp i rök. Fler personer i Kreugerföretagen åtalades för bokföringsbrott, varav fler fick avtjäna längre fängelsestraff. Medan Skandinaviska banken som stod för närmare hälften av krediterna och borgensåtaganden från det svenska banksystemet, erhöll statligt stöd för att överleva.

Tre brev hittades vid sidan om Kreuger, ett till Sune Scheéle som ansvarade för Kreugerkoncernens verksamhet i Indien, ett till Ivars syster Britta, aldrig offentliggjorda, samt en not till Kreugers närmaste svenska medarbetare Littorin men skrivet på engelska;

I have made such a mess of things that I believe this to be the most satisfactory solution for everybody concerned. Please, take care of these two letters also see that two letters which were sent a couple of days ago by Jordahl to me at 5, Avenue Victor Emanuel are returned to Jordahl. The letters were sent by Majestic – Goodbye now and thanks. I K.

Det var en tung insikt att förstå att det inte fanns något motstånd mot den privata vinstmaximeringen. Oändlig tillväxt i en ändlig värld, där målet inte var allmänhetens bästa, utan just privat vinstmaximering. Eftersom politiken styrs av våra betalningsmedel och dessa består av pengar som skapas av privata banker, förstår jag inte hur vi kan definieras som en demokrati.

Efter drygt 50 år av insikter, har det gått som jag förutsåg. Vi har haft ett antal ekonomiska krascher ungefär vart sjunde år (jämför bibelns beskrivningar av jubelår med extra stora avskrivningar vart förtinionde år, då härskaren tvingades medverka för att inte bli avsatt). Den skuldmättnad som med matematisk nödvändighet infinner sig då skuldmassorna likviditetsmässigt måste försörjas, har vi i Sverige löst med ökad skuldsättning. Vi har haft ett antal ”bail-outs”, där vi skattebetalare via staten räddat bankerna. Jämför gärna med hur det är att kissa på sig. Först känns det varmt och skönt men ganska snart blir det vått och kallt. Då bör man nog duscha och byta kläder eller fortsätta att kissa. I Sverige  och för övrigt i hela västvärlden, har vi valt det sistnämnda, kissa mera, det vill säga att öka skuldbördan. Ett talande exempel är USA:s statsskuld på ca 28 triljon dollar (tolv nollor). Den första triljonen tog 200 år, den sista fyra månader.

Här i Sverige har man förberett för bail-in, det vill säga att bankerna sedan riksdagsbeslut 2015 har bättre rätt till våra besparingar, än vi som arbetat ihop dem. Bail-in, kan kanske komma till användning precis som på Cypern, en bank i Italien och en bank i UK. Media har förstås varit sparsamma med info om detta, dessa ägs i princip av samma ägarstrukturer.

Men nu har det gått ca 49 år sedan en riktigt stor ekonomisk konkurs. Det var 1971 när Nixon tvingades koppla loss dollarn från dess värdebas, guldet (jag hoppar lite mellan Sverige och det globala systemet men all finansiell ekonomi hänger intimt samman). Globalt sett har man bland annat i Sverige skapat/försett många stora företag med pengar, genom att köpa företagsobligationer för storleksordningen 100 miljarder kronor. Denna inflation (inflare/inflöde), har redan börjat skapa prisstegringar som drabbar oss vanliga konsumenter. Under 2000-talet har bostadslånen ökat med mer än 3 000 miljarder. Spännande och skrämmande att se vad vi mer kan bli utsatta för. Klart är att det kriminella ekonomiska systemet skapar fattiga, rika och superrika. De superrika är inte /behöver inte vara intresserade av pengar. De har en annan agenda som inte är för allmänhetens bästa. Denna agenda blir tydligare och tydligare men vi koncentrerar oss här på ekonomin. Vi noterar sådant som avskaffande av kontanter (vi riskerar att bli helt låsta och beroende av de privata bankerna som även kontrollerar BankID), skapande av en riksbankens e-krona (e-kronorna kommer att hamna hos bankerna, med staten det vill säga skattebetalarna som garant). 

Vad kan vi göra;

Vi borde förstatliga bankerna, eller åtminstone kräva att all utlåning skall ske från existerande inlåning (alltså 100% kapitaltäckning). Idag kan bankernas kapitaltäckning inskränka sig till bara någon procent. Detta är centralt om vi ska hävda att vi lever i en demokrati.

Ursprungligen har pengar alltid haft en värdebas, en garant från den reala världen. Vi har haft koppar, silver, guld, tobak, olika matvaror, med mera. Tiden var också viktig som måttstock främst i det omfattande jordbrukssamhället. Idag får vi lön efter kompetensfaktor, månads – veckolön, multiplicerat med nedlagd tid. Det vi betalar för vårt gemensamma samhällsliv/skatten tas dock INTE ut efter tid, utan omvandlas till en procentsats med hjälp av ett invecklat skattesystem, med gynnsamma avdragsrättigheter för den som har kunskap nog eller pengar att köpa den för.

Det är nu dags att lyfta fram vår tid som värdebas. Alla har vi 24 timmar per dygn, i i stort sett lika många år. Jag förstod detta när tidsfaktorsystemet togs upp i en riksdagsmotion 1976. Nu, 45 år senare hoppas jag att tiden är mogen. Fler och fler inser att vårt ekonomiska system är bankrutt, att det måste reformeras för att skapa ett livskraftigt och uthålligt samhälle. Där människor som idag slås ut av ett odemokratiskt system kan skapa sig en framtid. Där våra äldre som kämpat, får den värdiga ålderdom de förtjänar.

Johan Sandwall
Foto och redigering Lotte Johansson

Johan Sandwall återkommer med en artikel om hur tidsfaktorsystemet skulle kunna bli en demokratisk nystart

Gillar du detta? Ta en sekund och stöd Dagens Demokrati genom Patreon!