Medan svenska folket firar de släppta restriktionerna, filar regeringen på det formella beslutet om att tillsätta Lars Hedengran, rättschef vid Socialdepartementet sedan 15 år som utredare samt på de utredningsdirektiv som ska ligga till grund för att analysera möjligheten att lagstifta om olika åtgärder vid stora sjukdomsutbrott; som att begränsa folksamlingar, införa utegångsförbud, tillfälliga regionala reseförbud. Men också förstärkt lagstöd för smittskyddsåtgärder inom socialtjänsten, som isolering och sanktioner mot personer som inte följer olika smittskyddsrestriktioner. Hedengran var med och utformade de särskilda pandemilagarna under Covid-19. Han förväntas redan på torsdag få sin utnämning, när regeringens beslut tas.
Socialminister Lena Hallengren vill belysa extrema smittskyddsåtgärder för att antingen kunna avföra eller överväga möjligheterna att införa dessa i vår lagstiftning. Vid pressträffen meddelade Hedengran att de kommer ta sats i nuvarande smittskyddslag för att se hur den behöver förändras, för att ta höjd inför nya pandemier. Senast den 15 maj 2022 ska utredningen om utegångsförbud vara klar. 30 november om de regionala smittskydden har tillräckliga resurser och inom två år ska resterande delar presenteras.
Ett virus fungerar ungefär som människor, trycks de undan för mycket, övergår flocken i nya mutationer. Hårdare restriktioner har dock inte haft någon bevisad effekt på de länder som redan tillämpat dessa. Så vad har folket för möjligheter om hårdare restriktioner trots allt införs. Var är diskussionerna bland riksdagspartierna om detta?
Ska ett parti ta sig över 4% spärren vid nästa val, behöver de satsa på hur vi kan säkerställa de medborgerliga rättigheter vi redan har och vad vi behöver komplettera dessa med. Jag saknar diskussioner som oövervakad, kostnadsfri, oberoende information, tydligt särskild från propaganda och reklam, tillhandahållen samtliga medborgare i den form de önskar. Och om ett medie- och presstöd till minst två oberoende lokala skriftliga publikationer, tevekanaler, radiokanaler och poddar, vilka driver objektiv lokal journalistik, med uppgift att granska makten, inklusive lyfter fram beslutsunderlag som motioner, remisser och folkinitiativ – på lokal, regional såväl som nationell nivå. Men också på EU- och global nivå när så många beslut där berör oss. Det vill säga, presstöd ska inte ges till den som genom ägarskap, styrelsepost eller arbete på någon nivå, riskerar att hamna i en jävsituation och det är inte bara den ena sidan som ska lyftas fram, det är inte journalistik.
Vi behöver också se till att Offentlighetsprincipen efterlevs, där allmänintresse enligt grundlagen sätts i främsta rummet igen, gällande all skattefinansierad verksamhet, oavsett om den drivs i kommunal, statlig eller privat regi. Brott mot Offentlighetsprincipen, Yttrandefriheten och Meddelandefriheten måste beivras, för att visselblåsare inte ska straffas.
Demonstrationsfriheten måste vara okränkbar, annars kan vi behandlas hur som helst. Riksdagen, alltså våra folkvalda, har redan 2018 tagit beslut om att återinföra Tjänstemannaansvaret, det som gör att straffansvar kan utdömas när ämbetesmän och tjänstemän inte längre agerar utifrån allmänintresse och rådande lagstiftning. Utan längre fördröjning måste beslutet nu verkställas. En oberoende kommission som till exempel Transparency International Sweden, behöver utreda vilka konsekvenser fördröjningen gett, liksom det beslut som initierades av tjänstemännen själva, att avföra Tjänstemannaansvaret. Vidare beslut bör tas utifrån utredningens resultat.
Betalningsmedel, oavsett form måste säkerställas. Det är inte rimligt som idag, att en kartell av banker inte ens har en buffert som motsvarar kontoinnehavarnas medel, utan kan låna ut 75-80 procent mer än de har täckning för i eget kapital. Medan skattebetalarna tvingas köpa obligationer och ta smällarna när miljon eller miljardutdelningarna till aktieägarna förvandlas till minusposter och kundernas konton inte innehåller den summan de borde. 12 miljarder kronor förväntas nu SE banken dela ut till sina aktieägare, Handelsbanken 11 miljarder, samma som Swedbank, medan Nordea delar ut 19 miljarder, medan räntor på lån förväntas dubblas. Stat, kommun och medborgare måste mot en avgift, precis som för alla andra varor och tjänster, kunna använda sig av eller utfärda även digitala betalningsmedel, utan att det slås på en ränta, så länge betalningen sköts enligt avtalad tid. Varje medborgare måste dessutom garanteras en frivillig, oberoende digital ID, inte som idag, ägd helt av affärsbankerna eller privata företag som har rätten att stänga av tjänsten om du inte i deras subjektiva ögon är en trogen kund nog. Det var trots allt staten som initierade digtital ID men som lät bankerna av administrativa skäl tillhandahålla en BankID.
En digital signatur måste dessutom likställas med en skriftlig, även vid folkinitiativ, medborgarinitiativ och omröstningar i kommunala-, landstings-, nationella-, och globala val.
Transparens i kommunala- och statliga budgetar måste råda, enkla att överblicka med sökbara enskilda poster, där medborgarna ges möjlighet att offentligt ifrågasätta poster och lägga in veto, om de skattefinansierade verksamheterna inte bedrivs enligt uppställda mål. Där fortsatt inbetalning stryps eller resurser kan krävas tillbaka, om medel används felaktigt.
Ett generellt skattefritt verksamhetsbidrag skulle för övrigt kunna ersätta samtliga bidrag för den som behöver praktik, fortbilda sig, engagera sig i politik, ideellt föreningsliv, kulturverksamhet, journalistik, forskning, kommunal /statlig verksamhet eller kooperativ /enskild verksamhet som gynnar människa och miljö – inom ramen för demokrati och gällande svensk lagstiftning, som även tillfaller den som behöver vara föräldrarledig, är sjuk eller pensionerad, där skatt inte tas ut före de säkerställt en dräglig självförsörjningsnivå. Det garanterar att skatten aldrig kan bli för hög, samtidigt som jakten på avdragsmöjligheter mest drabbar de som jagar avdragen.
Just nu tas många beslut som i mångt och mycket påverkar många människors vardag. Det politiska systemet, där bestämmandet var tänkt att utgå från folket, känns långt borta. Klyftorna mellan människor ökar allt mer, mellan de som kan påverka och inte, mellan de som har kunskap och inte, mellan de som kan leva ett bra liv och inte. Vilken grupp vill du tillhöra, den dag dina barn frågar dig vad du gjorde när du såg vad som hände? Varför kan vi inte bara alla arbeta för att det ska löna sig att göra gott.
Text & Foto Lotte Johansson
Ansvarig utgivare
