Den 3 oktober 2000 arrangerar gymnasiet i Vallentuna en studiedag på temat IT och demokrati, syftet är att försöka väcka intresset för politik bland unga. Ett företag som har utvecklat ett elektroniskt debattsystem kommer till gymnasiet och sätter upp ett nätverk. Arbetet med datorerna leds av en moderator som går igenom hur systemet fungerar och berättar att alla inlägg och omröstningar är anonyma för att ingen ska behöva vara rädd för att yttra sig. Alla inlägg syns på skärmarna, men man kan inte veta vem som har skrivit vad. Moderatorn frågar vilken som är den viktigaste politiska frågan för unga. Vad vill de ändra på? Eleverna skriver snabbt och förslagen rasslar in. »Mera raster i skolan!« »Tätare tågtrafik till Kårsta.« »Kuken vill in.« Seriösa förslag blandas med oseriösa kommentarer som moderatorn skyndsamt tar bort. Efter ett tag är det dags för rangordning. Förslagen rangordnas genom poängsättning via datorn. Nu är det dags att precisera förslaget. Moderatorn ställer ett par inledande frågor. Idéerna haglar och de oseriösa kommentarerna försvinner när studenterna märker att systemet fungerar och leder någon vart. Idéerna rangordnas på samma sätt som tidigare och visionen blir alltmer konkret.
Arbetet med datorerna avbryts och debatten övergår till att bli muntlig. De inbjudna politikerna inleder genom att presentera sig med namn och parti och håller varsitt inledande tal. Därefter ställer en politiker dagens huvudfråga: »Varför är så få ungdomar politiskt aktiva?« Efter en stunds tystnad räcker en student försiktigt upp handen. »Jag gillar inte att man måste välja ett åsiktspaket. Jag upplever att mina uppfattningar inte går att placera på en höger-vänsterskala.« »Alla frågor är i grund och botten ideologiska«, svarar politikern som ställde frågan. En annan elev tror inte att han skulle kunna påverka genom politiken. »Besluten fattas nog ändå bara ovanifrån«, säger han. »Du har nog inte riktigt förstått hur demokratin fungerar«, får han till svar från en annan folkvald. En tredje elev upplever politik som tröttsamt och oengagerande. »Tvärtom, det är faktiskt väldigt engagerande«, säger en tredje politiker käckt. »Man har inte tid att engagera sig politiskt för det finns så mycket annat som man vill göra«, säger en fjärde elev. Nu nickar de inbjudna politikerna instämmande. »Precis vad vi trodde. Det finns så mycket annat kul att göra när man är i er ålder. Jaha ja. Är det inte kafferast snart? «Jag kan inte hålla tyst utan räcker upp handen och frågar varför de folkvalda inte vill lyssna när eleverna faktiskt kommer med befogad kritik mot det demokratiska systemet. Då svartnar ögonen på en politiker och han svarar med en tio minuter lång svavelosande moralpredikan som går ut på att jag ska minsann inte komma och påstå att det finns brister i demokratin för det vet jag ingenting om! Därpå pratar nästa politiker i tio minuter, luften blir sämre och eleverna tappar intresset. Sedan pratar nästa politiker i tio minuter, eleverna börjar småprata. Sedan pratar nästa politiker. Det har nu blivit uppenbart att eleverna tappat intresset.
När den så kallade debatten avslutas och studiedagen är över samlas min studentgrupp i dörröppningen till teatern, för att reflektera över sina erfarenheter av studiedagen. De är överlag väldigt positiva till IT-delen men gillade inte den efterföljande muntliga debatten. De förundrade sig över att vissa politiker kunde vara så okänsliga. Snabbheten och strukturen i det elektroniska debattsystem som användes var som bortblåst i den muntliga debatten. De upplevde att det politiska systemet byggde på en hierarkisk struktur som inte fanns i datorvärlden. Samtalet utanför dörren kom att handla om skillnaderna mellan de olika kommunikationsformerna. Studenterna upplevde att skillnaden mellan muntlig och skriftlig kommunikation var påtaglig. Jag frågar om de kan peka på orsakerna till att den skriftliga debatten på nätet var så mycket bättre. Vilka väsentliga skillnader finns?
• I den skriftliga debatten kom innehållet att stå i fokus, medan talarna som personer stod i centrum vid den muntliga. En anledning var att den skriftliga debatten var anonym – något som den muntliga av naturliga skäl inte kunde vara.
• Möjligheten att rösta anonymt eller göra anonyma inlägg fanns bara i den skriftliga debatten. Det stärkte deltagarnas integritet. Man kunde rösta utan att röja sin uppfattning eller ställa en anonym fråga utan att stämplas som okunnig. I den muntliga debatten undvek många att yttra sig av rädsla för att göra sig till åtlöje.
• Skriftlig debatt är icke-linjär till skillnad från muntlig. Fler personer kan skriva på datorerna samtidigt utan att störa varandra. Om den skriftliga debatten är välstrukturerad kan läsaren själv hitta de intressanta argumenten. Flera diskussioner kan pågå parallellt. Det innebär att tempot kan hållas uppe. När debatten blev muntlig och »linjär« så sjönk tempot och många blev uttråkade.
• Det går inte att avbryta eller överrösta varandra i en skriftlig debatt. Om fler däremot pratar samtidigt så hörs bara den mest högröstade.
• Valfriheten är större vid skriftliga debatter. Om ett inlägg blir för långt eller osakligt på Internet så slutar man att läsa, men av artighetsskäl är man tvungen att sitta tyst och lyssna på långa tal.
• Det går i regel snabbare att läsa än att lyssna. Muntlig debatt tar längre tid, vilket betyder att det blir konkurrens om tidsutrymmet. Konkurrensen om tidsutrymmet finns inte i skriftliga debatter.
• Retoriska knep gör sig bättre i tal än i skrift. Skriftlig argumentation ger läsaren tid att granska argumenten, och med en sökmotor är det lätt att kontrollera om påståenden stämmer. Därigenom kan dåliga argument lättare upptäckas och avslöjas.
• Det skrivna argumentet dröjer sig kvar, till skillnad från det muntliga som försvinner. Den skriftliga debatten finns kvar långt efteråt för den som vill gå tillbaka och analysera den.
Att just den skriftliga formen är mer demokratisk än den muntliga formen är en stark aha-upplevelse, inte bara för eleverna utan för mig också. Till skillnad från den skriftliga debatten, som de nyss hade provat på och där alla hade lika mycket inflytande, gynnar den muntliga formen dem som redan har makten, talets gåva och självförtroendet. Varför avgörs all politik i muntliga sammanhang? Eleverna suckade över att det var så enkelt och roligt när datorerna användes, och sen blev det så tråkigt och ointressant. Varför ska politik vara som det är?
När politikerna bredde ut sig så tystnade eleverna. Den livfulla debatten på nätet ersattes av ett offentligt samtal mellan elever och politiker som alla var tvungna att följa. Samtalet handlade om demokrati, men det var tydligt att politikerna också hade en dold agenda. De konkurrerade om elevernas röster i kommande val. De lyfte fram sig själva och sina partier och passade gärna på att trampa lite på sina meningsmotståndare. En patriarkal, hierarkisk ordning uppstod i aulan som inte hade funnits under det inledande IT-arbetet. Högst upp i rang befann sig ett antal manliga politiker som med sina mörka och klangfulla röster fick allt de sade att låta självklart. Eleverna som vågade ifrågasätta dem möttes av milt tillrättavisande tonfall som fick dem att känna sig dumma.
»Vi lever faktiskt i en demokrati, det betyder att man får komma med förslag till förändringar«, säger jag. »Det är idéerna som konkurrerar med varandra. Om ni har en bättre idé om hur demokratin ska fungera så får ni bilda ett parti och ställa upp i valet.« Så slänger jag fram förslaget att vi ska registrera ett parti som har »demokrati på internet« som idé, och som inte har några andra vallöften än att »vi röstar om saken«. Eleverna blir stormförtjusta. Denna händelse är starten på demokratiexperimentet Demoex i Vallentuna, där alla från 16 år får vara med och rösta.
Texten är hämtad ur Per Norbäcks ebok ”Den okända hästen från Aten”
Vill du också göra ett demokrati experiment i din kommun, varför inte lämna in ett förslag om att registrera ett parti som har »demokrati på internet« som idé, och som inte har några andra vallöften än att ”vi röstar om saken”, med en kort programförklaring och en lista på punkter som behövs för att en aktiv demokrati ska kunna utövas på jämbördiga villkor. Det förslaget skriver ii alla fall jag under på, inför valet. Man måste inte alltid uppfinna hjulet, kopiera det bra som finns och bygg vidare.
1997 åkte jag själv runt till några av Sveriges skolor från Ystad till Härnösand för att finna ut varför intresset för skola ebbade ut bland elever i takt med att de gick upp i årskurs. Det generade i en film om hur man lyckas fånga och behålla elevernas intresse. Det är egentligen inte alls svårt, det gäller bara att bestämma sig för det och att tillsammans med de involverade utarbeta en handlingsplan. Lämpliga verktyg jag själv använder mig av för att slippa ändlösa möten som inte leder någonstans är Open Space Technology eller Design Thinking.
Lotte Johansson
Ansvarig utgivare
Swisha dit bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati” . Eller bidra med en egen artikel. Alla teorier ska vara välunderbyggda med tydliga källhänvisningar.
