De flesta svenskar uppfattar nog svensk demokrati som relativt välutvecklad och avancerad i jämförelse med andra länder.
Sveriges demokrati är ur många aspekter är välfungerande, och ofta får höga betyg i internationella mätningar, såsom förekomst av korruption, grad av rättssäkerhet, grad av valfusk, och myndigheternas öppenhet och offentlighet, där ligger Sverige ofta ligger i toppklass.
Det finns dock ett annat fält, som det inte alls ser lika bra ut, tvärtom har Sverige backat sedan 1950-talet när det kommer till demokratins kärna: Väljarnas möjlighet att utöva makt under och mellan valen.
Eller kanske tråkigt uttryckt – valtekniska och deltagardemokratiska frågor.
Vad betyder nu det? Förenklat kan man säga att området handlar om alla andra demokrati-instrument än just allmänna val, men även hur finkänsliga valen är i konsten att fånga upp opinioner. Ett annat centralt begrepp är mellanvalsmakt.
Mellanvalsmakt
Låt oss börja med att titta på frågan om mellanvalsmakt. Området kan sammanfattas i frågan:
I vilken mån har väljarna makt mellan valen i Sverige?
Tyvärr har vårt land parkerat sig i strykklass i just den kategorin. Vi är helt enkelt sämst i den demokratiska världen på området, och det har över tid (från 1950-talet) blivit sämre, tvärtemot vad många kanske tror.
Svenska väljare har idag endast tillgång till två demokratiska instrument: de tre valen som inträffar på samma dag vart fjärde år, samt kommunalt folkinitiativ. I en internationell jämförelse är detta sensationellt lite. Det kommunala folkinitiativet är i sin utvecklade form en ganska kraftfull institution, men är dock urvattnat i sin nuvarande form, och skulle behöva förstärkas. Då våra tre val är sammanslagna sedan början av 1970-talet, har svenska väljare dessutom längst mellan valen av alla demokratiska länder. Ett faktum som många inte heller känner till.

Låt oss titta på maktmöjligheterna som väljare i några andra västliga demokratier har. Genomgången sker i fallande ”popularitetsordning”, dvs hur vanligt förekommande just det instrumentet är i världen:
❁ Skilda valdagar
Inget annat demokratiskt land har lagt alla sina allmänna val – dvs lokalval, regionval och parlamentsval – på samma dag. Orsaken är att sammanslagna val anses skapa skuggeffekter för de mindre valen, som då dels får mindre uppmärksamhet i media och gatubild än de annars hade fått, dels för att skeenden i lokalpolitik riskeras att sammanblandas med skeenden i rikspolitiken och vice versa.
En annan avigsida med sammanslagna valdagar är att de kommunala och regionala politikerna och tjänstemännen inte granskas av media och väljare, åtminstone inte i samma utsträckning som de annars hade gjort.
Sammanslagna valdagar är därför att en drivande faktor för inkompetens och dåligt ledarskap – något som är extra allvarligt om man beaktar att lagstiftare (dvs riksdagspolitiker) nästan alltid rekryteras ur basen av kommun- och regionpolitiker. På denna punkt har demokratin i Sverige gått bakåt, då valen slogs ihop i början av 1970-talet. Samtidigt (i olika omgångar mellan ca 1955 och 1970) sammanslogs en stor del av landets kommuner till större enheter, vilket fick ytterligare anonymiserande effekter på den viktiga lokala politiken.
❁ Petition
Är förmodligen det näst mest populära instrumentet för mellanvalsmakt i andra länder. Petition innebär att väljarna har lagstiftad rätt att samla namnunderskrifter för att väcka frågor i landets parlament. I de brittiskt präglade länderna; som Kanada, Australien, Nya Zeeland, Irland och Storbritannien är petitioner en självklar del av det politiska livet. Får petitionerna ett visst antal underskrifter måste frågan tas upp till debatt i landets parlament. Ännu fler underskrifter innebär att förslaget måste tas upp till omröstning. Även i Danmark och Finland finns en form av petition (Borgerforslag och Medborgarinitiativ).
❁ Digitalt medborgarförslag
I flera länder kan väljare kan skicka in förslag digitalt till en offentligt administrerad sida. Dessa förslag kan sedan röstas upp eller ner, av väljare som legitimerar sig gentemot systemet för att undvika flergångsröstning. Instrumentet finns bl.a. på riksnivå i alla länder som använder petition, de baltiska länderna, men också i Malmö stad där det kallas ”Malmöinitiativet”.
❁ Folkomröstningskrav för grundlagsändring
Danmark, Australien, Nya Zeeland, Holland och Irland har folkomröstningskrav på grundlagsändring som en garant för att parlamentet inte ändrar grundlagen lättvindigt. I Sverige är det i ett internationellt perspektiv osedvanligt lätt att ändra grundlagen. Det som krävs är ett mellanliggande val, men det ena beslutet kan tas strax innan riksdagsvalet, och beslut nummer två när riksdagen samlas igen, vilket betyder att väljarnas makt över grundlagsfrågor i praktiken är högst försumbar. Riksdagsval i Sverige handlar aldrig om grundlagsfrågor trots att flera stora grundlagsändringar har skett.
❁ Obligatoriska lokala kontor för parlamentsledamot
I många brittiskt präglade länder som Australien, Nya Zeeland och Storbritannien finns det lagkrav på lokala öppna kontor för rikspolitiker och regionpolitiker där de kan möta väljarna någon eller några gånger i veckan. Kontoren är inte knutna till ett parti, utan ligger där de ligger oavsett majoritet. Jämför ungefär med ett öppet litet bibliotek eller medborgarkontor. I Sveriges finns en slags motsvarighet i att riksdagspolitiker ofta reser i sina hemlän, men vi har inga fasta punkter där det går att träffa “sin” riksdagsledamot.
❁ Samskapad grundlag
Island står förmodligen för det mest unika exemplet på mellanvalsmakt i världen. Mellan 2008 och 2012 inbjöds islänningarna att skicka in förslag till landets nya grundlag. Förslagen sammanställdes av en medborgarpanel bestående av 25 personer, vars uppdrag var just att inhämta medborgarnas åsikter, bl.a. via sociala medier. År 2012 röstade medborgarna ja i en folkomröstning till den nya “samskapade” grundlagen. Den har dock ännu (2024) inte antagits av Alltinget, utan grundlagen från 1944 gäller fortfarande.

Valkänslighet
Vid sidan av mellanvalsmakt kan man även tala om valkänslighet, dvs i vilken mån de allmänna valen förmår att fånga upp den allmänna opinionen. Även på detta område ligger Sverige efter. Låt oss titta på exempel från andra länder:
❁ Rörlig valdag
Frankrike, Storbritannien, Danmark m.fl. länder tillämpar detta. Förenklat går det ut på att regeringschefen (dvs stats-/premiärministern) måste utlysa val inom en bestämd tidsperiod, men att det inte finns något exakt datum för val. Fördelen med systemet är att taktiskt spel kring valdag och mot mandatperiodernas slut blir mindre och istället blir det större fokus på sakfrågor. Valrörelserna blir också kortare, samt fokus på oviktiga personfrågor och försök till skandalisering mindre.
❁ Låg spärr till parlamentet
I många länder anses en 4%-spärr vara för hög. Turkiet, Tyskland och Estland har högre spärr än Sverige (10%, respektive 5% och 5%), men många har också lägre eller ingen spärr alls. Folketinget i Danmark har 2%-spärr, medan t.ex. Holland och flera andra länder inte har någon spärr alls.
❁ Lokala folkomröstningar och ämbetsval, i samband med val
Framförallt i USA är det vanligt med lokala folkomröstningar i samband med allmänna val. Förutom en valsedel (vallista) förses väljarna då med en lång lista med olika lokala förslag, som de kan ta ställning till. I dessa omröstningar kan även offentliga ämbeten av olika slag väljas, som t.ex. den lokala sheriffen. USA har något typ av val vartannat år, då ⅓ av ledamöterna i representanthuset måste väljas om vartannat år.
❁ Enkel överförbar röst
Tillämpas på Irland, Malta, Australien samt i lokala parlament på olika håll i världen, bl.a. i Skottland. Det är ett väldigt speciellt demokratiskt instrument, som omöjliggör s.k. “bortkastade röster”. Istället för att rösta med en röst får väljarna sätta ihop en lista. Om Kandidat 1 på listan inte kommer in i den beslutande församlingen, går man till Kandidat 2 på listan. Om den kandidaten inte kommer in fortsätter man till nästa, o.s.v..
Krafttag för Sveriges demokrati
Sverige då? I den år 2016 tillsatta Demokratiutredningen (Wästberg) föreslås ett tjogtal demokratiska instrument, inspirerade av övriga världen – för att utveckla svensk demokrati. Bland annat digitalisering, sänkt rösträtt och folkinitiativ på samtliga nivåer. Inga av dessa förslag har hittills genomförts.
Sverige behöver fortsätta utveckla sin demokrati för att föra makten närmare folket. Alla ovanstående punkter är genomförbara men prioritet bör läggas likt de få punkter partiet Direktdemokraterna har tagit fram i sitt partiprogram vilket är att det bör införas folkinitiativ på samtliga nivåer och att alla folkomröstningar skall vara bindande.
I ett internationellt perspektiv är svensk demokrati på många sätt torftig och trubbig, och saknar relevanta instrument för mellanvalsmakt och finkänslighet. Svensk demokrati är i stort behov av vidareutveckling.
Texten skriven av en medlem från partiet och redigerad av redaktionen.