Idag får vanliga löntagare betalt utifrån den tid de arbetar, oavsett om lönen räknas per timme eller månad. Men av någon anledning byter vi plötsligt beräkningsgrund till procent när inkomstskatt ska betalas på samma inkomst, drygt 30 % för de flesta.
Med nuvarande procentuella skattesystem måste en låginkomsttagare arbeta många, många fler timmar, bara för att kunna betala alla skatter. Likadant är det för medelinkomsttagare, enskilda företagare och de bolag som inte har förmånen att kunna vänta ut årets vinst och därmed kunna komma ner i 20 % bolagsskatt istället. Behöver de anställa någon måste de betala arbetsgivaravgift. 1970 gick den från att ha legat på drygt 10 % till nuvarande dryga 30 %. Alla verksamheter kan inte stänga för semester eller vid sjukdom

Att hitta de avdragsmöjligheter som finns i den mer än 3 000 sidor långa skattelagstiftningen, för de runt 50 skatter vi har, är något de allra flesta inte förstår, förmår eller kan betala 2 000 kr i timmen för skatteexpertis i vårt finansiella system. Något den traditionella gymnasieskolan haft år på sig att förklara men inte ens omnämner. Precis som hur och var man kan sätta upp extra bolag för att få ner skatterna som i till exempel Apples fall, 1.5 % i Europa eller hur ens pension kan ta sig över genomsnittlig pension om 23 000 kr per månad. För de med allmänn garantipensionen är genomsnittet för män 13 300 kr och för kvinnor 11 800 kr, vilket åter igen beskattas. De som var hemma när vi var barn, långt innan förskola och privata pensionsfonder ens var på tapeten, de som slet ut sig på verkstadsgolvet när vi började skolan, tillhör förvånande nog de lägre skiktet.

Även den som idag väljer att stanna hemma med barn/gå ner i arbetstid tills barnet kan kommunicera i ord eller som lägger tid på att föräldrar, far- och morföräldrar ska få den stimulans den allmänna äldreomsorgen eller hemtjänstens insatser saknar, med så lite som tre minuter hos en ”kund”. Trots höga inkomstskatter, får de räkna med en låg pension för att få ihop familjepusslet. Spricker det sitter samma person igen med svarte Petter, pensionspoäng är inget som delas lika mellan föräldrar. Vad den del av befolkningen som bränner ut sig eller vad den del av befolkningen som folksjukdomen ensamhet kostar i liv och pengar är inte heller något som basuneras ut.

Det går 24 timmar på ett dygn, en tredjedel behöver vi sova, en tredjedel borde gå till vardagliga sysslor, familj, träning, fritid och resten till att arbeta, oavsett om det är ett lönearbete eller kombinerat med ideell verksamhet. Basala behov vi har, oavsett var vi bor eller kommer ifrån.

Genom att använda samma beräkningsgrund för inkomst och skatt, den fasta värdebasen tiden, skulle vi alla investera inkomster från ett visst antal arbetade timmar, samma antal för alla, baserad på kommunens framröstade budget, innehållande faktiska utgifter och inget annat. Då skulle pengarna räcka till en bra välfärd, en välfungerande infrastruktur, rimliga inkomster, pensioner, bra utbildning och den buffert vi kan behöva ibland. Vi skulle alla vara aktieägare i bolaget Sverige med välmående medborgare som utvecklas i en hälsosam miljö som högsta prioriterade mål. Pensionärer och sjukskrivna skulle inte betala skatt alls före de uppnått genomsnittslön i den kommun de bor i, medan arbetstid över sex timmar om dagen inte tidskattas alls. På sikt skulle bidrag kunna fasas ut när Tidskatt systemet gör oss självförsörjande, genom att låta oss behålla mer av vår inkomst, för att vi alla ska kunna bygga vår egen lilla lokala verksamhet, skola, äldreomsorg, fritidsverksamhet eller vad vi nu vill satsa på. Eller tror någon på fullaste allvar att en riskkapitalist från ett skatteparadis sätter Sveriges skolbarns utveckling, våra pensionärers välmående, att våra sjuka ska bli friskare och att vår infrastruktur fungerar i främsta rummet.

I första steget skulle vi kunnna fasa ut de skatter som lagts på våra basala behov, på det som är bra för människan och vår gemensamma miljö. Även arbetsgivaravgifter för lokala småföretagare skulle kunna tas bort. Som bonus skulle vi slippa den mer än 3 000 sidor snåriga skattelagstiftningen, alla resurser som måste läggas på att täppa till kryphål, moms snurror, svart arbete och annat, liksom alla som kontrollerar avdragen och bidragen. De resurserna kan vi istället använda bättre i infrastruktur, i vår välfärd och i ett uppdaterat livslångt lärande.


Jag är direktdemokrat för att jag vill kunna ha tiden att sätta mig in i saker, bidra till kollektiv intelligens, dela med mig av kunskaper, erfarenheter och för att  kunna rösta om saker som påverkar min vardag. Oavsett om förslaget läggs av en enskild, en organisation, en förening, eller ett parti. Eller som i detta fall, motionen om Tidsfaktorekonomi, för få en bättre resursfördelning och ett ekonomiskt system i harmoni med naturlagarna. Redan 1969 tågade en tidig direktdemokrat, Kalle Gustafsson, upp till dåvarande finansminister Gunnar Sträng som inte var intresserad. Skrev istället till Kjell-Olof Feldt, som faktiskt svarade att det kanske vore en bra idé men att det inte skulle vara möjligt på grund av ”kontrollsystemet”, utan någon närmare förklaring eller utredning.

1976 la en riksdagsledamot, en pilot (och silverflygare), en motion om tidskatt som följdes av tystnad istället för debatt. 88 år gammal gjorde Kalle nu ett sista försök att nå ut i ett ”ÖPPET BREV – till Sveriges medborgare”. Hade vi haft direktdemokrati hade det med tillräckligt många medborgare som slutit upp runt förslaget, gått vidare till omröstning men först efter att medborgarna informerats om att det fanns, fått möjligheten att fördjupa sig i konsekvenserna och fått en överskådlig budget med möjlighet att ställa klargörande frågor.

Inom direktdemokratin kan jag också välja att delegera min röst i olika frågor till någon jag vet är bra på just den typen av frågor, medan jag har frihet att delegera andra sakfrågor till andra som är bra på just det. Alla kan inte vara bra på allt. Alla kan inte engagera sig i allt. Börjar den jag delegerat min röst till att driva en annan agenda än vad de kommunicerat ut, kan jag enkelt ta tillbaka delegeringen av min röst, i just den eller de frågorna och behöver inte vänta fyra år på ett nytt vall. Jag röstar då själv istället. De senaste valen har jag allt mer känt att min röst inte spelat någon roll, så vill jag inte ha det.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati. Vi uppbär inga press- eller mediestöd, 
123 538 37 40 skriv Dagens Demokrati

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här