Ett vanligt problem med tolkningar av begreppen demokrati och politik är att demokrati förminskas till val och representation genom folkvalda parlament medan politik främst ses som debatter och förhandlingar mellan politiska partier. Demokrati som metod för mellanmänskliga beslut och överenskommelser genom samtalsprocesser fungerar också utan stående representation som i fallet föreningar, företag och forum. Medan politik som spontana och planerade mellanmänskliga konflikter sker också utanför politiska partier.
Idag finns det inget land som är helt nyliberal i meningen att den offentliga sektorn är mycket liten samt avgränsad till funktioner som polis och militär och där marknader är mindre reglerade och mer globaliserade. Inte ens Chile, som sedan 1970-talet har varit exempel på diskussioner angående socialism och nyliberalism samt rörande roller för privata och offentliga institutioner, har undkommit den utvecklingen av olika skäl.
Även om Chile, åtminstone teoretiskt och genom tankeexperiment, hade varit ett helt nyliberalt system så hade inte ett sådant system automatiskt varit odemokratiskt eller “avpolitiserat”. Eftersom demokratiska och politiska processer fortfarande hade funnits genom att människor i vardagliga samtal, initiativ och engagemang ägnar sig åt att hantera olika problem, risker och utmaningar, lokala som globala. Liknande utveckling och praktik hade även existerat i till exempel helt anarko-socialistiska eller ekologistiska/gröna samhällsmodeller där staten har ingen eller mycket begränsad funktion.
Varje samhälle påverkas även av övergripande global utveckling som rörande hur människor skapar teknologi, påverkar klimatet och utvecklar nya sociala beteenden. Praktiska liksom komplexa problem återuppstår och behöver hanteras i både demokratier och diktaturer. Allt från frågor rörande parkeringsplatser och parker till klimatomställningen och utbildning måste människor på ett eller annat sätt diskutera och förhålla sig till.
Ett problem som många och främst vänsterorienterade kritiker av nyliberalism missar är att övertro och orimliga förväntningar på politiska partier och offentliga system också är dåligt för demokratin. För alternativ till demokrati är inte bara diktatur med ett politiskt parti eller en diktator som styr hela landet utan finns även i form av populistiska och godtyckliga majoritetsstyren. System där människor tänker i stilen “bättre med mat och medicin än demokrati utan mat och medicin” men utan att tänka djupare om ett sådant system är hållbart eller effektivt på lång sikt.
I modern historia har just samhällen som Sovjetunionen varit väldigt politiserade eftersom den formella ideologin bestämde om allting från lekar och spel till mat och dryck. Idag är det i samhällen som Venezuela, Kuba och Kina som visar hur illa saker och ting kan gå när väldigt mycket blir “(parti)politikens ansvar” samtidigt som människor direkt eller indirekt förhindras att engagera sig i hanteringen av olika problem och utmaningar. I Chiles fall finns det sedan tidigare flera anledningar varför konstitutionen från diktaturens tid behöver förändras. Men lösningen är inte att skapa ett vänsterpopulistisk auktoritärt styre utan att fler chilenare kommer överens genom vardagliga samarbeten, samtalsprocesser och decentraliserade initiativ med respekt för politisk pluralism och konstitutionella friheter.
Vladan Lausevic
Bakgrund som analytiker av konstitution och demokrati i Chile.
