”Vi har alla förlorat på att stora delar av sanningen om kvinnors rösträtt har fått falla i glömska. I dag finns alltför många som vinner partipolitiska poäng på att kunskapen i denna sak, blivit reducerad med fokus på ett enda årtal, 1921.”

Så börjar Gun Svensson sin debattartikel som publicerades på Norrtälje tidning den
9 november. Gun menar att när fokuset läggs till ett enda årtal, radikaliseras folk och information undanhålls, vilket skadar demokratin. Gun börjar sin upplysning av kvinnlig rösträtt i Sverige med kommunalvalet 1862, men redan 1718 fanns kvinnor med rösträtt.

”Demokratin förutsätter ett upplyst folk”

Gun svensson

Frihetstiden 1718 – 1772

Rösträttsgränsen har varierat historiskt, olika inför olika val. Idag krävs det att man är svensk medborgare över 18 år för att få rösträtt. Medan de som inte är svenska medborgare har rösträtt i de lokala valen, efter några månader eller år, beroende på om man är nordisk medborgare eller inte. Fyller man 18 år ett par dagar efter valet får man rösta först vid 21 års ålder.

Under frihetstiden började kvinnor rösta, både lokalt och till riksdagsval. Men till riksdagsvalet 1772, avskaffades deras rösträtt igen av borgarståndet. Kvinnor deltog i 10 av 33 val under den perioden.

Till de lokala valen engagerades däremot de flesta väljare mer än i riksdagsvalen. Där varade kvinnors rösträtt i prästvalet fram till den kommunala reformen 1862 så som Gun Svensson skriver om.

Det är svårt att sia vad som begränsade den kvinnliga rösträtten under den här tiden. Men definitionen av medborgare kopplades oftast till ekonomiskt bidragande till samhället. Bedrev man näringsverksamhet, hantverk eller handel, hade man rösträtt. Desto mer pengar man hade, desto högre rösträtt kunde man få i vissa val. Därför var majoriteten av alla kvinnor med rösträtt änkor. Gifta kvinnor omyndigförklarades fram till 1921, vilket betydde att de inte hade rätt att rösta.

1772 – 1863

I städer som Uppsala, Lund, Skara, Göteborg och Åbo, var det oavsett ekonomiska tillgångar, strikt förbjudet för kvinnor att rösta,. Däremot var attityden annorlunda i bland annat Eskilstuna och Landskrona, där hela 90% röstberättigade kvinnor deltog. För att flertalet städer fortsatte att acceptera kvinnlig rösträtt, trots förbudet 1772.

1862 – 1921

1862 skapades landstingen i Sverige. Landstingen fick sen en avgörande makt att utse ledamöter till första kammaren i riksdagen. Det är bara andra kammaren som väljs av de röstberättigade. Rösträtt hade svenska myndiga medborgare som hade taxerat och erlagt kommunalskatt, vilket år 1866 berörde 6% av Sveriges befolkning. Kvinnor fick nu rösträtt om man var änka eller om man var över 25 år och ogift. Vilket blev väldigt få.

Den första i riksdagen som ville förändra det var Fredrik Theodor Borg. Han lämnade in en motion om kvinnlig rösträtt 1884. Stödet var svagt men däremot lyckas man sänka rösträttsåldern för ogifta kvinnor till 21 år.

1903 gör Carl Lindhagen ett nytt försök med rösträtt för gifta kvinnor, genom att baka in det till mannen och ge honom två röster. Carl Lindhagen föreslog även att kvinnor borde få en egen röst, vilket oftast är det som vill ses som startskottet i kampen för kvinnlig rösträtt. Men fortfarande var bara drygt 9% av Sveriges befolkning röstberättigade.

En större förändring för manlig rösträtt skedde 1909, den gjorde alla myndiga män över 24 år röstberättigade, om de betalade skatt och hade gjort sin värnplikt. Du kunde dock fortfarande omyndigförklaras och ifråntas rösträtten om du hade fått fängelsestraff eller varit i omhändertagen av fattigvården. Förändringen gjorde att 19% av Sveriges befolkning fick rösträtt.

Gun Svensson tog upp Karl Staaffs regeringsreformer, men de regeringsformer hon skriver om, som nämns i stycket ovan, infördes av Arvid Lindman. Arvid Lindman var också stark motståndare till kvinnlig rösträtt. När Karl Staaffs åter tar över statsminister posten som tilldelas av kungen, lägger hans regering fram ett förslag om kvinnlig rösträtt och får stort stöd i folkets kammare, den andra kammaren. Men stöd behövs från både första och andra kammaren och i första kammaren, är ledamöter valda av landstingen, landstingen som i sin tur är valda av folket, där större inkomst ger fler röster. Landstingen styrs i sin helhet av ”dagens Moderater” och väljer att rösta ner förslaget.

Enligt Riksdagens hemsida är det trycket utifrån som får Sverige att till slut införa allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Sverige var alltså sist i Norden på att införa kvinnlig rösträtt, när den äntligen infördes 1917. Först var Finland 1906, därefter Norge 1913, efterföljt av Danmark och Island 1915. Även hungersnöden som rådde i Sverige anses vara anledningen till att Moderaterna förlorar sin majoritet i andrakammarvalet 1917 som då togs över av statsministern Nils Edén, med liberaler och socialdemokrater som båda var för kvinnlig rösträtt. Moderaterna styrde dock fortfarande första kammaren och fällde första försöket till kvinnlig rösträtt i kommunalvalet under våren 1917, men den 17 december 1918 går första kammaren med på förslaget, för att inte riskera revolution.

Genom ett första grundlagsbeslut den 24 maj 1919 och ett andra den 26 januari 1921, genomförs allmän och lika rösträtt för kvinnor och män, för val till riksdagens båda kammare. Andel röstberättigade går upp till 54%.

Förändringar som ökar rösträtten efter 1921

  • Krav på värnplikt avskaffas 1922
  • Krav på ostraffad avskaffas 1937
  • 62% av Sveriges befolkning har nu rösträtt
  • Homosexuella får rösträtt 1944
  • Folk på socialbidrag eller i personlig konkurs får rösträtt 1945
  • Åldersgränsen sänks till 21 år
  • 68% av Sveriges befolkning har nu rösträtt och över 50% deltar i riksdagsvalet
  • Krav på att vara kristen avskaffas 1951
  • Åldersgränsen sänks till 20 år 1965
  • Utlandsvenskar får rösta 1968
  • Åldersgränsen sänks till 19 år 1969
  • Enkammarriksdag införs 1971
  • Regeringsformen införs med avskaffande av kungens politiska makt 1974
  • Åldersgränsen sänks till 18 år 1975
  • 72% av Sveriges befolkning har nu rösträtt
  • Utländska medborgare bosatta i Sverige får rösträtt i kommunalvalet 1976
  • Omyndighetsförklaring avskaffas 1989
  • 74% av Sveriges befolkning har idag rösträtt

Som Gun Svensson skriver i sin debattartikel, var det tidigare ekonomiska muskler som styrde rösträtten, vilket påverkade både kvinnor och män.

”Genom en titt i backspegelN kan vi se att utvecklingen av rösträtten för kvinnor som så mycket annat, bör ses som kulturhistoriskt betingad. Det som hänt i frågan om rösträtten har inte mycket gemensamt med radikala feministers tema – hur män med makt förtryckt kvinnorna i Sverige”

Gun Svensson

Text: Jesper Ek
Inspirerad av Gun Svensson, farmor som gjort sitt i politiken
Jesper Ek arbetar till vardags som besiktningsingenjör vid Rise Research Institutes

Biild: Demonstrationståg i Sundsvall 1897. Foto: okänd, Sundsvalls museum.

Gillar du detta? Ta en sekund och stöd Dagens Demokrati genom Patreon!