Frågor: Niklas Weckerle
Lino Zeddies, författare till ”Utopia 2048”
Ni vill i er bok levandegöra reformidéer för demokratin – vad vill det säga? Hur kan man föreställa sig det?
Utopia 2048 skall bland annat visa hur vidareutvecklade politiska institutioner i samspel konkret ska kunna utformas och hur en värld ser ut och hur det kommer att vara när demokratin lever i vardagen. Utopia 2048 handlar om två personer från vår tid, som vaknar i framtiden efter en lång sömn och får uppvisade för sig de mest olika platser.
Hur arbetar i er berättelse ministeriet ”Demokrati och Gemenskap” och vad för det med sig?
Ministeriet ansvarar i första hand för vidareutveckling av de demokratiska strukturerna och i andra hand för att stärka civilsamhället och sammanhållningen i samhället. Att ha en grundlag och formella demokratiska strukturer är en sak, men att fylla dessa med liv och kontinuerligt utveckla dem är något annat. Ministeriet för ”Demokrati och gemenskap” finansierar för detta forskningsprogram gällande demokrati-innovationer, utför experiment på kommunal nivå, undersöker andra länders politiska system och lägger sig även i den demokratiska utbildningen.
Världen blir alltmer komplex och för att demokratin ska kunna hålla jämna steg med det och människor inte ska förlora förtroendet, behövs en kontinuerlig anpassning och vidareutveckling av de demokratiska institutionerna. Jag finner det absurt, att det ännu inte finns ett sådant ministerium för demokrati och gemenskap i vår tid.
Hur skall medborgarråd sättas in i er utopi år 2048?
Medborgarråd har blivit en självklar utvidgning och komplettering av de demokratiska institutionerna och kommer särskilt att sättas in i kniviga och maktdynamiska frågor där meningar klyvs. Medborgarråd kan kallas in via medborgarbegäran eller också direkt av politiken; och det finns sådana på nivåerna ’hela landet’, ’delstatliga’ eller ’kommunala’. Efter vilken institution som gett uppdraget och frågeställningens betydelse måste de utarbetade förslagen fastställas genom beslutande folkomröstning, till exempel vid grundlagsändring.
Finns det ytterligare nya politiska institutioner i er bok?
Ja, jag beskriver olika politiska system i olika länder. För i grunden tror jag inte att det finns någon kungsväg, som alla länder skulle gå. Det erbjuds ett flertal möjligheter att bygga upp en strålande demokrati och ett samhälle. Huvudsaken är att man börjar våga göra förändringar och pröva nyheter. Så finns det i min bok ett konstitutionsinstitut i Sverige. Detta är bildat av alla medborgare och är det enda som får göra grundlagsändringar och skapar därmed de politisk-institutionella ramarna. Folket beslutar därmed över den politiska spelplanen, innanför vilken partierna och andra politiska institutioner verkar. I Tyskland finns det i min bok alls inget konstitutionsinstitut utan istället ett monetärinstitut som fjärde statsmakt, vilket ansvarar för penningutgivningen. En mycket viktig uppgift, som för närvarande till största delen överlåtits till privata affärsbanker. För övrigt finns det i Spanien en lagfäst allmännyttig ekonomi och alla företag måste föra en balansräkning över samhällsnyttan. Generellt håller jag också demokratiseringen av näringslivet för mycket viktig.
Näringslivet är alltså i er bok på något vis en underavdelning till politiken? Det är ju verkligen mycket annorlunda än de aktuella förhållandena i Tyskland…
Jag vet inte om jag skulle beteckna näringslivet som underavdelning till politiken. Det skulle man kunna missförstå. Men naturligtvis måste ramarna för näringslivet utformas aktivt och förnuftigt av politiken, så att näringslivet tjänar människorna och inte tvärt om. Därvid är det att betänka att det redan idag existerar otaliga regler och regleringar för näringslivet. Dessa är dock ofta onödigt komplicerade, oförnuftiga eller för svaga. Det behövs istället ett fåtal starka regler, för att sätta ramarna för ett socialt och ekologiskt marknadsstyrt näringsliv, som förtjänar att benämnas så.
Dessutom håller jag det mycket önskvärt med en omfattande demokratisering av företagsvärlden. Någonstans skrev någon att man svårligen kan tala om demokrati, när människorna dagligen måste lämna ifrån sig sin rätt till medbestämmande på arbetsplatsen. Utvecklingen av demokratin borde inte inskränkas till enbart de politiska institutionerna.
Till 2048 skall det enligt er berättelse ha varit ett grundlags-urval. Hur kom detta till stånd och vilka var de viktiga reformer, som genomfördes då?
Genom en ännu större finanskris har det ännu en gång börjat sjuda ordentligt och ett brett förbund i civilsamhället har då påkallat en bred grundlagsreform för att ta upp folkomröstningar och medborgarråd som direktdemokratiska inslag i grundlagen samt påkallat nyval. Men jag ska inte avslöja för mycket.
Hur många punkter i er skisserade utopi kommer verkligen att ha etablerats i Tyskland (och världen)?
Naturligtvis hoppas jag att så många av dessa byggstenar för en vackrare värld förverkligas, men om det ska ske åligger oss och har ännu inte beslutats. Vi står kollektivt vid ett vägskäl och har valet mellan att halsstarrigt hålla fast vid det gamla av ängslan för förändring eller ett medvetet uppbrott in i en värld av samarbete, hållbarhet och samhörighet. Det finns otroligt många inspirerande människor och storartade organisationer, som kämpar för uppbrottet in i denna vackra värld. Det ger mig i varje fall stort hopp.
Lino Zeddies (Aktivist för samhällsförändring, ekonom för reform av näringsliv, monetärt och finansiellt system, coach, organisationskonsult och författare till ”Utopia 2048”)
Niklas Weckerle (Medlem i Mehr Demokratie, Berlin Tempelhof)
