Svenska medborgare vet inte längre vad de röstar på, vilket gör att många överväger att rösta blankt, inte alls eller på det parti som verkar mest trovärdigt. Det finns några nya små partier men ingen verkar tro att de har en chans och det har de så klart inte om ingen vågar rösta på dem, för att man inte tror att de kan nå över 4 % spärren. En röst blir bara något värd om den lagts på ett parti som når över den. De här partierna har heller inte rätt till någon valbudget. De bjuds inte in i valdebatter och presenteras inte i skattefinansierad massmedia. Det gör att på den politiska spelplanen presenteras endast spelare som deltog vid förra valet Något som skulle vara döfött för en arrangör av Fotbolls SM till exempel.
Utan valbudget har bara den som redan har tillräckligt med resurser eller som redan kontrollerar media nå ut. Väl inne. kan partier oavsett vilket block de tidigare utgett sig för att tillhöra eller inte, byta sida. Det gör att även ett parti som tagit sig in i Riksdagen, i praktiken kan bli utan påverkan och därmed dess väljare, medan ett parti som fick färre röster ges mer makt, via ett annat parti. Vilket i praktiken betyder att ett parti som saknar mer än 90 % av väljarnas stöld kan få oproportionerligt inflytande, medan ett parti som fick större andel röster, får mindre inflytande. För att få rösta ska du vara folkbokförd här senast 30 dagar före valet. Hur många som röstar i Sverige men som inte längre bor här uppges ingen statistik för.
Olika valallianser initieras bland mindre partier inför val men slutar i princip på samma sätt. Det brukar sluta i att alla vill bli paraplypartiet eller inte vara med alls, med samma hierarkiska partistruktur uppbyggnad, så vad skulle egentligen förändras, mer än att vi får fler politiska vildar som vill driva sin sak och en ännu större soppa. Det var så KD tog sig in med Alf Svensson i toppen. Som direktdemokrat har jag suttit på digitala möten och hört män som vill in på en gemensam lista, argumentera för att riksdagspolitiker ska ha den inkomst de redan har, plus 20 procent, istället för lika lön för lika arbete. En snabb googling visar att de inte tillhör medelinkomsttagarna. Jag tar mig för pannan, loggar ut och söker vidare efter de som kan tänkas vilja tänka på samhället i stort, inte enkom utifrån särintressen.
Politiken har ett inbyggt systemfel, det är idag som gjort för att göra personlig vinning, vilket många av ministrarna och deras tjänstemän visat men också makthavare från andra länder insett. Vi måste bort från det. Vi måste bort från de som vill ha mest möjligt med skattemedel för att bedriva sin verksamhet, men som tar hjälp av jurister för att få ner den del av skatt de själva ska bidra med. Det var en av anledningarna till att jag var med och grundade Direktdemokraterna, en sammanslagning av fler direktdemokratiska partier.
Direktdemokraterna har fått kritik för att vi skulle göra plats för extremism. Se er omkring, hur tycker ni det ser ut nu med inte en enda direktdemokratisk riksdagsplats. Senaste exemplet på sårbarheten är avregleringen av elmarknaden. Vilket delat Sverige ytterligare. En dusch, en omgång i tvättmaskinen och ett varv med dammsugaren kostar nu 70 kronor i Skåne och 1.50 i norr. Hur många skulle röstat för ett sådant förslag om de fått chansen, mer än de som är involverade i de nya gruvorna i norr möjligen och bolagen som flockas runt den nya guldruschen. Det hänvisas hela tiden till marknaden, medan dem som tjänar på avregleringarna av gemensamma resurser och de politiker som gör det möjligt, svarar att de följer lagen och verkar inte alls förmögna att själva göra etiska val. Marknaden har idag kommit att allt mer innefatta karteller med utländska ägare och utländskt ägande. Marknaden har i praktiken förpassats till att priserna stiger desto fler användare de får. Lite som om vi skulle samåka och samtidigt betala mer för det, ön att resa i egen bil. När blev det politikens uppgift att ensidigt premiera en allt mindre grupp av kartellbildning som slår ut lokala småföretagare.
Direktdemokraterna har utvecklats under många år och propagerar idag för representativ direktdemokrati. Vilket gör att alla kan bli sin egen delegat i den eller de frågor som står en nära. Vi kommer också att fritt kunna välja andra delegater i andra frågor som vi känner förtroende för. På så sätt kan alla behålla sitt veto till en var tid, det vill säga när frågorna är aktuella. Som i NATO-frågan till exempel, istället för att drivas igenom precis före ett val. Det står alla fritt att delegera om, inte bara vart fjärde år, vilket borgar för att delegaterna röstar som de utger sig för och stänger dörrarna för den korruption som brett ut sig. Jag vill helt enkelt kunna välja vilka varor jag ska ha i min korg när jag går och handlar, inte påtvingas saker i min korg bara för att jag överhuvudtaget ska få handla.
En kritik Direktdemokraterna tidigare mötts av är att vanligt folk saknar kunskap, men rösta vart fjärde år går bra och i folkomröstningar. Ser styrande inget eget ansvar när bildningen dalar. Tittar vi på nämnder kan fritidspolitiker få tjocka buntar som de på kort tid förväntas läsa in sig på, utan konsekvensanalyser och med en ordförande som kan rulla förbi presentationerna i en takt som ingen hinner med att läsa, om de alls får en presentation, innan det ska röstas och signeras på besluten. Undra på att de inte vill ge intervjuer direkt och om dem gör det, inte lämnar några svar vi blir klokare av.
Jag känner att jag vill kunna sprida ut min röst i olika sakfrågor, till de representanter jag finner lämpligast, som jag vet verkat i många år inom olika områden. Men jag vill också omedelbart kunna ta tillbaka delegeringen om de missbrukar det förtroendet. Det kan jag inte dag, jag måste vänta fyra nya år och sitter ändå i samma rävsax igen.
Jag är villig att prova hur direktdemokrati i ett representativt system skulle fungera som ett komplement. Jag ställer därför upp som delegat för Direktdemokraterna, det kan du också göra, utan att stå på någon lista och just därför gör jag det. Snälla sluta bråka om vem som ska ha makten och var med och sprid den istället. Politikers uppgift ska vara att ta reda på hur medborgarna vill ha det inom olika områden och sedan bidra i att förverkliga det. Inte att propagera enkom sin egen ståndpunkt.
Vi behöver skapa utrymme för en oberoende demokratiportal, både digital och på våra bibliotek, där vi enkelt kan ta del av objektiv information i aktuella frågor, för att sedan samtala och kunna delge vår inställning, direkt eller genom den eller de representanter vi väljer i olika frågor. Vi har den tekniken idag och använder den redan för att legitimera oss med, deklarera, överföra pengar och kommunicera med. Ingen kan vara insatt i allt. Ingen kan förväntas rösta i alla frågor, därav delegatfunktionen. Det borgar för en en ökande deltagande demokrati, ett ökande engagemang och en ökad folkbildning. En mer representativ demokrati skulle växa fram när människor börjar bidra i det demokratiska arbetet och genom sin röst.
Direktdemokraterna är långt ifrån perfekta, hur skulle vi kunna vara det utan valbudget och utan draghjälp av vår skattefinansierade media. Men vi kan bli bättre om fler sluter upp och bidrar i arbetet. Medborgerliga rättigheter behöver värnas om men också uppdateras utifrån den datoriserade värld vi lever i, den ekonomiska politiken och utbildningssystemet likaså. Oberoende forskning och teknik finns redan och det är statens uppgift att tillhandahålla en säker infrastruktur som gör att vi alla kan delta. Det som numer avgör om vi alla verkligen kan ta del av en välfärd och infrastruktur värd namnet, oavsett var vi bor, utan att bli omkörda av de som skaffat sig försprång och därmed förmåner i ett system som inte kommuniceras ut till gemene man. Förmåner som gör att att andra människor kan arbeta och betala skatt i hela sitt liv, men ändå inte kan unna sig något när de väl gått i pension.
Nej, vi har inte tid att rösta i alla frågor och varför skulle vi ens göra det. Det viktiga är att vi har möjlighet att lyfta en fråga och lägga in veto när så behövs, gällande saker som i allra högsta grad påverkar oss och samhället i stort. Vi kan inte lämna över beslutsfattandet till en handfull människor, särskilt inte till de som redan visat att de inte kan hantera den. Makt tenderar att korrumpera, låt oss prova något annat. Var med i det demokratibygget. Om bara 10% av förstagångsväljarna, 430 000 totalt, de som inte vet vad vad de ska rösta på, blankröstarna, de som röstar på ett parti som är chanslösa + innanför och utanför riksdagen, väljer att gå samman, får vi alla en reell röst. Om vi skapar ett crowdfundingevent som pågår fram till valdagens slut och lägger 10% av vår vakna tid på att kommunicera ut att vi finns, kommer vi att ta oss in i Riksdagen, och i de kommuner människor väljer att ställa upp i. Gör vi det inte nu, har vi definitivt ingen chans. Tillhör du en av de mer än 550 000 av Sveriges ca 7 700 000 röstberättigade som redan röstat kan du ändra din röst på valdagen i vallokalen. Saknas valsedel för det parti du vill rösta på, tar du en vit valsedel och skriver tydligt partiets namn på.
Kom igen politiken behöver förändras och vi behöver dig i det arbetet. Våra barn, barnbarn och våra äldre likaså. Vi behöver varandra.
Text Lotte Johansson, ansvarig utgivare,
Bild Jimmy Johansson
