Årets valdeltagande beräknas hamna på 60-90 procent, varierande utifrån var vi bor. Ändå är vi bäst i klassen i Europa. Jämförelsevis röstade 50% av de röstberättigade i Sverige i EU valet. Precis som då är läget i riksdagsvalet och i många kommuner extremt jämnt mellan blocken men vad består egentligen de olika blocken av idag och vad vill dem? En fråga många fortfarande ställer sig.
Återkommande kritik från årets väljare är; Varför politikerdebatterna fokuserar på polarisering och på att svärta ner varandra, istället för fokusera på vad de vill åstadkomma och hur. Och varför de inte åläggs att samarbeta runt utmaningarna, istället för att polarisera i olika konstellationer som kan förändras efter valet. Att nya partier inte lyfts fram i skattefinansierad media eller i kampanjen inför valet, upplevs också som odemokratiskt. SVT:s granskning visar att fem av riksdagspartierna är villiga att ta emot externa medel för sin valkampanj, trots att de till skillnad mot partierna utanför Riksdagen och kommunfullmäktigen, inte uppbär skattemedel, varken för valkampanj eller för att trycka och distribuera sina valsedlar.
Andra stora problem är att väljarnas val inte respekteras, för att mindre partier glider in i regeringsställning trots att de kan ha fått minst andel av rösterna. Att de därmed tvingas rösta som det största partiet i sin allians eller lägga ner sina röster har fler avhoppade politiker vittnat om. Att ett litet parti, i en fråga kan inta en oproportionerlig vågmästarroll mot det majoriteten av befolkningen röstat på, beror på att det är oklart vad folk egentligen röstat på. Utan möjlighet att göra sin röst hörd, i tydligt avgränsade frågor, kan en person endast rösta på ett parti. Till exempel det enda som tagit ställning för eller mot Nato, utan att för den skull sympatisera med partiets övriga frågor eller omvänt. Eller som att föreslå ett räddningspaket i till exempel elprisfrågan, fast partiet i själva verket bidragit till att skapa problemet. Allra alvarligast är att väljarna inte har någon garanti för att vallöften hålls, om de alls fått några. Debatter där väljarna kunnat delta, har liksom debatter där journalister verkligen avkrävt partierna sin agenda, har i mångt och mycket lyst med sin frånvaro. Likaså informativa träffar inför valet. Eller också har utlysningar om dessa inte nått väljarna. Ägarstrukturerna bakom våra största mediaföretag, en skara på i princip tre aktörer därmed får mest mediestöd, ifrågasätts när maktstrukturerna flätas in i varandra i och med spekulationsekonomin, när media har kommit att styras av desamma de var ämnade att granska. Propaganda, reklam och information har förstagångsväljare allt svårare att särskilja, när allt färre sidor får komma till tals. Sociala media och styrda algoritmer, gynnar idag ett par multinationella företag som äger allt fler varumärken inom snart sagt alla branscher.
Den preliminära valrösträkningen visar att Socialdemokraterna har fått flest röster, både i Riksdagsvalet 30.5 % och i Region Stockholm 33.1%. Värmdö, där jag och min son bor 33.4%. Stockholm där min dotter bor 29.4%. Botkyrka, där min mamma bor 31.4 %. Det garanterar dock inte att S får statsministerposten eller ens en plats i Regeringen. Får dem det, kan det ske med oppositionens budget och krav, medan minsta partiet kan få en vågmästarroll, oavsett om mer än 93 % av Sveriges befolkning inte röstat på det partiet, känns det rimligt?
På Riksdagsnivå är SD det näst största partiet med 20.6 % medan M trillat ner till tredje plats med 19.1% men inte heller det gör det självklart att SD:s partiledare blir oppositionsledare. Återigen får de partierna med färre röster vågmästarroll. Kanske så stor roll att styret blir blått, särskilt om även gröna partier blir blå efter valet, det har hänt förr, på Värmdö till exempel. Men nu utropar MP:s partiledare här; vi gör om och gör rätt. Det gör MP i Region Stockholm också och fler ser ut att följa efter.
Av de mindre partierna har Vänsterpartiet och Centern fått störst andel röster i Riksdagen, med 6.7 % men vill de samarbeta. C vill inte på Riksdagsnivå samarbeta varken med V eller SD. I Region Stockholm ligger V på 11.1 %, C 5.9%, i kommunfullmäktige har V i Stockholm 15.1%, i Botkyrka 10.6 %. Centern ligger mellan 3.4-7%. MP 3.1-6.1%, KD 3.9+7.5 och L 3.4-7%. Medan övriga inte ens redovisas, mer än som den samlade posten övrigt – som 1.5% i Riksdagsvalet. Massmedia har dock lyft fram att lokala partier fått höga siffror i några av de mest utsatta kommunerna, medan SD haft framgångar i högborgerliga områden.
För att gynna verklig valfrihet, istället för ensidigt de multinationella kartellerna och dem som fortsatt har råd, behöver människor få veta vad de röstar på. Ges en lättillgänglig möjlighet att engagera sig i de frågor som påverkar deras vardag samt möjlighet att rösta i väl separerade frågor. Det kan ske genom eget röstförfarande eller genom att delegera till olika i olika frågor, utifrån frågans karaktär och delegatens trovärdighet i frågan. Det ska förstås vara statens och kommunledningarnas uppgift att skapa oberoende plattformar för det. Alla måste inte rösta i precis allt men vi måste ges möjlighet att engagera oss i det som verkligen förändrar vår vardag. Som i grundlagsfrågor, nedmonteringar av medborgerliga rättigheter, avregleringar av gemensamma naturresurser som vatten och energi. Vår infrastruktur och välfärd som skola, vård och omsorg. Vårt betalningssystem och inte minst vårt skattesystem. Det handlar inte om att bara sänka eller höja skatter, det handlar om att titta på vad som lämpar sig för vad, och vad som gynnar samhället i stort och justera utifrån det. Idag måste till exempel en ensamstående förälder med barn, en arbetare på golvet och en enskild småföretagare betala mer i skatt än ett oseriöst multinationellt bolag, efter att avdrag och bidrag har avräknats, utan några som helst etiska förpliktelser.
Exempel på en fråga som gjorts svartvit, är frågan om fastighetsskatten, där den äldre ensamma pensionären lyfts fram som förloraren, utan att berätta att det faktiskt går att låta den gruppen betala mindre, medan de som tjänar pengar genom att tillskansa sig fördelaktiga lån för att köpa större och större eller fler och fler bostäder, för att sitta på i väntan på värdestigningen, och/eller hyra ut dyrt, dyrare än marknaden är villig att betala, medan stat och kommun går in och bidrar och därmed konkurrerar ut den enskilde skattebetalaren.
Varför inte starta förberedelserna till nästa val, vem vet, det kan komma tidigare än vi anar. Utan ledande politiker som respekterar medborgerliga rättigheter och som saknar ambition eller förmåga att balansera olika krafter, riskerar vi att hamna i en revolution. Den kan vara fredlig men vass, eller tror politikerna att folk tänker sitta tysta i en sovkoja för att hålla värmen och betala hutlösa priser för snart sagt allt, medan lönerna för vanligt folk, studenter och på allmän pension fortsätter att hållas tillbaka precis som som de gjort de senaste trettio åren, tillkastade ett vegetariskt köttben på 1000 kr.
Lotte Johansson, Ansvarig utgivare
