Den Arabiska våren 2011 handlade om politiska vanstyren, korruption och skenande matpriser. Samma sociala oro startar konflikter världen över. Länder som Gemen, Libyen och Syrien har slutat i krig men vilka bär ansvaret för konsekvenserna som leder till krig.

Världens största importör av vete, Israel, subventionerade invånare som inte hade råd med bil, att åka utomlands, som inte var högavlönad – med bröd, när priserna började skena. Ungefär som på tiden då Sverige var den gruvnäring den är på väg att bli igen och arbetarna gavs precis så mycket i lön att de inte skulle göra revolution.

I Israel slogs de som försökte opponera sig mot grundproblemet – sociala orättvisor, ner av korrupta regimer och satiriker som visualiserade situationen fängslades. Kulturarbetare har alltid haft kraften att indirekt kritisera makten men inte heller den har fritt spelrum eller de journalister som försöker skildra fler sidor än den politiskt korrekta. Det visar inte minst Saudiarabiens initiativ att bokstavligen stycka en journalist på sin egen ambassad. Ett Saudiarabien som nu via Ramsey vill köpa Capios över 100 sjukhus, specialistkliniken och vårdcentraler i Sverige, inklusive de 900 000 personers uppgifter som följer med köpet, förutom garanterade skattemedel. Inte, titta på Krys och Apotekets läckage av personuppgifter till Facebook. Locket på från ägarna, vad hände med offentlighetsprincipen, gäller inte den all skattefinansierad verksamhet, tydligen inte.

I Sverige precis som i Israel dyker nu särskilda billighetsaffärer upp, för de som inte längre har råd att köpa mat. Grönsaker och frukt som sorterats bort av andra kostar nu ”bara” som de gjorde 2019. Producenterna, det vill säga odlarna och bönderna, uppmanas att inte höja priserna i kris. En indirekt uppmaning om att lägga ner och därmed göra Sverige mindre självförsörjande. De tjugo procentiga faktiska produktionsprisökningarna, konstruerade av den så kallade marknadens, tillika börsens och bolagsstyrelse-koncentrationens kontroll av energiproduktion och kartellprissättning. När det landar hos slutkonsumenten, de med löner som hållits tillbaka, landar det i över hundra procentiga ökningar. Jobbskatteavdragen ger dessutom avstannade pensioner, eftersom jobbskatteavdrag inte kvalar in i pensionsunderlagen. Människor som arbetat hela sitt liv tvingas med sina redan onda knän, arbeta vidare långt efter pension och betala skatt än en gång för att tvingas ned på knä och ansöka om försörjningsstöd, medan statsanställda journalister med granskande ögon inte får fortsätta arbeta så länge de kan, trots att de gör ett bra jobb och vill.

Mellanskillnaden mellan människors tillbakahållna inkomster och priserna de måste betala hamnar i börsmarknadens händer, utan att någon uppmaning hörs om återhållsamhet gällande vinstuttagen från politikerhåll. Är det för att det är marknaden som nu övertagit även de viktigaste politiska rollerna eller för att de styrs indirekt av marknadens tjänstemän? Det är i alla fall vad Bernie Sanders framhåller, USA:s presidentkandidat vi borde hört mer om som kritiserar USA:s nuvarande maktstyre sedan förra årets presidentval.

I hamnen i Odessa sitter enorma mängder vete fast på grund av kriget i Ukraina, för att världens ledare skapat storskaliga sårbara system. Samma ledare som lyckas ta sig både in och ut för att posera med Ukrainas president, mitt i Ukrainas pågående krig, det som pressen ofta glömmer rapportera om att det startade redan 2014 och turerna bakom. Det vanliga ukrainska folket portioneras ut som arbetskraft till de mottagande länder som budar på uppbyggnaden av Ukraina.

I Siri Lanka, Indonesien och Indien har folket gått ut i protest för att de inte längre har råd med de skenande priserna på el, drivmedel och mat. 

På Afrikas horn har strider pågått sedan kolonialismens intåg. Trots att storföretag från västvärlden länge vallfärdat till ”u-länderna”, precis som FN, har de lyckats skapa minimalt med välfärd för fler än sig själva och de de betalar för att få kontrakt på uppdrag, medan de stigande priserna äter upp alla andras inkomster, om de ens får några jobb. Arbetskraft importeras till absolut lägsta spotpris. Få upphandlings-karuseller innehåller konkreta åtgärder för att säkerställa kompetensutveckling hos lokalbefolkningen, deras arbetsförhållanden eller inkomster, inte ens användarnas utveckling.

Skattebetalare i andra länder förväntas betala för det ländernas egna korrupta regeringar roffar åt sig, på bekostnad av deras egen välfärd – de gamlas, barnens och andra som slås ut för att tempot inte är anpassat för den fas i livet de befinner sig i. Eller för att konkurrenstänket gör att de aldrig släpps in på marknaden. Även till de gigantiska vinsterna tvingas de betala via statens skatter. Moms snurror växer och jakten på avdrag landar i, att de med sämst moral betalar minst skatt.

Till västvärlden lockas människor i hopp om att uppnå den uppmålade drömmen, ett bättre liv. Via massmedia och influensers har de matats med en bild allt färre uppnår. Eller av anhöriga och vänner som skäms för mycket för att berätta om den hopplöshet de verkligen befinner sig i – år av boende i en sliten flyktingförläggning, trångboddhet, ett arbete som pågår 12 timmar om dagen, 6-7 dagar i veckan, med en timlön ingen trodde existerade, trots att staten betalt gigantiska summor från en högre kvalité, dock utan kravspecifikation. Andra rekryteras av gängen på gatan, på ett fritids utan vuxna eller vettiga aktiviteter, medan föräldern arbetar livet av sig, utan att någonsin ha råd att göra något med sina barn, av det andra tar för givet. När det gått så långt att de inte längre orkar vara en förebild, tar samhället vid och den som ska bli den ”nya stödföräldern” får resurser den biologiska föräldern kan se sig långt efter. För i Sverige har det blivit en styggelse att att ta hand om sina egna barn eller gamla. Och nåde den som vågar ställa sig upp och säga att kejsaren är naken.

De som stannar i sitt land för att ta värvning i rebellrörelser, i hopp om att de likt Robin Hood skulle ta tillbaka från de rikaste för att ge till de fattigaste, fastnade i läger som tog från de redan hungriga, eller gav till sig själva, påhejade av oligarker, samtidens imperialister och kolonialister. Men att fånga in syndabockarna utan att titta på varför eldar bara på ekonomisk tillväxt ekorrhjulet som kräver fler människor som förbrukar. kan inte människor själva handla får staten göra det åt dem. Arbetarna förväntas betala, med mer skatt och mindre inkomst.

Betongkomplexens fälla, den avskalade bacillfria moderniteten, skapad av beslutsfattare med fem siffriga nollor i månadslön sprider sig som miljonprogram liknande kolosser – på Djurgården, Odenplan, vid knutpunkter som Slussen.

Vem ger lokalbefolkningen verktyg att växa i, i en värld där resurser tas från de redan hungriga för att andra inte ska svälta ihjäl. Digitala Mindre som också läcker till Facebook? Var är de välbärgade som funderar på att anpassa sin egen livstil, utifrån det mantra de flyger runt och ber andra leva efter – Återhållsamhet, mindre flygande, återbruka, inte slänga mat.

Vem tror att människor som går hungriga eller till och  med svälter, slänger mat. Vem tror att det är de som köper en ny mobil, dator, robotar eller bilar, oftare än de förbrukats. Nej, de sopsorterar kanske inte, var ska de göra det? Vad har de att sopsortera? Det som massiva reklamkampanjer och influencers signalerat ut? Att en lyckad person måste ha plutmun, bröstmjölksersättnings, tobak, socker, prylar, prylar och åter prylar som kan effektivisera tiden. Gamla och sjuka dör, ska det också räknas som vinst när de ligger i sina sängar så mycket att de får liggsår. När teven går sönder och inte ens den deras enda sällskap och fönster ut från vårdcellen byts ut, då dör de. Det gjorde min moster, dryga 80 år, 70 mil härifrån, berättade min mamma, trots att hon var glasklar i huvudet. Min farbror dog knall och fall i ungefär samma ålder i Småland, också klar i huvudet. De dör av makthavares iskalla beräkningskalkyler.

Vi har idag ett system som gynnar alla som förbrukar mer än de har råd med. För att lån subventioneras av staten, medan basala livsnödvändigheter inte gör det. Där slår staten istället på 25% i moms. De enda som kan dra av momsen är de som redan har ett registrerat företag. Människor som inte anses klara ett lån med gynnsam ränta, tvingas in i lån med skyhöga räntor. När krediterna blivit för många, återstår personlig konkurs och existensminimum i fem år. Och banken som med ett enkelt knapptryck nollat lånen sitter igen med fastigheten i pant, medan Riksbanken stödköper. Tidigare generaldirektör på Finansinspektionen har kritiserat just det. Nu återstår om han verkligen tänker eller kan ta itu med det, vilka backar i så fall upp honom? På CSN lånen och redan lånade pengar ska räntan chockhöjas. En 24-årig tjej utan föräldrar med kapital lyckades spara ihop en halv miljon, banken svarar iskallt du tjänar tusen kronor för lite för att beviljas lån till bostad och hyresrätter går inte att uppnå. Vad har vi egentligen en Riksbank till? Människor tvingas in i massor av appar för att följa tim uppdaterade priser på el och har man ingen tvättmaskin som kan ställas in på tvätt mitt i natten så förväntas man köpa en ny. Samma gäller för den nya elbilen. Men vad händer om alla tankar el nattetid har då marknaden gjort att du vaknar upp med en elräkning med fyra nollor, jo det har redan hänt, pensionärer med noll möjligheter att styra sin inkomst.

Sveriges Radios Konflikt slutar trots gedigna redogörelser, i att Rysslands krig bär ansvaret – hallå vakna det är aldrig en person som startar krig, det här har pågått sedan andra världskriget minst och armén är globalt uppbackad. De flesta startade av USA.

Positiva Pengar intervjuas den ena erfarna ekonomen efter den andra om läget. De berättar om vad som är fel men vem agerar? Starta en studiecirkel i din by i parken och låt alla ta med sin egen pall, svårare och dyrare än så behöver det inte vara. Vill du hellre driva din egen fråga, starta en direktdemokratisk avdelning där du bor. På så sätt behåller du din rösträtt året om, för att rösta i frågor som i allra högsta grad berör din vardag, när de är aktuella. Men se till att ni har ett ramverk för demokrati säkerställd så ni inte blir ännu en megafon för lobbyister med pengar.

Text Lotte Johansson, Journalist & Ansvarig utgivare
Karikatyrteckning, Jimmy Johansson

Ni borde publicera oftare skriver människor. Hur ska vi ha råd med det, inte en enda krona har ännu dedikerats vårt arbete.

Gillar du detta? Ta en sekund och stöd Dagens Demokrati genom Patreon!