Hem Blogg Sida 9

Tiden en faktor för demokrati

0
Tidsfaktorekonomi,Tidskatt, Medborgarbudget, Lotte Johansson, Dagens demokrati,direktdemokrati,
Bild: Saga Kjellberg

Idag får vanliga löntagare betalt efter den tid de arbetar, oavsett om lönen räknas per timme eller månad. Men av någon anledning byter vi plötsligt beräkningsgrund till procent när inkomstskatt ska dras, drygt 30 % för de flesta, före avdrag och mervärdesskatter.

Med nuvarande procentuella skattesystem måste en låginkomsttagare arbeta många, många fler timmar, bara för att kunna betala alla skatter. Likadant är det för medelinkomsttagare, enskilda företagare och de bolag som inte har förmånen att kunna vänta ut årets vinst för att komma ner i 20 % bolagsskatt istället (15% enligt en ny global överenskommelse gällande internationell bolagsskatt). Behöver någon anställas tillkommer arbetsgivaravgift. 1970 gick den från att ha legat på drygt 10 % till nuvarande dryga 30 %. Ändå drabbas lönearbetare och småföretagare av låg pension och kraftiga inkomstbortfall vid långvarig sjukdom. Men även en sådan petitess kan köpas med hjälp av försäkringar.

Att hitta de avdragsmöjligheter som finns i den mer än 3 000 sidor snåriga skattelagstiftningen tar tid, för att förstå de runt 50 skatter vi har. Något de allra flesta inte har, förmår eller förstår. För 2 000 kr per timme kan en skatteexpertis hjälpa till att tolka vårt finansiella system. Något den traditionella gymnasieskolan och högskolan haft år på sig att förklara men inte ens omnämner. Inte heller hur och var man kan sätta upp extra bolag för att få ner skatterna som i Apples fall när de registrerade sitt högkvarter på Irland. Som tack för att Irland undanhöll övriga Europa 11 miljarder Euro i vanlig företagsskatt, fick Irland 0.005 – 1 % av Apple i skatteplåster de senaste 10 åren, för att inte lämna ön.

Tittar via på pensioner ligger en genomsnittlig pension på 23 000 kr per månad. För de med allmän garantipension är genomsnittet för män 13 300 kr och för kvinnor
11 800 kr, vilket åter igen ska beskattas. De som var hemma med oss när vi var barn, innan förskola och privata pensionsfonder var på tapeten, de som slet ut sig på verkstadsgolvet när vi började skolan, tillhör de lägre skiktet.

Även den som idag väljer att stanna hemma med barn eller som väljer att gå ner i arbetstid för att stötta sitt barn intill det själv kan gå och kommunicera i ord, de som lägger extra tid på att föräldrar, far- och morföräldrar ska få den stimulans den allmänna äldreomsorgen eller hemtjänstens insatser inte prioriterar efter införande av minutsystemet, där det kortaste besöket är reglerat till tre minuter hos en ”kund”, får se sig omsprungen. Trots höga inkomstskatter får de räkna med en låg pension för att få ihop familjepusslet. En stress som splittrar fler familjer än hållit den ihop. Spricker det sitter samma person igen med svarte Petter, då pensionspoäng inte är något som delas lika mellan föräldrar. Vad den del av befolkningen som bränner ut sig, vad den del av befolkningen som folksjukdomen ensamhet kostar i liv och pengar, är inte något som basuneras ut. I alla fall görs inte något som förändrar situationen i grunden.

Det går 24 timmar på ett dygn, en tredjedel behöver vi sova, en tredjedel borde gå till vardagliga sysslor, familj, träning, fritid och resten till att arbeta, oavsett om det är ett lönearbete eller ideell verksamhet. Basala behov vi har, oavsett var vi bor eller kommer ifrån.

Genom att använda samma beräkningsgrund för inkomst och skatt, den fasta värdebasen tiden. Skulle vi alla kunna investera inkomster från ett visst antal arbetade timmar, samma för alla, baserad på kommunens framröstade budget, innehållande faktiska utgifter och inget annat. Då skulle pengarna räcka till en bra välfärd, en välfungerande infrastruktur, rimliga inkomster, pensioner, bra utbildning och den buffert vi kan behöva ibland. Vi skulle alla vara aktieägare i bolaget Sverige, med välmående medborgare och en hälsosam miljö som högsta prioriterade mål.

Pensionerade skulle inte betala skatt alls före de uppnått genomsnittslön i den kommun de bor i, medan arbetstid över sex timmar om dagen inte skulle tidskattas alls. På sikt skulle bidrag kunna fasas ut när Tidskatt systemet gör oss självförsörjande, genom att låta oss behålla mer av vår inkomst, för att vi alla ska kunna bygga vår egen lilla lokala verksamhet, skola, äldreomsorg, fritidsverksamhet eller vad vi nu vill satsa på. Eller tror någon på fullaste allvar att en riskkapitalist från ett skatteparadis sätter Sveriges skolbarns utveckling, våra pensionärers välmående, att våra sjuka ska bli friskare och att vår infrastruktur ska fungera i främsta rummet, när deras egen aktiebolagslag kräver vinst.

I första steget skulle vi kunnna fasa ut de skatter som lagts på våra basala behov, på det som är bra för människan och vår gemensamma miljö. Även arbetsgivaravgifter för lokala småföretagare skulle kunna tas bort. Som bonus skulle vi slippa den mer än 3 000 sidor snåriga skattelagstiftningen, alla resurser som måste läggas på att täppa till kryphål för skattesmitare, moms snurror, svart arbete, likaså alla som kontrollerar avdragen och bidragen. De resurserna kan vi istället använda till allmän välfungerande välfärd, infrastruktur och livslångt lärande.


Jag är direktdemokrat för att jag vill kunna ha tiden att sätta mig in i saker, bidra till kollektiv intelligens, dela med mig av kunskaper och erfarenheter. För att kunna rösta om saker som påverkar min vardag. Oavsett om förslaget läggs av en enskild, en organisation, en förening eller ett parti. Som motionen om Tidsfaktorekonomi, för få till en bättre resursfördelning, med ett ekonomiskt system i harmoni med naturlagarna. Redan 1969 tågade en tidig direktdemokrat, Kalle Gustafsson, upp till dåvarande finansminister Gunnar Sträng som inte var intresserad. Kjell-Olof Feldt svarade brevledes att det kanske vore en bra idé men att det inte skulle vara möjligt på grund av ”kontrollsystemet”, utan att gå in på någon närmare förklaring eller utredning.

1976 la en riksdagsledamot, en pilot (och silverflygare), en motion om tidskatt som följdes av tystnad istället för debatt. 88 år gammal gjorde initiativtagaren, ingenjören, entreprenören och uppfinnaren av Tidskatt, Kalle Gustavsson ett sista försök att nå ut, genom att gå ut i ett ”ÖPPET BREV – till Sveriges medborgare”. Hade vi haft direktdemokrati hade det med tillräckligt många medborgare som slutit upp runt förslaget, gått vidare till omröstning men först efter att medborgarna informerats om att det fanns, fått möjligheten att fördjupa sig i förslaget och dess möjliga konsekvenser. Vi hade också fått en överskådlig budget med möjlighet att ställa klargörande frågor.

Inom direktdemokratin kan jag också välja att delegera min röst i olika frågor till någon jag vet är bra på just den typen av frågor, medan jag har frihet att delegera andra sakfrågor till andra som är bra på just det. Alla kan inte vara bra på allt. Alla kan inte engagera sig i allt. Börjar den jag delegerat min röst till, att driva en annan agenda än vad de kommunicerat ut, kan jag enkelt ta tillbaka delegeringen av min röst, i de frågor jag önskar och behöver inte vänta fyra år på ett nytt val som lovar runt mellan håller tunt. Jag röstar då själv istället. De senaste valen har jag allt mer känt att min röst inte spelat någon roll, så vill jag inte ha det.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Vill du läsa mer av oss på Dagens Demokrati. Prenumerera eller Swisha ett bidrag som stöd för just den text du läst. Vi uppbär inga press- eller mediestöd, 
123 538 37 40 skriv Dagens Demokrati

Medborgarbudget för fördelning av skattemedel

0
Medborgarbudget, Lotte Johansson, Dagens Demokrati, Medborgardialog, Direktdemokrati

En förutsättning för att kunna vara med och ta ställning i en fråga som om vi ska höja eller sänka olika skatter, förutsätter att vi först gör hela budgeten mer transparent, lättförståelig och överblickbar för medborgarna.

Kommunens budget till exempel, kan idag med de möjligheter som erbjuds via nätet presenteras så att den blir lika enkel att förstå som sin egen hushållsbudget. Budgeten kan fungera som en överblickbar innehållsförteckning över kommunens service och verksamhet som man vid behov kan fördjupa sig i och få tillhörande målbeskrivningar. När medborgaren förstår vad saker och ting kostar och vad politikerna har prioriterat kan medborgarna sluta upp kring utvärderingar av kommunens olika verksamheter.

Medborgarbudgetprocesser kan variera men det finns vissa gemensamma delar som tillsammans bildar en gemensam struktur för det som kallas medborgarbudget. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har tagit fram en modell som bygger på internationell forskning och erfarenheter. Den innehåller sju steg: Förbereda och ta fram kriterier, idégenerering, utvärdering av förslagen, omröstning, besluta vilka förslag som ska genomföras, genomföra och följa upp.

I hela europa blir det vanligare att offentlig sektor och inte minst kommuner konsulterar sina medborgare i olika frågor. Det kan röra sig om planläggningsärenden för naturområden, idéer om vad som ska genomföras i ett bostadsområde eller något annat. Att tidigt ta in medborgaren i olika beslutsprocesser kan bidra till bättre beslut, billigare och effektivare åtgärder och inte minst enklare genomförande. Detta har gjorts i många år i form av fysiska möten dit man kallar me­dborgarna. Ofta med resultatet att det är ungefär samma medborgare, med likartad bakgrund som har åsikter om t ex kommunens planer. Kompletterar vi fysiska möten med olika former av IT-baserade dialogverktyg, kan man nå helt andra grupper och få större effekter. Vi kan också utvidga medborgarbudgetarna till att behandla samtliga välfärds- och infrastruktur tjänster för att återta kontrollen över hur våra skattemedel används. Här är Folkets röst och vår kollektiva intelligens en förutsättning för hög kvalité till rimlig kostnad.

Demokratiportalen försöker underlätta för offentlig sektor att föra en effektiv dialog med sina medborgare. Tjänsterna har utvecklats i samråd med och är inspirerade av Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) Medborgardialog-projekt samt med ett antal kommuner. Detta efter att PWC Forskningsrapport / Granskning av skattemedel i kommunerna, 2010 konstaterat att hela 60% av kommuninvånarna i Sveriges 280 kommuner ansåg att kommunens verksamhet och service borde granskas mer.

Det är oerhört viktigt att få medborgaren att delta och bidra i utvärderingen och problemformulering när själva problemet i den kommunala servicen och verksamheten uppstår. Missnöjet kan då kanaliseras och leda till förbättringar, genom att ta in användarna, de mest lämpade att avgöra om och hur en service och en verksamhet med sina mål fungerar.

Medborgare i ett område skulle enkelt via mobil eller dator kunna formulera med text, ljud och bild ett konkret specifikt missnöje gällande något i kommunens verksamhet, kopplat till en budgetpost. Sedan kunna rangordna missnöjet i form av en topplista. Antalet berörda medborgare som sluter upp kring ett lokalt problem avgör själva angelägenhetsgraden och kommunikationen/ dialogen blir på så sätt mer jämbördig med politikerna och deras känslighet för växande opinioner. Ska en skola läggas ner är det alltså medborgarna i just det området, som har barn på skolan eller som sökt dit som ska vara med och rösta för eller emot, inte de som inte har någon anknytning till området eller frågan som sådan. Medborgaren skulle då finna det mer meningsfullt att vilja delta i problemformuleringen.

För att skapa en trovärdig demokratisk kommunikation/dialog bör den produceras i ett oberoende sammanhang såsom en ideell förening i allmänhetens tjänst eller det som Public Service i egenskap av regionala- och lokala nyhetstidningar och tevekanaler borde fungera som. I det här ljudklippet kan du höra om bland andra Bruno Kaufmanns internationella erfarenheter av medborgardialog, en förutsättning för medborgarbudget och vad medborgarna vill prioritera.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Vill du läsa mer av oss, prenumerera eller Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati för den text du just fått ta del av, vi uppbär inga press- eller mediestöd, 1235383740 skriv Dagens Demokrati

Plattform för folkets röst

0

Lettland 2011, två unga IT-entreprenörer skapar hemsidan ManaBalss (Min Röst), för att lettiska folket enkelt ska kunna vara med och bestämma. Detta efter att endast 59 procent av de röstberättigade i Lettland gått till valurnorna och förtroendet för de folkvalda är så lågt att presidenten beslutat att upplösa parlamentet och införa nyval. På hemsidan Min Röst, ska vem som helst enkelt kunna skriva ett lagförslag och vem som helst kunna sluta upp bakom det. Lettlands parlament går med på att använda hemsidan aktivt i sitt arbete, vilket betyder att om ett folkinitiativ får fler än 10 000 röster, måste parlamentet ta upp frågan till omröstning. Det tar tre dagar från att förslaget skrivs till att politikerna har röstat igenom det. Efter två år har var tredje invånare i Lettland någon gång besökt hemsidan Min Röst, 508 initiativ startat, varav två resulterat i två nya lagar. Det är fler personer än som röstar på något enskilt parti i Sverige. Även i svenska kommuner går det att lägga upp förslag digitalt och röstas på. Utmaningen ligger i att se till att initiativen, om de går igenom, också förverkligas. För det krävs människor som informerar om; möjligheten att lägga upp förslag, att förslagen finns, objektiv information om varje förslag, möjlighet att ställa klargörande frågor, uppföljning, påminnelser och förstås att alla har tillgång till och hanterar den teknik som används, med tydliga hänvisningar till var och hur man tillgodogör sig det man behöver. Men lika viktigt lokala fysiska mötesplatser, med precis samma möjligheter.

Att själv kunna driva opinion i de frågor som man berörs av, kräver mycket resurser, särskilt som själva folkomröstningen idag, begär av människor att de lämnar ifrån sig namn, adress och fullständigt personnummer, på en namnlista i papper, till någon man kanske aldrig träffat förut eller som ligger utlagd i närbutiken. Att göra det digitalt via t ex. Skiftet, kräver inget BankID men ryms inte inom ramen för Folkomröstningens regelverk. Ett argument som lyfts är att digitala röstningstjänster och digitalt ID, inte är tillräckligt säkert. Ändå, är det precis det våra politiker redan gjort under pandemin, kommunicerat och röstat på distans. Det har också gått att göra på EU nivå under flera år, något som inte heller basuneras ut.

I flera år har medborgarna motats till att utföra myndighetsärenden, deklarera, söka sjukvård- välfärds- betalnings- och infrastruktur- tjänster, just med hjälp av BankID som sex privata affärsbanker driver, medan vår myndighetspost börjat skickas ut via Kivra som ägs av bland annat Wallenbergstiftelserna. Varför har vi inte ens en statlig digital legitimation eller bank för den delen, mer än som tillverkar mynt och papperspengar det knappt går att betala med och reglerar vissa räntor.

Med dagens representativa demokrati, måste du vänta i fyra år om partiet du röstade på, inte lever upp till de vallöften som gjorde att du röstade på just det partiet. Med tanke på, att i de senaste valen, har kohandeln startat efter valresultatet långt utom människors rösträtt. Måste det väl ändå vara bättre att samlas runt sakfrågor, när de är aktuella, istället för runt partier som sedan samlas i olika block som måste söka stöd hos partier som deras väljare inte röstade på eller absolut inte vill befatta sig med.

Att Folkomröstningar idag har lågt valdeltagande beror på att objektiv information inte når ut. Att människor är ovana vid att kunna påverka men också att Folkomröstningar som regel riktar in sig på specifika frågor som engagerar olika grupper och det är inget konstigt i det. Människor som berörs av besluten är främst de som ska vara med och rösta i en sakfråga. Vi är i olika faser i livet och intresserar och engagerar oss i olika frågor utifrån det. Är man ung och inte har någon äldre inom äldreomsorgen är man inte lika insatt i det som någon som har det eller själv hamnat i de hjälpbehovet. Ska vi tala om lågt valdeltagande kan vi titta på EU valet som först senaste valet nått upp till 50 % valdeltagande i Sverige. Ännu lägre siffror hade årets Kyrkoval med sina 18 % i genomsnitt. Folk som inte berörs förstår inte vad de ska rösta om eller varför. Det är hög tid att skapa Medborgarplattformar, fysiska, såväl som digitala, där vi förvandlar remisser till lättlästa artiklar, skapar utrymme för samtal och möjligheter till klargörande frågor och förbättringsförslag, för att därefter kunna vara med i själva omröstningen.

För en levande, aktiv demokrati krävs träning. I skolor, på bibliotek, Folkets Hus, på arbetsplatser, på lärplattformar, inklusive kontinuerliga genomgångar av tekniken som används, oavsett om den är fysisk eller digital. Varför inte en demokratifestival full av kultur och spokenwords. Just nu använder Direktdemokraterna medborgarplattformen Consul för detta men också ett internt omröstningssystem. Direktdemokraterna välkomnar alla i utvecklingen av det arbetet. Alla olika partier är välkomna att stå med på listan in i Riksdagen men ingen får mer än en röst, ingen kan lyfta en fråga framför någon annan. Ingen kan få upp frågan i Riksdagen, före den fått 10 000 röster för sitt förslag och de måste alla värna om våra grundläggande fri- och rättigheter som yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet, det sista inte att förväxla med att pådyvla någon annan just sin religion. Enligt regeringsformen är vi redan skyddade mot all form av kroppsstraff, tortyr eller dödsstraff, något alla medborgare inklusive vårt rättsväsende har att förhålla sig till, inklusive en direktdemokrat.

Plattform för Folkets Röst, vad tycker du? Höj din röst på Medborgarplattformen Consul.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär inga press- eller mediestöd, 1235383740 skriv Dagens Demokrati

Representativt styrelseskick för vem

nor

I Schweiz kan vem som helst skapa en nationell folkomröstning gällande ändringar i grundlagen. Kravet är att 100 000 medborgare stödjer förslaget i löpet av en 18 månaders period. Det kan göras i pappersform men också via nätet. Fyra gånger per år får Schweizarna hem ett brev med information om de olika folkomröstningarna som pågår, tillsammans med valinformation. Ett förslag handlade till exempel om huruvida Schweiz skulle lägga 23 miljarder på svenska JAS stridsplan eller på välfärd. Jag minns ännu när våra svenska politiker tog plats i svenska morgonsoffor, log överseende mot journalisterna och vägrade ta till sig att JAS affären faktiskt inte skulle kunna gå igenom, om Schweiz medborgare röstade ner förslaget. Politikerna hävdade att avtal redan skrivits. Kanske är det så att det är svårt för svenska politiker att förstå att ett annat lands medborgare, faktiskt har andra reella demokratiska verktyg, än vad de givit sina egna medborgare. Verktyg som gör att folkomröstningar som initierats av folket, faktiskt blir beslutande, inte som i Sverige – enkom vägledande och kan därmed negligeras, oavsett utfall.

Tänk er en ändring i grundlagen för att kunna etablera centralbanken som den enda institution som tillåts att skapa pengar i form av mynt, sedlar och även banktillgodohavanden. I Sverige har det inte ens informerats från myndighetshåll, att banklån inte längre bygger på pengar som någon annan satt in, dåtidens sparbanker, eller att digital valuta idag skapas genom att privata kommersiella affärsbanker skapar nya lån av valuta som inte finns, genom en teknisk bokföringskonstruktion, här kvalar även svenska banker in. Internationella banker har i snitt ett par procent i likvida medel medan svenska banker har lite mer. Försök att låna pengar av bankerna till bostad eller en företags start på de premisserna.

Allt fler reser frågan varför samma privata aktieägare ska dela på de gigantiska vinstutdelningar som råder i privata banker men enkom riskerar att förlora 5 % i kristider, tack vare den statliga bankgarantin. Att dagens ekonomi bygger på spekulation istället för produktion har gjort att västvärldens infrastruktur är eftersatt, att svenska hushåll är högt belånade och att europeiska staters skulder är mer än 5-10 gånger större än inkomsterna. I Europa har många länder passerat en skuldnivå på 90 % av BNP. Om vi tittar på USAs totala skuld så har den från 60-talet ökat från 1000 miljarder till mer än 56 000 miljarder dollar.

Folkrörelsen MoMo lyckades samla 26% av befolkningen att rösta för en bankordning där Schweizarna själva skulle ta kontrollen av pengaskapandet. Det innebar att seriösa schweiziska medier diskuterade frågan och att samtliga politiker förväntades ha en åsikt om den i debatten. Schweiziska folkomröstningar brukar dessutom rapporteras i seriösa tidningar över hela Europa. Det är därför troligt att även utanför Schweiz har ekonomer, politiker, centralbankschefer och folk i allmänhet i större utsträckning börjat diskutera frågorna, eftersom de berör oss alla.

Efter en folkomröstning, oavsett resultat ska alla vuxna ha stött på argumenten för och emot, i detta fall, en monetär reform men så är tyvärr inte fallet idag. Mycket beroende på att media ägs av detsamma som äger bankerna, kanske inte direkt men indirekt genom korsvisa ägarstrukturer. Det här är frågor vi alla behöver diskutera och kan jämföras med EUs sätt att hantera frågor. Johan Norberg skrev i sin kolumn i den nerlagda gratistidningen Metro, om hur de arbetar i EU, om Jean-Claude Junckers uttalande, som då kandiderade till EU kommissionen som ordförande för den största partigruppen, konservativa EPP och som också blev vald till EU kommissionens ordförande 2014-2024.

”Vi bestämmer någonting, låter det ligga ett tag och väntar och ser vad som händer. Om ingen protesterar, av det enkla skälet att de flesta inte vet vad som har blivit beslutat, så fortsätter vi, steg för steg, tills det inte finns någon återvändo.” Han hävdade också att EU:s impopulära ekonomiska politik, med bailouts och centraliserad finanspolitik, bör slås fast i ”mörka, hemliga rum”.

Vår svenska  offentlighetsprincip är till för att man ska kunna granska makt och förvaltning. Sedan 2009 har mer än 69 inskränkningar gjorts i sekretesslagen, enligt miljöpartisten Peter Eriksson berättade att det räcker med att ett enda land i EU kräver sekretess för att Sverige ska tvingas hemligstämpla information för att överhuvudtaget få vara med i samarbetet. Först en vecka innan det klubbades skrev svensk media, till större delen ägd av Bonnierkoncernen och Schibsted. Vänstern satte sig emot men övriga partier la sig flata. Ni som tror att det hjälper att rösta på ett annat block än det som nu regerar kan ta med i beaktning att politiker som Klas Eklund, tidigare rådgivare åt Olof Palme och Kjell Olof Feldt sedan länge är chefsekonom på SEB och Thomas Östros, tidigare minister och ekonomipolitisk talesman, blev vd för den svenska bankföreningen. Dokumentärfilmen som SVT varit med och finansierat visar mycket mer än så här. Dock beslutade SVT att den inte fick visas före valet. En analys om hur det egentligen står till med banksektorn är andra saker som skjutits på.

De här är grundläggande frågor som påverkar vår infrastruktur, vår välfärd och är det som gör att jag väljer att stötta den direktdemokratiska rörelse som kämpar för allmän rösträtt i sakfrågor året om. Jag vill att elpriset inte ska vara beroende av huruvida vi är bra på att spekulera eller inte, att tågen ska rulla och underhållasoavsett vem som äger de. Att min mamma som gav sitt liv till fabrikerna ska ha den pension hon förtjänat, inklusive de löntagarfonder de arbetade ihop till som Göran Persson lånade på obestämd framtid. Att alla barn ska ges samma möjligheter att lära det de behöver i skola och på fritid för att utöva grundläggande demokratiska rättigheter, även i hur vårt finansiella system fungerar, liksom det över 3 000 sidor långa skattesystemet. Samma tillgång måste de som aldrig fått den informationen få, även om den teknik de inte växt upp med, inte behärskar.

Direktdemokratin är på stark frammarsch i världen och kan ses som ett vaccin mot de extrema vindar som blåser, oavsett om de kommer från extremhögern, extremvänstern eller utifrån religiösa fanatiker. Oavsett vilket parti du tillhör eller inte, oavsett vilken organisation du tillhör eller inte hoppas jag att du kommer att öppna dina ögon och engagera dig för allmän rösträtt i sakfrågor. Samtliga av oss gör det här ideellt, för att vi precis som Schweizarna ska kunna vara med och besluta om vart skattemedel ska gå och hur våra gemensamma investeringar ska förvaltas. Men det förutsätter en oberoende press, detta har jag redan skrivit om i en tidigare ledare. Och nej det går inte att rösta bort våra medborgerliga fri- och rättigheter, det måste vara glasklart i ett direktdemokratiskt partis stadgar.

Det behövs många människor ute på gatorna och på nätet som förklarar vad det handlar om, för att samla in de namnunderskrifter som krävs för att få till stånd en folkomröstning om en monetär reform. Nästan inga schweiziska initiativ har varit framgångsrika med mindre än 500 000 schweizerfranc i ryggen. Det kommer att behövas pengar för att betala två personer på heltid för att samordna kampanjen, för att täcka kostnader för att få underskrifter validerade, för kampanjmaterial, distribution av valsedlar och så vidare. Gör vi det i samband med valet, ja då behöver vi vara ännu fler.

Andreas Cervenka (författare, krönikör, ekonomijournalist på SvD förklarade på ett tydligt sätt hur det monetära systemet förändrats och vad som felar. Positiva pengar gör det likaså. En annan folkrörelse är Tidskatt som vill byta ut skattesystemet. Efter nästa val hoppas jag få se många olika alternativ som vi kan rösta på, inte bara en gång vart fjärde år genom en röstsedel, utan även digitalt, genom ett statligt BankID. För kan miljarder flyttas med hjälp av digital teknik, samtliga myndigheter kräva det som legitimation, något vi tvingas använda för att göra våra ärenden, ska staten också tillhanda detta. Först då kan folket starta egna banker på lika villkor, utan att bromsas av affärsbankerna som nu är de som äger, utfärdar och drar in BankID. Jag har träffat människor som berövats sitt BankID, hur många visste ens att det är möjligt?

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär inga press- eller mediestöd, 1235383740 skriv Dagens Demokrati

Lagen om offentlig avrättning

Varför upphandlar kommuner överhuvudtaget tjänster före man gjort tydliga riktlinjer och har en lagstiftning på plats som säkerställer ökad kvalite och ökad trygghet, för just de som ska använda de olika tjänsterna inom välfärd och infrastruktur? Att i upphandling efter upphandling ha så fria tolkningsutrymmen, gör att varje bolag själva kan definiera vad en verksamhet är. Det ger utrymme för låg kvalite för användarna och högre kostnader för skattebetalarna när konsekvenserna faller tillbaka på dessa, medan överskottet tillfaller ägarna. Jag kan inte se att någon större utveckling sker, annat än att ytterligare en gren inom välfärd eller infrastruktur tillåts sätta vinst före innehåll och kvalité i verksamheten. Ett aktiebolags styrelses primära uppgift, är att generera vinst åt ägarna, inte att ge användarna högre livskvalité eller för de som har det, en väg ut ur helvetet. Att rösta med fötterna blir svårt för någon som inte kan eller får välja en annan väg, busslinje, sjukhus, äldreomsorg, skola eller vad det nu kan handla om. Eftersom företagen tjänar mest på att få återkommande användare, patienter, elever eller fler kunder, är vi inne på en bräcklig arena där glädjebetyg utdelas, åtgärder som inte leder någonstans sätts in och produkter som varken är bra för oss eller miljön utvecklas.

Trots att kommunerna redan nu enkelt kan kräva vid varje upphandling, vid varje årlig tilldelning av skattemedel, att inte mer än 1 -2 % av investerat eget kapital får tas ut i vinst, samt ränta enligt fastsatt statlig norm, alltså ingen ockerränta. Hur svårt kan det vara att hålla sig till det. Riksdagen ägnade fyra år att skapa en bolagsform inför att välfärdsverksamhet och infrastrukturer skulle rullas ut till privata aktörer, SVB. Varför har inte SVB tagits i anspråk, varför finns inte formen med i upphandlingarna som krav? Hur många svenskar fick ens veta att företagsformen SVB kom till eller att den finns?

l ett SVB bolag får inte bolagen sälja verksamheten vidare till ett bolag som drivs i annan form. Det gör att riskapitalister motas bort, oetiska vinstuttag försvinner och skattebetalarnas pengar säkras i verksamheten, för att utveckla den. Inte till sämre innehåll, lågavlönad personal utan relevanta kunskaper, till att inskränka meddelandefriheten, yttrandefriheten eller till chefer och bolagsstyrelser med vidlyftiga behov.

Regler för företagsformen finns i 32 kapitlet i aktiebolagslagen. Det ska framgå av bolagsordningen och namnet att det är ett SVB aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning, ha minst en revisor, vara överlåtande företag i en fusion eller vid en delning bara om det övertagande företaget är av samma slag. Företagsnamnet ska följas av beteckningen ”(svb)” om det inte framgår av namnet att det är ett aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning. Vid värdeöverföringsbegränsningar gäller de allmänna begränsningarna i 17 kap. 3 och 4 §§ aktiebolagslagen, de särskilda begräsningarna som anges i 32 kap. 5 § aktiebolagslagen. De i lagen särskilt angivna värdeöverföringsbegränsningarna gäller oavsett om bolagsordningen innehåller en sådan föreskrift eller inte. Vid skifte i samband med likvidation, ska aktieägarna tilldelas högst ett belopp som motsvarar det kapital som har tillskjutits bolaget som betalning för aktier, den del av återstående tillgångar med den begränsning som framgår av 32 kap. 5 § aktiebolagslagen. Vad som därefter återstår ska tillfalla det eller de andra aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning som anges i bolagsordningen. Saknar bolagsordningen uppgift om ett sådant aktiebolag eller finns inte det eller de aktiebolag som anges i bolagsordningen, ska tillgångarna tillfalla allmänna arvsfonden. Allmänna arvsfonden finansierar utveckling av projekt som drivs av olika organisationer som utvecklar människa och miljö. Manegen är krattad, allt kommunerna behöver göra är att lyfta fingret. Vad har vi annars kommunpolitiker till? För upp frågan i din kommun genom att driva igenom en folkomröstning i frågan, skicka in insändare och petitioner. Vilken fråga vill du driva med ett direktdemokratiskt parti för att få upp det på agendan? Allt börjar med ditt och mitt engagemang.

Kräv det här av era kommuner nu. Jag kommer definitivt att driva den, jag vill ha valfrihet för alla, inte marknadskommunisn och de demokratiska nedmonteringar den innebär.

Lotte Johansson – Ansvarig utgivare

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär inga press- eller mediestöd, 1235383740 skriv Dagens Demokrati


https://bolagsverket.se/ff/foretagsformer/aktiebolag/starta/vinstutdelning-1.3169

Corona drabbar alla!

0
(Resumé av artikel ur #2 2021 av mdmagazin övers. L Hedman)

Vid Augsburgs corona-medborgarråd träffas staden för samråd

Sedan hösten förra året sammanträder i Fuggerstadt Medborgarrådet Corona. Även i andra delstater till exempel Thüringen har man blivit uppmärksam på grupperingen i Augsburg. Sedan drygt ett år ställer Corona-pandemin dag efter dag upp extrema utmaningar för hela samhällslivet. Ibland handlar det om att skaffa munskydd, ibland om intensivvårdsplatser, ibland om att ordna nödfallsomhäntertagande av barn, ibland om att söka kontaktvägar mellan personer, ibland om testcentraler.

Missmod trots omfattande information

Redan tidigt hade Augsburgs stadsförvaltning med överborgmästare Eva Weber (CSU) i spetsen informerat offentligt om hanteringen av pandemin. Trots det fanns det missnöje. ”Som det visat sig, har det allt oftare dykt upp öppna frågor från medborgare, som haft åsikten att deras idéer och uppslag om Corona inte hörts och förblivit obeaktade. Det har fört till en flerfaldigt avvisande hållning gentemot de tvingande erforderliga Corona-regelverken”, säger överborgmästare Eva Weber. Mot denna bakgrund har stadens chef väckt liv i medborgarrådet Corona. ”Corona påverkar oss alla. Därför är det mycket viktigt för mig att komma i samtal med så många människor som möjligt – även om det tyvärr bara blir digitalt” säger Weber. Den av henne själv modererade församlingen är inte bara till tjänst för den öppna diskussionen om coronabetingade utmaningar på medborgarnivå. Den erbjuder också tillfälle att nätverka med sex experter från förvaltningen liksom med fem medlemmar av stadsrådet i Augsburg – alla bara rådgivande – och utveckla lösningar.

För medborgarrådet uttogs genom speciellt lottningsförfarande tio medborgare som representativt tvärsnitt av Augsburgs befolkning. Förutsättning är att alla deltagare bor i Augsburg, är minst 14 år gamla och kommer med ett förslag i samband med att de anmäler sig. ”Mellan kungörelsen om att man kan anmäla sig till medborgarrådet och det första sammanträdet i januari har nästan 700 förslag nått oss”, säger överborgmästare Eva Weber. En stor del av dem finns emellertid inom Förbundsstatens eller delstatens kompetensområden. Mot denna bakgrund beslöts att uteslutande ämnen som ligger inom stadens kompetens skulle komma till tals i medborgarrådet. Genom närvaro av politiska företrädare i medborgarrådet kan förslagen omedelbart diskuteras med målinriktning. Vilka förslag det är, avgör medborgarna själva. De förblir tillsammans i samma gruppering under tre sammanträdesrundor för att få samarbeta en längre tid med komplexa ämnesområden. Skola och utbildning, gastronomi, arrangemang och kultur samt upplysning och information var nu de första ämnesområdena som diskuterades. 

Önskvärt med mer känsla

Under mötena hittills önskades framför allt färre kalla siffror och mer emotionell information. Till exempel om intensivvårdsenheten vid Augsburgs universitetsklinik.. ”Hur går det för medarbetarna? Hur hård är belastningen på kliniken?” Men det frågades också efter ”goda förslag för tiden efteråt”. Dessutom hårdare kontroll av munskyddsplikten, ventilationslösningar och utökning av klassrums kapacitet. Och stadsrådet befattar sig under tiden med att testa en stads-licens för gastro-appen som registrerar gästerna.

Som en följd av råden stärktes också samarbetet med media, i vilka bättre rapporter om insjuknade publicerades. Även psykologiskt stöd till ensamma människor i form av ”post-aktioner” till äldreboenden av barn initierades. 

Enligt förbundsdagstalman Wolfgang Schäubles (CDU) åsikt bidrar medborgarråden på Förbundsnivå till stabilisering av demokratier. Inget annorlunda är det på kommunal nivå, där majoriteten av rådsmedlemmarna framför allt lovprisar stadsregeringens ”öppna öra”  för medborgarnas problem. ”Medborgarråd Corona är verkligen ansträngande, men ett gott meningsutbyte som lönar sig. För att kämpa med sakfrågor är bra”, lät ett första allmänt facit. Den 17 mars fortsätter det med ny besättning.

Elisabeth Rosenkranz (presstalesperson för staden Augsburg)

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”

Står USA inför en demokratisk nybörjan?

0
En artikel ur #2 2021 av mdmagazin (övers. L Hedman)

En artikel ur #2 2021 av mdmagazin (övers. L Hedman)

Svar av Daniela Vancic (Democracy International) och
Joe Mathews (Magazin Zócalo Public Square)

Frågor: Dieter Halbach

Hur ser ni på den aktuella demokratiska processen?

Daniela Vancic: Det demokratiska systemet och den rättsliga ramen i USA är föråldrade. Det är stora diskrepanser mellan delstaterna inklusive rösträtt och lagar. Många stater har ingen automatisk valregistrering; några kan frånta en enskild rösträtten på livstid. Många stater praktiserar en manipulation av valdistrikt och valkretsar för att ge ett visst parti orättvis fördel. Allt fler medborgare har också börjat befatta sig med valmans-kollegiets odemokratiska karaktär.

Dessa grundlagsfel diskuteras nu också av genomsnittsamerkaner. Sammantaget kan man ha förhoppningar om USAs demokratiska framtid på grund av de ökande civila rörelserna, men en grundläggande förändring kräver en starkare politisk vilja, som hittills saknats.

Joe Mathews: På nationell nivå var den amerikanska demokratin alltid svagt utvecklad. Nu är den i kris. Allt fler amerikaner upptäcker att det nationella systemet är orättvist och och antidemokratiskt. Presidentens makt är så stor att det utgör ett säkerhetshot för landet och hela världen. Beslutsfattarna kan lätt förbigå det begränsade skyddet för mänskliga rättigheter i den amerikanska grundlagen. Den icke valda Högsta Domstolen fattar de största besluten. Senaten med två representanter för varje stat, oberoende av befolkningsantal, är ett hån mot Amerikas demokratiska anspråk. Senaten ger större vikt åt rösterna från landsbygden och den vita befolkningen och tillåter ett minoritetsstyre genom det republikanska partiet. Enligt detta system kommer 2040 upp till 70% av amerikanerna att bo i 15 mycket olika delstater, men senaten kommer att kontrolleras av de andra 30% i landet.

Vilket stöd hoppas ni på av en Biden-regering?

Daniela Vancic: Jag hoppas att Biden-regeringen tar itu med dessa centrala demokratiska problem så att en ytterligare försämring av förtroendet för institutionerna förhindras. På nationsnivå kan många åtgärder vidtas, till exempel avskaffande av rösträttsregler, som möjliggör starkare valkontroll och avlägsnar diskriminerande valbarriärer. Jag hoppas också på omfattande ändringar av socialprogrammen inklusive sjukvårdsväsendet, utbildning och ett avskaffande av orättvist skattesystem.

Joe Mathews: Jag har färre förhoppningar. Jag är Kalifornienbo och för mig skulle det räcka om Biden-administrationen skulle sluta med de ständiga angreppen på Kalifornien, som vi upplevt under Trump-administrationen. Våra invandrare och deras familjer behöver rättslig status och skydd, men jag är skeptisk. Biden var en del av en Obama-administration, som deltog i en hänsynslös massavvisning av invandrare.

Vilka är de viktigaste stegen för att förbättra den demokratiska delaktigheten?

Daniela Vancic: Nu, när Demokratiska partiet har majoritet, måste de göra den demokratiska processen till sitt partis prioritet. Ett flerpartisystem skulle vara bästa lösningen på detta och skulle bättre återspegla de olika åsikterna hos över 350 miljoner amerikaner samt befordra beredskapen till dialog mellan partierna. Tyvärr är realiteten den, att det inte är möjligt att komma ifrån tvåpartisystemet. Systemet med ”The winner takes it all”, där varje distrikt bara har en vinnare, måste därför avskaffas. Då kunde medborgarna tilldela kandidaterna sina röster i ordningsföljd efter deras preferens. Detta kunde ge en tredje-kandidat ett riktigt stöd och medborgarna skulle inte längre behöva tveka, eftersom deras röst på en tredje-kandidat inte vore bortkastad. Emellertid skapas så här långt konstgjorda majoriteter, som medger regeringsbildning utan koalitionspartner. Därvid biträder flera av de allvarligt sinnade kandidaterna (som t ex socialisten Bernie Sanders) endera av de båda större partierna.

En kortfristig lösning består i att varje parti på nytt måste pröva hur bred lösning koalitionerna inom deras parti vill tillåta. Hur långt åt höger kommer det Republikanska partiet låta det gå? I vilken utsträckning kommer Demokraterna att låta partiets vänsterkrafter inkluderas i partiplattformen? Det återstår nog mycket för att övertyga människorna att valreformen måste ha prioritet för Biden-regeringen. Vi måste förknippa de demokratiska reformerna med människornas reella problem och göra det så förståeligt för dem, varför hittillsvarande maktsystem blockerar sjukvårdsförsörjningen, minimilönen, utbildningsreformen och alla de andra problemen, som människorna vill ha lösta.

Joe Mathews: För att säga det rent ut; USA behöver en ny grundlag, om det ska vara en nationell demokrati. Det är på tiden att lägga en författningsrättslig ny grundval – vår grundlag är 230 år gammal. Förena Staterna måste krympa unionens makt och ge tillbaka mer auktoritet åt delstaterna och kommunerna. Tills dess borde vi börja med ett ändringsförslag, som klargör att rösträtten inte kan inskränkas.

Vilken utveckling måste äga rum, för att ändra landets splittring?

Daniela Vancic: Den största destruktiva orsaken är att informationsekosystemet är kaputt. Den huvudsakliga informationskällan för många amerikaner är otillförlitliga nätverk, som stöder konspirationsteorier, lögner och politisk cynism. Denna desinformation har lett till en rörelse av förtvivlade och paranoida människor. Media måste avkrävas räkenskap för spridningen av konspirationsteorier. I skolorna måste man lära ut samhällskunskap och faktasökande. Det måste genomföras fler dialoger och deltagandeprocesser, som väcker medias uppmärksamhet. Tanken att avskaffa nuvarande grundlag kommer att stöta på antipati och ängslan från många sidor. Det är dock precis dessa svåra samtal, som måste föras, eftersom den amerikanska demokratin behöver en ny grundlag för att överleva.

Joe Mathews: Jag tror att USA måste ta sig an sin splittring och måste bygga upp ett nytt demokratiskt system, där det märks att det blir en reell skillnad. En möjlighet att förvalta skillnaden består i att erbjuda mer autonomi åt regioner, delstater och kommuner. Det finns ingen bra orsak till varför Kalifornien inte skulle kunna vara en autonom region eller till och med ett självständigt land, som en del av en amerikansk union liknande EU.

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”

Varför demokratisering och klimatskydd hör samman

0

Klimatrörelsen har över hela världen fått ut människor på gatorna. Den 20 september 2019 var det enbart i Tyskland 1,4 miljoner. Samma dag presenterade förbundsregeringen det klimatpaket, som enligt vetenskapen inte är tillräckligt. Visst har Tyskland förpliktigat sig att begränsa jordens uppvärmning till 2 grader – men uppfyller det inte. Valslogan från nästan alla partier och propagandan säger att följsamheten är stor. Det kunde ge intrycket vi utvecklas i rasande fart i riktning klimatneutralitet – en titt på statistiken leder dock till tillnyktring. Vetenskapliga studier visar återigen. Klimatskydd, riktigt genomfört, är möjligt, samhälleligt förnuftig och socialt uthärdligt. Nödvändiga reformer försnillas ändå med hänvisning till saknat stöd i befolkningen – även om den i opinionsundersökningar till en majoritet är beredd på starkare klimatskydd.

Hur löser man upp denna blockering?

Ett svar är medverkan. Framför allt skapa många medborgarråd. Scientist for Future  avser genomföra ett sådant även före Förbundsdagsvalet 2021. Frankrike kommer under tiden att lyckas med förverkligandet av resultatet av det medborgarråd som hölls föregående år. I andra europeiska länder har liknande förfaranden planerats eller redan genomförts. Detsamma gäller på kommunal nivå; till sist tilläts folkinitiativet klimatskydd. I december 2020 samlade dessutom petitionen om Klima-Mitbestimmung JETZT nästan 700 000 underskrifter för ett landsomfattande klimatmedborgarråd – och är därmed en av de mest framgångsrika petitionerna i historien.

Klimatskydd och medborgardeltagande verkar finna varandra – och detta på goda grunder. Klimatkrisen kommer att i grunden förändra samhället och vardagen, antingen genom aktivt skapande om konsekvent klimatskydd förverkligas eller genom katastrof som de allvarliga följderna av underlåtenheter i klimatpolitiken. När alla drabbas, borde också alla få vara med och besluta. En djupgående förändring i riktning klimatneutralitet måste genomföras av en bred majoritet – inte bara beslutas av en minoritet. För att säkerställa legitimitet och acceptans behöver vi därför en stor samhällsdebatt och i anslutning därtill ett gemensamt beslut.

Alternativet – ett ”beslut ovanifrån” av regering och parlament – erbjuder idealisk jordmån för populism och uppdelat samhälle. Detta visar en blick på Frankrike, där gulavästarna-protesterna 2018 bland annat utlöstes av den planerade höjningen av koldioxidskatten. Exemplet Frankrike antyder emellertid också en lösning: som svar till de gula västarna inkallade president Macron medborgarrådet, vilkets beslut enligt opinionsundersökning godtogs som legitimt av en bred majoritet. Emellertid stapplar förverkligandet; Macron kritiseras för att urvattna och förhala medborgarrådet förslag. Det visar att om ett medborgarråd finner kreativa lösningar och genom sin representativa sammansättning kan ha ett socialt mandat, så är ändå inte förverkligandet av resultaten garanterat. Kombinationen av medborgarråd och beslutande folkomröstning skulle i detta läge kunna göra nytta och få genomförande mer sannolikt.

Det finns en ytterligare orsak till varför det är en fruktbar förbindelse mellan klimatskydd och demokrati. Inte bara formatet för medverkan och direktdemokratin kan stödja klimatkampen, utan klimatet som ämne kan också vara katalysator för demokratisering. Den mångfald av samhälleliga, ekologiska och sociala aspekter, som måste beaktas när man hanterar klimatkrisen, är ett paradexempel på komplexiteten i de utmaningar med vilka moderna samhällen konfronteras. Skulle väsentliga framsteg kunna uppnås i klimatpolitiken med ovan nämnda metoder – vilket erfarenheter i andra länder och i samhällsvetenskaplig forskning belägger – kommer förbehållen mot äkta medborgarinflytande att försvagas och vägen jämnas för att i framtiden möjliggöra medbestämmande i alla ämnen och därmed stärka demokratin. 

Utmanande är brådskan till handling. Bra demokrati behöver egentligen tid, något som vi inte har i klimatkrisen. Hoppet är emellertid att det genom medverkan, konsekvent klimatskydd ska kunna genomföras snabbare än hittills. Å ena sidan gör inkluderingen att olika perspektiv får bättre kvalitet i debatten. Å andra sidan då klimatet alltför ofta skapar oförenliga frontställningar – och det mänskliga mötet, ungefär som i medborgarråden, kan skapa ömsesidig förståelse. Detta är nödvändigt eftersom klimatskyddet bara fungerar om det skapar gemenskap i samhället istället för splittring.

Som impuls för en bred samhällsdebatt med ämnet klimat och demokrati startade Mehr Demokratie i april projektet ”DIE Klimadebatte”.

Mer information finns på www.die-klimadebatte.de

Steffen Krenzer (Projektledare för DIE Klimadebatte)
Michael Gorki (Medarbetare i DIE Klimadebatte)

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”

Hälsning från Dieter Halbach

0

 ledarartikel ur #2 2021 av mdmagazin

Kära läsare,

jag är den nye redaktören för detta magasin och ber att få presentera mig kortfattat.

I över 30 år har jag skrivit om hållbara och solidarisk levnadsformer. Därunder har aldrig bara ett enskilt projekt eller en viss världsåskådning intresserat mig, utan alltid blicken på helheten. Jag hade redan en antipati mot sociala filterbubblor långt innan begreppet uppfunnits.

Så har ämnet för en fördjupad och vidgad demokrati kommit allt starkare i centrum för mig. Den plats där vi alla deltar i våra gemensamma liv. Den röda tråden för mig är dialogen mellan meningsmotståndare med en inre hållning av orädd, ärlig och empatisk konfrontation. För det är först när olikheter träffar på varandra, som gemensamma lösningar kan uppstå. Och det är början på en politik i det gemensamma bästas sinne.

”Allt verkligt liv är mötet” säger den judiske filosofen Martin Buber.

Denna ”verklighetens dialog-natur” betyder i praktiken att det slutar för det mesta annorlunda än du tänker dig! Det är ofta till besvikelse, men många gånger blir det bättre än du tänkt. Nämligen när du tänker bortom dig själv tillsammans med andra. När du går från att vara vanlig medborgare till att bli politiker. Precis det har deltagarna i medborgarrådet ”Tysklands roll i världen” upplevt. De flesta av dem berättar om erfarenheter av en skapande dialog och om vilket lyft det är att kunna bidra med en meningsfull del till helheten. Ett resultat av utvärderingen tycker jag är anmärkningsvärt; vid utfrågningen av dem som inte höll med om resultaten, var de dock till 90% nöjda med processen. Det betyder att dialog skapar acceptans i åsiktsskillnaderna – och därmed grundlag för demokrati.

Jag gläder mig åt att vara närvarande som redaktör i detta historiska ögonblick och få berätta om de många aspekterna av modellen ’medborgarråd’. I all början finns en magi – men det krävs också många försök, från vilka vi kan lära mer, tills det finns en utvecklad ”medborgarrådskultur”.

Och alltid ser man längre bort. Behöver inte medborgarråd kombineras med folk-omröstningar för att få någon verkan? Det frågar jag i ett bidrag gemensamt med vår verksamhetsansvarige Roman Huber. Eller: hur hör klimatskydd och demokrati ihop? Hur arbetar medborgarråd i Coronakrisen? Hur är det med de Gröna efter deras avsked från beslutande folkomröstningar? Och blir det ett demokratiskt uppbrott i USA?

Detta och mycket mer berör oss valåret 2021. Vårt mål är klart; medborgarråd ska finnas med i koalitionsöverenskommelsen! Och sedan går vi vidare…

Jag önskar er mycket glädje och inspiration vid läsningen

Dieter Halbach

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”

Valfrihet kräver insyn

Dagens demokrati, Direktdemokraterna, Lotte Johansson, Offentlighetsprincipen

För att människor ska kunna ta sunda beslut behövs fri tillgång till objektiv information i objektiva- reklamfria- kostnadsfria- kanaler och plattformar, både i fysisk och digital form, politiskt och affärsmässigt obundna, för information, diskussion och möjlighet att rösta i viktiga sakfrågor. Det kräver en objektiv skola som arbetar i samma anda samt öppenhet och transparens inom vår infrastruktur, d v s anläggningar och strukturer som säkrar grundläggande funktioner i vårt samhälle som information, kommunikation, energi, transport, fastighet och välfärd. Utan transparens och insyn kan medborgarna, tillika skattebetalarna inte göra relevanta val över hur skattemedlen ska fördelas, granska hur de används eller ens följa upp verksamheternas faktiska resultat, inte enkom i ekonomiska termer, utan förstås även i hur verksamhetens grundläggande uppgifter fungerar. Alltså måste skattefinansierad politik bygga på att säkerställa vissa hörnstenar. Som tillgång till avgiftsfri public service internet, särskilt som både kommunikationsföretag, myndigheter och mediekanaler redan gått över till att använda det som främsta plattform, inkl.statligt BankID.

Det medborgare är med och finansierar via skattsedeln ska det också råda full transparens inom. Varken kommunala, regionala, statliga eller privata skattefinansierade verksamheter ska drivas i aktiebolagsform eftersom aktiebolags rätt till ”affärshemlighet” krockar med medborgarnas rätt till ”allmänintresse”, vilka är finansiärer via skattemedel och konsumenter av infrastruktur och välfärd. Även aktiebolagens paragraf om vinster som ska plockas ut ur verksamheten, utöver löner till personal och ledning, krockar med välfärdsmålen. Sjukvård till exempel ska bygga på att vi blir friskare, inte återkommande konsumenter av sjukvård som inte gör oss friskare eller som gör oss läkemedelsberoende. Skolan ska bygga på individuell utveckling utifrån varje elevs startpunkt och förutsättningar. Även inom äldreomsorg ska extra stöd finnas till de som behöver, medan de som behöver mer stimulans/utmaningar ska få det.

Det är medborgarnas personliga val som ska spegla verksamheter som finansieras via skattemedel, inte bolagens val, inte ledningens kalkyleringar om hur mer vinst kan plockas ut, inte olika politiska block som gaddar ihop sig när de inte lyckas få egen majoritet, inte 51 % som ska köra över 49%. Det är nämligen medborgarna och brukarna som är de verkliga aktieägarna som skattebetalare. Att öka bonusar och vinster till privata fickor, ingår inte i varken infrastruktur- eller välfärdsuppdraget och bäddar dessutom för korruption. Vinster i välfärd ska återinvesteras i verksamheter. Finns överskott i en verksamhet, kan den balanseras mot en annan, på så sätt kan vi hålla även en krisberedskap, det bygger avtalet med medborgarna på för skatteindrivning.

Medborgarna behöver därför mer insyn och inflytande över budgeten gällande sina skatter, det vill säga presenteras budgetförslag, ges möjlighet att ställa klargörande frågor samt kunna ge förslag till ändringar, för att slutligen kunna gå till beslut för att rösta om de olika budgetposterna. På så sätt tydliggörs direkta kostnader för verksamhet, löner och vinstutrymme, vilket sätter stopp för höga skatter som hamnar fel. Vilka skulle rösta för en extra skatt om 20 % eller mer som ”öronmärks” till ägare och VD och ledningslöner som kan ligga 63 gånger högre än de som utför arbetet på golvet eller 20 % extra skatt till vinstuttag som inte gynnar skattebetalarna eller de verksamheter de finansierar, om medborgarna, tillika brukarna fick möjlighet att rösta om det? De som vill kan förstås ges möjlighet att göra en extra skatteinbetalning för vinstutdelning som inte är öronmärkt till verksamheten inklusive realistiska löner eller så kan dessa företag själva eska medel för detta från privata givare.

Vi behöver en objektiv public service som drivs av skattemedel och av medborgarna lokalt, vars ägare och ledare inte som idag, samtidigt äger, sitter i styrelsen för eller arbetar för andra verksamheter som går i strid med objektiviteten, ibland dolt av korsvisa ägarstrukturen som snarare bäddar för att få ut ett av sina andra bolagsengagemangs agenda, vänskapskorruption, propaganda och annan onyanserad och subjektiv förtäckt marknadsföring som idag läcker ut via snart sagt all ”offentlig” media.

Inte minst behöver vi ett finansiellt system som inte fäller krokben för medborgarna, utan stöttar kooperativ verksamhet och lokalt småföretagande framför globala multinationella företag som skatteplanerar sig undan de skattemedel de själva åtnjuter inom infrastruktur och välfärd. Vi behöver återgå till sparkassor istället för affärsbanker, som bygger på verkliga inlån och utlån utan ockerräntor och pengaproduktion som bygger på låneskapande och spekulation, för att alla människor ska kunna finansiera sitt första boende, sin första verksamhet, bli självförsörjande. Betalningsmedel ingår i vår infrastruktur och ska inte vara en vinstmaximerande handelsvara. Något är fel när avgifterna för till exempel kommunala transporter och äldreomsorg och olika boenden stiger i en takt som utarmar brukarna, medan ägarna plockar ut allt mer i bonus. Bonus ska bygga på att verksamheten förbättras till ett rimligt pris för brukarna. Dessa tjänster är redan finansierade via höga skatter för enskilda. Ska någon ha tillbaka pengar ska det stå i proportion till insats, inom infrastruktur och välfärd. När alla investeringsbidrag, avdrag och lönebidrag är inräknade är den största gruppen av skattebetalare, de som utför arbetet på golvet, det är också de som gör den största arbetsinsatsen.

Förutsättningar för demokrati bygger på ett jämlikt skattesystem. Mer lättförståeligt, lättöverskådligt, som inte har ett regelverk som nuvarande om 3 000 sidor som hela tiden fylls på/ändras, utifrån hur de som har resurser att anlita jurister lyckas hitta kryphål för att skatteplanera ner den 20 procentiga bolagsskatten till nära noll eller till och med får tillbaka moms de aldrig betalat, medan de som i praktiken utför arbetet, beskattas upp till 80%. Att G7 länderna nu genomför en minimiskatt för globala företag att betala i de länder de faktiskt verkar i, talar sitt tydliga språk men det behövs mer än så. På medborgarplattformen Consul finns nya politiska förslag, det ingår i en demokrati, att kunna lyfta, diskutera och rösta om förslag och någonstans måste vi börja.

Genom att exemplifiera varför direktdemokrati behövs kan nya partier, även politiskt neutrala som Direktdemokraterna växa och vinna val. Genom att visa mänskliga sidor kan väljare ges incitament att rösta även genom enskilda delegater. För mig som väljare förutsätter det att varje delegat då tydligt visar var man står i stora frågor och möjlighet att kunna ta tillbaka min röst om vederbörande börjar driva en annan agenda. Annars riskerar dessa att bli ytterligare ett instrument för de som redan har makten, att driva frågor i lönndom och det var i allafall aldrig tanken från min sida när jag var med och initierade föreningen för Direktdemokrati. Jag tror att en valkampanj måste börja där, hela tiden med hänvisning till våra grundläggande fri- och medborgerliga rättigheter och med tydliga exempel på varför de är viktiga och/eller hur dessa inte respekteras idag. Politik är för medborgarna, för samhället i stort, allt annat är lobbyism och det ska inte bekostas via skattsedeln.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Swisha gärna ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”