Hem Blogg Sida 8

All offentlig makt utgår från folket

0
Upphandling, Dagens Demokrati, korruption, Lotte Johansson

Viktor Morawski, upphandlingschef sedan sex månader på Värmdö kommun, bjöd in Värmdös företagare till en utbildningslunch i torsdags, för att informera om kommunens upphandlingsprocess. Morawski är advokat, och har tidigare arbetat som upphandlingschef i Järfälla 2009-2012 och Nynäshamn-Haninge 2012-2015, inom ramen för Södertörns upphandlingsnämnd, vilken samlade de tyngsta politikerna. Lite skämtsamt säger Morawski att han upplever att politikerna på Värmdö kan ha en del synpunkter. 

Morawski kommer närmast från Stockholm stad, där han var administrativ chef för socialförvaltningen maj 2020- april 2021, med ansvar för upphandling. En tjänst han fick efter att han arbetat som chef för Miljöpartiets riksdagskansli i fyra år. Året innan, 2015, hade han särskilt ansvar för justitieutskottet, som bereder ärenden som rör rättsväsendets olika myndigheter; domstolarna, åklagarväsendet, polisväsendet, kriminalvården, ärenden som rör brottsbalken och rättegångsbalken samt för konstitutionsutskottet som granskar att regeringen följer reglerna för regeringsarbetet. I det ingår att granska de folkvalda riksdagsledamöternas anmälningar. I en intervju i Upphandling24, uppger Morawski att han arbetade väldigt nära de beslut som togs för att styra Sverige. 

När han sedan återgick till upphandlingar igen, denna gång i Värmdö kommun. En kommun som ligger i tvist gällande upphandling av hemtjänsten, som styckats upp i tre olika områden, inget av bolagen har velat ha den del av skärgården, där avstånden är längre. Trots valfrihetsparollen ska inte de gamla själva kunna välja hemtjänst längre. På öarna och på Djurö blir hemtjänsten kommunal, medan Saands Service omsorg AB tilldelas ett område och Attendo Sverige AB ett annat, såvida inte den lokala aktören som tvingas lämna över sina kunder, får rätt i Förvaltningsdomstolen. Att Attendo varit involverad i fler skandaler verkar inte vara något som vägs in. I Stockholms området pågår just nu 129 tvistemål.

Till Upphandling24 uppgav Morawski ”att han till Värmdö tar med sig en stor förståelse för hur politik fungerar och de utmaningar som finns, för att klara det politiska uppdraget” och hur han som tjänsteperson bäst kan stödja politikerna till bra beslut. Han kan även tänka sig att kandidera som politiker igen till nästa val den 22 september 2022. 

Under ”upphandlingsskolan” berättar Morawski att de är nio som arbetar på upphandlingsenheten men eftersom Värmdös befolkning fördubblats sedan 1990, till 46 000 invånare, växer också behovet av upphandlingar. Upphandlingsenheten som är en del av ekonomienheten, rekryterar främst internt, från enheten som granskar avtalen. Jag undrar hur bolag som innehar upphandlade kontrakt utvärderas. Morawsky berättar att Värmdö kommun traditionellt varit dåliga på uppföljning, att man helt enkelt inte mäktat med det, att de inte heller har någon plan för det i nuläget, trots att SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, gått ut och varnat om den ökande korruptionen i Sverige. SKR tillhandahåller utbildningar och material mot korruption. Morawsky, trots sin gedigna erfarenhet av upphandlingar på olika nivåer, urskuldar sig med att han inte varit så länge på Värmdö. Jag lyfter även korruptionen i Sydafrika, där utländska företag lyckades tömma statskassan men inte heller det, är något Marowski känner till, trots hans gedigna erfarenhet av upphandling på olika nivåer. Svenska storbolag är sedan länge representerade i Sydafrika. Däremot är en marknadsförare och en upphandlingscontollerpå väg in i Värmdös enhet för upphandling. 

Marowski presenterar kommunens avgiftsfria digitala upphandlingsverktyg samt det nationella, eAvrop som bevakar upphandlingar i offentlig sektor. Där kan företag mot en avgift prenumerera på önskade områden. De får då en ping vid aktuella upphandlingar. De senaste månaderna har 20 561 upphandlingar utannonserats i Sverige. Genom information på Alla Bolag ser jag att upphandlingsverktyget eAvrops styrelse har 52 aktiva styrelseuppdrag och 42 avslutade. De i sin tur ingår i investmentbolaget Pamir Invests koncernstruktur tillsammans med forna konkurrenten Primona (Kommers), vars styrelse har 52 aktiva styrelseposter och 51 tidigare. Den ansvarige revisorn från Deloitte har 336 tillsynsbefattningar. Primonas VD har tidigare uppgivit att offentlig upphandling genomgår en digitalisering och att de sett ett stort behov av att hjälpa den privata sektorn att digitalisera sin upphandling. Huruvida ett bolag som har så många tentakler ute mot olika bolag, ska undvika jäv, är inget Värmdös enhet för upphandling reflekterat över. En lokal IT-företagare frågar varför inte de som Värmdö företagare bjudits in tidigare. De bor ju här och det blir både billigare och mindre transporter. Marowski svarar att kommunen nu ska bli duktigare på att bjuda in till träffar med företagarna. 

Som tjänsteman har bland andra Marowski kunnat bereda upphandlingar och som politiker kunnat fatta beslut. Så länge beslutet som lagts om att återinföra Tjänstemannaansvaret som avskaffades 1976, verkställs, finns inget straffansvar, det gäller nämligen inte för riktlinjer. 2013 röstades ett återinförande ner. 2018 lyckades Riksdagen rösta igenom att tjänstemannaansvar ska införas i offentlig förvaltning men Regeringen har ännu inte agerat. 2019 /2020 ifrågasätts i en enskild motion, varför regeringen inte genomfört detta. Under tiden fortsätter utförsäljningar av offentliga verksamheter, byggnader och mark, medan strandskydd och skogen nu står på tur, i förhandlingarna om makten.


Jag blir nyfiken på advokatfirman Delphi som Morawski arbetat för. En sökning på Delphis VD, visar att denne toppar Delphis styrelse med 14 aktiva styrelseuppdrag och 74 tidigare avslutade. Aktiv i bland annat Advokatfirman Delphi Kommanditbolag, Advokatfirman Delphi i Stockholm AB, Advokatfirman Delhi AB, Advokatfirman Aversten AB, Advokatfirman Stefan Erhag AB, A.L Advokat AB och holdingbolag med revisorer som KPMG, där en enskild ledamot har haft 15 304 styrelseuppdrag, förutom de 1227 uppdrag han nu är aktiv i. I Ernst & Young, med tillsynsuppdrag innehar 1325 tidigare uppdrag och 302 aktiva befattningar. Varav ett i Cevian Capital, ett rådgivnings- och skötselföretag, verksamma i flera olika länder. Omskrivna för stora och spektakulära investeringar i stora svenska företag, sk corneraffärer där man blockerar stora aktieägares möjlighet att besluta och på så sätt, kunnat driva igenom förändringar mot större utdelning, med fokus på det som ger snabb avkastning. Ofta har Cevias stora inflytande aktivt medverkat till uppstyckning och slakt av företag, för att få ut mer pengar ur affären. Cevianmannen 2007, är det mest omtalade målet om insiderhandel för egen vinning och för att inte ha redovisat kapitalvinster. Skattebrottet undanröjdes däremot, eftersom han fått ett skattetillägg och kunde då enligt lagen inte dömas. I somras dök han upp igen som en av ägarna bakom Sozab som utvecklar spel för mobiler och plattor. Cevian Kapital är ett bolag som förvärvar betydande poster i börsnoterade europeiska bolag. 2020 finansierade Cevian en professur i ekonomi på Handelshögskolan, i likhet med Barbara Bergström, efter att hon avyttrat aktier i Engelska skolan, men då med en professur ”inom organisation och ledarskap inom skolan och utbildningssektorn, i förening med starten av ett nytt centrum för skolforskning”, tillsammans med sin man, tidigare chefredaktör på Dagens Nyheter, Hans Bergström. Kritik mot finansiärernas tydliga egenintressen bemöter Bergström i media som ”aktivister och att sittande regering utgör ett kommunistvälde”. Mikael Holmqvist, professor i företagsekonomi, beskrev 2018 i sin bok ”Handels maktelitens skola”, som en närmast sluten institution med en starkt begränsad offentlighetsprincip, startad av bankiren Knut A Wallenberg, finansierad till mer än 80 % av näringslivet och därmed ifrågasätter intellektuell frihet, organisatoriskt oberoende och kritiskt tänkande bland studenterna, parametrar som ska känneteckna ett universitet, till skillnad mot den rådande marknadsliberalismen. Handelshögskolans rektor Lars Strannegård satt själv i Engelska skolans styrelse men avgick skyndsamt i samband med Bergströms doneringar om 60 miljoner. På Alla bolag kan man köpa till en tilläggstjänst för att se även de tidigare företagskopplingarna.


700 miljarder upphandlas per år, varav en miljard i Värmdö kommun där jag själv bor. I Värmdö har skolchefen avgått med motiveringen att han inte längre kan bedriva en säker verksamhet efter alla nedskärningar, medan striden om de kommunala skolenheter som skulle läggas ner i samband med Engelska skolans etablering på Värmdö, fortsätter. Efter folkomröstningen som initierades av föräldrar på Värmdö, utropade sig kommunstyrelsens ordförande (m) som vinnare, genom att tillgodogöra sig rösterna för de som inte röstat alls. Lite så känns det när man röstar, det spelar liksom ingen roll vad man röstar på, det blir ändå inte som man tänkt sig. I Schweiz röstar de varje kvartal och får till skillnad mot Värmdös invånare, underlag om vad frågan gäller och objektiv information för att läsa på, innan en folkomröstning.

I bostadsbristens Skellefteå, köper paret Sandra Lindgren och Mohammed Jawda upp fastigheter som de renoverar och hyr ut. 4000 kr i månaden kan man få för en enstaka sängplats till 70 000 kronor i månaden för en större bostad, beroende på skick. Medan medborgarna i Jämtland går samman för att kunna vara med i budgivningen på det som de egentligen redan gemensamt äger; skog, parker, byggnader, mark. Enligt regeringsformen utgår all offentlig makt från folket. Frågan är om det finns något offentligt kvar till nästa val, mer än de mest kostsamma posterna som aktörerna inte vill ha.

På sidan Skolavtal.nu har medborgare själva börjat granska skolavtalen. I Januari 2022 fick Värmdö kommun kritik från de granskande revisorerna.

Lotte Johanson
Ansvarig utgivare

Proxy-representation – att klargöra och definiera begreppet flytande demokrati – del 2

Översättning av Chiara Valsangiacomos text. Sista delen publiceras på söndag.

Konceptrekonstruktion

Vissa forskare hävdar att idén om flytande demokrati växte fram runt sekelskiftet [2000] i ett utpräglat icke-akademiskt sammanhang. Även om det är sant att termen myntades och fick en framträdande roll i online-forum först nyligen, främst tack vare dess verkliga tillämpningar, är idén om flytande demokrati äldre och delvis rotad i nischade akademiska debatter.

Tre konceptuella ursprung

Enligt min omtolkning av litteraturen kännetecknas flytande demokrati av tre huvudegenskaper: proxy-representation, frivillig delegering och ”online-deliberation”. Alla andra perifera funktioner kan inordnas på högre nivå under något av dessa tre attribut.

Principen om proxy-representation skapades i början av 1910-talet för att säkerställa en stark proportionell representation genom att ändra den traditionella parlamentariska regeln om ”en parlamentsledamot – en röst.” Principen om frivillig delegering dök upp på 1960-talet för att främja större delaktighet och expertis genom att låta medborgarna bestämma om de skulle rösta direkt eller inte. Principen för online-deliberation infördes i början av 2000-talet för att förbättra kvaliteten på deltagandet genom att uppmuntra online-deliberation.

Proxy-representation

Begreppet proxy förekommer flitigt i litteraturen om flytande demokrati. Termen ”proxy” härstammar från det latinska verbet procurare, vilket innebär att ta hand (- curare ) om något eller någon på uppdrag av ( pro -) någon. Därför är det en vag term som har förknippats med ett brett spektrum av representationsformer.

Ett ombud beskrivs som ”byrån, funktionen eller ämbetet för en ställföreträdare som agerar som ersättare för en annan”, eller som ”befogenheten att företräda någon annan, särskilt vid röstning”. I allmänhet avser det den som övertar befogenheten att företräda andra.

Ett exempel: Om brittiska expats eller soldater inte kan rösta personligen eller per post, kan de utse en nära släkting, som kallas ombud, att rösta för deras räkning.

En liknande mekanism finns i Frankrike (där poströstning inte är tillåten), kallad vote par procuration, medan i vissa schweiziska kantoner och kommuner kan valsedlar avges av tredje part, en praxis som kallas Stellvertretende Stimmabgabe.

På liknande sätt används termen ”proxy” för den utbredda företagspraxis att delegera aktieägarbefogenheter. Närhelst en aktieägare inte personligen kan närvara vid bolagets årsstämma, röstar ett betrott ombud å dennes vägnar, ofta efter instruktioner på ett undertecknat brev som upprättats i förväg. I varje enskilt fall förväntas den befullmäktigade utföra de uttryckliga instruktionerna från den företrädda personen som inte kan rösta fysiskt.

Om effektivare röstningsteknik fanns tillgänglig (som säker internetröstning) skulle dessa fullmakter inte längre behövas.

Även om det är möjligt för ”proxy” att betyda en ren delegat, måste proxy-representation fylla en annan funktion i samband med digital flytande demokrati. Intressant nog kan ”proxy” också syfta på ”en siffra som kan användas för att representera värdet av något i en beräkning”.

Inom statistiken konfronteras forskare ofta med icke observerbara fenomen. När inget mått är tillgängligt för att operationalisera ett givet koncept till en variabel, letar statistiker vanligtvis efter ett indirekt mått, kallat en proxy eller surrogat, som kan approximera variabeln av intresse på grund av en stark korrelation med den. Alla proxy-variabler är inte lika lämpliga eller korrekta. Inom politiken representerar ett ombud, helst med stor noggrannhet, dem som valt honom som ombud.

Noggrannhet kan vara på två olika nivåer. Å ena sidan, i materiell eller metafysisk mening, är det kopplat till statistisk validitet: Står proxyn verkligen för vad den ska mäta eller representera? Å andra sidan kan noggrannhet vara ett rent formellt kriterium som beskriver korrektheten av beräkningsprocessen: Det vill säga all viktig information ingår systematiskt och felfritt i beräkningen. I denna andra mening kan en bättre fråga vara: Hur exakt återspeglar röstvikten för ombud fördelningen av röststyrka mellan de ursprungliga väljarna? Eller, i en demokratisk politik: Hur nära är vi ”en person – en röst” efter att ha översatt röster till parlamentsplatser?

Vissa föregångare till idén om flytande demokrati omfamnade idén om fullmakter och röstning genom fullmakt just som svar på den senare frågan. William Simon U’Ren, en historisk föregångare till flytande demokrati, definierade proxyprincipen i en petition från 1912. Då rapporterade New York Times :

Nu kommer proxy-idén. Det föreskrivs att en ledamot vid namnupprop i den lagstiftande församlingen ska avge för eller emot åtgärden, det totala antalet röster som han fått vid valet. Sålunda skulle en socialist eller förbudsman kunna avsätta sitt partis fulla styrka, även om bara ett kan bli valt.

(New York Times 1912)

Uppropet, lanserat av People’s Power League, föreslog att Oregons delstatssenat skulle ersättas med en församling på sextio medlemmar. Röstning i alla distrikt skulle tillåtas för att ge minoriteter chansen att koncentrera sin röstkraft på en kandidat som, om han eller hon blev vald, skulle avge lika många röster som han eller hon fick. Med andra ord, ”varje medlem görs till ’ombud’ för alla väljare som röstar på honom”. År 1967 erbjöd Gordon Tullock en djupare insikt i proxyrepresentation:

Låt oss anta att varje representant i kongressen, helt enkelt har rätt att avge lika många röster som väljarna har avlagt för honom. Summan skulle läggas till av datorer och den differentiella viktningen av de olika medlemmarna i den representativa församlingen, skulle representera deras relativa ställning hos väljarna.

Varje enskilt beslut skulle komma så nära en nationell folkomröstning som något representativt organ kan uppnå.

(Tullock, 1967 : 145)

Tullocks förslag hängde på ett grundläggande nytt antagande, som senare omfamnas av förespråkare för flytande demokrati, nämligen det om obegränsade valda representanter. Nästan fyrtio år senare, med utgångspunkt från samma antagande, förklarade Dan Alger kortfattat röstning genom ombud enligt följande:

Med fullmaktsröstning skulle företrädare sällan ha lika många röster, inom den lagstiftande församlingen; de skulle istället ha en viktad röst lika stor som deras väljarandel bland alla röstberättigade .

Detta ger varje röstberättigad, inte varje representant, en lika röst inom den lagstiftande församlingen.

(Alger 2006 : 4)

Grundtanken är att åstadkomma ett perfekt proportionellt representationssystem där fördelningen av befolkningens röststyrka approximeras med maximal noggrannhet.

I en ren direktdemokrati skulle alla hålla med om att principen ”en person – en röst” är rättvis, eftersom den behandlar alla väljare lika genom att tillfredsställa anonymitet. Det vill säga, oavsett när oenighet uppstår uppnås en rättvis kompromiss genom att ge varje väljare lika kontroll över val, vilket absolut kräver att man förhindrar varje systematisk uteslutning eller slöseri med röster.

Detta ideal om processuell rättvisa kan överföras till representativ demokrati, där det mest rättvisa sättet att tillämpa standarden ”en person – en röst” är via proportionell representation, vilket minimerar det formella (procedurmässiga) slöseriet med röster jämfört med majoritets-system.

Förfarandet som garanterar proportionell representation vid omröstning med fullmakt kan dock inte vara detsamma som i traditionella representativa demokratier, med sina fasta parlament och konkurrensutsatta val. Där ligger fokus på att matcha andelar av nationella röster med andelar av riksdagsmandat, varefter regeln ”en riksdagsledamot – en röst” gäller.

Däremot avviker proxy-representation från detta antagande, eftersom inget fast antal platser är specificerat på förhand, vilket innebär att både valkonkurrens och omvandlingen av röster och platser elimineras.

Det viktigaste är att avsaknaden av ett tak för fullmakter innebär att det systematiska slöseriet med röster elimineras: Alla avgivna röster registreras och räknas, utan undantag.

Att räkna ihop alla röster är därför det enda sättet att bevara de ursprungliga väljarnas makt mot ombudens. Ironiskt nog är ”procedurmässiga ojämlikheter” det enda sättet att säkerställa perfekt proportionell representation, eftersom röstvikterna perfekt återspeglar fördelningen av röststyrka bland de ursprungliga väljarna. Ett argument mot omröstning med fullmakt kokar därför ner till ett argument mot proportionell representation.

Chiara Valsangiacomo, Institutionen för statsvetenskap, ordförande för politisk filosofi, University of Zurich, Affolternstrasse 56, 8050 Zürich.
E-post: chiara.valsangiacomo@uzh.ch

Läs artikeln i sin helhet och på originalspråk via länken nedan:

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/spsr.12486

Jesper Ek

Dagens Demokrati uppbär inga mediastöd. Kände du att du fick ut något av artikeln och vill läsa mer av oss, stötta oss genom prenumeration på Patreon!

Den sanna historien bakom kvinnors rösträtt

”Vi har alla förlorat på att stora delar av sanningen om kvinnors rösträtt har fått falla i glömska. I dag finns alltför många som vinner partipolitiska poäng på att kunskapen i denna sak, blivit reducerad med fokus på ett enda årtal, 1921.”

Så börjar Gun Svensson sin debattartikel som publicerades på Norrtälje tidning den
9 november. Gun menar att när fokuset läggs till ett enda årtal, radikaliseras folk och information undanhålls, vilket skadar demokratin. Gun börjar sin upplysning av kvinnlig rösträtt i Sverige med kommunalvalet 1862, men redan 1718 fanns kvinnor med rösträtt.

”Demokratin förutsätter ett upplyst folk”

Gun svensson

Frihetstiden 1718 – 1772

Rösträttsgränsen har varierat historiskt, olika inför olika val. Idag krävs det att man är svensk medborgare över 18 år för att få rösträtt. Medan de som inte är svenska medborgare har rösträtt i de lokala valen, efter några månader eller år, beroende på om man är nordisk medborgare eller inte. Fyller man 18 år ett par dagar efter valet får man rösta först vid 21 års ålder.

Under frihetstiden började kvinnor rösta, både lokalt och till riksdagsval. Men till riksdagsvalet 1772, avskaffades deras rösträtt igen av borgarståndet. Kvinnor deltog i 10 av 33 val under den perioden.

Till de lokala valen engagerades däremot de flesta väljare mer än i riksdagsvalen. Där varade kvinnors rösträtt i prästvalet fram till den kommunala reformen 1862 så som Gun Svensson skriver om.

Det är svårt att sia vad som begränsade den kvinnliga rösträtten under den här tiden. Men definitionen av medborgare kopplades oftast till ekonomiskt bidragande till samhället. Bedrev man näringsverksamhet, hantverk eller handel, hade man rösträtt. Desto mer pengar man hade, desto högre rösträtt kunde man få i vissa val. Därför var majoriteten av alla kvinnor med rösträtt änkor. Gifta kvinnor omyndigförklarades fram till 1921, vilket betydde att de inte hade rätt att rösta.

1772 – 1863

I städer som Uppsala, Lund, Skara, Göteborg och Åbo, var det oavsett ekonomiska tillgångar, strikt förbjudet för kvinnor att rösta,. Däremot var attityden annorlunda i bland annat Eskilstuna och Landskrona, där hela 90% röstberättigade kvinnor deltog. För att flertalet städer fortsatte att acceptera kvinnlig rösträtt, trots förbudet 1772.

1862 – 1921

1862 skapades landstingen i Sverige. Landstingen fick sen en avgörande makt att utse ledamöter till första kammaren i riksdagen. Det är bara andra kammaren som väljs av de röstberättigade. Rösträtt hade svenska myndiga medborgare som hade taxerat och erlagt kommunalskatt, vilket år 1866 berörde 6% av Sveriges befolkning. Kvinnor fick nu rösträtt om man var änka eller om man var över 25 år och ogift. Vilket blev väldigt få.

Den första i riksdagen som ville förändra det var Fredrik Theodor Borg. Han lämnade in en motion om kvinnlig rösträtt 1884. Stödet var svagt men däremot lyckas man sänka rösträttsåldern för ogifta kvinnor till 21 år.

1903 gör Carl Lindhagen ett nytt försök med rösträtt för gifta kvinnor, genom att baka in det till mannen och ge honom två röster. Carl Lindhagen föreslog även att kvinnor borde få en egen röst, vilket oftast är det som vill ses som startskottet i kampen för kvinnlig rösträtt. Men fortfarande var bara drygt 9% av Sveriges befolkning röstberättigade.

En större förändring för manlig rösträtt skedde 1909, den gjorde alla myndiga män över 24 år röstberättigade, om de betalade skatt och hade gjort sin värnplikt. Du kunde dock fortfarande omyndigförklaras och ifråntas rösträtten om du hade fått fängelsestraff eller varit i omhändertagen av fattigvården. Förändringen gjorde att 19% av Sveriges befolkning fick rösträtt.

Gun Svensson tog upp Karl Staaffs regeringsreformer, men de regeringsformer hon skriver om, som nämns i stycket ovan, infördes av Arvid Lindman. Arvid Lindman var också stark motståndare till kvinnlig rösträtt. När Karl Staaffs åter tar över statsminister posten som tilldelas av kungen, lägger hans regering fram ett förslag om kvinnlig rösträtt och får stort stöd i folkets kammare, den andra kammaren. Men stöd behövs från både första och andra kammaren och i första kammaren, är ledamöter valda av landstingen, landstingen som i sin tur är valda av folket, där större inkomst ger fler röster. Landstingen styrs i sin helhet av ”dagens Moderater” och väljer att rösta ner förslaget.

Enligt Riksdagens hemsida är det trycket utifrån som får Sverige att till slut införa allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Sverige var alltså sist i Norden på att införa kvinnlig rösträtt, när den äntligen infördes 1917. Först var Finland 1906, därefter Norge 1913, efterföljt av Danmark och Island 1915. Även hungersnöden som rådde i Sverige anses vara anledningen till att Moderaterna förlorar sin majoritet i andrakammarvalet 1917 som då togs över av statsministern Nils Edén, med liberaler och socialdemokrater som båda var för kvinnlig rösträtt. Moderaterna styrde dock fortfarande första kammaren och fällde första försöket till kvinnlig rösträtt i kommunalvalet under våren 1917, men den 17 december 1918 går första kammaren med på förslaget, för att inte riskera revolution.

Genom ett första grundlagsbeslut den 24 maj 1919 och ett andra den 26 januari 1921, genomförs allmän och lika rösträtt för kvinnor och män, för val till riksdagens båda kammare. Andel röstberättigade går upp till 54%.

Förändringar som ökar rösträtten efter 1921

  • Krav på värnplikt avskaffas 1922
  • Krav på ostraffad avskaffas 1937
  • 62% av Sveriges befolkning har nu rösträtt
  • Homosexuella får rösträtt 1944
  • Folk på socialbidrag eller i personlig konkurs får rösträtt 1945
  • Åldersgränsen sänks till 21 år
  • 68% av Sveriges befolkning har nu rösträtt och över 50% deltar i riksdagsvalet
  • Krav på att vara kristen avskaffas 1951
  • Åldersgränsen sänks till 20 år 1965
  • Utlandsvenskar får rösta 1968
  • Åldersgränsen sänks till 19 år 1969
  • Enkammarriksdag införs 1971
  • Regeringsformen införs med avskaffande av kungens politiska makt 1974
  • Åldersgränsen sänks till 18 år 1975
  • 72% av Sveriges befolkning har nu rösträtt
  • Utländska medborgare bosatta i Sverige får rösträtt i kommunalvalet 1976
  • Omyndighetsförklaring avskaffas 1989
  • 74% av Sveriges befolkning har idag rösträtt

Som Gun Svensson skriver i sin debattartikel, var det tidigare ekonomiska muskler som styrde rösträtten, vilket påverkade både kvinnor och män.

”Genom en titt i backspegelN kan vi se att utvecklingen av rösträtten för kvinnor som så mycket annat, bör ses som kulturhistoriskt betingad. Det som hänt i frågan om rösträtten har inte mycket gemensamt med radikala feministers tema – hur män med makt förtryckt kvinnorna i Sverige”

Gun Svensson

Text: Jesper Ek
Inspirerad av Gun Svensson, farmor som gjort sitt i politiken
Jesper Ek arbetar till vardags som besiktningsingenjör vid Rise Research Institutes

Biild: Demonstrationståg i Sundsvall 1897. Foto: okänd, Sundsvalls museum.

Corona något annat än Covid-19

Koronan, solens yttersta atmosfär, syns bäst vid en total solförmörkelse

Sportlovsresenärer från Alperna återkom år 2020 med ett farligt virus. Som stockholmare, i dåvarande epicentrum för en potentiellt dödlig pandemi, så blev jag rädd.Min respons blev att läsa på, söka information, även bortom rubriker och återkommande talespersoner i media. Ganska snart insåg jag att det förvisso var en ny variant av ett virus, men egentligen inte värre än andra influensavirus. Varför skrev ingen det Detta verkar fortfarande svårt att ta in för många.

Hösten 2021. Nu är jag mer rädd för dem som fortfarande är rädda. I Danmark går man under hösten från att förklara att Covid-19 bara är en säsongsinfluensa, till att hota med vaccinpass och andra påtryckningsmedel för de som sprider smitta. De ovaccinerade. Trots att den populistiska politiken saknar förankring i immunologi.

Den som läser på vet att vaccinet i bästa fall skyddar den vaccinerade mot allvarlig sjukdom. Men inte från att bli smittad, att smitta andra eller att själv bli sjuk. Dessutom klingar effekten av efter ett halvår.

Den som läser på vet att exempelvis Hongkonginfluensan ”dog ut” på 18 månader, utan vaccin. Det går också att se fakta som att Israel drabbades av en plötsligt stor dödlighet från juli-september 2021 – det råkade sammanfalla med den tredje dosen och massvaccinationen av barn. I Storbritannien pågår en betydligt större smittspridning hösten 2021 än under pandemiåret 2020. Likadant är det i Singapore.

Vaccinet var för alfa-varianten, nu har viruset muterat till delta. Detta är inget experterna ”experterna” talar om. Att nuvarande vaccin inte är så effektivt längre.

Alla som läst biologi eller deltagit under den grundläggande utbildningen till läkare eller sköterska, vet att naturlig immunitet är att föredra. Det ger ett skydd i många år. Detta då immuniteten når de konserverade virusproteinerna i cellkärnan. Vaccinet, däremot, når bara det yttre, spikproteinet.

Dödligheten år 2020 var LÄGRE per capita än under 57 av de andra åren från 1956. Det dog betydligt fler svenskar per capita under flera decennier i Sverige. 1993, trots drygt en miljon färre medborgare än 2020, dog fler svenskar det året. April 2020 dog det över 10 000 svenskar. I december 1993 dog det över 11 000 svenskar i en befolkning på 8,6 miljoner. Idag är vi 10,4 miljoner. Räknat per capita är det lätt att hitta värre dödstal per månad är april 2020. Som januari 1996 och januari år 2000. Vi dog av influensaepidemier och har alltid gjort. Det som är nytt är den media- och internetbaserade paniken.

Under 2021, enligt siffror från SCB, led vi av ”andra vågen” under januari. Men sedan dess har vi faktiskt underdödlighet. Äldre inom äldreomsorgen vaccinerades tidigt. Men åldersgruppen 65+ var dubbelvaccinerade först i maj-juni. Ändå sjönk dödligheten kraftigt redan i februari-april, som en reaktion på att många dog i december 2020 och januari 2021. Med januari inräknad har Sverige underdödlighet hittills 2021 – räknat mot perioden 2015-2019.

Slå ihop dödligheten t o m 24 oktober (senaste siffrorna från SCB) för åren 2019-2021 och genomsnittet är 72 206. Jämför med motsvarande period för åren 2016-2018 och genomsnittet är 72 471. Färre döda hittills under pågående treårsperiod. Ska vi låta solen gå upp? 

Så varför är vi så rädda.

Förmodligen för att dö. Men om vi vill leva ett rikare liv, så kunde vi fundera på om vi inte driver en onödig panik. Fråga dig vem som tjänar på den. Skolmedicinen, annars så mån om evidens, drivs mer och mer av läkemedelsindustrin. Inte av objektiv vetenskap. Läkemedelsbolagen delar inte med sig innehållet i vaccinet förrän om ett antal år. Utan denna annars så grundläggande kontroll, går det inte att prata om vetenskap.

Fråga dig vem som förlorar på paniken. Mitt svar är demokrati, yttrandefrihet och tillit i samhället. Jag litar inte på människor som ljuger. Jag vill inte att de ska förstöra tilliten varken i Sverige eller i världen.

Antalet allvarliga biverkningar av vaccinet mörkläggs också. Dels en omfattande underrapportering, dels att alarmerande siffror från officiella media – inte syns i media.

Jag är betydligt mer rädd för rädda människor, än för SARS-CoV-2

Per Hörberg

Författare till ett flertal böcker med fokus på relationer, dialog och ledarskap. Koordinerar relationer i näringslivet på Navigator Organisation och är projektledare på Initiativ Samutveckling.

Johan Anderberg publicerade den 1 november artikel i Sydsvenskan som visar att 50 länder hade högre överdödlighet än Sverige, trots hårdare restriktioner och lockdown. Medan Sveriges överdödlighet under hela 2020 slutade på plats 21 av de 31 europeiska länderna. 

https://www.sydsvenskan.se/2021-11-01/katastrofen-som-aldrig-kom

Starke man åker till Sydafrika

Direktdemokrati,Lotte Johansson,Dagens Demokrati, Sydafrika,korruption, President Zumas, Telia, Swedbank,Folkomröstning,JAS

Upphovet till att Sydafrika, Afrikas rikaste land tömdes på statskassan, började med att familjen Gupta från Indien satte sig ner och kartlade vart de stora offentliga utgifterna i Sydafrika gick, för att sedan spekulera i hur de skulle kunna få ta del av den kakan. 

Familjen Gupta bestående av tre bröder började sedan lägga bud på de offentliga upphandlingar de räknat ut att de skulle kunna tjäna mest på, utan något som helst intresse av att lösa de utmaningar majoriteten av Sydafrikas medborgare stod inför, som smutsigt vatten och smutsig sanitet. 

Rapporten som Sydafrikas dåvarande justitieombudsman la fram 2016 beskriver hur familjen Gupta närmast fritt kunde besluta om tillsättning av ministrar och höga tjänstemän, när president Jakob Zumas tillträtt som den första presidenten efter att Sydafrika blev en ”demokrati”.  Zumas började med att lägga ner antikorruptionsenheten som kunde undersöka hans egna förehavanden, bytte ut cheferna på åklagarmyndigheten och polisen. De som protesterade omplacerades och straffades, medan anhängarna belönades. Guptas säkrade härmed

 lukrativa regeringskontrakt och de politiska beslut som låg i linje med den egna verksamhetens intressen. 738 misstänkta fall av korruption under tio år som alla började med den korruptionsanklagade presidenten Jacob Zumas tillträde i Sydafrika, alla ökar de familjen Guptas innehav och makt i Saharas computer. 2008, kort efter partistämman kommer finanskrisen. För att sätta fart på ekonomin investeras det i infrastruktur, men fortsatt utan intresse för att lösa invånarnas problem med rent vatten och ren sanitet åt alla, har du utfört uppdrag där och ropar om motsatsen har du inte använt de offentligas toaletter, inte heller det vanliga folkets, möjligen den lilla skaran av ja sägare de omgärdat sig med. 

Ministern Barbara Hegon, med ansvar för pulsen i ekonomin – energi, flyg och godståg, tillhör inte ja sägarna, det tar inte lång tid innan hon avskedas. Någon mer följsam person behövs på den posten. På nyckelposter i de statliga bolagen, där investeringarna ska ske, tillsätts fler ja-sägare, fler som vill ha del av kakan när de offentliga verksamheterna ska konkurrensutsättas. Kranarna öppnas och investeringarna styrs, så att den nye presidenten och hans hantlangare själva kan ta hem avtalen vid upphandlingen. Medan bankerna agerar tvättomat för svarta pengar. 

Familjen Gupta är påläst i lokal politiken, de vet vilka de ska ge fria förmåner, som fri skolgång för dessas barn och gräddfil till bra sjukvård, mot att presidentens son får aktieinnehav i samtliga av de bolag som presidenten säljer ut. Granskande journalister   ifrågasätter korruptionen men förvanskas och hängs ut i Presidentens  så kallade public service kanal och nyhetstidning, som lättfotade festprissor i photoshoppade bilder. 

Familjen Gupta får en andel i samtliga infrastruktur projekt. Med Sydafrikas pengar ska åtta ryska kärnkraftverk inhandlas till priset av 70 miljarder, trots att Afrikas sol levererar alternativ energi som skulle kunna ge gratis el till alla. När finansministern 2014-2018 som övervakat det hela, avslår medel till affären, får vederbörande lämna sin post. 

Presidenten och därmed familjen Gupta, har nu alla nycklar till statens kassavalv. 500 miljarder spelas bort i dåliga vänskaps investeringar. Privata intressen styr nu överallt men ingen vill väcka åtal. Människor utan kompetens tillsätts på ledande poster, för att skapa formbara institutioner. Justitieombudsmannen lägger ändå fram bevis för vanstyret och korruptionen, bevis för hur de rika ledarna berikat sig själva. Folket protesterar men presidenten menar att det bara är det vita monopol kapitalet som kritiserar honom för att han är svart president. Guptas anhängare stormar de möteslokaler som vågat lyfta frågan om den begångna statskuppen, allt för att undertrycka yttrandefriheten. Finansministern sparkas för att han inte vill investera 100 miljarder rand i rysk kärnkraft. Bluff fakturor skatteplaneras nu till ett företag i Dubai. Det är alltså inte nog med att tömma landet på pengar, utan de undandrar sig även de skatter de själva byggt sina förmögenheter på. De skattepengar som utgör basen i verksamheterna de tagit över. 

McKinsey, konsult och mjukvaruföretag som finns runt eliten för att hitta luckorna i lagarna och de länder vars lagar inte hunnit med. Vars medborgare fortsatt är invaggade i vissheten att demokrati inte kan gå bakåt. I tron att de privata aktörerna skapar effektivitet och ordning. Allt medan landets fattiga människor förvägras de infrastruktur satsningar landet betalar för, rent vatten och ren sanitet.

När presidenten förlorade valet, avgick han. Det ska visa sig att bankerna agerat tvättomat för svarta pengar, att ministrarna som rekryterades belönades med ofantliga summor, där det fria valet bestod i hot. En biljard flöt ur Sydafrika, pengar som kunde använts till rent vatten, ren sanitet och utbyggnad av till exempel billig Solenergi. Men när husrannsakan och arresteringsorders inleds har Gupta bröderna redan dragit vidare och Presidentens son som ställs inför rätta för korruption släpps mot borgen. Hade han handlat i god tro, att alla de aktier och styrelseposter inte hade med pappa president att göra, utan att han var en sån hyvens kille. 

2019, införde USA böter för alla företag som handlar med dollar eller som har något med korrupta amerikanska företag att göra . Företag som Telia och Swedbank riskerar miljardbelopp i böter om de ställs inför rätta i USA, oavsett om det skett i Sydafrika, Europa eller Asien, där amerikanska korrupta företag visat sig vara verksamma. Någon som minns den leende Göran Persson och president Zumas handslag som kablades ut via TT.


I somras lyfte Zumas halvhjärtat sitt munskydd under rättegångarna för att svara – icke skyldig. Men nu handlar inte den rättegången om det jag just förmedlat, utan om vapenaffärerna som ägde rum på 90-talet som inbegrep enorma överinköp av krigsmateriel, bland annat svenska Gripenplan. I Schweiz däremot blev det ingen affär, trots att svenska makthavare redan skrivit under kontrakten. Schweiz befolkning har nämligen den avgörande makten genom att rösta i olika folkomröstningar, fyra gånger om året och denna gång blev det nej. 2005 dömdes Zumas rådgivare, Shakira, för fler korruptionsbrott i samband med vapenaffären, utförda på uppdrag av utländska vapentillverkare som alla visat sig betala stora summor till Zumas. Ersättningar för den korrespondens han utförde till inflytelserika beslutsfattare och för internt lobby arbete inom regeringen. Zumas dömdes i juli till 15 månaders fängelse för domstolstrots, för att han vägrat delta i förhören om korruptionsanklagelserna. Att hans privata bostad renoverats för 100 miljoner kronor, får vi förmoda ingår i den politiska konspiration han säger sig utsättas för. 

På Swedbanks hemsida läser jag att deras representationskontor i Johannesburg arbetar med samtliga av de afrikanska tillväxtekonomierna, att de vill hjälpa företag att realisera handels- och investeringsmöjligheter på plats. Allt medan ordförande, forna statsminister Göran Persson fortsätter att ducka efter bankens inblandning i pengatvätt utomlands och de hundratals miljarder de fyra affärsbankerna visat sig ha bidragit med, i företag som bland annat utvecklar ny kolkraft och borrar efter olja i Antarktis, enligt Fair Finance Guide och Bank Tracks rapporten.  Med de nya reglerna som bankerna har, har de rätt att stänga en kunds bankkonto och det digitala BankID som numer alla myndigheter kräver medan korrespondens fortsatt ska ske via post.
Dokument Utifrån gör ett bra arbete i sina granskningar men på grund av upphovsrätt finns programmet om hur man stjäl ett land inte längre tillgängligt.

Lotte Johansson
Ansvarig Utgivare, journalist, filmare, fotograf

Dagens Dermokrati är oberoende, uppbär inget presstöd
Vill du läsa mer av oss, bli prenumerant. Du kan också Swisha ett bidrag för det du just läst. Vi behöver det mer än någonsin.

Att klargöra och definiera begreppet flytande demokrati – del 1

Vi publicerar en översatt artikel av Chiara Valsangiacomo i flera delar. Varje söndag publiceras en ny del.

Introduktion

Föreställ dig en grupp eller befolkning med allmän rösträtt, vars medlemmar respektive väljare, vid varje kollektivt eller politiskt beslut i viktiga frågor, har rätt att avge sin röst direkt, alternativt delegera den till en representant eller ett ombud.

Vem som helst kan fritt bestämma varför och till vem de ska delegera sin röst, eller kandidera som ombud för andra.

Väljare kan utse olika representanter för olika frågor, där varje ombud representerar sina ursprungliga väljare för en eller flera policyer eller politikområden, så länge fullmakten inte dras tillbaka. Det finns inget tak för det totala antalet representanter och fullmakter kan delegeras till andra ombud.

För varje beslut avger icke-delegerande väljare en enda röst, medan ombud avger alla delegerade röster plus sina egna. Om vi, för att förenkla, antar att besluten är binära, definieras resultatet av majoritetsstyre.

Som jag kommer att visa, beskriver denna korta översikt kärnmekaniken i ett begynnande fenomen som kallas flytande demokrati. Begreppet flytande demokrati fick en framträdande plats på 2010-talet, främst tack vare det tyska piratpartiet, men själva begreppet har funnits på nätet sedan början av 2000-talet. På dessa ställen har flytande demokrati i allmänhet hyllats som ett hybridröstningsschema, som kombinerar det bästa av direkt och representativ demokrati. Utöver denna livliga debatt har den akademiska litteraturen inom dator- och spelteori, i allt större utsträckning engagerat sig i denna idé (t.ex. Christoff & Grossi, 2017; Fan et al., 2020).

Trots beröm från datorentusiaster och det växande akademiska intresset för dess tekniska implementering, har flytande demokrati förblivit i stort sett oadresserad inom statsvetenskap och filosofi. Detta har resulterat i inkonsekventa definitioner av flytande demokrati, vilket leder till betydande begreppsförvirring som måste åtgärdas innan ytterligare empiriska eller normativa studier kan genomföras.

Den här artikelserien tar därför upp följande fråga:

  • Vad är flytande demokrati och hur kan vi bäst definiera det?

Genom att engagera mig i begreppsbildning ger jag en första djupgående begreppsanalys av flytande demokrati vilken syftar till att klargöra dess innebörd och främja en kritisk akademisk debatt. Genom att göra det, följer jag upp den långsamma men betydande stigande uppmärksamhet som flytande demokrati nyligen har åtnjutit inom normativ demokratisk teori (t.ex. Blum & Zuber, 2016; Landemore, 2020; Lucardie & Vandamme, 2021; Valsangiacomo, 2021).

Chiara Valsangiacomo, Institutionen för statsvetenskap, ordförande för politisk filosofi, University of Zurich, Affolternstrasse 56, 8050 Zürich.
E-post: chiara.valsangiacomo@uzh.ch

Läs artikeln i sin helhet och i originalspråk via länken nedan:
https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/spsr.12486

Avregleringen av finanspolitiken

0
Dagens Demokrati

”Kriser gör att näringslivet kan få igenom sådant som annars inte är demokratiskt möjligt”

Orden kommer inte från en folkvald, utan från en av Riksbankens tillsatta tjänstemän i perioden 1973-1990, nationalekonom Anders Sahlén som ses som frontfigur för avregleringen av finansmarknaden. 1974 proklamerar Statsminister Olof Palme (s), att de krafter som besitter den ekonomiska makten och opinionsbildningen, även vill erövra den politiska makten”. Den 1 januari 1976 avskaffas tjänstemannaansvaret, vilket betyder att en tjänsteman i offentlig förvaltning inte längre har ansvar för beslut i samband med myndighetsutövning och därmed inte kan bli föremål för disciplinåtgärder, avsked eller rättsliga följder. Samma år förlorar Palme statsministerposten. Sverige får 1976 den första borgerliga regeringen på 44 år (M, C, FP nuvarande L), efter att industrisamhället och arbetarnas löntagarfonder framställts som något hotfullt mot borgarnas fria företagande. Milton Friedmans ekonomiska teorier från USA med mindre av statens inblandning i ekonomin, frihandelsavtal över gränserna, mindre skatter och statlig kontroll, är nu det som ska råda. 70-talets vision om att hålla arbetslösheten nere och löner i proportion till priser och företagens vinster är som bortblåsta. 

1982 vinner Socialdemokraterna åter valet. Den 4 november 1983 lägger Olof Palme och Kjell Olof Feldt en regerings-preposition om löntagarfonder, vilket innebär att 20 procent av företagets årliga vinst, ska omvandlades till aktier inom ramen för allmänna pensionsfonden och att styrelsen med knapp majoritet ska företrädas av löntagarintressen. SAF (Svenska arbetsgivares förbund) och PR-konsulten, Kunskapsskolans ägare Perje Emilsson, leder demonstrationen i Humlegården om hotet mot de privata ägandets vinster. 1984, under Palmes ledning införs Löntagarfonderna, om än något urholkade. Ikeas Kamprad, Tetra Paks Rausing och H&M familjen Persson lämnar landet. 

1985 pensionerar sig Gunnar Sträng, ordförande i Riksbankens styrelse, Sveriges Centralbank, efter 51 år vid makten, varav 21 år som finansminister 1955-1976. Han drev bland annat igenom omsättningsskatten, senare omvandlad till moms samt särbeskattningsreformen, där gifta par ska skattas individuellt. Erik Åsbrink är nu den som får ta över rodret i Riksbankens styrelse 1985. Utbildad på Handelshögskolan, finansierad till mer än 80 % av näringslivet, känd för sin marknadsekonomiska ideologi och Miltons deviser om så lite regleringar som möjligt från statens sida vinner mark, med vinstmaximering som människans främsta drivkraft. Åsbrink är till skillnad mot Sträng, vänligt sinnad till finansminister Kjell-Olof Feldt (s) och Feldts utsedde Riksbankschef Bengt Dennis linje, att avreglera finansmarknaden. När statsminister Olof Palme informeras, endast fem dagar före genomförandet, svarar han irriterat att han inget förstår av det som pågår, att de får göra som de vill. De tre vise männen på finansdepartementet, Åsbrink, Feldt och Dennis rullar ut avregleringen samma dag som Riksdagen informeras, vår högsta beslutande församling, de folkvalda, satta för att besluta om våra lagar, vår statsbudget, vår penningpolitik och våra skatter. I motioner 1984/85 (punkt 94 och 96) har även yrkats att kontrollen av offentlig upphandling ska åläggas finansutskottet, eftersom de har det övergripande ansvaret för Sveriges budget.

21 november 1985, meddelar Riksbankens Åsbrink att också kreditmarknaden är nödvändig att avreglera. Han bedyrar att det inte är förknippat med några risker. Riksbanken tar helt bort lånetaket för bolån. Svenskarna dränks i reklam om banklån och utlåningen skenar. Sveriges ekonomi ser bra ut men folket blir allt mer skuldsatta. Herrarna Åsbrink, Dennis och Feldt vidhåller länge att utlåningen inte ökat, utan att det är de dyra grå lånen som bankerna löst in som gör att bankernas utlåning ökar. Yuppis som lånat ut pengar till fastighetsspekulanter vadar i spekulationskarusellens vinster som bankerna skapar. Fastighetspriserna stiger så snabbt att det anses omöjligt att förlora på en fastighetsaffär. Först två år senare, i samband med att Leif Karlsson från Socialdepartementet begär ut statistik över utlåningen, börjar frågan för första gången diskuteras. Finansminister Feldt skyller allt på bankerna men nämner inget om sin treenighet med Riksbankstyrelseordförande Åsbrink och Riksbankschef Dennis. De hävdar att det är bra att bankerna gör vinster. 

Palme, uppvuxen bland Östermalms absoluta överklass lider av kritiken efter avregleringarna men också av yttersta högerns beskrivning som följt honom från tidigt 70-tal. Allt från kommunist, drogberoende och svin som döpts efter honom, till landsförrädare. Några går så långt som att säga att man borde ta livet av honom. I tidskriften Tiden förklarar Palme att han visst har socialistiska värderingar, om vikten av att skydda det svenska folkhemmet från den politik Moderaterna vill föra, att Socialdemokraterna ska höja pensionerna, att Socialdemokraterna varken ska dra ner på välfärden eller höja skatterna. Centern ingår valtekniskt samarbete med KD, för att KDs regelbundna 2 % ska bidra till en icke socialistisk regering. Märkt av kritiken reser sig Palme sakta en sista gång. I en intervju i tidningen Stadsanställd, pekar han på att det nu kommer att finnas plats för jämlikhetsreformer, att 1986 är möjligheternas år. Samma kväll den 28 februari 1986 tar statsminister Palme tunnelbanan till biografen på Sveavägen. Den sista han talar med förutom sin hustru är Björn Rosengren, ordförande i TCO (Tjänstemännens centralorganisation), de diskuterar arbetsmarknadsfrågor ända fram till bion börjar och lite till. På väg från bion, efter att ha tackat nej till Rosengrens erbjudande om skjuts hem, blir Palme under promenaden skjuten, med orden ”Herr Palme”. Utredningen leds av länspolismästare Hans Holmer som självutnämnd spaningsledare och en spaningsledning bestående av höga polischefer. Efter 34 år av diverse teorier och skandaler runt utredningen, pekas en helt vanlig person ut som den mest sannolika mördaren, en reklamkonsult från Skandia som inte längre är vid liv. Han är enligt utredning inte en av Palme hatarna. Han stämmer inte in på vittnens beskrivningar.

Borgarna vinner valet 1991, de avskaffar Löntagarfonderna. Kjell-Olof Feldt (s), handelsminister 1970-1975, löneminister, ekonomi- och budgetminister samt finansminister (1983-1990), ställde sig positiv även till en avreglering av marknaden.  Ingvar Carlsson som tog över efter Palme lovar att Löntagarfonder aldrig mer ska införas. Sahlén får en chefsposition på Bankinspektionen. 1992 har Sverige åter en flytande växelkurs. Riksbanken höjer räntan till 500%. Sahlén får en chefsposition på Finansinspektionen men flyttas snabbt till den svenska ambassaden i Washington när bankkrisen utlöst av avregleringarna, är ett faktum. Åsbrink blir generaldirektör i Byggnadsstyrelsen som avvecklas 1993. 

Ingvar Carlsson, vice statsminister 1984, uppger i SVTs granskning ”Novemberrevolutionen”, att han hållits utanför diskussionerna om avregleringen. Ledamöterna som ska bereda förslag, debattera och rösta i kammaren utifrån utskottstjänstemännen, har av Ann-Mari Pålsson före detta Moderat Riksdagsledamot 2002-2010, i boken ”Knapptryckarkompaniet”, skildrat folkvalda ledamöter som reducerade till att trycka på röstningsknappen. 2011 avgår hon efter att Moderaterna motverkat lagförslag för att öppna insynen för var partibidrag kommer ifrån. Tidigare har  hon visat på att Akiebolagsformens lagstadgade vinstmaximering står i direkt konflikt med välfärdsmålen. 

2009 skulle bankerna uppnå nio procent i eget kapital, att jämföras med Swedbanks vinstutdelning på över sju procent åren före nästa finanskris, bara några år efter att den tidigare krisen klingat av. Riksbanken som i praktiken reducerats till att trycka sedlar och mynt, vanliga människor knappt kan betala med idag, uppger att varannan vinstkrona kommer från staten. Även statens aktier som tecknades i Nordeas nyemission tillföll bankgarantin. 2014 var fonden uppe i 49.8 miljarder, varav bankavgifter stod för en tredjedel. Då går staten in och säljer aktierna, tvärtemot stabilitetsfonden syfte, att bankerna skulle betala sin egen räddning. Vilket företag skulle gå med på en sådan deal och vilka skattebetalare skulle vilja göra den prioriteringen. De fyra storbankernas upplåningsränta föll från 250 räntepunkter till 25 på lånemarknaden för att dom oavsett risktagande inte kan gå omkull. Men drabbades ändå av likviditetsbrist för att bankerna internationellt hamnade i en förtroendekris sinsemellan sig. Att en svensk bank bara behövde ha 3 360 kr i eget kapital för att låna ut två miljoner till ett bostadsköp, var betydligt mindre än i Europa, en simpel bokföringstransaktion som möjliggör för banker i Sverige att skapa betalningsmedel och krediter Sveriges Riksbank saknar. 

I Europaparlamentets utredning bidrog Inga-Britt Ahlenius, anställd vid Finansdepartementet 1975, budgetchef under åren 1987-1993 samt Riksrevisionsverkets chef 1993-2023, till att Riksrevisionen 2003 lyder under Riksdagen, istället för Regeringen. Hon bidrar också till att Europeiska kommissionen Santer tvingades avgå 2010, efter att svarta kontrakt skrivits som gynnat ledamöternas egna intressen. Korruptionen inom EU beräknas enligt Europa Portalen att kosta 120 miljarder Euro varje år. I Sverige briserar mutskandalerna i samband med upphandling som Göteborg Energis, Telias börsintroduktion och introduktionen på den internationella marknaden, med Engelska skolan tar det nästan ett år för Skolinspektionen att få fram ägarna efter att det sålts på börsen och plockats ner och affärsbankernas inblandning i penningtvätt genom flera länder, listan kan göras lång. Panamadokumenten, Moms snurran, Pandoraläckan, visar alla på omfattande avancerad skatteplanering som i vissa fall gått så långt att företag fått tillbaka momspengar de inte betalat. Inom forskningen har korruptionen kommit att utgöra ett hinder mot ekonomisk och social utveckling då den sätter konkurrensen ur spel. 

Inför valet 2018 producerade Stefan Jarl filmen ”Godheten”, den visar på SE bankens kopplingar till styrande på den borgerliga sidan och Socialdemokraternas till Swedbank, där tidigare statsministern Göran Persson nu är ordförande. Näringsminister Björn Rosengren som var med och avreglerade Telia år 2000, blev styrelseledamot på Kinnevik som nu äger Tele2, medan Telia köpt TV4, en dragkamp som för tittarnas del genererade i svarta teverutor innan förhandlingen nådde en överenskommelse. Jens Henriksson, statssekreterare på Finansdepartementet blev VD för Stockholmsbörsen, Finansminister Erik Åsbrink gick till globala investmentbanken Golden Sachs. Thomas Östros ekonomisk talesman blev VD för Bankföreningen och således rådgivare åt riskkapitalägare, samtidigt som han ansvarade för att ta fram socialdemokraternas programförklaring utifrån frågeställningen ”Hur ska välfärden organiseras och finansieras”.

Ingvar Carlsson (s) uppger 2014 i SVT:s granskning ”Novemberrevolutionen#, att de redan 1988 borde ha gjort en skattereform med mindre vidlyftig avdragsrätt, för att göra det mindre förmånligt att ta stora lån. Åsbrink å sin sida hävdar att Riksbanksstyrelsen inte informerades om riskerna, medan finansminister Feldt uppger att Riksbanken borde haft koll på bankerna. Riksbankschef Dennis menar att alla är medvetna om att ingen Riksbank kan ge några löften, utan att alla förstår att stora skatteavdrag för lån, ingår i risken att bankerna lånar ut för mycket pengar. Att dom med Sveriges fasta växelkurs då saknade möjligheten att justera bankernas ränta som andra länder med flytande växelkurs kunde. Att det är vedertaget att det inte går att avreglera på de premisserna, ändå var det precis detta herrarna gjorde, utan att varna någon av sina väljare eller de tusentals företag som gick omkull eller människorna som förlorade sina arbeten, sin bostad, som fått se sina pensioner sjunka som en sten. 

Under ”Pandemikrisen” har Riksbanken lånat ut 500 miljarder, främst till banker för att de i sin tur skulle kunna låna ut till företagen, medan Finansinspektionen sänkte bankernas buffertkrav till till 0 procent. När affärsbankerna nu meddelat att 135 miljarder ska delas ut till aktieägarna. Efter årsskiftet väntar ytterligare en utdelning. Staten finns inte med bland dessa. Inte heller folket vill köpa bankaktier trots att de är heta. Däremot har riksbankschef Stefan Ingves kallats till utfrågning i finansutskottet, gällande riksbankschefernas aktie- och fondinnehav i företag de själva fattat beslut om att stötta under Corionakrisen och hur de ser på möjligheten att skärpa värdepapperspolicyn. 

Sedan avregleringen av finansmarknaden 1984 och kreditmarknaden 1985, har Riksbankens roll i praktiken reducerats till att trycka sedlar och mynt vi knappt kan betala med, i Sverige. Vi får hoppas att ledamöterna får göra lite mer än att trycka på en förutbestämd knapp denna gång. Kunskapsbristen inom den ekonomiska politiken, skattesystemet och mediaindustrin (som jag redogjort för i en tidigare ledare), är ett långt större hot mot demokratin än någon av oss som reser oss upp och protesterar. 

Avregleringen av finanspolitiken tvingade enligt nationalekonom Anders Sahlén, fram förändringar som inte varit demokratiskt möjligt att genomföra utan de kriser som skapat större handlingsmöjligheter. Han ser avregleringen av finansmarknaden som en personlig framgång, frågan är vad skattebetalarna anser som står kvar med de skattefinansierade delarna som inte genererar vinst, som välfärdstjänster och service även i glesbygd eller den välfärd och infrastruktur de tvingas vara med och finansiera men som för många människor inte längre är inom räckhåll. Bankerna har tjänat än mer pengar på fondspararna när börsen stigit. Mer på bolån när bolånen blivit större och bostadspriserna stigit. Medan pengarna från förra årets inställda utdelning fanns kvar.

SKR (Sveriges kommuner och landsting) presenterade just en rapport från ett 30-tal kommuner som visar att otillåten påverkan på kommunens tjänstemän ökat, att cheferna inte förstår hur viktig frågan är, att de därför inte får stöd av sin arbetsgivare och att kommunerna kan spara hundratals miljoner bara genom att aktivt arbeta mot fusk, men att det då krävs kunskapsspridning och utbildning. Och viljan förstås.

Blir Magdalena Andersson månne Sveriges första kvinnliga statsminister i Valet 2022 och vågar hon i så fall gå emot Handelshögskolans teorier, där både hon själv och hennes man utbildats eller ska vi behöva göra som Palme 1968, dåvarande utbildningsminister som ställde sig upp i utkanten av Almedalen. Eller kommer det att vara förbjudet. Det är inte längre sen än 1931 som fem arbetare sköts ner av militär under en demonstration i Ådalen, under deras kamp mot fattigdomen. Att mindre än tre procent idag är medlem i ett parti och att ännu färre är aktiva, är ett gigantiskt demokratiskt problem. Kanske är det dags att bilda en demokratisk valallians där folkrörelserna tar plats med sina egna namn under ett paraplyparti, eftersom det är enda sättet att komma in i beslutsrummen. Som inte driver någon annan fråga än folkets rätt till en oberoende plattform för objektiv information, där medborgarna kan ställa klargörande frågor och ges möjlighet att rösta i viktiga frågor. Som möjligheten att kunna granska och ställa politiker, tjänstemän och utförare av skattefinansierad verksamhet till svars, när så behövs. Vi behöver stärka de demokratiska verktygen och set nu.



Lotte Johansson
Ansvarig Utgivare

Dagens Dermokrati är oberoende, uppbär inget presstöd
Vill du läsa mer av oss. Bli prenumerant eller Swisha ditt bidrag,
vi behöver det mer än någonsin.

Demokrati-experiment i skolan

Dagens Demokrati, Fridays for Future, Per Norbäck, Greta Thunberg, Den okända hästen från Athen, Demokrati experiment

Den 3 oktober 2000 arrangerar gymnasiet i Vallentuna en studiedag på temat IT och demokrati, syftet är att försöka väcka intresset för politik bland unga. Ett företag som har utvecklat ett elektroniskt debattsystem kommer till gymnasiet och sätter upp ett nätverk. Arbetet med datorerna leds av en moderator som går igenom hur systemet fungerar och berättar att alla inlägg och omröstningar är anonyma för att ingen ska behöva vara rädd för att yttra sig. Alla inlägg syns på skärmarna, men man kan inte veta vem som har skrivit vad. Moderatorn frågar vilken som är den viktigaste politiska frågan för unga. Vad vill de ändra på? Eleverna skriver snabbt och förslagen rasslar in. »Mera raster i skolan!« »Tätare tågtrafik till Kårsta.« »Kuken vill in.« Seriösa förslag blandas med oseriösa kommentarer som moderatorn skyndsamt tar bort. Efter ett tag är det dags för rangordning. Förslagen rangordnas genom poängsättning via datorn. Nu är det dags att precisera förslaget. Moderatorn ställer ett par inledande frågor. Idéerna haglar och de oseriösa kommentarerna försvinner när studenterna märker att systemet fungerar och leder någon vart. Idéerna rangordnas på samma sätt som tidigare och visionen blir alltmer konkret.

Arbetet med datorerna avbryts och debatten övergår till att bli muntlig. De inbjudna politikerna inleder genom att presentera sig med namn och parti och håller varsitt inledande tal. Därefter ställer en politiker dagens huvudfråga: »Varför är så få ungdomar politiskt aktiva?« Efter en stunds tystnad räcker en student försiktigt upp handen. »Jag gillar inte att man måste välja ett åsiktspaket. Jag upplever att mina uppfattningar inte går att placera på en höger-vänsterskala.« »Alla frågor är i grund och botten ideologiska«, svarar politikern som ställde frågan. En annan elev tror inte att han skulle kunna påverka genom politiken. »Besluten fattas nog ändå bara ovanifrån«, säger han. »Du har nog inte riktigt förstått hur demokratin fungerar«, får han till svar från en annan folkvald. En tredje elev upplever politik som tröttsamt och oengagerande. »Tvärtom, det är faktiskt väldigt engagerande«, säger en tredje politiker käckt. »Man har inte tid att engagera sig politiskt för det finns så mycket annat som man vill göra«, säger en fjärde elev. Nu nickar de inbjudna politikerna instämmande. »Precis vad vi trodde. Det finns så mycket annat kul att göra när man är i er ålder. Jaha ja. Är det inte kafferast snart? «Jag kan inte hålla tyst utan räcker upp handen och frågar varför de folkvalda inte vill lyssna när eleverna faktiskt kommer med befogad kritik mot det demokratiska systemet. Då svartnar ögonen på en politiker och han svarar med en tio minuter lång svavelosande moralpredikan som går ut på att jag ska minsann inte komma och påstå att det finns brister i demokratin för det vet jag ingenting om! Därpå pratar nästa politiker i tio minuter, luften blir sämre och eleverna tappar intresset. Sedan pratar nästa politiker i tio minuter, eleverna börjar småprata. Sedan pratar nästa politiker. Det har nu blivit uppenbart att eleverna tappat intresset.

När den så kallade debatten avslutas och studiedagen är över samlas min studentgrupp i dörröppningen till teatern, för att reflektera över sina erfarenheter av studiedagen. De är överlag väldigt positiva till IT-delen men gillade inte den efterföljande muntliga debatten. De förundrade sig över att vissa politiker kunde vara så okänsliga. Snabbheten och strukturen i det elektroniska debattsystem som användes var som bortblåst i den muntliga debatten. De upplevde att det politiska systemet byggde på en hierarkisk struktur som inte fanns i datorvärlden. Samtalet utanför dörren kom att handla om skillnaderna mellan de olika kommunikationsformerna. Studenterna upplevde att skillnaden mellan muntlig och skriftlig kommunikation var påtaglig. Jag frågar om de kan peka på orsakerna till att den skriftliga debatten på nätet var så mycket bättre. Vilka väsentliga skillnader finns?

• I den skriftliga debatten kom innehållet att stå i fokus, medan talarna som personer stod i centrum vid den muntliga. En anledning var att den skriftliga debatten var anonym – något som den muntliga av naturliga skäl inte kunde vara.

• Möjligheten att rösta anonymt eller göra anonyma inlägg fanns bara i den skriftliga debatten. Det stärkte deltagarnas integritet. Man kunde rösta utan att röja sin uppfattning eller ställa en anonym fråga utan att stämplas som okunnig. I den muntliga debatten undvek många att yttra sig av rädsla för att göra sig till åtlöje.

• Skriftlig debatt är icke-linjär till skillnad från muntlig. Fler personer kan skriva på datorerna samtidigt utan att störa varandra. Om den skriftliga debatten är välstrukturerad kan läsaren själv hitta de intressanta argumenten. Flera diskussioner kan pågå parallellt. Det innebär att tempot kan hållas uppe. När debatten blev muntlig och »linjär« så sjönk tempot och många blev uttråkade.

• Det går inte att avbryta eller överrösta varandra i en skriftlig debatt. Om fler däremot pratar samtidigt så hörs bara den mest högröstade.

• Valfriheten är större vid skriftliga debatter. Om ett inlägg blir för långt eller osakligt på Internet så slutar man att läsa, men av artighetsskäl är man tvungen att sitta tyst och lyssna på långa tal.

• Det går i regel snabbare att läsa än att lyssna. Muntlig debatt tar längre tid, vilket betyder att det blir konkurrens om tidsutrymmet. Konkurrensen om tidsutrymmet finns inte i skriftliga debatter.

• Retoriska knep gör sig bättre i tal än i skrift. Skriftlig argumentation ger läsaren tid att granska argumenten, och med en sökmotor är det lätt att kontrollera om påståenden stämmer. Därigenom kan dåliga argument lättare upptäckas och avslöjas.

• Det skrivna argumentet dröjer sig kvar, till skillnad från det muntliga som försvinner. Den skriftliga debatten finns kvar långt efteråt för den som vill gå tillbaka och analysera den.

Att just den skriftliga formen är mer demokratisk än den muntliga formen är en stark aha-upplevelse, inte bara för eleverna utan för mig också. Till skillnad från den skriftliga debatten, som de nyss hade provat på och där alla hade lika mycket inflytande, gynnar den muntliga formen dem som redan har makten, talets gåva och självförtroendet. Varför avgörs all politik i muntliga sammanhang? Eleverna suckade över att det var så enkelt och roligt när datorerna användes, och sen blev det så tråkigt och ointressant. Varför ska politik vara som det är?

När politikerna bredde ut sig så tystnade eleverna. Den livfulla debatten på nätet ersattes av ett offentligt samtal mellan elever och politiker som alla var tvungna att följa. Samtalet handlade om demokrati, men det var tydligt att politikerna också hade en dold agenda. De konkurrerade om elevernas röster i kommande val. De lyfte fram sig själva och sina partier och passade gärna på att trampa lite på sina meningsmotståndare. En patriarkal, hierarkisk ordning uppstod i aulan som inte hade funnits under det inledande IT-arbetet. Högst upp i rang befann sig ett antal manliga politiker som med sina mörka och klangfulla röster fick allt de sade att låta självklart. Eleverna som vågade ifrågasätta dem möttes av milt tillrättavisande tonfall som fick dem att känna sig dumma.

»Vi lever faktiskt i en demokrati, det betyder att man får komma med förslag till förändringar«, säger jag. »Det är idéerna som konkurrerar med varandra. Om ni har en bättre idé om hur demokratin ska fungera så får ni bilda ett parti och ställa upp i valet.« Så slänger jag fram förslaget att vi ska registrera ett parti som har »demokrati på internet« som idé, och som inte har några andra vallöften än att »vi röstar om saken«. Eleverna blir stormförtjusta. Denna händelse är starten på demokratiexperimentet Demoex i Vallentuna, där alla från 16 år får vara med och rösta.

Texten är hämtad ur Per Norbäcks ebok ”Den okända hästen från Aten”  

Vill du också göra ett demokrati experiment i din kommun, varför inte lämna in ett förslag om att registrera ett parti som har »demokrati på internet« som idé, och som inte har några andra vallöften än att ”vi röstar om saken”, med en kort programförklaring och en lista på punkter som behövs för att en aktiv demokrati ska kunna utövas på jämbördiga villkor. Det förslaget skriver ii alla fall jag under på, inför valet. Man måste inte alltid uppfinna hjulet, kopiera det bra som finns och bygg vidare.

1997 åkte jag själv runt till några av Sveriges skolor från Ystad till Härnösand för att finna ut varför intresset för skola ebbade ut bland elever i takt med att de gick upp i årskurs. Det generade i en film om hur man lyckas fånga och behålla elevernas intresse. Det är egentligen inte alls svårt, det gäller bara att bestämma sig för det och att tillsammans med de involverade utarbeta en handlingsplan. Lämpliga verktyg jag själv använder mig av för att slippa ändlösa möten som inte leder någonstans är Open Space Technology eller Design Thinking.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Swisha dit bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati” . Eller bidra med en egen artikel. Alla teorier ska vara välunderbyggda med tydliga källhänvisningar.

Medborgarråd i Leipzig

Direktdemokratiska partier i världen, Lennart Hedberg, Dagens Demokrati

Bingo! Det är avklarat! 160 människor har framlottats och väntar med spänning, tillsammans med oss, på sin insats, vid ’Bürgerrat Demokratie’ (medborgarråd Demokrati), i Leipzig under två veckoslut i september. Det ger råd, rekommendationer och diskuterar, vad som saknas i vår demokrati, vad som gör den mer verkningsfull. I förväg har många människor från hela Tyskland och ur politikerleden tänkt till och kommit till några resultat vid sex regions-konferenser. ”Det handlar dock om att hur vi demokratiserar parlamenten genom medborgardeltagande”, sammanfattade ministerpresident Bodo Ramelow det så träffande, när han hade samarbetat i tre timmar med medborgarna vid bordet. Och i München kom en CSU-ledamot fram till denna punkt: ”Ett medborgarråd ger mig i grunden svar på sådana frågor, som jag inte kunnat ställa till väljarkåren mellan valen”. Och nu kommer ni! – förhoppningsvis till vår dag för demokratin den 15 november framför Riksdagen. Vi kommer att tillsammans med er bygga en jättestor levande mosaik, som har sin fulla verkan i fågelperspektiv och blir ett storartat evenemang i samband med överlämnandet av resultaten från medborgarråden till Förbundsdagen och dess talman. Där erfar ni också, vad alla de framlottade medborgarna upplevt. //Claudine Nierth, talesperson, Mehr Demokraties styrelse


Demokratipolitiska krav i valprogrammen – en översikt av Oliver Wiedmann
Med förbundsdagsvalet och en ny regeringskoalition erbjuds på nytt chansen att vidareutveckla och därmed stärka demokratin i Tyskland. Men vad vad planerar partierna för kommande mandatperiod? Och hur bedömer vi i Mehr Demokratie deras demokratipolitiska planläggning?

Vad står det i valprogrammen?
Unionspartiernas valprogram innehåller inga substantiella uttalanden om medborgarnas politiska medverkan – varken med direktdemokrati eller framlottade medborgarråd. Medborgardeltagande dyker endast upp i avsnittet om modernisering av förvaltningen. I fråga om formen för deltagande, till exempel ’hackatons’, borde medborgarna utarbeta konkreta lösningar. Även när det gäller ämnen som kontroll av lobbying eller utvidgning av transparensbestämmelserna finner man inget. Något konkretare blir programmet i fråga om förstärkande av den europeiska demokratin. Parlamentet borde få möjlighet att sända in lagförslag.
Utvärdering:
Utbyggnaden av medborgerligt deltagande eller transparens verkar inte ha spelat någon roll. Det återstår att invänta hur unionspartierna kommer att förhålla sig till detta vid koalitionsförhandlingarna.
www.cdu.de/artikel/ein-guter-plan-fuer-deutschland
Det är de Gröna som uttalar sig tydligast för utformning av medborgarråd på Förbundsnivå. De avstår dock från ett klart uttalande om folkomröstningar i hela landet. Det ska endast prövas ”direktdemokratiskt förfarande i vissa rådfrågningar” gällande medborgarråd.
När det gäller parlaments- och rösträttsreformen förespråkar de en reducering av valkretsarna. De Gröna ställer upp för en grundlagsenlig paritetslag, en kommunal rösträtt för tredjestatsmedborgare och sänkning av rösträttsåldern till 16 år för förbundsdags- och EU-val.
I valprogrammet finns flera idéer för mer transparens – däribland såväl en transparenslag som en skärpning av lobbyregistret.
På EU-nivå ska en del av ledamöterna i framtiden väljas från transnationella listor. Parlamentet ska erhålla full initiativ- och budgeträtt. Det europeiska medborgarinitiativet ska stärkas; i och med att kommissionen skall vara tvungen att inom ett år efter ett framgångsrikt medborgarinitiativ lägga fram ett lagförslag, som parlamentet röstar om
Utvärdering:

SPD. Då de Gröna kan förutsättas få en central roll i koalitionsförhandlingarna, står det inte så illa till med chanserna för medborgarrådens förankring under kommande mandatperiod. Man kan knappast vänta sig initiativ för mer direktdemokrati. Medan det redan i valprogrammet 2017 inte längre dök upp medborgarbegäran eller beslutande folkomröstning, finns det i aktuellt valprogram från SPD inte på någon plats utsagor om landsomfattande beslutande folkomröstning. Istället för det finns inslag om verktyget medborgarråd i programmet, även snarast defensivt formulerat: ”Vi ska ta upp erfarenheterna från medborgarråden och göra det till vår uppgift att beträda nya vägar för det omedelbara deltagandet i statliga beslut”. Även SPD verkar för en reformerad sociallagstiftning. Katalogen över skattefinansierade ändamål skall utvidgas och politiskt arbete tillåtet. Informationsfriheten skall vidareutvecklas genom en transparenslag. Kommande mandatperiod skall införas ett legislativt och exekutivt fotavtryck. Dessutom kan SPD tänka sig att sänka rösträttsåldern till 16 år. På europeisk nivå vill SPD arbeta för enhetlig rösträtt i hela EU och för stärkande av EU-parlamentet, i och med att det ska få rätt till fullt medbestämmande inklusive initiativrätt.

Utvärdering: SPD tar avstånd från direktdemokrati på förbundsnivå och för istället in medborgarråd på spelplanen. Detta är så mycket mer att beklaga, då kraven på landsomfattande folkomröstning så här långt självklart tillhörde deras program.

FDP uttalar sig i sitt valprogram för medborgarråd och ytterligare verktyg för medverkan. Den representativa demokratin vinner på ”nya verktyg för medborgarnas delaktighet utanför valen. Beslutande adressat och uppdragsgivare för mer medborgardeltagande är för oss vid sidan av parlamenten, till exempel genom, med slumpval bemannade medborgarråd.” Partiet skulle därutöver vilja förlänga mandatperioden till fem år och minska antalet valkretsar. Det skall införas ett transparensregister och rösträttsåldern sänkas till 16 år. FDP verkar dessutom för ett europeiskt konvent för att utarbeta en ny EU-författning, som skall beslutas genom folkomröstning. EU-parlamentet ska väljas med enhetlig rösträtt och byggas ut till ett fullständigt parlament med initiativrätt.
Utvärdering: Även FDP tar avstånd från direktdemokrati. Det är att framhålla, att de fortsätter att verka för ett EU-författningskonvent med tillhörande folkomröstning. Positivt att bedöma är också kravet på medborgarråd.

Alternative für Deutschland har inget till övers för medborgarråd. Vid plenardebatten i maj betecknade företrädaren dessa som demokratisimulering och fult magijippo. I sitt valprogram kräver de folkomröstningar enligt schweizisk förebild. Grundlagen skall inte kunna ändras utan medborgarnas tillstyrkande. De kräver såväl veto- som initiativrätt för medborgarna. Även Förbundsdagen ska få rätt att utlysa folkomröstning. AfD vill minska Förbundsdagen till hälften, uttalar sig för begränsning av mandat- och tjänsteanställningstid och pläderar för ändringsbara listor vid förbundsdagsvalet.

Utvärdering: AfD försöker som förut ställa direkt demokrati i motsatsställning till den parlamentariska. De talar om en politisk klass, vilkens främsta intresse är att ha makten. Direktdemokrati borde erbjuda innehåll. Denna uppfattning motsvarar vår idé om direktdemokrati, ty direktdemokrati, medborgardeltagande och parlamentarism borde gripa in i varandra. Ytterligare upplysning om de konkreta föreställningarna ger lagförslaget. Detta ställer beslutande folkomröstningar över parlamentariska beslut och rättsskipningen. Detta är varken förnuftigt eller förenligt med grundlagen. Lagar som beslutats genom folkomröstning borde bara kunna ändras genom folkomröstning.

Linkes programutkast innehåller omfångsrika krav på mer medbestämmande. Det borde införas medborgarbegäran och beslutande folkomröstning, en privatiseringsbroms samt vetorätt för parlamentsbeslutade lagar. De pläderar för lottningsbaserade medborgarråd, offentliga utskottssammanträden i Förbundsdagen, en sänkning av rösträttsåldern till 16 år och rösträtt på alla nivåer för migranter som bor i Tyskland. Även DIE LINKE vill stärka civilsamhället med en reformerad sociallgstiftning. Dessutom ställer de upp för mer transparens och lobbykontroll. De kräver exekutivt fotavtryck liksom en oavhängig lobbykontrollant. Lagen om informationsfrihet skall byggas ut med en transparenslag. De vill generellt förbjuda bidrag till folkvalda och få alla sidoinkomster offentliggjorda. Även EU borde bli mer demokratiskt, genom att parlamentet får full initiativrätt. Det borde för hela EU finnas medborgarbegäran och beslutande folkomröstning samt införas ett transparensregister för mer lobbykontroll.

Utvärdering:
Många krav överlappar med Mehr Demokraties position. Positivt att framhålla är att DIE LINKE alltjämt står för direktdemokrati på förbundsnivå. För dem är medborgarråd och folkomröstning ingen motsats utan kompletterande medel, för att ytterligare demokratisera den representativa demokratin.
Oliver Wiedmann (Kontorschef vid Mehr Demokratie Berlin/Brandenburg)

Resuméer Demokratie f d mdmagazin #3 / Lennart Hedman

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”

Självbegränsad Direktdemokrati vår chans att lösa klimatkrisen

Dagens Demokrati,Per Norbäck,Direktdemokrati,

“There is no salvation for civilization, or even the human race, other than the creation of a world government.”/Albert Einstein

Mänsklighetens tragedi

Vi har fastnat i det egoistiska dilemmat. Det bästa för oss vore om alla andra löser miljöproblemen, medan vi själva åker med gratis på resan till framtiden. Det är vad både nationer, företag och personer hoppas på. Men eftersom ingen verkar beredd att betala priset, har vi ingen framtid att resa till. 

Det finns en stor och befogad frustration i världen. De politiska systemen ger oss inte makt att påverka vår egen framtid. Greta Thunberg har konfronterat världens makthavare ända upp i FN. Men FN är ingen global demokrati utan en samling nationer. Nationalismen har ingen lösning på klimatkrisen. Det är ingen tillfällighet att nästan alla klimatförnekare är nationalister. Nationalstaterna kan nämligen inte fatta de beslut som krävs. 

Miljöproblemen är globala
I avsaknad av global politik styrs världen istället av internationella företag. Mänskligheten saknar ett demokratiskt parlament som tar ansvar för jordens ödesfrågor och som är behörigt att stifta globala lagar. För att komma ur dilemmat behöver vi genomföra världens första globala folkomröstning. Folkomröstingen handlar om att instifta ett system för globalt och demokratiskt beslutsfattande. För att vinna bred acceptans måste systemet skilja sig från traditionella former av demokrati på några avgörande punkter.

För det första får systemet inte vara hierarkiskt. Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut. Robert Michels konstaterade redan 1911 att alla politiska partier obönhörligen utvecklas till hierarkier. För det andra måste systemet vara demokratiskt. Det betyder att bara direktdemokrati kan komma på fråga. Och det går ju inte, för då skulle alla behöva vara med och bestämma om allt. Eller måste det vara så? 

Självbegränsat inflytande
Inspirationen till detta förslag kommer från litteraturen. Odysseus ville så gärna höra sirenernas sång att han lät binda sig själv vid båtens mast för att inte lockas i fördärvet. Samma strategi kan vi använda för att låta dig och mig vara med och bestämma över världens framtid.

I ett demokratiskt system är rösträtten allmän och varje röst är värd lika mycket. Men ingenting hindrar att vi frivilligt begränsar oss. Bara vi får välja själva vilken fråga vi vill bestämma om, kan vi nöja oss med att vara med och fatta ett enda globalt beslut om året. Det är ändå mycket mer makt än vi har nu. Förslaget innebär en självbegräsad direktdemokrati.

Bättre globala beslut
Författaren James Surowiecki menar att en grupp fattar minst lika bra beslut som den klokaste gruppdeltagaren, under förutsättning att gruppen har engagerade och självständiga deltagare. Besluten ska dessutom vara decentraliserade. Decentraliserade beslut i globala frågor låter som en paradox, men det är precis vad självbegränsad direktdemokrati leder till. Vi får en arbetsfördelning baserad på intresse och kunskap, eftersom de båda sammanfaller.

Målet är att skapa ett parlament där alla världens människor representerar sig själva. Parlamentet finns på internet och är öppet alltid, för alla. Allt arbete sker inför öppen ridå och alla kostnader redovisas. För att undvika korruption är beslutsfattarna anonyma för varandra. Du loggar in med digitalt ID i mobilen.

Du har rösträtt i 1-4 frågor om året. Först bestämmer du vilka frågor du vill rösta om, sen är du välkommen att ta del av debatten och rösta.

Vad krävs för att komma dit?Ett demokratiskt världsparlament kan bara skapas genom en global folkomröstning. Vägen dit bör vara så enkel som möjligt för att vi ska hinna förändra världen innan det är för sent. För att en omröstning ska vara juridiskt bindande måste minst hälften av jordens medborgare rösta. Dessutom bör minst 66.7% av dem rösta ja. Internet och smartphones har gjort detta möjligt.

För att nå dit krävs internationellt samarbete, marknadsföring och en hel del programmering. Vägen ser inte så komplicerad ut på bilden. Det handlar om att skaffa en smartphone, ladda ner ett par appar och följa instruktionerna. För en datorvan person är det gjort på en kvart. Men tänk på att drygt fyra miljarder människor måste göra gemensam sak. Först ska 70% ha smartphones. Sen krävs det enorma resurser och ansträngningar för att nå ut med information, skapa opinion och genomföra kampanjer för att få folk att rösta. Räkna med att många nationer kommer att motarbeta förslaget kraftigt.

Tre steg mot global demokrati
Alla förberedelser handlar om att göra det så lätt som möjligt att införa global demokrati. När tillräckligt många har smartphone med internet är det dags.

1. Skaffa digitalt ID
Det är viktigt att endast fysiska personer har rösträtt, alltså inga botar. I Sverige använder de flesta BankID men det är ovanligt i stora delar av världen. Omkring 50% av jordens befolkning har redan smartphone. Förutsättningen är att man har en smartphone med biometrisk inloggning. När 70% har det så är det dags. Då behöver de skaffa digitalt ID. Vi hoppas att det kan ske under 2023. 

2. Digital plånbok med 10 Pollar 
För att motivera människor att skaffa digitalt ID så får de också en digital plånbok med 10 Pollar, en ny global kryptovaluta. Det nominella värdet är samma som dollar. Tio dollar är mycket pengar för en stor del av mänskligheten. Till skillnad från andra kryptovalutor belönar Pollar demokratiskt arbete istället för dagens energiförbrukande sökande efter primtal. Systemet behöver därför inga professionella politiker. Istället får man betalt på ackord när man är med och röstar och debatterar. Samma blockchain-teknik som ligger bakom kryptovalutan verifierar också omröstningen. Målet är att antalet individer med Digitalt ID och Pollarkonto ska vara 70% av jordens röstberättigade i december 2023. 

3. App för global omröstning
Sedan laddar man ner appen för digital global folkomröstning. Om man röstar så får man ytterligare 10 Pollar i sin digitala plånbok. Pengarna blir värdefulla om förslaget går igenom. Förutom omröstning har appen också funktionen för debatt, värdering av argument och inlämning av förslag. För att rösta använder man sitt Digitala ID. Frågan i den första omröstningen är: 

Stödjer du instiftandet av ett människostyrt, direktdemokratiskt och självbegränsat globalt parlament på Internet som har befogenhet att lagstifta i globala frågor? 

Om resultatet blir JA i omröstingen så kan vi först och främst förvänta oss en global fest av aldrig skådat slag. Om mänskligheten lyckas ta sitt förnuft till fånga och enas om att skapa ett globalt parlament så har vi åstadkommit något fantastiskt.

BÖRJA FÖRÄNDRA VÄRLDEN Om förslaget går igenom – om minst hälften röstar och en kvalificerad majoritet röstar JA – så kan vi börja förändra världen. Systemet är gjort för att fatta globala beslut. Du väljer dina intresseområden, t.ex miljö, utbildning, ekonomi och får sedan förslag på frågor att ta ställning till inom dessa områden. Först kanske FN:s deklaration om mänskliga rättigheter kommer skrivas om till en uppsättning globala lagar. Sen måste de bästa idéerna för att minska växthuseffekten tas fram. Vi kan säkert vänta oss förslag om global skatt, bekämpning av kriminalitet och nedrustning av kärnvapen mm.

Vi har förespråkat en global folkomröstning med hjälp av smartphones, digitalt ID och en app för global demokrati. Appen är samtidigt det verktyg som vi vill införa. För att omröstningen ska bli legitim, måste minst halva jordens befolkning delta. Som motivation har vi föreslagit en ny digital valuta “pollar”. Pollar belönar aktivitet i parlamentet och valutan blir värdefull om parlamentet röstas fram med kvalificerad majoritet, minst 66.67%. De blir början på en global medborgarlön för alla som gör sin demokratiska plikt. 

Du som har läst detta har ett uppdrag. Sprid informationen till så många du kan. Hjälp till att genomföra idéerna. Det handlar om att slåss mot världens mäktigaste och det är ingenting som man kan göra själv. Men tillsammans kan vi vinna därför att vi är så väldigt många fler. Och vi har den moraliska rätten på vår sida.

Per Norbäck
Filosof

Norbäck grundade tillsammans med sina gymnasieelever, Sveriges första direktdemokratiska parti, Demoex, ett demokrati experiment som lyckades ta sig in i kommunvalet i Vallentuna och fortsatte under 2000 talet. När studenterna gick vidare deltog Norbäck i uppbyggandet av Direktdemokraterna 2014.

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati. Vi uppbär inga press- eller mediestöd, 
123 538 37 40 skriv Dagens Demokrati