Hem Blogg

Representativt styrelseskick för vem

0
nor

I Schweiz kan vem som helst skapa en nationell folkomröstning gällande ändringar i grundlagen. Kravet är att 100 000 medborgare stödjer förslaget i löpet av en 18 månaders period. Det kan göras i pappersform men också via nätet. Fyra gånger per år får Schweizarna hem ett brev med information om de olika folkomröstningarna som pågår, tillsammans med valinformation. Ett förslag handlade till exempel om huruvida Schweiz skulle lägga 23 miljarder på svenska JAS stridsplan eller på välfärd. Jag minns ännu när våra svenska politiker tog plats i svenska morgonsoffor, log överseende mot journalisterna och vägrade ta till sig att JAS affären faktiskt inte skulle kunna gå igenom, om Schweiz medborgare röstade ner förslaget. Politikerna hävdade att avtal redan skrivits. Kanske är det så att det är svårt för svenska politiker att förstå att ett annat lands medborgare, faktiskt har andra reella demokratiska verktyg, än vad de givit sina egna medborgare. Verktyg som gör att folkomröstningar som initierats av folket, faktiskt blir beslutande, inte som i Sverige – enkom vägledande och kan därmed negligeras, oavsett utfall.

Tänk er en ändring i grundlagen för att kunna etablera centralbanken som den enda institution som tillåts att skapa pengar i form av mynt, sedlar och även banktillgodohavanden. I Sverige har det inte ens informerats från myndighetshåll, att banklån inte längre bygger på pengar som någon annan satt in, dåtidens sparbanker, eller att digital valuta idag skapas genom att privata kommersiella affärsbanker skapar nya lån av valuta som inte finns, genom en teknisk bokföringskonstruktion, här kvalar även svenska banker in. Internationella banker har i snitt ett par procent i likvida medel medan svenska banker har lite mer. Försök att låna pengar av bankerna till bostad eller en företags start på de premisserna.

Allt fler reser frågan varför samma privata aktieägare ska dela på de gigantiska vinstutdelningar som råder i privata banker men enkom riskerar att förlora 5 % i kristider, tack vare den statliga bankgarantin. Att dagens ekonomi bygger på spekulation istället för produktion har gjort att västvärldens infrastruktur är eftersatt, att svenska hushåll är högt belånade och att europeiska staters skulder är mer än 5-10 gånger större än inkomsterna. I Europa har många länder passerat en skuldnivå på 90 % av BNP. Om vi tittar på USAs totala skuld så har den från 60-talet ökat från 1000 miljarder till mer än 56 000 miljarder dollar.

Folkrörelsen MoMo lyckades samla 26% av befolkningen att rösta för en bankordning där Schweizarna själva skulle ta kontrollen av pengaskapandet. Det innebar att seriösa schweiziska medier diskuterade frågan och att samtliga politiker förväntades ha en åsikt om den i debatten. Schweiziska folkomröstningar brukar dessutom rapporteras i seriösa tidningar över hela Europa. Det är därför troligt att även utanför Schweiz har ekonomer, politiker, centralbankschefer och folk i allmänhet i större utsträckning börjat diskutera frågorna, eftersom de berör oss alla.

Efter en folkomröstning, oavsett resultat ska alla vuxna ha stött på argumenten för och emot, i detta fall, en monetär reform men så är tyvärr inte fallet idag. Mycket beroende på att media ägs av detsamma som äger bankerna, kanske inte direkt men indirekt genom korsvisa ägarstrukturer. Det här är frågor vi alla behöver diskutera och kan jämföras med EUs sätt att hantera frågor. Johan Norberg skrev i sin kolumn i den nerlagda gratistidningen Metro, om hur de arbetar i EU, om Jean-Claude Junckers uttalande, som då kandiderade till EU kommissionen som ordförande för den största partigruppen, konservativa EPP och som också blev vald till EU kommissionens ordförande 2014-2024.

”Vi bestämmer någonting, låter det ligga ett tag och väntar och ser vad som händer. Om ingen protesterar, av det enkla skälet att de flesta inte vet vad som har blivit beslutat, så fortsätter vi, steg för steg, tills det inte finns någon återvändo.” Han hävdade också att EU:s impopulära ekonomiska politik, med bailouts och centraliserad finanspolitik, bör slås fast i ”mörka, hemliga rum”.

Vår svenska  offentlighetsprincip är till för att man ska kunna granska makt och förvaltning. Sedan 2009 har mer än 69 inskränkningar gjorts i sekretesslagen, enligt miljöpartisten Peter Eriksson berättade att det räcker med att ett enda land i EU kräver sekretess för att Sverige ska tvingas hemligstämpla information för att överhuvudtaget få vara med i samarbetet. Först en vecka innan det klubbades skrev svensk media, till större delen ägd av Bonnierkoncernen och Schibsted. Vänstern satte sig emot men övriga partier la sig flata. Ni som tror att det hjälper att rösta på ett annat block än det som nu regerar kan ta med i beaktning att politiker som Klas Eklund, tidigare rådgivare åt Olof Palme och Kjell Olof Feldt sedan länge är chefsekonom på SEB och Thomas Östros, tidigare minister och ekonomipolitisk talesman, blev vd för den svenska bankföreningen. Dokumentärfilmen som SVT varit med och finansierat visar mycket mer än så här. Dock beslutade SVT att den inte fick visas före valet. En analys om hur det egentligen står till med banksektorn är andra saker som skjutits på.

De här är grundläggande frågor som påverkar vår infrastruktur, vår välfärd och är det som gör att jag väljer att stötta den direktdemokratiska rörelse som kämpar för allmän rösträtt i sakfrågor året om. Jag vill att elpriset inte ska vara beroende av huruvida vi är bra på att spekulera eller inte, att tågen ska rulla och underhållasoavsett vem som äger de. Att min mamma som gav sitt liv till fabrikerna ska ha den pension hon förtjänat, inklusive de löntagarfonder de arbetade ihop till som Göran Persson lånade på obestämd framtid. Att alla barn ska ges samma möjligheter att lära det de behöver i skola och på fritid för att utöva grundläggande demokratiska rättigheter, även i hur vårt finansiella system fungerar, liksom det över 3 000 sidor långa skattesystemet. Samma tillgång måste de som aldrig fått den informationen få, även om den teknik de inte växt upp med, inte behärskar.

Direktdemokratin är på stark frammarsch i världen och kan ses som ett vaccin mot de extrema vindar som blåser, oavsett om de kommer från extremhögern, extremvänstern eller utifrån religiösa fanatiker. Oavsett vilket parti du tillhör eller inte, oavsett vilken organisation du tillhör eller inte hoppas jag att du kommer att öppna dina ögon och engagera dig för allmän rösträtt i sakfrågor. Samtliga av oss gör det här ideellt, för att vi precis som Schweizarna ska kunna vara med och besluta om vart skattemedel ska gå och hur våra gemensamma investeringar ska förvaltas. Men det förutsätter en oberoende press, detta har jag redan skrivit om i en tidigare ledare. Och nej det går inte att rösta bort våra medborgerliga fri- och rättigheter, det måste vara glasklart i ett direktdemokratiskt partis stadgar.

Det behövs många människor ute på gatorna och på nätet som förklarar vad det handlar om, för att samla in de namnunderskrifter som krävs för att få till stånd en folkomröstning om en monetär reform. Nästan inga schweiziska initiativ har varit framgångsrika med mindre än 500 000 schweizerfranc i ryggen. Det kommer att behövas pengar för att betala två personer på heltid för att samordna kampanjen, för att täcka kostnader för att få underskrifter validerade, för kampanjmaterial, distribution av valsedlar och så vidare. Gör vi det i samband med valet, ja då behöver vi vara ännu fler.

Andreas Cervenka (författare, krönikör, ekonomijournalist på SvD förklarade på ett tydligt sätt hur det monetära systemet förändrats och vad som felar. Positiva pengar gör det likaså. En annan folkrörelse är Tidskatt som vill byta ut skattesystemet. Efter nästa val hoppas jag få se många olika alternativ som vi kan rösta på, inte bara en gång vart fjärde år genom en röstsedel, utan även digitalt, genom ett statligt BankID. För kan miljarder flyttas med hjälp av digital teknik, samtliga myndigheter kräva det som legitimation, något vi tvingas använda för att göra våra ärenden, ska staten också tillhanda detta. Först då kan folket starta egna banker på lika villkor, utan att bromsas av affärsbankerna som nu är de som äger, utfärdar och drar in BankID. Jag har träffat människor som berövats sitt BankID, hur många visste ens att det är möjligt?

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Lagen om offentlig avrättning

2

Varför upphandlar kommuner överhuvudtaget tjänster före man gjort tydliga riktlinjer och har en lagstiftning på plats som säkerställer ökad kvalite och ökad trygghet, för just de som ska använda de olika tjänsterna inom välfärd och infrastruktur? Att i upphandling efter upphandling ha så fria tolkningsutrymmen, gör att varje bolag själva kan definiera vad en verksamhet är. Det ger utrymme för låg kvalite för användarna och högre kostnader för skattebetalarna när konsekvenserna faller tillbaka på dessa, medan överskottet tillfaller ägarna. Jag kan inte se att någon större utveckling sker, annat än att ytterligare en gren inom välfärd eller infrastruktur tillåts sätta vinst före innehåll och kvalité i verksamheten. Ett aktiebolags styrelses primära uppgift, är att generera vinst åt ägarna, inte att ge användarna högre livskvalité eller för de som har det, en väg ut ur helvetet. Att rösta med fötterna blir svårt för någon som inte kan eller får välja en annan väg, busslinje, sjukhus, äldreomsorg, skola eller vad det nu kan handla om. Eftersom företagen tjänar mest på att få återkommande användare, patienter, elever eller fler kunder, är vi inne på en bräcklig arena där glädjebetyg utdelas, åtgärder som inte leder någonstans sätts in och produkter som varken är bra för oss eller miljön utvecklas.

Trots att kommunerna redan nu enkelt kan kräva vid varje upphandling, vid varje årlig tilldelning av skattemedel, att inte mer än 1 -2 % av investerat eget kapital får tas ut i vinst, samt ränta enligt fastsatt statlig norm, alltså ingen ockerränta. Hur svårt kan det vara att hålla sig till det. Riksdagen ägnade fyra år att skapa en bolagsform inför att välfärdsverksamhet och infrastrukturer skulle rullas ut till privata aktörer, SVB. Varför har inte SVB tagits i anspråk, varför finns inte formen med i upphandlingarna som krav? Hur många svenskar fick ens veta att företagsformen SVB kom till eller att den finns?

l ett SVB bolag får inte bolagen sälja verksamheten vidare till ett bolag som drivs i annan form. Det gör att riskapitalister motas bort, oetiska vinstuttag försvinner och skattebetalarnas pengar säkras i verksamheten, för att utveckla den. Inte till sämre innehåll, lågavlönad personal utan relevanta kunskaper, till att inskränka meddelandefriheten, yttrandefriheten eller till chefer och bolagsstyrelser med vidlyftiga behov.

Regler för företagsformen finns i 32 kapitlet i aktiebolagslagen. Det ska framgå av bolagsordningen och namnet att det är ett SVB aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning, ha minst en revisor, vara överlåtande företag i en fusion eller vid en delning bara om det övertagande företaget är av samma slag. Företagsnamnet ska följas av beteckningen ”(svb)” om det inte framgår av namnet att det är ett aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning. Vid värdeöverföringsbegränsningar gäller de allmänna begränsningarna i 17 kap. 3 och 4 §§ aktiebolagslagen, de särskilda begräsningarna som anges i 32 kap. 5 § aktiebolagslagen. De i lagen särskilt angivna värdeöverföringsbegränsningarna gäller oavsett om bolagsordningen innehåller en sådan föreskrift eller inte. Vid skifte i samband med likvidation, ska aktieägarna tilldelas högst ett belopp som motsvarar det kapital som har tillskjutits bolaget som betalning för aktier, den del av återstående tillgångar med den begränsning som framgår av 32 kap. 5 § aktiebolagslagen. Vad som därefter återstår ska tillfalla det eller de andra aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning som anges i bolagsordningen. Saknar bolagsordningen uppgift om ett sådant aktiebolag eller finns inte det eller de aktiebolag som anges i bolagsordningen, ska tillgångarna tillfalla allmänna arvsfonden. Allmänna arvsfonden finansierar utveckling av projekt som drivs av olika organisationer som utvecklar människa och miljö. Manegen är krattad, allt kommunerna behöver göra är att lyfta fingret. Vad har vi annars kommunpolitiker till? För upp frågan i din kommun genom att driva igenom en folkomröstning i frågan, skicka in insändare och petitioner. Vilken fråga vill du driva med ett direktdemokratiskt parti för att få upp det på agendan? Allt börjar med ditt och mitt engagemang.

Kräv det här av era kommuner nu. Jag kommer definitivt att driva den, jag vill ha valfrihet för alla, inte marknadskommunisn och de demokratiska nedmonteringar den innebär.

Lotte Johansson – Ansvarig utgivare
https://bolagsverket.se/ff/foretagsformer/aktiebolag/starta/vinstutdelning-1.3169

Corona drabbar alla!

0
(Resumé av artikel ur #2 2021 av mdmagazin övers. L Hedman)

Vid Augsburgs corona-medborgarråd träffas staden för samråd

Sedan hösten förra året sammanträder i Fuggerstadt Medborgarrådet Corona. Även i andra delstater till exempel Thüringen har man blivit uppmärksam på grupperingen i Augsburg. Sedan drygt ett år ställer Corona-pandemin dag efter dag upp extrema utmaningar för hela samhällslivet. Ibland handlar det om att skaffa munskydd, ibland om intensivvårdsplatser, ibland om att ordna nödfallsomhäntertagande av barn, ibland om att söka kontaktvägar mellan personer, ibland om testcentraler.

Missmod trots omfattande information

Redan tidigt hade Augsburgs stadsförvaltning med överborgmästare Eva Weber (CSU) i spetsen informerat offentligt om hanteringen av pandemin. Trots det fanns det missnöje. “Som det visat sig, har det allt oftare dykt upp öppna frågor från medborgare, som haft åsikten att deras idéer och uppslag om Corona inte hörts och förblivit obeaktade. Det har fört till en flerfaldigt avvisande hållning gentemot de tvingande erforderliga Corona-regelverken”, säger överborgmästare Eva Weber. Mot denna bakgrund har stadens chef väckt liv i medborgarrådet Corona. “Corona påverkar oss alla. Därför är det mycket viktigt för mig att komma i samtal med så många människor som möjligt – även om det tyvärr bara blir digitalt” säger Weber. Den av henne själv modererade församlingen är inte bara till tjänst för den öppna diskussionen om coronabetingade utmaningar på medborgarnivå. Den erbjuder också tillfälle att nätverka med sex experter från förvaltningen liksom med fem medlemmar av stadsrådet i Augsburg – alla bara rådgivande – och utveckla lösningar.

För medborgarrådet uttogs genom speciellt lottningsförfarande tio medborgare som representativt tvärsnitt av Augsburgs befolkning. Förutsättning är att alla deltagare bor i Augsburg, är minst 14 år gamla och kommer med ett förslag i samband med att de anmäler sig. “Mellan kungörelsen om att man kan anmäla sig till medborgarrådet och det första sammanträdet i januari har nästan 700 förslag nått oss”, säger överborgmästare Eva Weber. En stor del av dem finns emellertid inom Förbundsstatens eller delstatens kompetensområden. Mot denna bakgrund beslöts att uteslutande ämnen som ligger inom stadens kompetens skulle komma till tals i medborgarrådet. Genom närvaro av politiska företrädare i medborgarrådet kan förslagen omedelbart diskuteras med målinriktning. Vilka förslag det är, avgör medborgarna själva. De förblir tillsammans i samma gruppering under tre sammanträdesrundor för att få samarbeta en längre tid med komplexa ämnesområden. Skola och utbildning, gastronomi, arrangemang och kultur samt upplysning och information var nu de första ämnesområdena som diskuterades. 

Önskvärt med mer känsla

Under mötena hittills önskades framför allt färre kalla siffror och mer emotionell information. Till exempel om intensivvårdsenheten vid Augsburgs universitetsklinik.. “Hur går det för medarbetarna? Hur hård är belastningen på kliniken?” Men det frågades också efter “goda förslag för tiden efteråt”. Dessutom hårdare kontroll av munskyddsplikten, ventilationslösningar och utökning av klassrums kapacitet. Och stadsrådet befattar sig under tiden med att testa en stads-licens för gastro-appen som registrerar gästerna.

Som en följd av råden stärktes också samarbetet med media, i vilka bättre rapporter om insjuknade publicerades. Även psykologiskt stöd till ensamma människor i form av “post-aktioner” till äldreboenden av barn initierades. 

Enligt förbundsdagstalman Wolfgang Schäubles (CDU) åsikt bidrar medborgarråden på Förbundsnivå till stabilisering av demokratier. Inget annorlunda är det på kommunal nivå, där majoriteten av rådsmedlemmarna framför allt lovprisar stadsregeringens “öppna öra”  för medborgarnas problem. “Medborgarråd Corona är verkligen ansträngande, men ett gott meningsutbyte som lönar sig. För att kämpa med sakfrågor är bra”, lät ett första allmänt facit. Den 17 mars fortsätter det med ny besättning.

Elisabeth Rosenkranz (presstalesperson för staden Augsburg)

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”

Står USA inför en demokratisk nybörjan?

0
En artikel ur #2 2021 av mdmagazin (övers. L Hedman)

En artikel ur #2 2021 av mdmagazin (övers. L Hedman)

Svar av Daniela Vancic (Democracy International) och
Joe Mathews (Magazin Zócalo Public Square)

Frågor: Dieter Halbach

Hur ser ni på den aktuella demokratiska processen?

Daniela Vancic: Det demokratiska systemet och den rättsliga ramen i USA är föråldrade. Det är stora diskrepanser mellan delstaterna inklusive rösträtt och lagar. Många stater har ingen automatisk valregistrering; några kan frånta en enskild rösträtten på livstid. Många stater praktiserar en manipulation av valdistrikt och valkretsar för att ge ett visst parti orättvis fördel. Allt fler medborgare har också börjat befatta sig med valmans-kollegiets odemokratiska karaktär.

Dessa grundlagsfel diskuteras nu också av genomsnittsamerkaner. Sammantaget kan man ha förhoppningar om USAs demokratiska framtid på grund av de ökande civila rörelserna, men en grundläggande förändring kräver en starkare politisk vilja, som hittills saknats.

Joe Mathews: På nationell nivå var den amerikanska demokratin alltid svagt utvecklad. Nu är den i kris. Allt fler amerikaner upptäcker att det nationella systemet är orättvist och och antidemokratiskt. Presidentens makt är så stor att det utgör ett säkerhetshot för landet och hela världen. Beslutsfattarna kan lätt förbigå det begränsade skyddet för mänskliga rättigheter i den amerikanska grundlagen. Den icke valda Högsta Domstolen fattar de största besluten. Senaten med två representanter för varje stat, oberoende av befolkningsantal, är ett hån mot Amerikas demokratiska anspråk. Senaten ger större vikt åt rösterna från landsbygden och den vita befolkningen och tillåter ett minoritetsstyre genom det republikanska partiet. Enligt detta system kommer 2040 upp till 70% av amerikanerna att bo i 15 mycket olika delstater, men senaten kommer att kontrolleras av de andra 30% i landet.

Vilket stöd hoppas ni på av en Biden-regering?

Daniela Vancic: Jag hoppas att Biden-regeringen tar itu med dessa centrala demokratiska problem så att en ytterligare försämring av förtroendet för institutionerna förhindras. På nationsnivå kan många åtgärder vidtas, till exempel avskaffande av rösträttsregler, som möjliggör starkare valkontroll och avlägsnar diskriminerande valbarriärer. Jag hoppas också på omfattande ändringar av socialprogrammen inklusive sjukvårdsväsendet, utbildning och ett avskaffande av orättvist skattesystem.

Joe Mathews: Jag har färre förhoppningar. Jag är Kalifornienbo och för mig skulle det räcka om Biden-administrationen skulle sluta med de ständiga angreppen på Kalifornien, som vi upplevt under Trump-administrationen. Våra invandrare och deras familjer behöver rättslig status och skydd, men jag är skeptisk. Biden var en del av en Obama-administration, som deltog i en hänsynslös massavvisning av invandrare.

Vilka är de viktigaste stegen för att förbättra den demokratiska delaktigheten?

Daniela Vancic: Nu, när Demokratiska partiet har majoritet, måste de göra den demokratiska processen till sitt partis prioritet. Ett flerpartisystem skulle vara bästa lösningen på detta och skulle bättre återspegla de olika åsikterna hos över 350 miljoner amerikaner samt befordra beredskapen till dialog mellan partierna. Tyvärr är realiteten den, att det inte är möjligt att komma ifrån tvåpartisystemet. Systemet med “The winner takes it all”, där varje distrikt bara har en vinnare, måste därför avskaffas. Då kunde medborgarna tilldela kandidaterna sina röster i ordningsföljd efter deras preferens. Detta kunde ge en tredje-kandidat ett riktigt stöd och medborgarna skulle inte längre behöva tveka, eftersom deras röst på en tredje-kandidat inte vore bortkastad. Emellertid skapas så här långt konstgjorda majoriteter, som medger regeringsbildning utan koalitionspartner. Därvid biträder flera av de allvarligt sinnade kandidaterna (som t ex socialisten Bernie Sanders) endera av de båda större partierna.

En kortfristig lösning består i att varje parti på nytt måste pröva hur bred lösning koalitionerna inom deras parti vill tillåta. Hur långt åt höger kommer det Republikanska partiet låta det gå? I vilken utsträckning kommer Demokraterna att låta partiets vänsterkrafter inkluderas i partiplattformen? Det återstår nog mycket för att övertyga människorna att valreformen måste ha prioritet för Biden-regeringen. Vi måste förknippa de demokratiska reformerna med människornas reella problem och göra det så förståeligt för dem, varför hittillsvarande maktsystem blockerar sjukvårdsförsörjningen, minimilönen, utbildningsreformen och alla de andra problemen, som människorna vill ha lösta.

Joe Mathews: För att säga det rent ut; USA behöver en ny grundlag, om det ska vara en nationell demokrati. Det är på tiden att lägga en författningsrättslig ny grundval – vår grundlag är 230 år gammal. Förena Staterna måste krympa unionens makt och ge tillbaka mer auktoritet åt delstaterna och kommunerna. Tills dess borde vi börja med ett ändringsförslag, som klargör att rösträtten inte kan inskränkas.

Vilken utveckling måste äga rum, för att ändra landets splittring?

Daniela Vancic: Den största destruktiva orsaken är att informationsekosystemet är kaputt. Den huvudsakliga informationskällan för många amerikaner är otillförlitliga nätverk, som stöder konspirationsteorier, lögner och politisk cynism. Denna desinformation har lett till en rörelse av förtvivlade och paranoida människor. Media måste avkrävas räkenskap för spridningen av konspirationsteorier. I skolorna måste man lära ut samhällskunskap och faktasökande. Det måste genomföras fler dialoger och deltagandeprocesser, som väcker medias uppmärksamhet. Tanken att avskaffa nuvarande grundlag kommer att stöta på antipati och ängslan från många sidor. Det är dock precis dessa svåra samtal, som måste föras, eftersom den amerikanska demokratin behöver en ny grundlag för att överleva.

Joe Mathews: Jag tror att USA måste ta sig an sin splittring och måste bygga upp ett nytt demokratiskt system, där det märks att det blir en reell skillnad. En möjlighet att förvalta skillnaden består i att erbjuda mer autonomi åt regioner, delstater och kommuner. Det finns ingen bra orsak till varför Kalifornien inte skulle kunna vara en autonom region eller till och med ett självständigt land, som en del av en amerikansk union liknande EU.

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”

Varför demokratisering och klimatskydd hör samman

0

Klimatrörelsen har över hela världen fått ut människor på gatorna. Den 20 september 2019 var det enbart i Tyskland 1,4 miljoner. Samma dag presenterade förbundsregeringen det klimatpaket, som enligt vetenskapen inte är tillräckligt. Visst har Tyskland förpliktigat sig att begränsa jordens uppvärmning till 2 grader – men uppfyller det inte. Valslogan från nästan alla partier och propagandan säger att följsamheten är stor. Det kunde ge intrycket vi utvecklas i rasande fart i riktning klimatneutralitet – en titt på statistiken leder dock till tillnyktring. Vetenskapliga studier visar återigen. Klimatskydd, riktigt genomfört, är möjligt, samhälleligt förnuftig och socialt uthärdligt. Nödvändiga reformer försnillas ändå med hänvisning till saknat stöd i befolkningen – även om den i opinionsundersökningar till en majoritet är beredd på starkare klimatskydd.

Hur löser man upp denna blockering?

Ett svar är medverkan. Framför allt skapa många medborgarråd. Scientist for Future  avser genomföra ett sådant även före Förbundsdagsvalet 2021. Frankrike kommer under tiden att lyckas med förverkligandet av resultatet av det medborgarråd som hölls föregående år. I andra europeiska länder har liknande förfaranden planerats eller redan genomförts. Detsamma gäller på kommunal nivå; till sist tilläts folkinitiativet klimatskydd. I december 2020 samlade dessutom petitionen om Klima-Mitbestimmung JETZT nästan 700 000 underskrifter för ett landsomfattande klimatmedborgarråd – och är därmed en av de mest framgångsrika petitionerna i historien.

Klimatskydd och medborgardeltagande verkar finna varandra – och detta på goda grunder. Klimatkrisen kommer att i grunden förändra samhället och vardagen, antingen genom aktivt skapande om konsekvent klimatskydd förverkligas eller genom katastrof som de allvarliga följderna av underlåtenheter i klimatpolitiken. När alla drabbas, borde också alla få vara med och besluta. En djupgående förändring i riktning klimatneutralitet måste genomföras av en bred majoritet – inte bara beslutas av en minoritet. För att säkerställa legitimitet och acceptans behöver vi därför en stor samhällsdebatt och i anslutning därtill ett gemensamt beslut.

Alternativet – ett “beslut ovanifrån” av regering och parlament – erbjuder idealisk jordmån för populism och uppdelat samhälle. Detta visar en blick på Frankrike, där gulavästarna-protesterna 2018 bland annat utlöstes av den planerade höjningen av koldioxidskatten. Exemplet Frankrike antyder emellertid också en lösning: som svar till de gula västarna inkallade president Macron medborgarrådet, vilkets beslut enligt opinionsundersökning godtogs som legitimt av en bred majoritet. Emellertid stapplar förverkligandet; Macron kritiseras för att urvattna och förhala medborgarrådet förslag. Det visar att om ett medborgarråd finner kreativa lösningar och genom sin representativa sammansättning kan ha ett socialt mandat, så är ändå inte förverkligandet av resultaten garanterat. Kombinationen av medborgarråd och beslutande folkomröstning skulle i detta läge kunna göra nytta och få genomförande mer sannolikt.

Det finns en ytterligare orsak till varför det är en fruktbar förbindelse mellan klimatskydd och demokrati. Inte bara formatet för medverkan och direktdemokratin kan stödja klimatkampen, utan klimatet som ämne kan också vara katalysator för demokratisering. Den mångfald av samhälleliga, ekologiska och sociala aspekter, som måste beaktas när man hanterar klimatkrisen, är ett paradexempel på komplexiteten i de utmaningar med vilka moderna samhällen konfronteras. Skulle väsentliga framsteg kunna uppnås i klimatpolitiken med ovan nämnda metoder – vilket erfarenheter i andra länder och i samhällsvetenskaplig forskning belägger – kommer förbehållen mot äkta medborgarinflytande att försvagas och vägen jämnas för att i framtiden möjliggöra medbestämmande i alla ämnen och därmed stärka demokratin. 

Utmanande är brådskan till handling. Bra demokrati behöver egentligen tid, något som vi inte har i klimatkrisen. Hoppet är emellertid att det genom medverkan, konsekvent klimatskydd ska kunna genomföras snabbare än hittills. Å ena sidan gör inkluderingen att olika perspektiv får bättre kvalitet i debatten. Å andra sidan då klimatet alltför ofta skapar oförenliga frontställningar – och det mänskliga mötet, ungefär som i medborgarråden, kan skapa ömsesidig förståelse. Detta är nödvändigt eftersom klimatskyddet bara fungerar om det skapar gemenskap i samhället istället för splittring.

Som impuls för en bred samhällsdebatt med ämnet klimat och demokrati startade Mehr Demokratie i april projektet “DIE Klimadebatte”.

Mer information finns på www.die-klimadebatte.de

Steffen Krenzer (Projektledare för DIE Klimadebatte)
Michael Gorki (Medarbetare i DIE Klimadebatte)

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”

Hälsning från Dieter Halbach

0

 ledarartikel ur #2 2021 av mdmagazin

Kära läsare,

jag är den nye redaktören för detta magasin och ber att få presentera mig kortfattat.

I över 30 år har jag skrivit om hållbara och solidarisk levnadsformer. Därunder har aldrig bara ett enskilt projekt eller en viss världsåskådning intresserat mig, utan alltid blicken på helheten. Jag hade redan en antipati mot sociala filterbubblor långt innan begreppet uppfunnits.

Så har ämnet för en fördjupad och vidgad demokrati kommit allt starkare i centrum för mig. Den plats där vi alla deltar i våra gemensamma liv. Den röda tråden för mig är dialogen mellan meningsmotståndare med en inre hållning av orädd, ärlig och empatisk konfrontation. För det är först när olikheter träffar på varandra, som gemensamma lösningar kan uppstå. Och det är början på en politik i det gemensamma bästas sinne.

“Allt verkligt liv är mötet” säger den judiske filosofen Martin Buber.

Denna “verklighetens dialog-natur” betyder i praktiken att det slutar för det mesta annorlunda än du tänker dig! Det är ofta till besvikelse, men många gånger blir det bättre än du tänkt. Nämligen när du tänker bortom dig själv tillsammans med andra. När du går från att vara vanlig medborgare till att bli politiker. Precis det har deltagarna i medborgarrådet “Tysklands roll i världen” upplevt. De flesta av dem berättar om erfarenheter av en skapande dialog och om vilket lyft det är att kunna bidra med en meningsfull del till helheten. Ett resultat av utvärderingen tycker jag är anmärkningsvärt; vid utfrågningen av dem som inte höll med om resultaten, var de dock till 90% nöjda med processen. Det betyder att dialog skapar acceptans i åsiktsskillnaderna – och därmed grundlag för demokrati.

Jag gläder mig åt att vara närvarande som redaktör i detta historiska ögonblick och få berätta om de många aspekterna av modellen ‘medborgarråd’. I all början finns en magi – men det krävs också många försök, från vilka vi kan lära mer, tills det finns en utvecklad “medborgarrådskultur”.

Och alltid ser man längre bort. Behöver inte medborgarråd kombineras med folk-omröstningar för att få någon verkan? Det frågar jag i ett bidrag gemensamt med vår verksamhetsansvarige Roman Huber. Eller: hur hör klimatskydd och demokrati ihop? Hur arbetar medborgarråd i Coronakrisen? Hur är det med de Gröna efter deras avsked från beslutande folkomröstningar? Och blir det ett demokratiskt uppbrott i USA?

Detta och mycket mer berör oss valåret 2021. Vårt mål är klart; medborgarråd ska finnas med i koalitionsöverenskommelsen! Och sedan går vi vidare…

Jag önskar er mycket glädje och inspiration vid läsningen

Dieter Halbach

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”

Valfrihet kräver insyn

0
Dagens demokrati, Direktdemokraterna, Lotte Johansson, Offentlighetsprincipen

För att människor ska kunna ta sunda beslut behövs fri tillgång till objektiv information i objektiva- reklamfria- kostnadsfria- kanaler och plattformar, både i fysisk och digital form, politiskt och affärsmässigt obundna, för information, diskussion och möjlighet att rösta i viktiga sakfrågor. Det kräver en objektiv skola som arbetar i samma anda samt öppenhet och transparens inom vår infrastruktur, d v s anläggningar och strukturer som säkrar grundläggande funktioner i vårt samhälle som information, kommunikation, energi, transport, fastighet och välfärd. Utan transparens och insyn kan medborgarna, tillika skattebetalarna inte göra relevanta val över hur skattemedlen ska fördelas, granska hur de används eller ens följa upp verksamheternas faktiska resultat, inte enkom i ekonomiska termer, utan förstås även i hur verksamhetens grundläggande uppgifter fungerar. Alltså måste skattefinansierad politik bygga på att säkerställa vissa hörnstenar. Som tillgång till avgiftsfri public service internet, särskilt som både kommunikationsföretag, myndigheter och mediekanaler redan gått över till att använda det som främsta plattform, inkl.statligt BankID.

Det medborgare är med och finansierar via skattsedeln ska det också råda full transparens inom. Varken kommunala, regionala, statliga eller privata skattefinansierade verksamheter ska drivas i aktiebolagsform eftersom aktiebolags rätt till ”affärshemlighet” krockar med medborgarnas rätt till ”allmänintresse”, vilka är finansiärer via skattemedel och konsumenter av infrastruktur och välfärd. Även aktiebolagens paragraf om vinster som ska plockas ut ur verksamheten, utöver löner till personal och ledning, krockar med välfärdsmålen. Sjukvård till exempel ska bygga på att vi blir friskare, inte återkommande konsumenter av sjukvård som inte gör oss friskare eller som gör oss läkemedelsberoende. Skolan ska bygga på individuell utveckling utifrån varje elevs startpunkt och förutsättningar. Även inom äldreomsorg ska extra stöd finnas till de som behöver, medan de som behöver mer stimulans/utmaningar ska få det.

Det är medborgarnas personliga val som ska spegla verksamheter som finansieras via skattemedel, inte bolagens val, inte ledningens kalkyleringar om hur mer vinst kan plockas ut, inte olika politiska block som gaddar ihop sig när de inte lyckas få egen majoritet, inte 51 % som ska köra över 49%. Det är nämligen medborgarna och brukarna som är de verkliga aktieägarna som skattebetalare. Att öka bonusar och vinster till privata fickor, ingår inte i varken infrastruktur- eller välfärdsuppdraget och bäddar dessutom för korruption. Vinster i välfärd ska återinvesteras i verksamheter. Finns överskott i en verksamhet, kan den balanseras mot en annan, på så sätt kan vi hålla även en krisberedskap, det bygger avtalet med medborgarna på för skatteindrivning.

Medborgarna behöver därför mer insyn och inflytande över budgeten gällande sina skatter, det vill säga presenteras budgetförslag, ges möjlighet att ställa klargörande frågor samt kunna ge förslag till ändringar, för att slutligen kunna gå till beslut för att rösta om de olika budgetposterna. På så sätt tydliggörs direkta kostnader för verksamhet, löner och vinstutrymme, vilket sätter stopp för höga skatter som hamnar fel. Vilka skulle rösta för en extra skatt om 20 % eller mer som ”öronmärks” till ägare och VD och ledningslöner som kan ligga 63 gånger högre än de som utför arbetet på golvet eller 20 % extra skatt till vinstuttag som inte gynnar skattebetalarna eller de verksamheter de finansierar, om medborgarna, tillika brukarna fick möjlighet att rösta om det? De som vill kan förstås ges möjlighet att göra en extra skatteinbetalning för vinstutdelning som inte är öronmärkt till verksamheten inklusive realistiska löner eller så kan dessa företag själva eska medel för detta från privata givare.

Vi behöver en objektiv public service som drivs av skattemedel och av medborgarna lokalt, vars ägare och ledare inte som idag, samtidigt äger, sitter i styrelsen för eller arbetar för andra verksamheter som går i strid med objektiviteten, ibland dolt av korsvisa ägarstrukturen som snarare bäddar för att få ut ett av sina andra bolagsengagemangs agenda, vänskapskorruption, propaganda och annan onyanserad och subjektiv förtäckt marknadsföring som idag läcker ut via snart sagt all ”offentlig” media.

Inte minst behöver vi ett finansiellt system som inte fäller krokben för medborgarna, utan stöttar kooperativ verksamhet och lokalt småföretagande framför globala multinationella företag som skatteplanerar sig undan de skattemedel de själva åtnjuter inom infrastruktur och välfärd. Vi behöver återgå till sparkassor istället för affärsbanker, som bygger på verkliga inlån och utlån utan ockerräntor och pengaproduktion som bygger på låneskapande och spekulation, för att alla människor ska kunna finansiera sitt första boende, sin första verksamhet, bli självförsörjande. Betalningsmedel ingår i vår infrastruktur och ska inte vara en vinstmaximerande handelsvara. Något är fel när avgifterna för till exempel kommunala transporter och äldreomsorg och olika boenden stiger i en takt som utarmar brukarna, medan ägarna plockar ut allt mer i bonus. Bonus ska bygga på att verksamheten förbättras till ett rimligt pris för brukarna. Dessa tjänster är redan finansierade via höga skatter för enskilda. Ska någon ha tillbaka pengar ska det stå i proportion till insats, inom infrastruktur och välfärd. När alla investeringsbidrag, avdrag och lönebidrag är inräknade är den största gruppen av skattebetalare, de som utför arbetet på golvet, det är också de som gör den största arbetsinsatsen.

Förutsättningar för demokrati bygger på ett jämlikt skattesystem. Mer lättförståeligt, lättöverskådligt, som inte har ett regelverk som nuvarande om 3 000 sidor som hela tiden fylls på/ändras, utifrån hur de som har resurser att anlita jurister lyckas hitta kryphål för att skatteplanera ner den 20 procentiga bolagsskatten till nära noll eller till och med får tillbaka moms de aldrig betalat, medan de som i praktiken utför arbetet, beskattas upp till 80%. Att G7 länderna nu genomför en minimiskatt för globala företag att betala i de länder de faktiskt verkar i, talar sitt tydliga språk men det behövs mer än så. På medborgarplattformen Consul finns nya politiska förslag, det ingår i en demokrati, att kunna lyfta, diskutera och rösta om förslag och någonstans måste vi börja.

Genom att exemplifiera varför direktdemokrati behövs kan nya partier, även politiskt neutrala som Direktdemokraterna växa och vinna val. Genom att visa mänskliga sidor kan väljare ges incitament att rösta även genom enskilda delegater. För mig som väljare förutsätter det att varje delegat då tydligt visar var man står i stora frågor och möjlighet att kunna ta tillbaka min röst om vederbörande börjar driva en annan agenda. Annars riskerar dessa att bli ytterligare ett instrument för de som redan har makten, att driva frågor i lönndom och det var i allafall aldrig tanken från min sida när jag var med och initierade föreningen för Direktdemokrati. Jag tror att en valkampanj måste börja där, hela tiden med hänvisning till våra grundläggande fri- och medborgerliga rättigheter och med tydliga exempel på varför de är viktiga och/eller hur dessa inte respekteras idag. Politik är för medborgarna, för samhället i stort, allt annat är lobbyism och det ska inte bekostas via skattsedeln.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Swisha gärna ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd 1235383740 skriv ”Dagens demokrati”

Fyra krav på ett digitalt självständigt samhälle

0

Redan 2020 krävde politiska organisationer i civilsamhället: Lär av krisen – stärk det digitala civilsamhället! För detta gav de konkreta handlingsförslag. Sedan dess har det dock hänt alltför lite. Det gångna året har gjort tydligt att politik och offentlig förvaltning är överlastade av sin egen digitala omvandling och sätter tyngdpunkten för digitalpolitiken, så att det inte motsvarar samhällets behov. Vi är mycket avlägsna från ett självständigt digitalt samhälle.

Därför har ett brett spektrum av organisationer på nytt sammanfogats under digitalezivilgesellschaft.org för att ge stöd med sin expertis. Med fyra krav påvisar nätverket hur digitalisering för ett självständigt digitalt samhälle kan lyckas – och uppfordrar partierna inför Förbundsdagsvalet att göra digitalisering för det gemensamma bästa till central premiss.

Fyra krav på förbundsregeringen

1. Digital självständighet: Politiken måste förankra den digitala självständigheten – alltså att få frihet att utforma – som högsta maxim i sin digitalpolitik. I stället för ett digitalministerium behöver vi för kommande mandatperiod en digital mission med digital självständighet som ledande princip, som beskrivs och utvärderas av företrädare för civilsamhället, vetenskapen och näringslivet.

2. Medverkan och transparens: Civilsamhället måste äntligen få samma möjligheter som näringslivet och vetenskapen att ta in sin expertis. Detta uppnås genom en civilsamhälleskvot i politiska rådgivande församlingar, kommunikation och transparens i förloppet för politiska belutsprocesser, lagfästa tidsfrister för konsultationer samt maskinläsbar dokumentation.

3. Offentliga medel, offentlig nytta: Offentligt finansierade lösningar måste vara tillgängliga för alla för att inget vetande ska gå förlorat och att inga problem ska lösas dubbelt. Därför måste det gälla för statliga utgifter på digitalområdet: “Public Money? Public Good!” Detta gäller mjukvara, data från offentlig förvaltning (Open Data) liksom på samma sätt fria vetenskapliga och öppna utbildningsmaterial (Open Educational Resources).

4. Hållbar digitalisering: Digitaliseringen kan bara få framgång, när uppbyggnaden av digital infrastruktur utförs samhällsekonomiskt, ekologiskt och hållbart. För detta måste mångfalden i digitaliseringen samt uppbyggandet och underhållet av säkra digitala infrastrukturer för samhället genomföras långsiktigt.

Undertecknande organisationer

Superrr Lab, gut.org, betterplace lab, Social Entrepreneurship Netzwerk Deutschland e.V. (SEND), Free Software Foundation Europe, Open Knowledge Foundation Deutschland e.V., Liquid Democracy e.V., iRights.Lab, Forum InformatikerInnen für Frieden und gesellschaftliche Verantwortung e.V. (FIfF), Chaos Computer Club, Bundesverband Smart City e.V., mediale pfade, Stiftung Erneuerbare Freiheit, Center for the Cultivation of Technology, neuland21 e.V., Arbeitskreis Digitalisierung der BUNDjugend, Verstehbahnhof, Bundesnetzwerk Bürgerschaftliches Engagement, Wikimedia Deutschland e. V., Stiftung Neue Verantwortung e.V., D64, epicenter.works e.V., Digitale Gesellschaft e.V., Ashoka Deutschland e. V., Progressives Zentrum e. V., NODE Forum for Digital Arts / NODE e.V., Germanwatch e.V., Goethe-Institut, futur eins, ProjectTogether

Launch-event 5 maj 2021

Vid detta Launch-event diskuterade Julia Reda (f d ledamot av EU-Parlamentet), Henning Tillmann (mjukvaruutvecklare och vice ordförande för D64) och Julia Kloiber (medgrundare för Superr Lab) den 5 maj från 18.00 till 19.30 om dessa fyra krav. Diskussionsrundan modererades av Katja Jäger (betterplace lab). I anslutning fanns möjlighet för alla deltagare att utbyta synpunkter på lösningar, åtgärder och aktionskrav i fyra diskussionsrum.

Citat från deltagarna

“Tillgången till vetande och digital infrastruktur avgör, vem som i framtiden kan vara med och utforma och vem som blir avhängd. Digitalt självbestämmande är därför en fråga om social rättvisa.”

Elisa Lindinger & Julia Kloiber, Superr Lab Gmbh

“För att bygga upp förtroende för digitala system, måste statligt finansierad och använd software utvecklas så att det går att kunna utöva full kontroll över dem. Vi kräver därför : Public Money, public Code!”

Constanze Kurz, talesperson för Chaos Computer Club

“‘Digitaliseringen’ finns egentligen inte, ty först måste målsättningen definieras för hur man utformar och använder digitala system. Om ett samhälle inte bygger upp sig självt, blir det marknadens lekboll. Därför pläderar vi för demokratiskt kontrollerade digitala infrastrukturer som inrättas i medverkan och med långfristig orientering i offentlig hand.”

Rainer Rehak, vice ordförande för forumet InformatikerInnen für Frieden und gesellschaftliche Verantwortung (FIfF) e. V.

“Varför offentliggörs inte mjukvara som finansierats med skattepengar som öppen mjukvara? När det rör offentliga pengar, borde också programkoden vara offentlig! Programkod som betalats av alla borde vara tillgänglig för alla!”

Alexander Sander, Free Software Foundation Europe

“Hållbarhet, digitalisering och demokrati innebär en triangel med nära sammanflätat ömsesidigt beroende. Det oavhängiga civilsamhället, som inriktar sig på det gemensamma bästa, engagerar sig för demokratiskt deltagande och FN:s hållbarhetsmål. Därför kräver vi till exempel ett ‘digitaliseringens hållbarhetsindex’.”

Hendrik Zimmermann, Referent Digitale Transformation, Germanwatch e. V.

“Digitalisering måste utformas demokratiskt. För alla tekniska möjligheter gäller att teknologier bara är förnuftiga om de upprättas till människors och omvärldens välfärd. Detta kräver vi av det digitala civilsamhället.”

Henriette Litta, verksamhetsledare vid Open Knowledge Foundation Deutschland e. V.

“Vägen till medverkan för alla leder över en vidareutvecklad digitalisering. Denna kan inte utföras i slutet rum, våra krav  måste in i en medverkansprocess, i vilken det digitala civilsamhället tillsammans med den offentliga makten och privata näringslivet finner gemensamma svar.”

Katja Jäger, kontaktperson för betterplce lab

“Digitalisering möjliggör tack vare skaleffekten en omfattande demokratisering. Alla medborgares deltagande kan möjliggöras genom att de teknologiska framstegen åter i första hand tjänar det gemensamma bästa.”

Daniel Bartel, innovatör inom samhällets välfärd & regiontalesperson för SEND e. V. NRW

“En kommun stärker sin digitala självständighet genom att den kopplar lämplig datateknik i en process med styrandet och medverkanshantering i ekosystem, så att den demokratiska kontrollen av datahanteringen hela tiden är skyddad.”

Stefan Slembrouck, smart-city-expert, filosof och ambassadör för Bundesverband Smart City e. V.

“Digitalisering utan värdegrund är vansinne. Politiken borde integrera det digitala civilsamhället och ta våra krav på allvar. Tillsammans kan vi utforma innovationerna så att de är demokratiska, hållbara och sociala.”

Moritz Ritter, verksamhetsledare för Liquid Democracy e. V.

“Vägen till ett digitalt självständigt samhälle leder över stärkandet av samhällsnyttan. Det som finansieras med offentliga medel, borde komma allmänheten till nytta – offentliga pengar, offentlig nytta.”

Abraham Taherivand, verksamhetsledande ordförande, Wikimedia Deutschland e. V.

Kontakt rörande detta pressmeddelande

Rainer Rehak: e-mail: rainer.rehak@fiff.de

Ärende: digitalezivilgesellschaft – Mitteilung vom 27.4.2021

Om FIfF

Forum InformatikerInnen für Frieden und gesellschaftliche Verantwortung (FIfF) e. V.är en sammanslutning av människor från hela Tyskland, som kritiskt debatterar verkningarna på samhället av insatser för informatik och informationsteknik. Våra medlemmar arbetar för det mesta i yrken näraliggande informatiken; från IT-systemerare till professor i teoretisk informatik. FIfF verkar på många tekniska och otekniska områden i samhället med en insats där det reflekteras över samhällsnyttan hos informationstekniska system. Till våra uppgifter räknar vi publicering såväl som rådgivning och utformning av fackmässiga studier. Därtill utger vi fyra gånger per år tidskriften ‘FifF-Kommunikation – Zeitschrift für Informatik und Gesellschaft’ och samarbetar med andra freds- och medborgarrättsorganisationer.

Anmäl dig till paneldiskussion om EU:s medborgardemokrati – 25 maj

INBJUDAN – Onlineevenemang
tisdagen den 25 maj 2021 – 13.30–15.30
Det europeiska medborgarinitiativet:
Ett verktyg för att lyfta dina idéer i hela EU

ECI

NÄR?

Den 25 maj 2021 bjuder EU-kommissionen in dig till ett informationstillfälle avseende det europeiska medborgarinitiativet, ett av de centrala verktygen för deltagandedemokrati i EU, som inspiration genom berättelser om svenska medborgares initiativ för att få till förändringar i samhället.

Följ oss mellan kl. 13.30 och kl. 15.30 och upptäck vilka unika möjligheter det europeiska medborgarinitiativet erbjuder för medborgarnas deltagande i EU. På evenemanget kommer du att kunna träffa likasinnade icke-statliga organisationer, medborgare, representanter från EU-kommissionen, ambassadörer för det europeiska medborgarinitiativet samt svenska organisatörer, och tala om hur vi på olika sätt kan påverka de politiska besluten.

VAD?

Med utgångspunkt i en paneldiskussion kommer talarna att lyfta fram det europeiska medborgarinitiativet och sätta in det i dagens sammanhang, där det finns olika deltagandeverktyg lokalt, nationellt och på EU-nivå. Det blir en översikt av processen, däribland var och hur initiativorganisatörer kan få stöd av kollegor och experter med att framgångsrikt leda sina initiativ.

Under den andra delen av evenemanget kommer organisatörer av initiativ och en expert från forumet för det europeiska medborgarinitiativet att dela med sig av sina erfarenheter, tips och knep för hur man bäst genomför ett initiativ.

Evenemanget avslutas med fokus på svenska organisatörer som har anordnat deltagandedemokratiska initiativ i Sverige. Stanna kvar till slutet och upptäck initiativ i ditt land och bli inspirerad av berättelserna om hur andra medborgare har agerat för en förändring i det svenska samhället!

Här hittar du mer information och anmäler dig

Hela programmet finns här

Genom det europeiska medborgarinitiativet kan medborgare från olika EU-länder utbyta idéer och tillsammans driva en gemensam hjärtefråga i syfte att påverka beslutsfattandet. På så sätt kan man ge beslutsfattarna nya perspektiv och idéer från hela EU.

Språk: 

Evenemanget äger rum på svenska, med tolkning från/till svenska och engelska.

Svenska myndigheter har sämst digital demokratisering

Statistik med grafer
Foto av Lukas från Pexels

I OECD GDI får Sverige sämst betyg för sin digitala demokratiutveckling. Rapporten kommer fram till att Sverige är sist eller näst sist i EU i bland annat användarvänlighet och tillgänglighet av data/ information från myndigheter. Svenskar har sämst möjlighet att få tillgång till dokument och data från regeringen utan att behöva göra en förfrågan i hela OECD-gemenskapen inklusive alla internationella jämförelseländer i rapporten.

“Rapporten från OECD, Digital Government Index 2019, borde tjäna som en väckarklocka för Sverige”, säger Per-Olof Sjöberg på RISE Sveriges forskningsinstitut. Per-Olof fortsätter med:

Samtidigt har Sverige lika bra om inte bättre förutsättningar för att i första steget ta oss över OECD medelvärdet men vi borde verkligen ligga i toppen på listan.

Som helhet är Sverige sist, både jämfört med OECD-länderna och de sydamerikanska länderna utanför OECD som är med i jämförelsen som Argentina, Brasilien och Uruguay. Totalt användes sex parametrar om digital demokratisering som digital tillgänglighet och användarvänlighet. I ingen av de sex parametrarna presterade Sverige bättre än OECD-snittet och fick blygsamma 0.25 poäng som helhet av 1,00 möjliga. OECD-snittet blev 0,50 och toppades av Sydkorea, Storbritannien och Colombia.


Referenser:

https://www.linkedin.com/posts/rise-research-institutes-of-sweden_oecd-digital-government-index-dgi-2019-activity-6726148317039927296-d7La

http://www.oecd.org/gov/digital-government/oecd-digital-government-index-2019.htm


Vad är OECD?

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, engelska: Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD), är en internationell organisation för utbyte av idéer och erfarenheter inom områden som påverkar den ekonomiska utvecklingen mellan industriella länder med demokrati och marknadsekonomi.

En stor del av OECD:s verksamhet är att utvärdera och jämföra de olika medlemsländernas politik och policyer. OECD lyfter även fram lärorika exempel inom olika områden. Vidare har OECD en statistikdatabas med fakta om medlemsländernas verksamhet och ger ut årliga rapporter.