Hur åtstramningspolitiken blev normen – en överlevares vittnesmål

-

2022-12-29

Artist jj, Jimmy Johansson, Dagens Demokrati, Skattebedrägeri, Skatteförskingring, inkomstfördelning, skattefördelning

När den svenska staten uppkom fick landet sina första skatter, som gick till kungamaktens underhåll och krigståg. Så småningom blev dessa skatteprestationer stående skatter och nya skatter infördes OCKSÅ. Stormännen fick skattebefrielse och det värdsliga frälset skapades. Fogdar placerades ut i slottslän och hade i uppdrag att driva in skatterna.
Aktiebolaget Skatteverket

I många länder finns ett starkt stöd gällande idén att höga skatter ska finansiera vård, skola, omsorg. Ett instrument för att påverka såväl produktionen som konsumtionen. Tobaksskatten är ett tydligt exempel. Varannan rökare dör i förtid, det gör rökning till den ledande påverkningsbara dödsorsaken i höginkomstländer. I Sverige motsvarar kostnaden för rökning alla allmänläkare och sjuksköterskor inom primärvården, 31,5 miljarder kronor. Produktionsbortfallet står för 19,6 miljarder och de som vårdar sina anhöriga två miljarder. Tobaksskatten ska göra det både mindre attraktivt att röka och finansiera de negativa konsekvenserna.

När jag gick i högstadiet hade vi en egen rökruta mitt på skolgården. Här fick vi stå om vi hade föräldrarnas medgivande. Även om vi inte hade medgivandet drogs vi dit av den coola aura som film- och reklambranschen omgärdade rökarna med. Att det amerikanska hälsoinstitutet gått ut och deklarerat att rökning inte var skadligt, underlättade inte oron bland vänner, skolpersonal och föräldrar. Vi var många barn som växte upp med minst en förälder som ogenerat rökte – hemma, i bilen och var helst vi rörde oss. Alla som gick på krogen, olika offentliga platser o s v, fick finna sig i att andas in tobaksångorna. Drabbade anhöriga och deras advokater som försökte stämma tobaksbolag som inflytelserika Philip Morris, vars ledning inte själva använde tobak, mutades till tystnad genom förlikning eller utsattes för maffialiknande hot. När jag ville göra en film mot rökning i reklamfilm format 1997, var det som att stånga huvudet i en vägg när vi mötte svenska Folkhälsoinstitutet. 2016 föreslog Riksdagen ett exponeringsförbud mot tobak i butik. Studier från andra länder visar att infört förbud förändrar ungdomars attityder, vanor och vilja att experimentera med tobak, samt att andelen impulsköp minskar.

Med politisk vilja och handlingskraft skulle Sverige kunna minska den ohälsa som är kopplad till exponering, inte bara inom rökning, utan även inom andra områden kopplade till barn och ungas ohälsa. Men det kräver en tydlig agenda. Tekniska hjälpmedel har gjort att vi inte längre behöver ta oss ut för att utföra ärenden, hitta kunskap, kommunicera eller umgås med andra. Generation Pep rapporten 2022 visar att två av tio barn och unga rör sig för lite. Med enkla knapptryck kan vi utan större kostnader få även fysiska inslag som kan få oss att hoppa framför skärmarna. Men den digitala arenan har också medfört att allt yngre utsatts för saker de inte är mogna för. Och för psykiska och fysiska övergrepp de inte skulle utsatts för eller utsatt någon annan för, i den fysiska världen. Folkhälsomyndigheten har i rapport efter rapport visat att desto mer råhet den virtuella världen bjudit in till, desto mer har det avspeglat sig i den verkliga världen, och svårigheter för barn och unga att hålla isär begreppen. När jag träffade hjärnforskare Predrag Petrovic berättade han, att hur den digitala världen påverkar, beror på vad barn och unga gör bakom skärmen, i vilken utsträckning och vilken input de har i övrigt.

När nätet tar allt mer av barn och ungas tid i anspråk, har det gjort att allt fler känner sig ensamma. Färre deltar i annan fritidsaktivitet, i skolarbetet, interagerar utan digitala applikationer. Andelen som inte längre vet hur de ska använda sina händer för att skriva, som inte kan stava eller räkna utan hjälpmedel, som får allt svårare att hantera elementära saker som en sax, problemlösning, konflikter och relationer, tröstäter bakom skärmen – socker, snabbmat, skräpmat.

Enligt Medierådets rapporter uppger nästan 80 procent av unga att tiden bakom dataskärmen känns meningslös. Nästan 90 procent av tiden med mobilen. En lärare ställer i tidningen Läraren, frågan varför hans fyraåring på dagis måste ha tillgång till skärm. Själv ställer jag frågan varför inte alla huvudmän ser till att filtrera bort det som inte är ägnat för barn, det som inte gynnar skolarbetet och det som gång på gång saboterar allt fler spelsberoendes skolgång och fritid. Den blivande rektorn på innerstadsskolan som byggdes för 100 elever men nu inrymmer 800 svarar att Ipads är en bra avkoppling för mellanstadiebarnen, för att de har så många aktiviteter på sin fritid. Två fritidspedagoger uppger att de är de enda som inte är nya och att de är två vuxna per 120 elever. Då blir det inte lätt att hinna erbjuda utvecklande aktiviteter för eleverna, som till exempel teater, trots att de har de kunskaperna.

Näringsriktig mat, närhet, dagsljus, frisk luft, natur, att bara få vara, en del av något, tillhör våra basala behov. Att vi förstår, att det vi lär och gör verkligen betyder något, ger mening. Motiverande vuxna, riktiga kamrater och tillgång till olika former av aktiviteter utifrån behov, tror unga själva gör att de kan må bra och utvecklas. Öppna förskolor, fritidsverksamheten och skolan, behöver alla vara hälsofrämjande. Det är här barn och unga tillbringar större delen av sin vakna tid. Verksamheten är redan finansierad via skatten. Har en läroplan som innefattar uppdraget utvecklande och hälsofrämjande verksamhet, och är därmed den plats som har störst potential att påverka. Det är också här barn och unga utsätts för störst grupptryck. Nästa steg är att öronmärka tid för arbetet i timplanen, inklusive resurser. Liksom att säkra fortbildning av föräldrar och alla andra som leder och påverkar barn. Med enkla medel kan vi redan idag bryta upp teoretiska lektioner, arbete och raster med aktivitet som uppmuntrar till återhämtning och rörelse. Det görs redan men inte generellt, inte rutinmässigt.

Pris inflationen på frukt och grönt sägs vara runt 13 %, jag ser en fördubbling i vissa butiker, trots att de ligger i samma område och har samma ägare. Medan sötsaker och glass ökat minst, 9 %. Mjölk, ost, ägg 24 %. Bröd, spannmål, fisk, kött 16-17%. Oljor och fetter 31%. För de barn och unga som som redan är hårt drabbade ekonomiskt, blir det allt mindre fördelaktigt att välja nyttiga alternativ framför läsk och godis. Hur säkrar en växande skolkoncern med intressen även i hälso- och sjukvårdssektorn, inklusive barnpsykiatrin, att barn och unga får det dem behöver och att vi andra får objektiv fakta?

Vilka incitament ges redan pressade föräldrar och unga, när arbetsgivarna aviserar att lönehöjningar motsvarande inflationen inte kommer i närheten för arbetare, medan försörjningsstödet höjs med nära 9%. Löner till VD i statliga bolag som Vattenfall, 21%, till 1,3 miljoner i månaden, samtidigt som de deklarerar att det inte är deras ansvar att sökerstölla svenskarnas tillgång till el eller rimliga priser. Kommunstyrelsens ordförande i Norrtälje försökte sig på hela 25 % men tvingades istället avgå. Pandemi bidrag eller vallöftet om el stöd, är inget som vanliga arbetare fått tillgång till. De får skjuta upp betalningar, minska avbetalningar till förmån för stigande räntor, drömmen om att en gång själv äga sin bostad känns allt mer avlägsen.

Fler ifrågasätter om det ens lönar sig att arbeta på golvet. En ensamstående löntagare som tjänar 25 000 kronor i månaden, kan ha 7 800 kr kvar efter att inkomstskatt, arbetsgivaravgift, moms och punktskatter betalats. En ensamstående mamma med två barn har enligt Swedbanks beräkningar basala levnadskostnader på 165 000 kronor årligen. Med ett skattetryck på 80 procent behöver hon komma upp i en lön de flesta inte ens kan drömma om för att kunna köpa en bostad, unna sig och barnen det som förväntas för att kunna upprätthålla sociala relationer. En arbetarfamilj med tre barn, där föräldrarna tillsammans tjänar 66 000 kronor i månaden, betalar 70% i olika skatter.

Skattesystemet som utjämningssystem stöttas till 70% av Sveriges befolkning. Men den allt skevare fördelningen av skattetryck och fördelning av skattemedel skapar klyftor som blir till allt större problem. Grundproblemet med det svenska skattesystemet är att endast arbete och konsumtion beskattas. Hushållen betalar 56% i skatter och sociala avgifter på sina bruttoinkomster, medan Näringslivet betalar 13% i bolagsskatt på sina bruttovinster. Kapitalinkomst beskattas med 17%. Varför inte bara göra skattebelastningen lika för alla typer av inkomster. Det skulle kräva ett skattetryck på ungefär 35%, inklusive sociala avgifter, kapitalinkomster, företags bruttovinster med mera. En enda skatt, utan att skilja mellan löner, företagsinkomster, aktieutdelningar, ränteinkomster och företagsvinster.

För att kunna rätta till saker som uppfattas felaktiga och för att påverka beteenden, behöver alla skatter utformas så att de går plus minus noll. Med en justerande beskattning, utformad så att skatteinkomster som erhålls från privatbilism går till skattelättnader i kollektivtrafiken och klimatskatt på smutsig energi motsvarar inkomsterna av skattelättnaderna för verksamhet som bidrar till energibesparing.

När vi väl uppnått det, kan såväl skatter som skattelättnader tas bort, utan att den offentliga sektorn förlorar skatteinkomster. Det handlar om att avskaffa de skatteförmåner som kapitalintensiv produktion har i dag, till förmån för ett beskattningssystem som är lika för all produktion. Kommunerna skulle kunna vara grundläggande skatteenheter och staten sedan ta ut skatt, inte enkom på individer, utan efter kommunernas sammanlagda inkomster.

I dag är de som äger kapital och de som har stora kapitalinkomster vinnare i skattesystemet. De kan den över 3000 sidor långa skattelagsstiftningen eller anlitar en skatteexpert. Information som inte ingår i den traditionella skolan. Med en enda bas skatt, lika för alla, lika för alla typer av inkomster, kombinerat med styr skatter som inte ger några nettoinkomster och bara är till för att påverka missförhållanden och beteenden, kan vi få ett jämlikare skattesystem, utan en massa konstiga bidrag som ska pytsas ut, utan att medborgarna har inflytande över fördelningen, eller möjlighet att kontrollera att de faktiskt gör någon samhällsnytta.

Alternativet är att vi går ihop och skapar vår egen välfärd och bidrar i form av insatser som eget arbete. För vem tror längre att toppskiktet av politiker har som kotym att arbeta för medborgerliga rättigheter. Vi behöver en slags fredlig revolution i likhet med Carnation revolution, i spåren av Kalla kriget mellan USA och Ryssland, då över 60 % av Portugiserna inte kunde skriva efter att en miljon fått lov att återvända från de koloniserade öarna, så sent som på 70-talet. Genom att känna till historien kan vi undvika att trampa i samma fällor.

Text Lotte Johannson
Karikatyrteckning jj

Svensk demokrati skaver

Framhävd

Av

-

2022-09-13

1

Årets valdeltagande beräknas hamna på 60-90 procent, varierande utifrån var vi bor. Ändå är vi bäst i klassen i Europa. Jämförelsevis röstade 50% av de röstberättigade i Sverige i EU valet. Precis som då är läget i riksdagsvalet och i många kommuner extremt jämnt mellan blocken men vad består egentligen de olika blocken av idag och vad vill dem? En fråga många fortfarande ställer sig.

Återkommande kritik från årets väljare är; Varför politikerdebatterna fokuserar på polarisering och på att svärta ner varandra, istället för fokusera på vad de vill åstadkomma och hur. Och varför de inte åläggs att samarbeta runt utmaningarna, istället för att polarisera i olika konstellationer som kan förändras efter valet. Att nya partier inte lyfts fram i skattefinansierad media eller i kampanjen inför valet, upplevs också som odemokratiskt. SVT:s granskning visar att fem av riksdagspartierna är villiga att ta emot externa medel för sin valkampanj, trots att de till skillnad mot partierna utanför Riksdagen och kommunfullmäktigen, inte uppbär skattemedel, varken för valkampanj eller för att trycka och distribuera sina valsedlar.

Andra stora problem är att väljarnas val inte respekteras, för att mindre partier glider in i regeringsställning trots att de kan ha fått minst andel av rösterna. Att de därmed tvingas rösta som det största partiet i sin allians eller lägga ner sina röster har fler avhoppade politiker vittnat om. Att ett litet parti, i en fråga kan inta en oproportionerlig vågmästarroll mot det majoriteten av befolkningen röstat på, beror på att det är oklart vad folk egentligen röstat på. Utan möjlighet att göra sin röst hörd, i tydligt avgränsade frågor, kan en person endast rösta på ett parti. Till exempel det enda som tagit ställning för eller mot Nato, utan att för den skull sympatisera med partiets övriga frågor eller omvänt. Eller som att föreslå ett räddningspaket i till exempel elprisfrågan, fast partiet i själva verket bidragit till att skapa problemet. Allra alvarligast är att väljarna inte har någon garanti för att vallöften hålls, om de alls fått några. Debatter där väljarna kunnat delta, har liksom debatter där journalister verkligen avkrävt partierna sin agenda, har i mångt och mycket lyst med sin frånvaro. Likaså informativa träffar inför valet. Eller också har utlysningar om dessa inte nått väljarna. Ägarstrukturerna bakom våra största mediaföretag, en skara på i princip tre aktörer därmed får mest mediestöd, ifrågasätts när maktstrukturerna flätas in i varandra i och med spekulationsekonomin, när media har kommit att styras av desamma de var ämnade att granska. Propaganda, reklam och information har förstagångsväljare allt svårare att särskilja, när allt färre sidor får komma till tals. Sociala media och styrda algoritmer, gynnar idag ett par multinationella företag som äger allt fler varumärken inom snart sagt alla branscher.

Den preliminära valrösträkningen visar att Socialdemokraterna har fått flest röster, både i Riksdagsvalet 30.5 % och i Region Stockholm 33.1%. Värmdö, där jag och min son bor 33.4%. Stockholm där min dotter bor 29.4%. Botkyrka, där min mamma bor 31.4 %. Det garanterar dock inte att S får statsministerposten eller ens en plats i Regeringen. Får dem det, kan det ske med oppositionens budget och krav, medan minsta partiet kan få en vågmästarroll, oavsett om mer än 93 % av Sveriges befolkning inte röstat på det partiet, känns det rimligt?

På Riksdagsnivå är SD det näst största partiet med 20.6 % medan M trillat ner till tredje plats med 19.1% men inte heller det gör det självklart att SD:s partiledare blir oppositionsledare. Återigen får de partierna med färre röster vågmästarroll. Kanske så stor roll att styret blir blått, särskilt om även gröna partier blir blå efter valet, det har hänt förr, på Värmdö till exempel. Men nu utropar MP:s partiledare här; vi gör om och gör rätt. Det gör MP i Region Stockholm också och fler ser ut att följa efter.

Av de mindre partierna har Vänsterpartiet och Centern fått störst andel röster i Riksdagen, med 6.7 % men vill de samarbeta. C vill inte på Riksdagsnivå samarbeta varken med V eller SD. I Region Stockholm ligger V på 11.1 %, C 5.9%, i kommunfullmäktige har V i Stockholm 15.1%, i Botkyrka 10.6 %. Centern ligger mellan 3.4-7%. MP 3.1-6.1%, KD 3.9+7.5 och L 3.4-7%. Medan övriga inte ens redovisas, mer än som den samlade posten övrigt – som 1.5% i Riksdagsvalet. Massmedia har dock lyft fram att lokala partier fått höga siffror i några av de mest utsatta kommunerna, medan SD haft framgångar i högborgerliga områden.

För att gynna verklig valfrihet, istället för ensidigt de multinationella kartellerna och dem som fortsatt har råd, behöver människor få veta vad de röstar på. Ges en lättillgänglig möjlighet att engagera sig i de frågor som påverkar deras vardag samt möjlighet att rösta i väl separerade frågor. Det kan ske genom eget röstförfarande eller genom att delegera till olika i olika frågor, utifrån frågans karaktär och delegatens trovärdighet i frågan. Det ska förstås vara statens och kommunledningarnas uppgift att skapa oberoende plattformar för det. Alla måste inte rösta i precis allt men vi måste ges möjlighet att engagera oss i det som verkligen förändrar vår vardag. Som i grundlagsfrågor, nedmonteringar av medborgerliga rättigheter, avregleringar av gemensamma naturresurser som vatten och energi. Vår infrastruktur och välfärd som skola, vård och omsorg. Vårt betalningssystem och inte minst vårt skattesystem. Det handlar inte om att bara sänka eller höja skatter, det handlar om att titta på vad som lämpar sig för vad, och vad som gynnar samhället i stort och justera utifrån det. Idag måste till exempel en ensamstående förälder med barn, en arbetare på golvet och en enskild småföretagare betala mer i skatt än ett oseriöst multinationellt bolag, efter att avdrag och bidrag har avräknats, utan några som helst etiska förpliktelser.

Exempel på en fråga som gjorts svartvit, är frågan om fastighetsskatten, där den äldre ensamma pensionären lyfts fram som förloraren, utan att berätta att det faktiskt går att låta den gruppen betala mindre, medan de som tjänar pengar genom att tillskansa sig fördelaktiga lån för att köpa större och större eller fler och fler bostäder, för att sitta på i väntan på värdestigningen, och/eller hyra ut dyrt, dyrare än marknaden är villig att betala, medan stat och kommun går in och bidrar och därmed konkurrerar ut den enskilde skattebetalaren.

Varför inte starta förberedelserna till nästa val, vem vet, det kan komma tidigare än vi anar. Utan ledande politiker som respekterar medborgerliga rättigheter och som saknar ambition eller förmåga att balansera olika krafter, riskerar vi att hamna i en revolution. Den kan vara fredlig men vass, eller tror politikerna att folk tänker sitta tysta i en sovkoja för att hålla värmen och betala hutlösa priser för snart sagt allt, medan lönerna för vanligt folk, studenter och på allmän pension fortsätter att hållas tillbaka precis som som de gjort de senaste trettio åren, tillkastade ett vegetariskt köttben på 1000 kr.

Lotte Johansson, Ansvarig utgivare

Svensk politik har målat in sig i ett hörn

Ledare

Av

-

2022-08-24

jj,Direktdemokrati,Direktdemokraterna, Lotte Johansson,deltagande demokrati,demokrati,veto,representativ demokrati — Jimmy Johansson

Svenska medborgare vet inte längre vad de röstar på, vilket gör att många överväger att rösta blankt, inte alls eller på det parti som verkar mest trovärdigt. Det finns några nya små partier men ingen verkar tro att de har en chans och det har de så klart inte om ingen vågar rösta på dem, för att man inte tror att de kan nå över 4 % spärren. En röst blir bara något värd om den lagts på ett parti som når över den. De här partierna har heller inte rätt till någon valbudget. De bjuds inte in i valdebatter och presenteras inte i skattefinansierad massmedia. Det gör att på den politiska spelplanen presenteras endast spelare som deltog vid förra valet Något som skulle vara döfött för en arrangör av Fotbolls SM till exempel.

Utan valbudget har bara den som redan har tillräckligt med resurser eller som redan kontrollerar media nå ut. Väl inne. kan partier oavsett vilket block de tidigare utgett sig för att tillhöra eller inte, byta sida. Det gör att även ett parti som tagit sig in i Riksdagen, i praktiken kan bli utan påverkan och därmed dess väljare, medan ett parti som fick färre röster ges mer makt, via ett annat parti. Vilket i praktiken betyder att ett parti som saknar mer än 90 % av väljarnas stöld kan få oproportionerligt inflytande, medan ett parti som fick större andel röster, får mindre inflytande. För att få rösta ska du vara folkbokförd här senast 30 dagar före valet. Hur många som röstar i Sverige men som inte längre bor här uppges ingen statistik för.

Olika valallianser initieras bland mindre partier inför val men slutar i princip på samma sätt. Det brukar sluta i att alla vill bli paraplypartiet eller inte vara med alls, med samma hierarkiska partistruktur uppbyggnad, så vad skulle egentligen förändras, mer än att vi får fler politiska vildar som vill driva sin sak och en ännu större soppa. Det var så KD tog sig in med Alf Svensson i toppen. Som direktdemokrat har jag suttit på digitala möten och hört män som vill in på en gemensam lista, argumentera för att riksdagspolitiker ska ha den inkomst de redan har, plus 20 procent, istället för lika lön för lika arbete. En snabb googling visar att de inte tillhör medelinkomsttagarna. Jag tar mig för pannan, loggar ut och söker vidare efter de som kan tänkas vilja tänka på samhället i stort, inte enkom utifrån särintressen.

Politiken har ett inbyggt systemfel, det är idag som gjort för att göra personlig vinning, vilket många av ministrarna och deras tjänstemän visat men också makthavare från andra länder insett. Vi måste bort från det. Vi måste bort från de som vill ha mest möjligt med skattemedel för att bedriva sin verksamhet, men som tar hjälp av jurister för att få ner den del av skatt de själva ska bidra med. Det var en av anledningarna till att jag var med och grundade Direktdemokraterna, en sammanslagning av fler direktdemokratiska partier.

Direktdemokraterna har fått kritik för att vi skulle göra plats för extremism. Se er omkring, hur tycker ni det ser ut nu med inte en enda direktdemokratisk riksdagsplats. Senaste exemplet på sårbarheten är avregleringen av elmarknaden. Vilket delat Sverige ytterligare. En dusch, en omgång i tvättmaskinen och ett varv med dammsugaren kostar nu 70 kronor i Skåne och 1.50 i norr. Hur många skulle röstat för ett sådant förslag om de fått chansen, mer än de som är involverade i de nya gruvorna i norr möjligen och bolagen som flockas runt den nya guldruschen. Det hänvisas hela tiden till marknaden, medan dem som tjänar på avregleringarna av gemensamma resurser och de politiker som gör det möjligt, svarar att de följer lagen och verkar inte alls förmögna att själva göra etiska val. Marknaden har idag kommit att allt mer innefatta karteller med utländska ägare och utländskt ägande. Marknaden har i praktiken förpassats till att priserna stiger desto fler användare de får. Lite som om vi skulle samåka och samtidigt betala mer för det, ön att resa i egen bil. När blev det politikens uppgift att ensidigt premiera en allt mindre grupp av kartellbildning som slår ut lokala småföretagare.

Direktdemokraterna har utvecklats under många år och propagerar idag för representativ direktdemokrati. Vilket gör att alla kan bli sin egen delegat i den eller de frågor som står en nära. Vi kommer också att fritt kunna välja andra delegater i andra frågor som vi känner förtroende för. På så sätt kan alla behålla sitt veto till en var tid, det vill säga när frågorna är aktuella. Som i NATO-frågan till exempel, istället för att drivas igenom precis före ett val. Det står alla fritt att delegera om, inte bara vart fjärde år, vilket borgar för att delegaterna röstar som de utger sig för och stänger dörrarna för den korruption som brett ut sig. Jag vill helt enkelt kunna välja vilka varor jag ska ha i min korg när jag går och handlar, inte påtvingas saker i min korg bara för att jag överhuvudtaget ska få handla.

En kritik Direktdemokraterna tidigare mötts av är att vanligt folk saknar kunskap, men rösta vart fjärde år går bra och i folkomröstningar. Ser styrande inget eget ansvar när bildningen dalar. Tittar vi på nämnder kan fritidspolitiker få tjocka buntar som de på kort tid förväntas läsa in sig på, utan konsekvensanalyser och med en ordförande som kan rulla förbi presentationerna i en takt som ingen hinner med att läsa, om de alls får en presentation, innan det ska röstas och signeras på besluten. Undra på att de inte vill ge intervjuer direkt och om dem gör det, inte lämnar några svar vi blir klokare av.

Jag känner att jag vill kunna sprida ut min röst i olika sakfrågor, till de representanter jag finner lämpligast, som jag vet verkat i många år inom olika områden. Men jag vill också omedelbart kunna ta tillbaka delegeringen om de missbrukar det förtroendet. Det kan jag inte dag, jag måste vänta fyra nya år och sitter ändå i samma rävsax igen.

Jag är villig att prova hur direktdemokrati i ett representativt system skulle fungera som ett komplement. Jag ställer därför upp som delegat för Direktdemokraterna, det kan du också göra, utan att stå på någon lista och just därför gör jag det. Snälla sluta bråka om vem som ska ha makten och var med och sprid den istället. Politikers uppgift ska vara att ta reda på hur medborgarna vill ha det inom olika områden och sedan bidra i att förverkliga det. Inte att propagera enkom sin egen ståndpunkt.

Vi behöver skapa utrymme för en oberoende demokratiportal, både digital och på våra bibliotek, där vi enkelt kan ta del av objektiv information i aktuella frågor, för att sedan samtala och kunna delge vår inställning, direkt eller genom den eller de representanter vi väljer i olika frågor. Vi har den tekniken idag och använder den redan för att legitimera oss med, deklarera, överföra pengar och kommunicera med. Ingen kan vara insatt i allt. Ingen kan förväntas rösta i alla frågor, därav delegatfunktionen. Det borgar för en en ökande deltagande demokrati, ett ökande engagemang och en ökad folkbildning. En mer representativ demokrati skulle växa fram när människor börjar bidra i det demokratiska arbetet och genom sin röst.

Direktdemokraterna är långt ifrån perfekta, hur skulle vi kunna vara det utan valbudget och utan draghjälp av vår skattefinansierade media. Men vi kan bli bättre om fler sluter upp och bidrar i arbetet. Medborgerliga rättigheter behöver värnas om men också uppdateras utifrån den datoriserade värld vi lever i, den ekonomiska politiken och utbildningssystemet likaså. Oberoende forskning och teknik finns redan och det är statens uppgift att tillhandahålla en säker infrastruktur som gör att vi alla kan delta. Det som numer avgör om vi alla verkligen kan ta del av en välfärd och infrastruktur värd namnet, oavsett var vi bor, utan att bli omkörda av de som skaffat sig försprång och därmed förmåner i ett system som inte kommuniceras ut till gemene man. Förmåner som gör att att andra människor kan arbeta och betala skatt i hela sitt liv, men ändå inte kan unna sig något när de väl gått i pension.

Nej, vi har inte tid att rösta i alla frågor och varför skulle vi ens göra det. Det viktiga är att vi har möjlighet att lyfta en fråga och lägga in veto när så behövs, gällande saker som i allra högsta grad påverkar oss och samhället i stort. Vi kan inte lämna över beslutsfattandet till en handfull människor, särskilt inte till de som redan visat att de inte kan hantera den. Makt tenderar att korrumpera, låt oss prova något annat. Var med i det demokratibygget. Om bara 10% av förstagångsväljarna, 430 000 totalt, de som inte vet vad vad de ska rösta på, blankröstarna, de som röstar på ett parti som är chanslösa + innanför och utanför riksdagen, väljer att gå samman, får vi alla en reell röst. Om vi skapar ett crowdfundingevent som pågår fram till valdagens slut och lägger 10% av vår vakna tid på att kommunicera ut att vi finns, kommer vi att ta oss in i Riksdagen, och i de kommuner människor väljer att ställa upp i. Gör vi det inte nu, har vi definitivt ingen chans. Tillhör du en av de mer än 550 000 av Sveriges ca 7 700 000 röstberättigade som redan röstat kan du ändra din röst på valdagen i vallokalen. Saknas valsedel för det parti du vill rösta på, tar du en vit valsedel och skriver tydligt partiets namn på.

Kom igen politiken behöver förändras och vi behöver dig i det arbetet. Våra barn, barnbarn och våra äldre likaså. Vi behöver varandra.

Text Lotte Johansson, ansvarig utgivare,
Bild Jimmy Johansson

Vanstyre korruption revolution

Ledare

Av

-

2022-06-19

Artist jj,Dagens Demokrati,Lotte Johansson,direktdemokrati,flytande demokrati,matpriser,inflation, drivmedelspriser,elpriser

Den Arabiska våren 2011 handlade om politiska vanstyren, korruption och skenande matpriser. Samma sociala oro startar konflikter världen över. Länder som Gemen, Libyen och Syrien har slutat i krig men vilka bär ansvaret för konsekvenserna som leder till krig.

Världens största importör av vete, Israel, subventionerar invånare som inte hade råd med bil, att åka utomlands, inte är högavlönad – med bröd, när priserna börjar skena. Ungefär som då Sverige var en gruvnäring och arbetarna gavs precis så mycket i lön, att de inte skulle göra revolution. Men subventioner i form av skattemedel som slussas över till de vinstmaximerande företagen är en dålig affär och slår ut den sunda delen av marknaden genom att hålla uppe priser människor annars inte skulle tolerera. Det blir snarare en marknadskartell uppbackad av dåliga politiska beslut.

I Israel slogs de som försökte opponera sig mot grundproblemet – sociala orättvisor ner, av korrupta regimer. Satiriker som visualiserade situationen fängslades. Kulturarbetare har alltid haft kraften att indirekt kritisera makten men inte heller den har fritt spelrum eller de journalister som försöker skildra fler sidor än den politiskt korrekta. Det visar inte minst Saudiarabien som bokstavligen styckade en journalist på sin egen ambassad. Ett Saudiarabien som via franska statligt ägda Ramsey, i sin tur ägd av australienska Ramsey, budar på Capios över 100 sjukhus, specialistkliniker och vårdcentraler i Sverige, inklusive de 900 000 personers patientuppgifter som följer med köpet, förutom garanterade skattemedel. Inte, titta på Krys och Apotekets läckage av personuppgifter till Facebook. Locket på från ägarna. Vad hände med offentlighetsprincipen, gäller inte den all skattefinansierad verksamhet. Nej, i aktiebolag, såväl statliga, kommunala som privata går affärshemlighet före allmänintresse och därmed fria från insyn.

I Sverige precis som i Israel dyker nu särskilda billighetsaffärer upp, för de som inte längre har råd att köpa mat. Grönsaker och frukt som sorterats bort av andra kostar nu ”bara” som de gjorde 2019. Producenterna, det vill säga odlarna och bönderna, uppmanas att inte höja priserna i kris. En indirekt uppmaning om att lägga ner och därmed göra Sverige mindre självförsörjande. De tjugo procentiga faktiska produktionsprisökningarna, konstruerade av den så kallade marknadens, tillika börsens och bolagsstyrelse-koncentrationens kontroll av drivmedel, energiproduktion och kartellprissättning. När det landar hos slutkonsumenten, de med löner som hållits tillbaka sedan 30 år tillbaka, landar det i över hundra procentiga ökningar. På Hemköp kostar ett kilo bananer 34 kronor, på Lidl som har samma ägare kostar de 17 kronor, i Gustavsberg, precis som i inhemska affärer ute i miljonprogramsförorter.

På lasten kommer jobbskatteavdragen, det ger avstannade pensioner, eftersom de inte kvalar in i pensionsunderlagen. Människor som arbetat hela sitt liv tvingas med sina redan onda knän, arbeta vidare långt efter pension, betala skatt än en gång och tvingas ned på knä för att söka bostadstillägg, försörjningsstöd, färdtjänst och bostadsanpassning som ska utredas i instans efter instans, i alla fall om de fastnat i någon av de numer problemstämplade orterna där laglösheten tillåtits att breda ut sig. Medan statsanställda journalister med granskande ögon inte får fortsätta arbeta så länge de kan, trots att de gör ett bra jobb och vill. Många fotografer har redan fått gå. Medan anställda politiker, myndighetschefer, journalister och andra makthavare har tjänstepension med helt andra nivåer på pensionsavsättningar.

Skillnaden mellan människors tillbakahållna inkomster och priserna de måste betala, hamnar i börsmarknadens händer, utan att någon uppmaning hörs om återhållsamhet, gällande vinstuttagen från politikerhåll. Är det för att det är marknaden som nu övertagit även de viktigaste politiska rollerna. Eller för att de styrs indirekt av marknadens tjänstemän? Det är i alla fall vad Bernie Sanders framhåller, USA:s presidentkandidat svensson knappt hört om i svensk media, men som kritiserar USA:s nuvarande maktstyre sedan senaste presidentvalen.

I hamnen i Odessa fastnade enorma mängder vete på grund av kriget i Ukraina, för att världens ledare skapat storskaliga sårbara system. Samma ledare som lyckas ta sig både in och ut för att posera med Ukrainas president, mitt i Ukrainas pågående krig. Medan det vanliga ukrainska folket portioneras ut som arbetskraft, till de mottagande länder som budar på uppbyggnaden av Ukraina. En 24 timmars service, Ukrainas president lovade de allra rikaste investerarna under World Economic Forum efter sitt tal som ny president.

I Sri Lanka, Indonesien och Indien har folket gått ut i protest för att de inte längre har råd med de skenande priserna på el, drivmedel, mat.

På Afrikas horn, har strider pågått sedan kolonialismens intåg. Trots att storföretag från västvärlden länge vallfärdat till ”u-länderna”, precis som FN, har de lyckats skapa minimalt med välfärd för fler än sig själva, och dem de betalar för att få kontrakten, medan de stigande priserna äter upp alla andras inkomster, om de ens får några jobb. Arbetskraft importeras till absolut lägsta spotpris. Få upphandlings-karuseller innehåller konkreta åtgärder för att säkerställa kompetensutveckling hos lokalbefolkningen, deras arbetsförhållanden eller inkomster, inte ens användarnas utveckling säkerställs.

Skattebetalare i andra länder förväntas betala för det ländernas egna korrupta regeringar roffar åt sig, på bekostnad av deras egen välfärd – de gamlas, barnens och andra som slås ut för att tempot inte är anpassat för den fas i livet de befinner sig i. Eller för att konkurrenstänket gör att de aldrig släpps in på marknaden. Moms snurror växer och jakten på avdrag landar i, att de med sämst moral betalar minst skatt.

Till västvärlden lockas människor i hopp om att uppnå de uppmålade löftena om att bli ännu en av oligark miljardärerna, bara i Sverige är de snart 600. Andra i hopp om ett bättre liv. Via massmedia och influensers har dem senare matats med en bild allt färre uppnår. Med arbete som kan pågå mer än 12 timmar om dagen, 6-7 dagar i veckan, med en timlön ingen vill tro existerar, trots att staten betalt gigantiska summor för en högre kvalité, dock utan kravspecifikation. Andra rekryteras av gängen på gatan, på ett fritids med för få vuxna eller vettiga aktiviteter, medan föräldern arbetar livet av sig, utan att ha råd, ork eller tid att göra något med sina barn, av det andra tar för givet. I låglönejakten har även föräldrar till medelklassens barn kvalats in. När det gått så långt att de inte längre orkar vara en förebild, tar samhället vid och den som ska bli den ”nya stödföräldern” får resurser den biologiska föräldern kan se sig långt efter. För i Sverige har det blivit en styggelse att att ta hand om sina egna barn eller gamla. Och nåde den som vågar ställa sig upp och säga att kejsaren är naken.

De som stannar i sitt land för att ta värvning i rebellrörelser, i hopp om att de likt Robin Hood skulle ta tillbaka från de rikaste för att ge till de fattigaste, fastnade i läger som tog från de redan hungriga, eller gav till sig själva, påhejade av oligarker, samtidens imperialister och kolonialister. Men att fånga in syndabockarna, utan att titta på varför, eldar bara på det ekonomiska tillväxt ekorrhjulet. Det som kräver fler människor som förbrukar. Kan inte människorna själva handla får staten göra det åt dem. Arbetarna med sin återhållna löner förväntas betala, med mer skatt och mindre inkomst, utan koll på avdragsmöjligheter mer än för möjligen låneräntor. Men även det är mest lönsammast för den som har riktigt stora lån.

Betongkomplexens fälla, den avskalade bacillfria moderniteten, skapad av beslutsfattare med fem siffriga nollor i månadslön, sprider sig som miljonprogram liknande kolosser till och med på Djurgården och vid knutpunkter för lokaltrafik. Vad folket vill och inte vill är det ingen som efterfrågar.

Vem ger lokalbefolkningen verktyg att växa i, i en värld där resurser tas från dem redan hungriga, för att andra inte ska svälta ihjäl. Var är de välbärgade som funderar på att anpassa sin egen livsstil utifrån det mantra de flyger runt och ber andra leva efter – återhållsamhet, mindre flygande, återbruka, inte slänga mat.

Vem tror att människor som går hungriga eller till och med svälter, slänger mat. Vem tror att det är dem som köper en ny mobil, dator, robotar eller bilar, oftare än de förbrukats. Nej, dem sopsorterar kanske inte, var ska dem göra det? Vad har de att sopsortera? Det som massiva reklamkampanjer och influencers signalerat ut med hjälp av sina pengar? Att en lyckad tjej måste ha plutmun, pumpade rumpor, bröstmjölksersättning, eltobak, socker, prylar, prylar och åter prylar, som utlovas effektivisera tiden. Men gamla och sjuka dör. Ska det också räknas som vinst när dem ligger i sina sängar så mycket att de får liggsår. När teven går sönder och inte ens den deras enda sällskap och fönstret ut från vårdcellen byts ut, ja då dör dem. Det gjorde min moster, dryga 80 år, 70 mil härifrån, berättade min mamma, trots att hon var glasklar i huvudet. Min farbror dog knall och fall i ungefär samma ålder i Småland, också klar i huvudet. De dör av makthavares iskalla beräkningskalkyler. Där jag bor får inte ens de gamla själva välja vilken privat hemtjänst dem ska ha, den valfriheten har tillägnats politikerna och vårdkartellerna.

Vi har idag ett system som gynnar alla som förbrukar mer än de har råd med. För att affärsbankers lån subventioneras av staten, medan basala livsnödvändigheter inte gör det. Där slår staten istället på 25% i moms. De enda som kan dra av momsen, är försigkomna som redan har ett registrerat företag. Människor som inte anses klara ett lån med gynnsam ränta, tvingas in i lån med skyhöga räntor. När krediterna blivit för många, återstår personlig konkurs och existensminimum i fem år, där har jag varit, utan att ens överkonsumera. Och banken som med ett enkelt knapptryck nollat lånen lika enkelt som det skapades genom att bokföra en skuld. sitter igen med enskilda och småföretagares fastigheter i pant, medan Riksbanken stödköper banker och multinationella storföretags sämsta värdepapper. Tidigare generaldirektör på Finansinspektionen har kritiserat just det. Nu återstår om han verkligen tänker eller kan ta itu med det, vilka backar i så fall upp honom?

På CSN lånen och redan lånade pengar ska räntan chockhöjas. En 24-årig tjej utan föräldrar med kapital lyckades spara ihop en halv miljon, banken svarar iskallt, du tjänar tusen kronor för lite för att beviljas lån till bostad, hon är en av de som inte kan flytta hemifrån när inte heller hyresrätter går att uppnå. Vad har vi egentligen en Riksbank till?

Människor tvingas in i massor av appar för att följa timmes uppdaterade priser på el och har man ingen tvättmaskin som kan ställas in på tvätt mitt i natten så förväntas man köpa en ny. Samma gäller för den nya elbilen. Men vad händer om alla tankar el nattetid, har då marknaden gjort att du vaknar upp med en elräkning med fyra nollor. Jo det har redan hänt, pensionärer med noll möjligheter att styra sin inkomst, tvingades välja mellan mat och el mitt i vintern eller att sälja sitt hus. I vinter föreslås staten gå in och subventionera de rekordhöga elräkningarna och drivmedelspriserna, gissa vem som får vara med och betala det kalaset och vilka som tjänar på det. Kanske ska statliga Vattenfalls VD som redan tjänar 1.4 miljoner i månadslön få lite extra bonus. Vilket valfläsk, rösta på oss så får vi normala priser. De som inte till skillnad mot oss, folket kunde förespå en lågkonjunktur.

På Positiva Pengar intervjuas den ena erfarna ekonomen efter den andra om läget men var kan vi mer läsa om det, inte kartellmarknadens egna tidningar i alla fall, de stora tidningarna förväntas granska sig själva medan SVTs högsta Hanna Stjärne frotteras sig med samma kapital på konferenser av affärshemlig karaktär.

Var är människorna som borde stå på barrikaderna? Vem agerar? Vill inte du driva din egen fråga, starta i det minsta en direktdemokratisk avdelning där du bor. På så sätt behåller du din rösträtt året om, för att kunna lägga in veto i frågor som i allra högsta grad berör din vardag. Men se till att ni har ett ramverk för demokrati säkerställd så ni inte blir ännu en megafon för lobbyisterna med mest pengar., de har nästlat sig in snart sagt överallt, för att propagera eller brunsmeta oss som inte gör annat än att belysa systemfelen och försöka ge människor makten tillbaka, för så länge som Bildt hånflinade utgår bara den offentliga makten från folket och i den här takten lär inte mycket offentlighet finnas kvar.

Text Lotte Johansson, Journalist & Ansvarig utgivare
Karikatyrteckning, Jimmy Johansson

Ni borde publicera oftare och synas mer, skriver människor. Hur ska vi kunna det när allt styrs av pengar och inte en krona dedikeras vårt arbete. Det är nämligen bara vinnarna i förra årets val som får vara med och dela på valbudgeten. Vi behöver dig och det nu. Har du inte tiden, donera så andra kan öka takten.

Right now, corporations are taking advantage of this moment. While they rake in massive profits, they are raising prices and squeezing working class families harder and harder. But the good news is this: the American people are prepared to stand up and fight back. pic.twitter.com/S2RQuzE5MH
— Bernie Sanders (@BernieSanders) June 18, 2022

Direktdemokraterna – Flytande demokrati ökar medborgarnas skydd mot maktmissbruk

Av

Redaktionen

-

2022-06-18

Politiker går emot folkviljan vilket försvagar demokratin och att ett nytt politiskt system behövs för att bättre spegla folkviljan. Förslaget är att övergå till en e-demokrati med ett flytande demokratiskt styrelseskick, skriver Jesper Ek, Lennie Niit och Fredrick Östlund från Direktdemokraterna.

Vi har under en längre tid kunna se en kaosartad situation i det politiska systemet. I riksdagen har politiska vildar fått oproportionellt mycket makt som missbrukar sin ställning och oppositionen har gång på gång väckt misstroendeförklaringar utan att själva kunna erbjuda ett tillfredsställande regeringsalternativ. Sverige har hamnat i politiska låsningar på grund av sina strikta åsiktspaket där “lagspelet” och slaget om makten har blivit större än reformer för en bättre framtid.

Politiker har i flera fall tagit beslut som går emot majoritetens vilja

Politiker har i flera fall tagit beslut som går tvärs emot majoritetens vilja, såväl på lokal som nationell nivå något som får de som berörs av besluten att svikta i sin tilltro till demokratin. Våra riksdagspartiers starka partipiska gör att personvalda ledamöter tvingas att gå emot sin egen vilja. Den vilja och drivkraft man blev invald i församlingen till från första början. För bara några dagar sedan berättade statsvetaren Peter Esaiasson för SVT Nyheter om hur riksdagspartierna arbetar med att socialisera in ledamöterna in i partiets tänk och hotas med att inte få kandidera till nästa val om man inte följer partistyrelsens linje. Flera statsvetare, f.d. ledamöter och journalister vittnar om det bland annat Anne-Marie Pålsson ”Knapptryckarkompaniet” och Jan Scherman ”Länge leve demokratin”. Detta är en av flera orsaker till varför politiska partier har allt färre medlemmar och försvagat vår demokrati genom att partierna har allt svårare att veta vilka medborgare man egentligen representerar.

Vårt politiska system missgynnar och försvagar demokratins tilltro i båda leden. Både bland politiska eldsjälar som aktivt vill arbeta för att representera en grupp människors åsikter och bland medborgarna som ser hur lokala folkomröstningsresultat bortses om resultatet inte överensstämmer med kommunfullmäktiges felaktiga världsbild. SKR rapporterade under 2020 att i enbart 12 av 31 folkomröstningar följde kommunfullmäktige resultatet sedan kommunallagen ändrades 2011 i syfte att öka det direktdemokratiska deltagandet och beslutsfattandet. 90% av alla folkomröstningar handlade om skola eller infrastruktur. När Luleå-borna skulle rösta i en skolfråga och de styrande valde att formulera ett vagt omröstningsalternativ svarade statsvetaren Simon Matti SVT Nyheter att det handlar om inget annat än att partierna inte är sugna på att ta reda på vad folket faktiskt tycker om Luleås skolpolitiska strategi. Partierna var enbart intresserade att få ett folkomröstningsresultat som på ett manipulativt sätt spelar dem själva i händerna.

Medborgarna måste involveras i beslutsfattandet redan från start och ha möjlighet att ta tillbaka sin röst

Allt detta vittnar om att Sveriges politiska system behöver reformeras så att de politiska besluten i högre grad speglar folkviljan. Vi i Direktdemokraterna förespråkar att medborgarna måste involveras i beslutsfattandet redan från start och ha möjlighet att ta tillbaka sin röst från förtroendevalda som inte längre representerar sina egna åsikter. Reformerna är inte bara möjligt tack vare den teknologiska utvecklingen utan finns redan idag ibland annat flera delstater i USA och Schweiz men med en digital demokrati öppnas flera verktyg för att stärka demokratin. Med internet som verktyg kan information lättare nås ut och knapparna i våra beslutande församlingar bli digitala och nåbara av alla medborgare. Politiska beslut behöver inte längre fattas på en fysisk plats och undertecknas genom en fysisk signatur av statsministern. Det kan fattas och undertecknas digitalt.

Vi i Direktdemokraterna ser internet som en möjlighet att förverkliga demokrati så att den lever upp till sitt riktiga namn, folkstyre. Internet möjliggör en digital demokrati där folkets inflytande kan maximeras, samtidigt som man inte avskaffar förtroendeuppdragen och representanterna. Vi lever i ett samhälle där alla har olika förutsättningar för att delta, yttra sig och hinna rösta om alla beslut och alla dessa förutsättningar bör tillgodoses för att maximera det demokratiska styret. Ett demokratiskt styrelseskick som tillgodoser medborgarnas fria vilja att själva välja hur aktiv man vill och kan vara kallas för Flytande demokrati.

Flytande demokrati är en blandning mellan direktdemokrati och representativ demokrati där varje enskild medborgare sitter på makten att själv bestämma hur mycket man vill delegera till partier, organisationer eller enskilda och hur mycket man själv vill aktivt delta i beslutsfattandet. Istället för att idag där enda incitamentet av direktdemokrati vi har i Sveriges riksdag är riksdagsvalet. Där emellan varken kan eller får folket möjlighet att säkerställa att riksdagen speglar folkviljan eller håller sina vallöften. Ett parti kan lova guld och gröna skogar men sedan i riksdagen istället ta ditt guld och skog ifrån dig, och det finns inget du kan göra åt det. För oss är det oerhört skrämmande och visar hur sårbart vårt politiska system är.

Ett Flytande demokratiskt system ökar medborgarnas delaktighet och skydd mot maktmissbruk. Sverige är i starkt behov att decentralisera makten, demontera ner politiska låsningar och öka samarbetet för att få igenom demokratiska reformer en majoritet redan är överens om.

Jesper Ek, Talesperson Direktdemokraterna

Lennie Niit, Styrelseledamot Direktdemokraterna

Fredrick Östlund, Riksdagskandidat Direktdemokraterna

Egger: Macron är stark motståndare till att utveckla Frankrikes demokrati

Av

-

2022-04-24

Emmanuel_Macron_(27_août_2014) — By Gouvernement français, CC BY-SA 3.0

Fransoserna har sedan gula västarnas framfart krävt fler direktdemokratiska verktyg, men styrande politiker är motvilliga, säger professor Clara Egger i en intervju med DemocracyNetwork.

Egger säger att 80% av fransoserna inte ville ha en andra valomgång mellan presidentkandidaterna, men ändå blev det så, vilket är orsaken till det låga valdeltagandet i den andra och slutgiltiga omgången.

Fransoserna har starka tvivel på dagens politiska system. Tvivlet är så starkt att 20% av Frankrikes befolkning tycker att det känns som dom lever i en auktoritär stat. Vilket inte är en överraskning för Egger som menar att sedan gula västarnas framfart har efterfrågan på mer direktdemokrati i Frankrike ökat, som efterfrågan på folkinitiativ till alla politiska församlingar.

Den direktdemokratiska rörelsen i Frankrike har varit trög och tungrodd och kommer troligtvis att vara det framöver nu när Macron fick behålla sin presidentpost. Detta på grund av att enligt Egger är Macron en stark motståndare till direktdemokrati. Egger tar upp exempel på när Macron istället för att använda direktdemokratiska verktyg valde att ta fram ett medborgarråd för klimatfrågor, men trots det valde Macron att ignorera några av medborgarrådets förslag vilket skapade ett missnöje. Ett annat exempel Egger tar upp är när Macron deltog i en stor debatt med Gula västarna sa han:

Jag är beredd att diskutera om allt, men inte direktdemokrati
Macron, under debatt med Gula västarna

Ur direktdemokratisk syn skulle Le Pen ha varit något bättre för demokratins utveckling då Egger hävdar att Le Pen vill att folket ska ha mer kontroll och vill se flera folkomröstningar. Däremot finns det även hos Le Pen ett motstånd mot folkinitiativ och folkomröstningar som regeringen själv inte har begärt. Le Pen är för folkinitiativ men med stora begränsningar som att inga folkinitiativ på nationell nivå, trots att enligt studier Egger hänvisar till vill 73% av fransoserna ha den möjligheten. Styrande politiker ska även kunna stoppa folkinitiativ att gå till folkomröstningar om dom anses vara “för extrema”. Vilket gör det väldigt förvirrande om Le Pens ställningstagande men Egger hävdar starkt att detta inte är direktdemokrati, vilket media är dåliga på att poängtera.

Egger är dock ganska hoppfull för det direktdemokratiska rörelsen framöver. Fransoserna pratar om direktdemokrati och stora steg har gjorts i debatterna om direktdemokratiska verktyg.

Om vi fortsätter att vara enade och säger “det här är vad vi vill ha” kommer vi tillslut att få det!
Clara Egger

Se hela intervjun med Clara Egger här:

Du kan påverka EU

Framhävd

Av

Thomas Larsson

-

2022-03-21

Hjälp oss att få fler att använda det europeiska medborgarinitiativet.

Att delta i EU-demokratin är varje EU-medborgares rättighet – alla kan starta, kampanja för eller skriva på ett medborgarinitiativ. Du kan också engagera dig genom att berätta för andra. Använd din röst och dina kanaler för att informera om medborgarinitiativet!

Offentliga elchocker

Av

-

2022-03-09

Elpriser,Nasdaq,Direktdemokrati,Dagens demokrati,Direktdemokraterna,elhandelsavtal,

”Konkurrenssättningen av elmarknaden har gett samtliga elanvändare (hushållskunder och företag) fler valmöjligheter.” Detta skriver Elmarknadsinspektionen på sin hemsida. Idag kan till exempel elkunder i södra och mellersta Sverige som inte har råd att investera i egna solceller och den tillhörande batteribank som krävs, välja att flytta till Luleå eller varför inte till Skellefteå som behöver arbetskraft till sin nya bilbatterifabrik. Dessvärre är lönen låg och bostadspriserna skenar, med den multinationella bilbatterifabrikens intåg.

Själv fick jag idag ett nytt ettårigt rörligt avtal med ett påslag om 4.50 sek per kwh av det numer uppköpta Kundkraft som inte längre kan garantera lågt pris men att elen är alternativ förnybar el.

”Ett rörligt elpris består alltid av inköpspriset från elbörsen, även kallat spotpris, samt påslag och den obligatoriska elcertifikatsavgiften. I det påslag som Kundkraft upphandlat ingår alltid elcertifikatsavgiften”, meddelas jag. Moms tillkommer om 1-13 sek och inom 14 dagar har jag rätt att ångra mig.

Medborgare har förpassats till kunder, vars kostnader inte längre styrs av vad el kostar att producera, utan av;
– ”grossistmarknadens funktion och konkurrensen på slutkundsmarknaden som tarifferna på det reglerade elnätet.
– av politiska beslut om skatter som moms, avgifter, elcertifikatssystem och utsläppshandelssystem.”

I Norden organiseras sedan den svenska elmarknaden omreglerades 1996, den fysiska elhandeln på börsen, på marknadsplatsen Nord Pool Spot (Sverige, Finland, Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen ingår), bildad redan 1993 i Norge under namnet Nord pool. Ägarna är medlemsländernas stamnätsoperatörer. För oss svenskar betyder det Svenska kraftnät. 85 procent av all el som förbrukas i Norden handlas på Nord Pool och övervakas precis som börsplatserna av tillsynsmyndigheterna i varje respektive land. EU:s direktiv REMIT reglerar handeln med el, med uppgift att förhindra marknadsmanipulation och insiderhandel. Institutet för näringslivsforskning visade dock redan 2015 i uppsatsen ”Private and public information on the Nordic Intranet-Day Electricity market”, att prisnivåerna på den nordiska marknaden steg kort tid före offentliggörande av viktig information.

Transparensförordningen ska bidra till att marknadsinformation görs tillgänglig för alla aktörer på marknaden, samtidigt. Allt på Nord Pool handlar om utbud och efterfrågan. Köpbud från elanvändare som ska matchas mot producenternas säljbud, det görs genom auktionering. På börsen fastställs gemensamma systempriser och elspotpriser i de individuella elområdena ett dygn i förväg för varje timme på Elspot. Varje dag kl. 12 ska aktörerna ha lämnat sina ordrar för kommande dag, med specificerad volym i MWh/h som säljaren eller köparen är villig att acceptera för specifik prisnivå (EUR/MWh), för varje enskild timme! Dagligen klockan 13 publicerar Nord Pool priserna för kommande dag.

I tillägg till spotmarknaden finns en justeringsmarknad för handeln av kontrakt fram till en timme innan leveranstimmen, en så kallad “intradags- marknad”. Denna balansmarknad kallas Elbas och är också organiserad av Nord Pool, för att aktörerna ska kunna justera kontrakten som de ingått i elspotmarknaden, utifrån hur produktions- eller användningssituationen förändras under leveransdagen.

De som handlar el är elproducenter, stora elanvändare och elhandlare. Huvudsakligen sker handeln på Nasdaq Commodities, oklart om det är i USA, i diktaturen Kuwait eller på något av de nordiska, då ägarstrukturer och kopplingar är snåriga att följa men Nasdaq OMX Commodities, är i alla fall den gemensamma finansiella energimarknaden för Norge, Danmark, Sverige och Finland. Där ska handlas långsiktiga kontrakt och prissäkringsmöjligheter. I det ingår även dagar, veckor och månader, i tillägg till kvartal och år. Nasdaq är också handelsplatsen för utsläppsrätter för koldioxid. Medan till exempel börser, som tyska EEX, handlar med kontrakt för den nordiska elmarknaden, vilket kan göras genom den uppsjö av elmäklare som uppstått.

2015 trädde ett nytt regelverk i kraft som bland annat möjliggör för elbörser att konkurrera i hela Europa. Fysiskt går elen till dig direkt från leverantören men ekonomiskt som kund via elhandlare-elbörs-elnätsföretag-producent. Elen är fortsatt lika billig att producera men desto fler kockar desto dyrare soppa. VD för statliga Vattenfall tjänar till exempel 1 319 500 kronor per månad, medan energiministern och GD för Svenska kraftnät tjänar drygt
139 000 kronor per månad, i paritet med övriga myndighetschefers löner. Medianlönen för en börs-vd ligger på 6.3 miljoner per år. Medelinkomstlön i Sverige ligger mellan 20 000 och 40 000 kronor per månad.

En genomsnittlig villakund förbrukar runt 20 000 kWh per år. På elpriset tillkommer 43 procent i moms och energiskatt när fakturan gått genom alla leden, samma gäller för tjänstesektorn, medan företag i tillverkningsindustrin ofta har en lägre energiskatt på grund av deras position som ”internationellt konkurrensutsatta företag”. På motsvarande sätt sänker subventioner produktionskostnaderna och ökar lönsamheten för de som får subventionerna. Den konkurrensutsatta kunden verkar inte ingå i den kalkylen.

Elcertifikatsystemet är en subvention som är tänkt att ge incitament att bygga förnybar elproduktion, vilket har genererat stor tillförsel av vindkraft. Diktaturen Kina äger allt mer av elmarknaden så och de planerade största vindkraftsinvesteringarna i Sverige. Dessa certifikat finansieras genom att ge elanvändarna kvotplikt och därmed ytterligare en kostnad. Tack för den kängan. Samtidigt ökar utbudet av nyproduktion med låg rörlig kostnad som ska pressa grossistpriserna nedåt, särskilt vid blåsigt väder.

Alla elhandelsföretag är skyldiga enligt lag att redovisa ursprunget för företagets totala elförsäljning, om det till exempel är specifik el producerad från vind eller vatten, eller om det är el hänförlig till den så kallade residualmixen, det miljövärde som är kvar när man räknat bort den el som sålts med garanterat ursprung.

Men hur sätts då elpriset

Sverige får inte strypa exportflöden för att trygga den egna elförsörjningen. Det betyder att väderläget i stora delar av Europa, särskilt i våra grannländer Danmark och Tyskland, gör att det ibland uppstår effektbrist. Sverige har inte kunnat producera tillräckligt, utan har då tvingats starta upp oljekraftverket. Medan den nordiska elbörsen Nord Pool inte sätter elpriset utifrån genomsnittligt pris per år, kvartal, månad, vecka eller ens dag, utan utifrån vad det kostar att producera den sista kilowattimmen som behövs för att möta efterfrågan. Att sedan produktionsanläggningar med lägst produktionskostnader används först för att möta efterfrågan, gör att de dyrare anläggningar som tas in i den mån det behövs, därmed får sätta elpriset. Gynnar det här verkligen gemene man? Hur kan vi ens spara på el när alla anmodas att inhandla elbil, digitalisera allt som går, tillbringa fritiden och kommunikation digitalt, medan bensin- och dieselpriser skenar. Hur tänkte de styrande här, ska vi nu alla lämna allt varje dag för att hålla koll på väder och priser i jordens alla hörn.

Varför fick inte folket folkomrösta i en så viktig fråga som avreglering av elmarknaden? Den har inte funnits med som fråga ens under valår. Vad ska man egentligen med valen till undrar den som nu tänker rösta med fötterna och rösta blankt. Själv tänker jag rösta för Direktdemokrati och på så sätt behålla min röst året om och dessutom kräva kvartalsvisa folkomröstningar i viktiga frågor, med fortsatt möjlighet att delegera min röst i andra frågor. Representativ demokrati med skillnaden att jag när som helst kan ta tillbaka de delegeringar jag gjort och omfördela dessa, när dessa inte följer överenskommen agenda.

I Schweiziska kantonen Graubunden, ingår Davos, årligen samlas här de mest inflytelserika globala affärsmännen, massmedia, Young Global Leaders som mynnat ut i till exempel Frankrikes president Macron, Rysslands Putin, Argentinas president, ett antal i Kanadas parlament och andra inflytelserika politiska ledare, under World Economic Forum (WEF). I den kantonen tillämpas folkomröstningar gällande alla grundlagsändringar och folket tillåts också att initiera sådana, så varför föreslår inte deltagarna i World Economic Forum det i sina respektive länder? Ordförande i WEF har skrivit en bok som alla bör granska, den är fullspäckad av grundlagsändringar som behöver ändras för att hans vision som påminner mycket om Andra världskrigets världshärskande visioner ska kunna genomföras.

För att ändra en grundlag i Sverige, krävs ett mellanliggande val, det sker redan i september. Jag välkomnar alla att lusläsa motioner och remisser och sedan dela med sig av dessa i form av en sammanfattning för publicering här på Dagens Demokrati och att snabbt som ögat gå med i Direktdemokraterna, för att tillföra den kompetens som behövs för att vara med och forma framtiden så som vi vill ha den. En framtid där mänsklig tillväxt står i fokus. En framtid där inte som idag, varannan femtonåring lider av psykisk ohälsa.

Lotte Johansson
Journalist och ansvarig utgivare

Lånekarusellens konsekvenser

Av

-

2021-12-29

Finanskrash,Skuldslaveri,lånekarusell, Dagens Demokrati,Kriser,

Pengar uppfanns som ett verktyg av de styrande för att organisera och utveckla samhället, för att viktiga sysslor skulle kunna utföras. Dubbel bokföring av krediter och skulder visade vem som var skyldig vad. Väder, krig och andra katastrofer kunde göra att skulderna blev omöjliga att betala. Skuldavskrivning användes för att befolkningen inte skulle fastna i skuldslaveri och för att värna en effektiv ekonomi.

Den första finanskrisen i Europa var den så kallade prisrevolutionen under 1500- och 1600-talen, utlöst av prisstegringar orsakade av befolkningsökning, devalvering av penningvärdet och den expanderande världshandeln som följdes av spekulation i olika valutor. Med ett enormt inflöde av silver och guld rubbades balansen mellan penning- och varuvärde.

1824 blev det tillåtet att bedriva privat bankverksamhet i Sverige. De tillgångar man hade i form av eget kapital eller hade lånat av andra, var det man fick låna ut. 1831 startades den första affärsbanken. 1850 fanns åtta och 1909 var de åttiofyra. Fram till 1903 fick affärsbankerna ge ut sina egna sedlar, vilket genererade en uppsjö av olika sedlar. Riksbanken såg sig nödgad att ta över kontrollen av sedelutgivningen, medan affärsbankerna gavs rätt till billiga krediter i Riksbanken. 1911 infördes lagen om bankrörelse och stiftarna fick solidariskt ansvar, vilket ledde till att 54 av bankerna försvann genom sammanslagningar eller efter att ha blivit uppköpta.

Den stora depressionen började 1930, sprungen ur den stora Wall Street-kraschen i New York 1929. Den fick förödande effekter i såväl I-länder som U-länder. Under en enda dag bytte 13 miljoner aktier ägare. Folk tog ut kontanter vilket ledde till att bankerna höjde räntorna. Företag och banker gick i konkurs och massarbetslöshet utbröt. Småsparare fick lämna sina hem och gårdar eftersom de inte längre kunde betala de höga låneräntorna och för att banker på väg mot konkurs inte förlängde lånen. Värst drabbat i Europa var Tyskland, där demokratin hamnade i en djup kris. Landet styrdes i stor utsträckning med hjälp av en undantagsparagraf i konstitutionen som gav presidenten rätt att sätta sig över de demokratiska besluten. Misstron växte mot de etablerade politikerna. 1933 och tolv år framåt gällde Hitlers raslära om det tredje riket och judar sattes i koncentrationsläger. Sex miljoner dödades. 1934 började steriliseringsprocessen i Sverige. Den som inte ansågs kunna leverera en tillräckligt duglig avkomma kunde tvångssteriliseras ända fram till 1974. Min mamma klarade sig nätt och jämt.

Den 4 juni 1963, signerade den kontroversiella men allt mer folkkära amerikanska presidenten John F Kennedy, Executive order 11110. Den gav finansministern Dillen som kom från en av de mäktige bankfamiljerna, i uppdrag att trycka statens egna dollarsedlar, 4.2 miljarder, i utbyte mot de silvertackor, silver och de standardiserade silverdollars som fanns i amerikanska myntverkets kassavalv. Nog för att täcka den inte folkvalda bankkartellen Federal Reserve-banks Notes. De flesta kongressledamöter och senatorer är sammankopplade med Federal Reserve-banks. Det är också dessa som levererar listan på valbara kandidater för bankens chefspost till presidenten. Med fyra miljarder i omlopp skulle alla Federal Reserve-banker bli arbetslösa. Fem månader efter mordet på John F Kennedy, skrotades Kennedys nya lag som möjliggjorde tillverkningen av silvercertifikat. Federal Reserve-Banks monopol att hyra ut pengar till staten mot ränta kunde fortsätta. Ett monopol som initierades av Rockefellers, JP Morgans och Rotschilds bankirerna som också var de som skrev avtalet med USA och som röstades igenom den 22 december 1913, då de flesta kongressledamöter redan var på väg till julfirandet. Det amerikanska folket trodde att det rörde sig om skapandet av en statlig centralbank. Inte en bank vars mål var att stoppa den växande konkurrensen från nationens nya banker eller att överlämna förlusterna från bankens ägare till skattebetalarna, under förevändningen att skydda medborgarna mot kriser. Något just dessa herrar skapat när bankerna före kartellbildningen intrigerade med varandra så till de grader att ekonomiskt kaos utbröt. Med Federal Reserve-bank ville herrarna ta kontroll över alla bankers reserver, för slippa drabbas av kursfall eller folk som flyr banken när banken inte fungerar som den borde. Abraham Lincoln, känd för emancipationsförklaringen 1863 som frigjorde slavarna i södern, är en annan president som bragts om livet, 1865, inte långt efter lagändringen.

90-talets finanskris följde på avreglering av kreditmarknaden 1985 och ledde till att värdet på kommersiella fastigheter i Stockholm sjönk med upp till 80 procent. Många mindre fastighetsägare slogs ut, en av dem var min far. Utslagningen banade väg för dagens fastighetsjättar.

Vid millennieskiftet var det IT-bubblan som sprack. Ett enormt risktagande hade uppmuntrats och sofistikerade finansiella produkter dolde den finansiella risken. Sommaren 2007 började allt fler inse att saker inte stod rätt till. Den hajpade amerikanska bostadsmarknaden föll och bankerna med den. När investeringsbanken Lehman Brothers kraschade i september 2008 spred sig krisen globalt. Finanskrisen och den efterföljande globala recessionen var den värsta sedan den stora depressionen. Dess konsekvenser präglade hela 2010-talet. 2011 gick jag själv i personlig konkurs. Efter tio års helvete, ett pris främst mina barn fick betala var jag äntligen skuldfri så när som på studielånen som inte ingår i skuldavskrivning.

Avregleringen av finans- och kreditmarknaden i Sverige 1985 respektive 1986, gjorde att banker inte längre bara är mellanhänder. De skapar merparten av de pengar som är i omlopp i form av inskrivna siffror på en låntagares konto. Det här gör att bankerna också har makten att bestämma vart pengar ska ta vägen. En bank kan precis som en tidning, genom aktieposter, ha inflytande över olika typer av verksamheter som IT, fastighetsförmedling och vård. Omkring 80 procent av de nyskapade pengarna i länder som USA och Storbritannien går idag till finansmarknader och marknader för befintliga bostäder och fastigheter, istället för till den ”reala” eller produktiva delen av ekonomin. Det bidrar till skenande bo- och markpriser. Allt fler av de med störst finansiella muskler har kommit att använda skulder för att erövra egendom och makt, genom att leverera egna lärosatser och prioriteringar som i själva verket visat sig gynna fåtalet.

Vid universitetet i Maastricht, Nederländerna, 2019, skrev flera studenter till sina föreläsare och krävde ändringar i ekonomiutbildningens kursplan. Studenterna ville att ekonomiutbildningen, oavsett var man tar del av den, ska skildra verkliga förhållande, vara mer kritisk och pluralistisk. Studenter från 27 universitet i 11 länder, samt en rad professorer i ekonomi, och finansiella organisationer har anslutit sig till studenternas kampanj ”Rethinking the Role of banks in Economics Education”.

Dagens ekonomi är inte en ”fri marknad” – det är finanssektorn som dominerar, vilket har lett till att länder och befolkningar världen över utarmas genom att de skuldsätts. Allt medan pengar och makt fortsätter flöda uppåt. Ekonomen Michael Hudson menar att vi har fått ett neo-feodalt system istället för den marknadsekonomi folk tror vi lever i och att den står i direkt motsats till vad de klassiska ekonomerna ville uppnå. Allmänhetens intressen har med politikens hjälp offrats till förmån för finanssektorns passiva sätt att tjäna pengar på ägande och skuldsättning, istället för att arbeta och bidra till samhällets utveckling. Ekonomen Thomas Piketty har konstaterat att vi nu nått ett stadium där avkastningen från kapital börjar överstiga avkastningen från arbete. Det betyder att ekonomin inte längre fungerar för den vanliga människan, utan bidrar till dagens ekonomiska polarisering där 1 % står mot övriga 99 %. Finansialiseringen av den globala ekonomin har skett på bekostnad av industriell kapitalism och undergrävt kraften i en fungerande, självständig stat och därmed också eroderat demokratin.

Senast var genom centralbankernas ageranden under finanskrisen och coronakrisen. Genom att snabbt skapa tusentals miljarder för att rädda finansmarknaderna och dess aktörer, samtidigt som resten av samhället får vänta så länge att många mindre företagare och vanliga inkomsttagare hamnat i konkurs eller riskerar att göra det, inte minst av de uppskjutna skatter och lån som ska betalas. Istället för att tillämpa skuldavskrivning skyfflas ännu mer kapital uppåt medan arbetare och andra inkomsttagare får se sina inkomster kapade eller får så små löneökningar att det inte täcker prisstegringarna på det mest basala.

Åtstramningar har kommit att utgöra budget för kommande år. Nedskärningarna inom sjukvården har gått så långt att de som jobbar där själva blir sjuka, samtidigt som det som tidigare klassades som en säsongsinfluensa riskerar att slå ut hela sjukvården. Filmen ”Don’t look up”, har kommit att bli en metafor för kriserna, där de med mest makt fokuserar mer på hur de kan profitera på problemen än att faktiskt lösa dem.

”The study of money, above all other fields in economics, is one in which complexity is used to disguise truth or to evade truth, not to reveal it. The process by which banks create money, is so simple the mind is repelled.”

– John Kenneth Galbraith, Nationalekonom

Steve Keen, tidigare professor i nationalekonomi, idag fristående forskare, har publicerat hundratals vetenskapliga publikationer och är en av få som förutsåg finanskraschen 2008, vilket han premierats för. Han föreläser flitigt om olika sätt betalningsmedel skapas på, om varför vi har så höga skulder, vad det leder till och vilka möjligheter som finns. Föreningen Positiva pengar har samlat kunskap och seminarier med erkända ekonomer som visar att ekonomin idag bygger på att allmänhetens skulder hela tiden måste öka, för att inte vår ekonomi ska stagnera. Ett pris som leder till ökad arbetslöshet och allt tuffare levnadsvillkor för de flesta. Men när skuldberget blivit för stort kommer ändå ekonomin ofrånkomligt att stagnera. Likt en smältande glaciär diskuterades på World Economic Forum i Davos den annalkande finanskrisen, före Coronakrisen. tiden före den stora depressionen har stora paralleller med den tid vi befinner oss i just nu. Bostadslånen ökar eftersom mer hemarbete kräver mer utrymme och med de ökar även hushållslån och belåningen på redan höga bostadslån. Men enligt banker och myndigheter finns ingen anledning till oro, då folket har sparat i sina lador.

Vid en kris som slår ut bankerna går en insättningsgaranti in och täcker upp till
1 050 000 kr av det belopp man har på banken. Ett belopp som inte påverkas av skulder. Inte heller värdepapper påverkas vid en bankkrasch (åtta av tio svenskar sparar i fonder, det vill säga en portfölj av olika aktier). Dessa kan fritt flyttas men riskerar att falla vid en krasch. Pensionsavsättningar ingår inte i garantin. Skulle du inte få ut dina värdepapper kan investerarskyddet träda in. Det innebär ersättning för ett belopp på högst 250 000 kronor per person och institut. Det är också viktigt att ta i beaktande att när börsen är på sin absoluta botten har långivarna rätt att kräva att du säljer av allt om lånet överstiger värdet på dina tillgångar, oavsett hur mycket värdet sjunkit. Det var så giganten Kreuger förlorade sin verksamhet och med hans imperium föll resten som käglor.

Under goda tider har en person kunnat leva helt på avkastningen från sin portfölj som så gott som ständigt ökar i värde. Men vid en krasch förbrukas den portföljen snabbt, särskilt om denne måste sälja aktier för att finansiera sin konsumtion. Medan de som har de verkliga resurserna kan vänta ut en framtida återhämtning och köpa upp även dina värdepapper, ditt hus, din butik eller vad du nu investerat i.

2012 infördes ISK-konto (investeringssparkonto) i syfte att göra det enklare för privatpersoner att köpa och sälja finansiella tillgångar (aktier och fonder). Här dras en årlig schablon-skatt om 0,375 procent, baserad på kvartalsvisa mätningar. Det kan jämföras med 30 procent skatt på ett vanligt sparkonto eller vid försäljning av aktier. Över 3 miljoner svenskar använder numer ISK-konto, varav 400 000 tillkom 2020.

Den svenska bankgarantin täcker även del av utländska företagares förluster vid kris. Svenska myndigheter har rått banker att ta hem utländsk utlåning till Sverige med motiveringen: ”Man får ju tänka på att det är bra för Sverige att det finns företag utomlands.” Enligt Handelsbankens hemsida om utländsk bankgaranti, förbinder sig banken ”att betala ett visst belopp till en part i utrikeshandel om ens företag inte kan fullgöra sina avtalsenliga skyldigheter”. Banken förbinder sig alltså till den del av krediten i företagets ställe. ”On first demand-garantin” är den vanligaste typen av garanti i utrikeshandel. Enligt den är banken skyldig att betala det krävda beloppet genast efter att ha fått ett skriftligt krav. Betalningen förutsätter ingen kontroll av om den ersättningsskyldige har gjort sig skyldig till avtalsbrott eller försummelse.

En bankskatt om 0,05 procent har föreslagits för banker med skulder på över 150 miljarder, något Bankföreningen stoppat flera gånger. I bankföreningen ingår nu 39 banker samt en med samarbetsavtal (Sparbanken Syd). Något förslag om att bankerna ska ha full täckning för det belopp sparare satt in eller det bankerna lånar ut finns inte med. Att i det här läget med den historiska bakgrunden, inte ens under ett valår, våga leverera ens tillstymmelse till förändrad finanspolitik mer än att statsministern avgått som ordförande i lånekarusellens största fader – IMF, är så nära rysk roulette man kan komma. Kanske någon av alla de politiska ”ledare” som fått ett exemplar av ”Deus EX machina”, bemödar sig om att läsa den under julledigheten och den motion som en gång lade dess grund och som skulle kunna revolutionera ekonomin, skattesystemet och politiken som alla lever i symbios men inte alls på folkets sida så som det borde.

Det behöver inte vara så här. Om vi förstår hur systemet fungerar kan vi använda det för att undvika ekonomiska kriser och det onödiga mänskliga lidande dessa ger upphov till. Vi kan skapa ett mycket bättre samhälle för alla. Ett där det finns resurser till skyddsnät, pension, vård och omsorg, skola, samt bygga lokala livskraftiga ekonomier inom naturens gränser. Men det kräver att vi vet vad vi satsar på och att vi verkligen gör det. Vet du vad du satsar dina pengar på, om du nu har några. Jag har i alla fall inga. Ingen i min släkt heller, den lilla som finns kvar.

Lotte Johansson
Journalist och ansvarig utgivare
Foto: Filip Svensson

Dagens Demokrati är oberoende. Vi uppbär inga press- eller mediestöd. Anser du att denna artikel gett dig något, visa det genom ett personligt bidrag. Vi vill helst inte sätta upp en betalvägg eftersom det är viktigt att informationen är fri. Har du redan din ekonomi tryggad men oberoende forskning eller fältstudier från ditt arbete, du vill dela med dig av? Välunderbyggda teser är alltid varmt välkommen!

Avregleringen av finanspolitiken

Ledare

Av

-

2021-11-03

”Kriser gör att näringslivet kan få igenom sådant som annars inte är demokratiskt möjligt”

Orden kommer inte från en folkvald, utan från en av Riksbankens tillsatta tjänstemän i perioden 1973-1990, nationalekonom Anders Sahlén som ses som frontfigur för avregleringen av finansmarknaden. 1974 proklamerar Statsminister Olof Palme (s), att de krafter som besitter den ekonomiska makten och opinionsbildningen, även vill erövra den politiska makten”. Den 1 januari 1976 avskaffas tjänstemannaansvaret, vilket betyder att en tjänsteman i offentlig förvaltning inte längre har ansvar för beslut i samband med myndighetsutövning och därmed inte kan bli föremål för disciplinåtgärder, avsked eller rättsliga följder. Samma år förlorar Palme statsministerposten. Sverige får 1976 den första borgerliga regeringen på 44 år (M, C, FP nuvarande L), efter att industrisamhället och arbetarnas löntagarfonder framställts som något hotfullt mot borgarnas fria företagande. Milton Friedmans ekonomiska teorier från USA med mindre av statens inblandning i ekonomin, frihandelsavtal över gränserna, mindre skatter och statlig kontroll, är nu det som ska råda. 70-talets vision om att hålla arbetslösheten nere och löner i proportion till priser och företagens vinster är som bortblåsta.

1982 vinner Socialdemokraterna åter valet. Den 4 november 1983 lägger Olof Palme och Kjell Olof Feldt en regerings-preposition om löntagarfonder, vilket innebär att 20 procent av företagets årliga vinst, ska omvandlades till aktier inom ramen för allmänna pensionsfonden och att styrelsen med knapp majoritet ska företrädas av löntagarintressen. SAF (Svenska arbetsgivares förbund) och PR-konsulten, Kunskapsskolans ägare Perje Emilsson, leder demonstrationen i Humlegården om hotet mot de privata ägandets vinster. 1984, under Palmes ledning införs Löntagarfonderna, om än något urholkade. Ikeas Kamprad, Tetra Paks Rausing och H&M familjen Persson lämnar landet.

1985 pensionerar sig Gunnar Sträng, ordförande i Riksbankens styrelse, Sveriges Centralbank, efter 51 år vid makten, varav 21 år som finansminister 1955-1976. Han drev bland annat igenom omsättningsskatten, senare omvandlad till moms samt särbeskattningsreformen, där gifta par ska skattas individuellt. Erik Åsbrink är nu den som får ta över rodret i Riksbankens styrelse 1985. Utbildad på Handelshögskolan, finansierad till mer än 80 % av näringslivet, känd för sin marknadsekonomiska ideologi och Miltons deviser om så lite regleringar som möjligt från statens sida vinner mark, med vinstmaximering som människans främsta drivkraft. Åsbrink är till skillnad mot Sträng, vänligt sinnad till finansminister Kjell-Olof Feldt (s) och Feldts utsedde Riksbankschef Bengt Dennis linje, att avreglera finansmarknaden. När statsminister Olof Palme informeras, endast fem dagar före genomförandet, svarar han irriterat att han inget förstår av det som pågår, att de får göra som de vill. De tre vise männen på finansdepartementet, Åsbrink, Feldt och Dennis rullar ut avregleringen samma dag som Riksdagen informeras, vår högsta beslutande församling, de folkvalda, satta för att besluta om våra lagar, vår statsbudget, vår penningpolitik och våra skatter. I motioner 1984/85 (punkt 94 och 96) har även yrkats att kontrollen av offentlig upphandling ska åläggas finansutskottet, eftersom de har det övergripande ansvaret för Sveriges budget.

21 november 1985, meddelar Riksbankens Åsbrink att också kreditmarknaden är nödvändig att avreglera. Han bedyrar att det inte är förknippat med några risker. Riksbanken tar helt bort lånetaket för bolån. Svenskarna dränks i reklam om banklån och utlåningen skenar. Sveriges ekonomi ser bra ut men folket blir allt mer skuldsatta. Herrarna Åsbrink, Dennis och Feldt vidhåller länge att utlåningen inte ökat, utan att det är de dyra grå lånen som bankerna löst in som gör att bankernas utlåning ökar. Yuppis som lånat ut pengar till fastighetsspekulanter vadar i spekulationskarusellens vinster som bankerna skapar. Fastighetspriserna stiger så snabbt att det anses omöjligt att förlora på en fastighetsaffär. Först två år senare, i samband med att Leif Karlsson från Socialdepartementet begär ut statistik över utlåningen, börjar frågan för första gången diskuteras. Finansminister Feldt skyller allt på bankerna men nämner inget om sin treenighet med Riksbankstyrelseordförande Åsbrink och Riksbankschef Dennis. De hävdar att det är bra att bankerna gör vinster.

Palme, uppvuxen bland Östermalms absoluta överklass lider av kritiken efter avregleringarna men också av yttersta högerns beskrivning som följt honom från tidigt 70-tal. Allt från kommunist, drogberoende och svin som döpts efter honom, till landsförrädare. Några går så långt som att säga att man borde ta livet av honom. I tidskriften Tiden förklarar Palme att han visst har socialistiska värderingar, om vikten av att skydda det svenska folkhemmet från den politik Moderaterna vill föra, att Socialdemokraterna ska höja pensionerna, att Socialdemokraterna varken ska dra ner på välfärden eller höja skatterna. Centern ingår valtekniskt samarbete med KD, för att KDs regelbundna 2 % ska bidra till en icke socialistisk regering. Märkt av kritiken reser sig Palme sakta en sista gång. I en intervju i tidningen Stadsanställd, pekar han på att det nu kommer att finnas plats för jämlikhetsreformer, att 1986 är möjligheternas år. Samma kväll den 28 februari 1986 tar statsminister Palme tunnelbanan till biografen på Sveavägen. Den sista han talar med förutom sin hustru är Björn Rosengren, ordförande i TCO (Tjänstemännens centralorganisation), de diskuterar arbetsmarknadsfrågor ända fram till bion börjar och lite till. På väg från bion, efter att ha tackat nej till Rosengrens erbjudande om skjuts hem, blir Palme under promenaden skjuten, med orden ”Herr Palme”. Utredningen leds av länspolismästare Hans Holmer som självutnämnd spaningsledare och en spaningsledning bestående av höga polischefer. Efter 34 år av diverse teorier och skandaler runt utredningen, pekas en helt vanlig person ut som den mest sannolika mördaren, en reklamkonsult från Skandia som inte längre är vid liv. Han är enligt utredning inte en av Palme hatarna. Han stämmer inte in på vittnens beskrivningar.

Borgarna vinner valet 1991, de avskaffar Löntagarfonderna. Kjell-Olof Feldt (s), handelsminister 1970-1975, löneminister, ekonomi- och budgetminister samt finansminister (1983-1990), ställde sig positiv även till en avreglering av marknaden. Ingvar Carlsson som tog över efter Palme lovar att Löntagarfonder aldrig mer ska införas. Sahlén får en chefsposition på Bankinspektionen. 1992 har Sverige åter en flytande växelkurs. Riksbanken höjer räntan till 500%. Sahlén får en chefsposition på Finansinspektionen men flyttas snabbt till den svenska ambassaden i Washington när bankkrisen utlöst av avregleringarna, är ett faktum. Åsbrink blir generaldirektör i Byggnadsstyrelsen som avvecklas 1993.

Ingvar Carlsson, vice statsminister 1984, uppger i SVTs granskning ”Novemberrevolutionen”, att han hållits utanför diskussionerna om avregleringen. Ledamöterna som ska bereda förslag, debattera och rösta i kammaren utifrån utskottstjänstemännen, har av Ann-Mari Pålsson före detta Moderat Riksdagsledamot 2002-2010, i boken ”Knapptryckarkompaniet”, skildrat folkvalda ledamöter som reducerade till att trycka på röstningsknappen. 2011 avgår hon efter att Moderaterna motverkat lagförslag för att öppna insynen för var partibidrag kommer ifrån. Tidigare har hon visat på att Akiebolagsformens lagstadgade vinstmaximering står i direkt konflikt med välfärdsmålen.

2009 skulle bankerna uppnå nio procent i eget kapital, att jämföras med Swedbanks vinstutdelning på över sju procent åren före nästa finanskris, bara några år efter att den tidigare krisen klingat av. Riksbanken som i praktiken reducerats till att trycka sedlar och mynt, vanliga människor knappt kan betala med idag, uppger att varannan vinstkrona kommer från staten. Även statens aktier som tecknades i Nordeas nyemission tillföll bankgarantin. 2014 var fonden uppe i 49.8 miljarder, varav bankavgifter stod för en tredjedel. Då går staten in och säljer aktierna, tvärtemot stabilitetsfonden syfte, att bankerna skulle betala sin egen räddning. Vilket företag skulle gå med på en sådan deal och vilka skattebetalare skulle vilja göra den prioriteringen. De fyra storbankernas upplåningsränta föll från 250 räntepunkter till 25 på lånemarknaden för att dom oavsett risktagande inte kan gå omkull. Men drabbades ändå av likviditetsbrist för att bankerna internationellt hamnade i en förtroendekris sinsemellan sig. Att en svensk bank bara behövde ha 3 360 kr i eget kapital för att låna ut två miljoner till ett bostadsköp, var betydligt mindre än i Europa, en simpel bokföringstransaktion som möjliggör för banker i Sverige att skapa betalningsmedel och krediter Sveriges Riksbank saknar.

I Europaparlamentets utredning bidrog Inga-Britt Ahlenius, anställd vid Finansdepartementet 1975, budgetchef under åren 1987-1993 samt Riksrevisionsverkets chef 1993-2023, till att Riksrevisionen 2003 lyder under Riksdagen, istället för Regeringen. Hon bidrar också till att Europeiska kommissionen Santer tvingades avgå 2010, efter att svarta kontrakt skrivits som gynnat ledamöternas egna intressen. Korruptionen inom EU beräknas enligt Europa Portalen att kosta 120 miljarder Euro varje år. I Sverige briserar mutskandalerna i samband med upphandling som Göteborg Energis, Telias börsintroduktion och introduktionen på den internationella marknaden, med Engelska skolan tar det nästan ett år för Skolinspektionen att få fram ägarna efter att det sålts på börsen och plockats ner och affärsbankernas inblandning i penningtvätt genom flera länder, listan kan göras lång. Panamadokumenten, Moms snurran, Pandoraläckan, visar alla på omfattande avancerad skatteplanering som i vissa fall gått så långt att företag fått tillbaka momspengar de inte betalat. Inom forskningen har korruptionen kommit att utgöra ett hinder mot ekonomisk och social utveckling då den sätter konkurrensen ur spel.

Inför valet 2018 producerade Stefan Jarl filmen ”Godheten”, den visar på SE bankens kopplingar till styrande på den borgerliga sidan och Socialdemokraternas till Swedbank, där tidigare statsministern Göran Persson nu är ordförande. Näringsminister Björn Rosengren som var med och avreglerade Telia år 2000, blev styrelseledamot på Kinnevik som nu äger Tele2, medan Telia köpt TV4, en dragkamp som för tittarnas del genererade i svarta teverutor innan förhandlingen nådde en överenskommelse. Jens Henriksson, statssekreterare på Finansdepartementet blev VD för Stockholmsbörsen, Finansminister Erik Åsbrink gick till globala investmentbanken Golden Sachs. Thomas Östros ekonomisk talesman blev VD för Bankföreningen och således rådgivare åt riskkapitalägare, samtidigt som han ansvarade för att ta fram socialdemokraternas programförklaring utifrån frågeställningen ”Hur ska välfärden organiseras och finansieras”.

Ingvar Carlsson (s) uppger 2014 i SVT:s granskning ”Novemberrevolutionen#, att de redan 1988 borde ha gjort en skattereform med mindre vidlyftig avdragsrätt, för att göra det mindre förmånligt att ta stora lån. Åsbrink å sin sida hävdar att Riksbanksstyrelsen inte informerades om riskerna, medan finansminister Feldt uppger att Riksbanken borde haft koll på bankerna. Riksbankschef Dennis menar att alla är medvetna om att ingen Riksbank kan ge några löften, utan att alla förstår att stora skatteavdrag för lån, ingår i risken att bankerna lånar ut för mycket pengar. Att dom med Sveriges fasta växelkurs då saknade möjligheten att justera bankernas ränta som andra länder med flytande växelkurs kunde. Att det är vedertaget att det inte går att avreglera på de premisserna, ändå var det precis detta herrarna gjorde, utan att varna någon av sina väljare eller de tusentals företag som gick omkull eller människorna som förlorade sina arbeten, sin bostad, som fått se sina pensioner sjunka som en sten.

Under ”Pandemikrisen” har Riksbanken lånat ut 500 miljarder, främst till banker för att de i sin tur skulle kunna låna ut till företagen, medan Finansinspektionen sänkte bankernas buffertkrav till till 0 procent. När affärsbankerna nu meddelat att 135 miljarder ska delas ut till aktieägarna. Efter årsskiftet väntar ytterligare en utdelning. Staten finns inte med bland dessa. Inte heller folket vill köpa bankaktier trots att de är heta. Däremot har riksbankschef Stefan Ingves kallats till utfrågning i finansutskottet, gällande riksbankschefernas aktie- och fondinnehav i företag de själva fattat beslut om att stötta under Corionakrisen och hur de ser på möjligheten att skärpa värdepapperspolicyn.

Sedan avregleringen av finansmarknaden 1984 och kreditmarknaden 1985, har Riksbankens roll i praktiken reducerats till att trycka sedlar och mynt vi knappt kan betala med, i Sverige. Vi får hoppas att ledamöterna får göra lite mer än att trycka på en förutbestämd knapp denna gång. Kunskapsbristen inom den ekonomiska politiken, skattesystemet och mediaindustrin (som jag redogjort för i en tidigare ledare), är ett långt större hot mot demokratin än någon av oss som reser oss upp och protesterar.

Avregleringen av finanspolitiken tvingade enligt nationalekonom Anders Sahlén, fram förändringar som inte varit demokratiskt möjligt att genomföra utan de kriser som skapat större handlingsmöjligheter. Han ser avregleringen av finansmarknaden som en personlig framgång, frågan är vad skattebetalarna anser som står kvar med de skattefinansierade delarna som inte genererar vinst, som välfärdstjänster och service även i glesbygd eller den välfärd och infrastruktur de tvingas vara med och finansiera men som för många människor inte längre är inom räckhåll. Bankerna har tjänat än mer pengar på fondspararna när börsen stigit. Mer på bolån när bolånen blivit större och bostadspriserna stigit. Medan pengarna från förra årets inställda utdelning fanns kvar.

SKR (Sveriges kommuner och landsting) presenterade just en rapport från ett 30-tal kommuner som visar att otillåten påverkan på kommunens tjänstemän ökat, att cheferna inte förstår hur viktig frågan är, att de därför inte får stöd av sin arbetsgivare och att kommunerna kan spara hundratals miljoner bara genom att aktivt arbeta mot fusk, men att det då krävs kunskapsspridning och utbildning. Och viljan förstås.

Blir Magdalena Andersson månne Sveriges första kvinnliga statsminister i Valet 2022 och vågar hon i så fall gå emot Handelshögskolans teorier, där både hon själv och hennes man utbildats eller ska vi behöva göra som Palme 1968, dåvarande utbildningsminister som ställde sig upp i utkanten av Almedalen. Eller kommer det att vara förbjudet. Det är inte längre sen än 1931 som fem arbetare sköts ner av militär under en demonstration i Ådalen, under deras kamp mot fattigdomen. Att mindre än tre procent idag är medlem i ett parti och att ännu färre är aktiva, är ett gigantiskt demokratiskt problem. Kanske är det dags att bilda en demokratisk valallians där folkrörelserna tar plats med sina egna namn under ett paraplyparti, eftersom det är enda sättet att komma in i beslutsrummen. Som inte driver någon annan fråga än folkets rätt till en oberoende plattform för objektiv information, där medborgarna kan ställa klargörande frågor och ges möjlighet att rösta i viktiga frågor. Som möjligheten att kunna granska och ställa politiker, tjänstemän och utförare av skattefinansierad verksamhet till svars, när så behövs. Vi behöver stärka de demokratiska verktygen och set nu.

Lotte Johansson
Ansvarig Utgivare

Dagens Dermokrati är oberoende, uppbär inget presstöd
Vill du läsa mer av oss. Bli prenumerant eller Swisha ditt bidrag,
vi behöver det mer än någonsin.

Demokrati-experiment i skolan

Av

-

2021-10-28

Dagens Demokrati, Fridays for Future, Per Norbäck, Greta Thunberg, Den okända hästen från Athen, Demokrati experiment

Den 3 oktober 2000 arrangerar gymnasiet i Vallentuna en studiedag på temat IT och demokrati, syftet är att försöka väcka intresset för politik bland unga. Ett företag som har utvecklat ett elektroniskt debattsystem kommer till gymnasiet och sätter upp ett nätverk. Arbetet med datorerna leds av en moderator som går igenom hur systemet fungerar och berättar att alla inlägg och omröstningar är anonyma för att ingen ska behöva vara rädd för att yttra sig. Alla inlägg syns på skärmarna, men man kan inte veta vem som har skrivit vad. Moderatorn frågar vilken som är den viktigaste politiska frågan för unga. Vad vill de ändra på? Eleverna skriver snabbt och förslagen rasslar in. »Mera raster i skolan!« »Tätare tågtrafik till Kårsta.« »Kuken vill in.« Seriösa förslag blandas med oseriösa kommentarer som moderatorn skyndsamt tar bort. Efter ett tag är det dags för rangordning. Förslagen rangordnas genom poängsättning via datorn. Nu är det dags att precisera förslaget. Moderatorn ställer ett par inledande frågor. Idéerna haglar och de oseriösa kommentarerna försvinner när studenterna märker att systemet fungerar och leder någon vart. Idéerna rangordnas på samma sätt som tidigare och visionen blir alltmer konkret.

Arbetet med datorerna avbryts och debatten övergår till att bli muntlig. De inbjudna politikerna inleder genom att presentera sig med namn och parti och håller varsitt inledande tal. Därefter ställer en politiker dagens huvudfråga: »Varför är så få ungdomar politiskt aktiva?« Efter en stunds tystnad räcker en student försiktigt upp handen. »Jag gillar inte att man måste välja ett åsiktspaket. Jag upplever att mina uppfattningar inte går att placera på en höger-vänsterskala.« »Alla frågor är i grund och botten ideologiska«, svarar politikern som ställde frågan. En annan elev tror inte att han skulle kunna påverka genom politiken. »Besluten fattas nog ändå bara ovanifrån«, säger han. »Du har nog inte riktigt förstått hur demokratin fungerar«, får han till svar från en annan folkvald. En tredje elev upplever politik som tröttsamt och oengagerande. »Tvärtom, det är faktiskt väldigt engagerande«, säger en tredje politiker käckt. »Man har inte tid att engagera sig politiskt för det finns så mycket annat som man vill göra«, säger en fjärde elev. Nu nickar de inbjudna politikerna instämmande. »Precis vad vi trodde. Det finns så mycket annat kul att göra när man är i er ålder. Jaha ja. Är det inte kafferast snart? «Jag kan inte hålla tyst utan räcker upp handen och frågar varför de folkvalda inte vill lyssna när eleverna faktiskt kommer med befogad kritik mot det demokratiska systemet. Då svartnar ögonen på en politiker och han svarar med en tio minuter lång svavelosande moralpredikan som går ut på att jag ska minsann inte komma och påstå att det finns brister i demokratin för det vet jag ingenting om! Därpå pratar nästa politiker i tio minuter, luften blir sämre och eleverna tappar intresset. Sedan pratar nästa politiker i tio minuter, eleverna börjar småprata. Sedan pratar nästa politiker. Det har nu blivit uppenbart att eleverna tappat intresset.

När den så kallade debatten avslutas och studiedagen är över samlas min studentgrupp i dörröppningen till teatern, för att reflektera över sina erfarenheter av studiedagen. De är överlag väldigt positiva till IT-delen men gillade inte den efterföljande muntliga debatten. De förundrade sig över att vissa politiker kunde vara så okänsliga. Snabbheten och strukturen i det elektroniska debattsystem som användes var som bortblåst i den muntliga debatten. De upplevde att det politiska systemet byggde på en hierarkisk struktur som inte fanns i datorvärlden. Samtalet utanför dörren kom att handla om skillnaderna mellan de olika kommunikationsformerna. Studenterna upplevde att skillnaden mellan muntlig och skriftlig kommunikation var påtaglig. Jag frågar om de kan peka på orsakerna till att den skriftliga debatten på nätet var så mycket bättre. Vilka väsentliga skillnader finns?

• I den skriftliga debatten kom innehållet att stå i fokus, medan talarna som personer stod i centrum vid den muntliga. En anledning var att den skriftliga debatten var anonym – något som den muntliga av naturliga skäl inte kunde vara.

• Möjligheten att rösta anonymt eller göra anonyma inlägg fanns bara i den skriftliga debatten. Det stärkte deltagarnas integritet. Man kunde rösta utan att röja sin uppfattning eller ställa en anonym fråga utan att stämplas som okunnig. I den muntliga debatten undvek många att yttra sig av rädsla för att göra sig till åtlöje.

• Skriftlig debatt är icke-linjär till skillnad från muntlig. Fler personer kan skriva på datorerna samtidigt utan att störa varandra. Om den skriftliga debatten är välstrukturerad kan läsaren själv hitta de intressanta argumenten. Flera diskussioner kan pågå parallellt. Det innebär att tempot kan hållas uppe. När debatten blev muntlig och »linjär« så sjönk tempot och många blev uttråkade.

• Det går inte att avbryta eller överrösta varandra i en skriftlig debatt. Om fler däremot pratar samtidigt så hörs bara den mest högröstade.

• Valfriheten är större vid skriftliga debatter. Om ett inlägg blir för långt eller osakligt på Internet så slutar man att läsa, men av artighetsskäl är man tvungen att sitta tyst och lyssna på långa tal.

• Det går i regel snabbare att läsa än att lyssna. Muntlig debatt tar längre tid, vilket betyder att det blir konkurrens om tidsutrymmet. Konkurrensen om tidsutrymmet finns inte i skriftliga debatter.

• Retoriska knep gör sig bättre i tal än i skrift. Skriftlig argumentation ger läsaren tid att granska argumenten, och med en sökmotor är det lätt att kontrollera om påståenden stämmer. Därigenom kan dåliga argument lättare upptäckas och avslöjas.

• Det skrivna argumentet dröjer sig kvar, till skillnad från det muntliga som försvinner. Den skriftliga debatten finns kvar långt efteråt för den som vill gå tillbaka och analysera den.

Att just den skriftliga formen är mer demokratisk än den muntliga formen är en stark aha-upplevelse, inte bara för eleverna utan för mig också. Till skillnad från den skriftliga debatten, som de nyss hade provat på och där alla hade lika mycket inflytande, gynnar den muntliga formen dem som redan har makten, talets gåva och självförtroendet. Varför avgörs all politik i muntliga sammanhang? Eleverna suckade över att det var så enkelt och roligt när datorerna användes, och sen blev det så tråkigt och ointressant. Varför ska politik vara som det är?

När politikerna bredde ut sig så tystnade eleverna. Den livfulla debatten på nätet ersattes av ett offentligt samtal mellan elever och politiker som alla var tvungna att följa. Samtalet handlade om demokrati, men det var tydligt att politikerna också hade en dold agenda. De konkurrerade om elevernas röster i kommande val. De lyfte fram sig själva och sina partier och passade gärna på att trampa lite på sina meningsmotståndare. En patriarkal, hierarkisk ordning uppstod i aulan som inte hade funnits under det inledande IT-arbetet. Högst upp i rang befann sig ett antal manliga politiker som med sina mörka och klangfulla röster fick allt de sade att låta självklart. Eleverna som vågade ifrågasätta dem möttes av milt tillrättavisande tonfall som fick dem att känna sig dumma.

»Vi lever faktiskt i en demokrati, det betyder att man får komma med förslag till förändringar«, säger jag. »Det är idéerna som konkurrerar med varandra. Om ni har en bättre idé om hur demokratin ska fungera så får ni bilda ett parti och ställa upp i valet.« Så slänger jag fram förslaget att vi ska registrera ett parti som har »demokrati på internet« som idé, och som inte har några andra vallöften än att »vi röstar om saken«. Eleverna blir stormförtjusta. Denna händelse är starten på demokratiexperimentet Demoex i Vallentuna, där alla från 16 år får vara med och rösta.

Texten är hämtad ur Per Norbäcks ebok ”Den okända hästen från Aten”

Vill du också göra ett demokrati experiment i din kommun, varför inte lämna in ett förslag om att registrera ett parti som har »demokrati på internet« som idé, och som inte har några andra vallöften än att ”vi röstar om saken”, med en kort programförklaring och en lista på punkter som behövs för att en aktiv demokrati ska kunna utövas på jämbördiga villkor. Det förslaget skriver ii alla fall jag under på, inför valet. Man måste inte alltid uppfinna hjulet, kopiera det bra som finns och bygg vidare.

1997 åkte jag själv runt till några av Sveriges skolor från Ystad till Härnösand för att finna ut varför intresset för skola ebbade ut bland elever i takt med att de gick upp i årskurs. Det generade i en film om hur man lyckas fånga och behålla elevernas intresse. Det är egentligen inte alls svårt, det gäller bara att bestämma sig för det och att tillsammans med de involverade utarbeta en handlingsplan. Lämpliga verktyg jag själv använder mig av för att slippa ändlösa möten som inte leder någonstans är Open Space Technology eller Design Thinking.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Swisha dit bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär varken presstöd eller partistöd, 1235383740 skriv ”Dagens demokrati” . Eller bidra med en egen artikel. Alla teorier ska vara välunderbyggda med tydliga källhänvisningar.

Tiden en faktor för demokrati

Ledare

Av

-

2021-10-12

Tidsfaktorekonomi,Tidskatt, Medborgarbudget, Lotte Johansson, Dagens demokrati,direktdemokrati, — Bild: Saga Kjellberg

Idag får vanliga löntagare betalt efter den tid de arbetar, oavsett om lönen räknas per timme eller månad. Men av någon anledning byter vi plötsligt beräkningsgrund till procent när inkomstskatt ska dras, drygt 30 % för de flesta, före avdrag och mervärdesskatter.

Med nuvarande procentuella skattesystem måste en låginkomsttagare arbeta många, många fler timmar, bara för att kunna betala alla skatter. Likadant är det för medelinkomsttagare, enskilda företagare och de bolag som inte har förmånen att kunna vänta ut årets vinst för att komma ner i 20 % bolagsskatt istället (15% enligt en ny global överenskommelse gällande internationell bolagsskatt). Behöver någon anställas tillkommer arbetsgivaravgift. 1970 gick den från att ha legat på drygt 10 % till nuvarande dryga 30 %. Ändå drabbas lönearbetare och småföretagare av låg pension och kraftiga inkomstbortfall vid långvarig sjukdom. Men även en sådan petitess kan köpas med hjälp av försäkringar.

Att hitta de avdragsmöjligheter som finns i den mer än 3 000 sidor snåriga skattelagstiftningen tar tid, för att förstå de runt 50 skatter vi har. Något de allra flesta inte har, förmår eller förstår. För 2 000 kr per timme kan en skatteexpertis hjälpa till att tolka vårt finansiella system. Något den traditionella gymnasieskolan och högskolan haft år på sig att förklara men inte ens omnämner. Inte heller hur och var man kan sätta upp extra bolag för att få ner skatterna som i Apples fall när de registrerade sitt högkvarter på Irland. Som tack för att Irland undanhöll övriga Europa 11 miljarder Euro i vanlig företagsskatt, fick Irland 0.005 – 1 % av Apple i skatteplåster de senaste 10 åren, för att inte lämna ön.

Tittar via på pensioner ligger en genomsnittlig pension på 23 000 kr per månad. För de med allmän garantipension är genomsnittet för män 13 300 kr och för kvinnor
11 800 kr, vilket åter igen ska beskattas. De som var hemma med oss när vi var barn, innan förskola och privata pensionsfonder var på tapeten, de som slet ut sig på verkstadsgolvet när vi började skolan, tillhör de lägre skiktet.

Även den som idag väljer att stanna hemma med barn eller som väljer att gå ner i arbetstid för att stötta sitt barn intill det själv kan gå och kommunicera i ord, de som lägger extra tid på att föräldrar, far- och morföräldrar ska få den stimulans den allmänna äldreomsorgen eller hemtjänstens insatser inte prioriterar efter införande av minutsystemet, där det kortaste besöket är reglerat till tre minuter hos en ”kund”, får se sig omsprungen. Trots höga inkomstskatter får de räkna med en låg pension för att få ihop familjepusslet. En stress som splittrar fler familjer än hållit den ihop. Spricker det sitter samma person igen med svarte Petter, då pensionspoäng inte är något som delas lika mellan föräldrar. Vad den del av befolkningen som bränner ut sig, vad den del av befolkningen som folksjukdomen ensamhet kostar i liv och pengar, är inte något som basuneras ut. I alla fall görs inte något som förändrar situationen i grunden.

Det går 24 timmar på ett dygn, en tredjedel behöver vi sova, en tredjedel borde gå till vardagliga sysslor, familj, träning, fritid och resten till att arbeta, oavsett om det är ett lönearbete eller ideell verksamhet. Basala behov vi har, oavsett var vi bor eller kommer ifrån.

Genom att använda samma beräkningsgrund för inkomst och skatt, den fasta värdebasen tiden. Skulle vi alla kunna investera inkomster från ett visst antal arbetade timmar, samma för alla, baserad på kommunens framröstade budget, innehållande faktiska utgifter och inget annat. Då skulle pengarna räcka till en bra välfärd, en välfungerande infrastruktur, rimliga inkomster, pensioner, bra utbildning och den buffert vi kan behöva ibland. Vi skulle alla vara aktieägare i bolaget Sverige, med välmående medborgare och en hälsosam miljö som högsta prioriterade mål.

Pensionerade skulle inte betala skatt alls före de uppnått genomsnittslön i den kommun de bor i, medan arbetstid över sex timmar om dagen inte skulle tidskattas alls. På sikt skulle bidrag kunna fasas ut när Tidskatt systemet gör oss självförsörjande, genom att låta oss behålla mer av vår inkomst, för att vi alla ska kunna bygga vår egen lilla lokala verksamhet, skola, äldreomsorg, fritidsverksamhet eller vad vi nu vill satsa på. Eller tror någon på fullaste allvar att en riskkapitalist från ett skatteparadis sätter Sveriges skolbarns utveckling, våra pensionärers välmående, att våra sjuka ska bli friskare och att vår infrastruktur ska fungera i främsta rummet, när deras egen aktiebolagslag kräver vinst.

I första steget skulle vi kunnna fasa ut de skatter som lagts på våra basala behov, på det som är bra för människan och vår gemensamma miljö. Även arbetsgivaravgifter för lokala småföretagare skulle kunna tas bort. Som bonus skulle vi slippa den mer än 3 000 sidor snåriga skattelagstiftningen, alla resurser som måste läggas på att täppa till kryphål för skattesmitare, moms snurror, svart arbete, likaså alla som kontrollerar avdragen och bidragen. De resurserna kan vi istället använda till allmän välfungerande välfärd, infrastruktur och livslångt lärande.

Jag är direktdemokrat för att jag vill kunna ha tiden att sätta mig in i saker, bidra till kollektiv intelligens, dela med mig av kunskaper och erfarenheter. För att kunna rösta om saker som påverkar min vardag. Oavsett om förslaget läggs av en enskild, en organisation, en förening eller ett parti. Som motionen om Tidsfaktorekonomi, för få till en bättre resursfördelning, med ett ekonomiskt system i harmoni med naturlagarna. Redan 1969 tågade en tidig direktdemokrat, Kalle Gustafsson, upp till dåvarande finansminister Gunnar Sträng som inte var intresserad. Kjell-Olof Feldt svarade brevledes att det kanske vore en bra idé men att det inte skulle vara möjligt på grund av “kontrollsystemet”, utan att gå in på någon närmare förklaring eller utredning.

1976 la en riksdagsledamot, en pilot (och silverflygare), en motion om tidskatt som följdes av tystnad istället för debatt. 88 år gammal gjorde initiativtagaren, ingenjören, entreprenören och uppfinnaren av Tidskatt, Kalle Gustavsson ett sista försök att nå ut, genom att gå ut i ett “ÖPPET BREV – till Sveriges medborgare“. Hade vi haft direktdemokrati hade det med tillräckligt många medborgare som slutit upp runt förslaget, gått vidare till omröstning men först efter att medborgarna informerats om att det fanns, fått möjligheten att fördjupa sig i förslaget och dess möjliga konsekvenser. Vi hade också fått en överskådlig budget med möjlighet att ställa klargörande frågor.

Inom direktdemokratin kan jag också välja att delegera min röst i olika frågor till någon jag vet är bra på just den typen av frågor, medan jag har frihet att delegera andra sakfrågor till andra som är bra på just det. Alla kan inte vara bra på allt. Alla kan inte engagera sig i allt. Börjar den jag delegerat min röst till, att driva en annan agenda än vad de kommunicerat ut, kan jag enkelt ta tillbaka delegeringen av min röst, i de frågor jag önskar och behöver inte vänta fyra år på ett nytt val som lovar runt mellan håller tunt. Jag röstar då själv istället. De senaste valen har jag allt mer känt att min röst inte spelat någon roll, så vill jag inte ha det.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Vill du läsa mer av oss på Dagens Demokrati. Prenumerera eller Swisha ett bidrag som stöd för just den text du läst. Vi uppbär inga press- eller mediestöd,
123 538 37 40 skriv Dagens Demokrati

Medborgarbudget för fördelning av skattemedel

Ledare

Av

-

2021-10-01

Medborgarbudget, Lotte Johansson, Dagens Demokrati, Medborgardialog, Direktdemokrati

En förutsättning för att kunna vara med och ta ställning i en fråga som om vi ska höja eller sänka olika skatter, förutsätter att vi först gör hela budgeten mer transparent, lättförståelig och överblickbar för medborgarna.

Kommunens budget till exempel, kan idag med de möjligheter som erbjuds via nätet presenteras så att den blir lika enkel att förstå som sin egen hushållsbudget. Budgeten kan fungera som en överblickbar innehållsförteckning över kommunens service och verksamhet som man vid behov kan fördjupa sig i och få tillhörande målbeskrivningar. När medborgaren förstår vad saker och ting kostar och vad politikerna har prioriterat kan medborgarna sluta upp kring utvärderingar av kommunens olika verksamheter.

Medborgarbudgetprocesser kan variera men det finns vissa gemensamma delar som tillsammans bildar en gemensam struktur för det som kallas medborgarbudget. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har tagit fram en modell som bygger på internationell forskning och erfarenheter. Den innehåller sju steg: Förbereda och ta fram kriterier, idégenerering, utvärdering av förslagen, omröstning, besluta vilka förslag som ska genomföras, genomföra och följa upp.

I hela europa blir det vanligare att offentlig sektor och inte minst kommuner konsulterar sina medborgare i olika frågor. Det kan röra sig om planläggningsärenden för naturområden, idéer om vad som ska genomföras i ett bostadsområde eller något annat. Att tidigt ta in medborgaren i olika beslutsprocesser kan bidra till bättre beslut, billigare och effektivare åtgärder och inte minst enklare genomförande. Detta har gjorts i många år i form av fysiska möten dit man kallar medborgarna. Ofta med resultatet att det är ungefär samma medborgare, med likartad bakgrund som har åsikter om t ex kommunens planer. Kompletterar vi fysiska möten med olika former av IT-baserade dialogverktyg, kan man nå helt andra grupper och få större effekter. Vi kan också utvidga medborgarbudgetarna till att behandla samtliga välfärds- och infrastruktur tjänster för att återta kontrollen över hur våra skattemedel används. Här är Folkets röst och vår kollektiva intelligens en förutsättning för hög kvalité till rimlig kostnad.

Demokratiportalen försöker underlätta för offentlig sektor att föra en effektiv dialog med sina medborgare. Tjänsterna har utvecklats i samråd med och är inspirerade av Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) Medborgardialog-projekt samt med ett antal kommuner. Detta efter att PWC Forskningsrapport / Granskning av skattemedel i kommunerna, 2010 konstaterat att hela 60% av kommuninvånarna i Sveriges 280 kommuner ansåg att kommunens verksamhet och service borde granskas mer.

Det är oerhört viktigt att få medborgaren att delta och bidra i utvärderingen och problemformulering när själva problemet i den kommunala servicen och verksamheten uppstår. Missnöjet kan då kanaliseras och leda till förbättringar, genom att ta in användarna, de mest lämpade att avgöra om och hur en service och en verksamhet med sina mål fungerar.

Medborgare i ett område skulle enkelt via mobil eller dator kunna formulera med text, ljud och bild ett konkret specifikt missnöje gällande något i kommunens verksamhet, kopplat till en budgetpost. Sedan kunna rangordna missnöjet i form av en topplista. Antalet berörda medborgare som sluter upp kring ett lokalt problem avgör själva angelägenhetsgraden och kommunikationen/ dialogen blir på så sätt mer jämbördig med politikerna och deras känslighet för växande opinioner. Ska en skola läggas ner är det alltså medborgarna i just det området, som har barn på skolan eller som sökt dit som ska vara med och rösta för eller emot, inte de som inte har någon anknytning till området eller frågan som sådan. Medborgaren skulle då finna det mer meningsfullt att vilja delta i problemformuleringen.

För att skapa en trovärdig demokratisk kommunikation/dialog bör den produceras i ett oberoende sammanhang såsom en ideell förening i allmänhetens tjänst eller det som Public Service i egenskap av regionala- och lokala nyhetstidningar och tevekanaler borde fungera som. I det här ljudklippet kan du höra om bland andra Bruno Kaufmanns internationella erfarenheter av medborgardialog, en förutsättning för medborgarbudget och vad medborgarna vill prioritera.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Vill du läsa mer av oss, prenumerera eller Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati för den text du just fått ta del av, vi uppbär inga press- eller mediestöd, 1235383740 skriv Dagens Demokrati

Plattform för folkets röst

Ledare

Av

-

2021-09-30

Lettland 2011, två unga IT-entreprenörer skapar hemsidan ManaBalss (Min Röst), för att lettiska folket enkelt ska kunna vara med och bestämma. Detta efter att endast 59 procent av de röstberättigade i Lettland gått till valurnorna och förtroendet för de folkvalda är så lågt att presidenten beslutat att upplösa parlamentet och införa nyval. På hemsidan Min Röst, ska vem som helst enkelt kunna skriva ett lagförslag och vem som helst kunna sluta upp bakom det. Lettlands parlament går med på att använda hemsidan aktivt i sitt arbete, vilket betyder att om ett folkinitiativ får fler än 10 000 röster, måste parlamentet ta upp frågan till omröstning. Det tar tre dagar från att förslaget skrivs till att politikerna har röstat igenom det. Efter två år har var tredje invånare i Lettland någon gång besökt hemsidan Min Röst, 508 initiativ startat, varav två resulterat i två nya lagar. Det är fler personer än som röstar på något enskilt parti i Sverige. Även i svenska kommuner går det att lägga upp förslag digitalt och röstas på. Utmaningen ligger i att se till att initiativen, om de går igenom, också förverkligas. För det krävs människor som informerar om; möjligheten att lägga upp förslag, att förslagen finns, objektiv information om varje förslag, möjlighet att ställa klargörande frågor, uppföljning, påminnelser och förstås att alla har tillgång till och hanterar den teknik som används, med tydliga hänvisningar till var och hur man tillgodogör sig det man behöver. Men lika viktigt lokala fysiska mötesplatser, med precis samma möjligheter.

Att själv kunna driva opinion i de frågor som man berörs av, kräver mycket resurser, särskilt som själva folkomröstningen idag, begär av människor att de lämnar ifrån sig namn, adress och fullständigt personnummer, på en namnlista i papper, till någon man kanske aldrig träffat förut eller som ligger utlagd i närbutiken. Att göra det digitalt via t ex. Skiftet, kräver inget BankID men ryms inte inom ramen för Folkomröstningens regelverk. Ett argument som lyfts är att digitala röstningstjänster och digitalt ID, inte är tillräckligt säkert. Ändå, är det precis det våra politiker redan gjort under pandemin, kommunicerat och röstat på distans. Det har också gått att göra på EU nivå under flera år, något som inte heller basuneras ut.

I flera år har medborgarna motats till att utföra myndighetsärenden, deklarera, söka sjukvård- välfärds- betalnings- och infrastruktur- tjänster, just med hjälp av BankID som sex privata affärsbanker driver, medan vår myndighetspost börjat skickas ut via Kivra som ägs av bland annat Wallenbergstiftelserna. Varför har vi inte ens en statlig digital legitimation eller bank för den delen, mer än som tillverkar mynt och papperspengar det knappt går att betala med och reglerar vissa räntor.

Med dagens representativa demokrati, måste du vänta i fyra år om partiet du röstade på, inte lever upp till de vallöften som gjorde att du röstade på just det partiet. Med tanke på, att i de senaste valen, har kohandeln startat efter valresultatet långt utom människors rösträtt. Måste det väl ändå vara bättre att samlas runt sakfrågor, när de är aktuella, istället för runt partier som sedan samlas i olika block som måste söka stöd hos partier som deras väljare inte röstade på eller absolut inte vill befatta sig med.

Att Folkomröstningar idag har lågt valdeltagande beror på att objektiv information inte når ut. Att människor är ovana vid att kunna påverka men också att Folkomröstningar som regel riktar in sig på specifika frågor som engagerar olika grupper och det är inget konstigt i det. Människor som berörs av besluten är främst de som ska vara med och rösta i en sakfråga. Vi är i olika faser i livet och intresserar och engagerar oss i olika frågor utifrån det. Är man ung och inte har någon äldre inom äldreomsorgen är man inte lika insatt i det som någon som har det eller själv hamnat i de hjälpbehovet. Ska vi tala om lågt valdeltagande kan vi titta på EU valet som först senaste valet nått upp till 50 % valdeltagande i Sverige. Ännu lägre siffror hade årets Kyrkoval med sina 18 % i genomsnitt. Folk som inte berörs förstår inte vad de ska rösta om eller varför. Det är hög tid att skapa Medborgarplattformar, fysiska, såväl som digitala, där vi förvandlar remisser till lättlästa artiklar, skapar utrymme för samtal och möjligheter till klargörande frågor och förbättringsförslag, för att därefter kunna vara med i själva omröstningen.

För en levande, aktiv demokrati krävs träning. I skolor, på bibliotek, Folkets Hus, på arbetsplatser, på lärplattformar, inklusive kontinuerliga genomgångar av tekniken som används, oavsett om den är fysisk eller digital. Varför inte en demokratifestival full av kultur och spokenwords. Just nu använder Direktdemokraterna medborgarplattformen Consul för detta men också ett internt omröstningssystem. Direktdemokraterna välkomnar alla i utvecklingen av det arbetet. Alla olika partier är välkomna att stå med på listan in i Riksdagen men ingen får mer än en röst, ingen kan lyfta en fråga framför någon annan. Ingen kan få upp frågan i Riksdagen, före den fått 10 000 röster för sitt förslag och de måste alla värna om våra grundläggande fri- och rättigheter som yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet, det sista inte att förväxla med att pådyvla någon annan just sin religion. Enligt regeringsformen är vi redan skyddade mot all form av kroppsstraff, tortyr eller dödsstraff, något alla medborgare inklusive vårt rättsväsende har att förhålla sig till, inklusive en direktdemokrat.

Plattform för Folkets Röst, vad tycker du? Höj din röst på Medborgarplattformen Consul.

Lotte Johansson
Ansvarig utgivare

Swisha ett bidrag till Dagens Demokrati, vi uppbär inga press- eller mediestöd, 1235383740 skriv Dagens Demokrati

Debatt: Vi lever i en folkvald diktatur

Framhävd

Av

-

2023-09-27

Det är dags att börja tala klarspråk. Sverige är ett av få länder som saknar separata valdagar och har världens längsta intervall mellan valen. Dessutom saknar Sverige helt och hållet folkinitierade direktdemokratiska inslag till riksdagen som folk-/ medborgarinitiativ. Detta gör systemet mycket såbart för auktoritära ledare/partier.

Vårt representativa system är mycket sårbart. Det finns än idag inga som helst möjligheter för folket att motsätta sig ett riksdagsbeslut eller på folkets egna initiativ kräva riksdagsbeslut eller folkomröstning inom en specifik fråga. Inte ens våra grundlagar skyddas med krav på folkomröstning.

Att inte det grundläggande för att skydda demokratin finns i Sverige som exempelvis krav på folkomröstning vid grundlagsändring är mycket allvarligt och farligt när informeringen från riksdagen är enormt bristfällig. Hur många vet att flera grundlagsändringar planeras att genomföras under den här mandatperioden? Och känner du till alla? Att ens hitta alla planerade grundlagsändringar är en djungel men här är några jag fann (kan finnas fler):

Hur många av dessa kände du till?
Oavsett hur stora förändringarna må uppfattas av vissa är grundproblematiken informationsbristen och folkets möjlighet till att ta ställning i frågan, utan att behöva rösta på något annat parti. För idag är enda sättet att motsätta sig en grundlagsändring (om man utgår från att fått information om förslaget) genom att rösta på ett annat parti. Men om omröstningen skedde med acklamation som några grundlagsändringar genomfördes på, hur ska man då veta vilket parti som var emot?

Dagens representativa system är inget annat än en folkvald diktatur, där varje röstberättigade får välja vilket parti man önskar vara envåldshärskare.

Vi får inte glömma att Ryssland har representativ demokrati. Turkiet har representativ demokrati. Lika så Belarus som värsta historiska exemplet, Hitler blev demokratiskt vald, som genom sin maktposition avskaffade demokratin utan folkomröstningar för grundlagsändringarna. Alla styrelseskick som inte har bindande folkomröstningskyddade grundlagar är inte mer än en folkvald diktatur.

Det enda alternativet för att säkerställa att all makt utgår från folket och att riksdagsbesluten speglar folkets åsikter är att ersätta vårt förlegade system med flytande demokrati, något som partiet Direktdemokraterna står bakom.

Direktdemokraterna kräver drastiska åtgärder för att utveckla Sveriges demokrati så att förslag, omröstningar och beslut alltid genomsyrar folkviljan.

Debatt: Sverige bör erkänna kryptovalutor som pengar för en decentraliserad framtid

Av

-

2023-05-15

network-3607640_1920 — BIld av Gerd Altmann från Pixabay

Sedan 2010-talet har kryptovalutor, alltså valutor skapade av individer och utan stöd en regering, blivit allt vanligare som en ny form av valuta med flera fördelar jämfört med äldre statliga pengar. Allt fler människor använder olika kryptovalutor för olika ändamål. Regeringen bör utnyttja denna möjlighet genom att legalisera kryptovalutor som pengar. Detta steg skulle medföra flera fördelar inklusive att främja ekonomisk tillväxt och entreprenörskap, liksom att decentralisera demokratin och underlätta för mellanmänskliga samarbeten på lokal nivå.

Kryptovalutor kan göra ekonomin ännu mer global genom att öka den finansiella inkluderingen och möjliggöra smidiga gränsöverskridande transaktioner. Genom att erkänna kryptovalutor som pengar skulle Sverige placera sig i framkanten av denna finansiella revolution, främja innovation och stödja social som ekonomisk demokratisering i praktiken. Integrering av kryptovalutor i landets finansiella ekosystem skulle även locka internationella investeringar och ytterligare göra Sverige mer attraktivt globalt.

Vidare kan kryptovalutor bland annat stimulera entreprenörskap genom att erbjuda nya affärsmöjligheter, utveckla ekonomiska projekt och minska inträdesbarriärer. Det handlar till exempel om framväxten av DAOs som är decentraliserade autonom organisationer och fungerar ofta som en blandning av kooperativ, företag och fackföreningar. Dessutom skulle det uppmuntra utvecklingen av innovativa finansiella produkter och tjänster, vilket i sin tur skulle skapa fler jobb och även Community-baserade välfärdstjänster.

En annan fördel med legalisering av kryptovaltuor vore att minska risken för korruption och främja transparens. Detta steg skulle också visa den svenska regeringens engagemang för att främja ett mer demokratiskt, engagerande och medskapande samhälle. Kryptovalutor kan bland annat underlätta samarbete mellan individer och lokala samhällen genom att erbjuda ett decentraliserat, transparent och tillgängligt finansiellt system.

Genom att tillåta kryptovalutor skulle regeringens beslut även uppmuntra utvecklingen av gräsrotsinitiativ och gemenskapsdrivna projekt. Blockkedja-tekniken, som utgör grunden för kryptovalutor, kan skapa säkra och transparenta röstningssystem, förbättra det elektoraliska förfarandet och främja större medborgerligt engagemang. På det sättet kan Communitys, nätverk och andra organisationer som använder kryptovalutor också spela en betydande roll för att till exempel hantera några av de utmaningar som flyktingar står inför, såsom begränsad tillgång till finansiella tjänster och svårigheter att få identifieringsdokument.
På det sättet skulle kryptovalutor underlätta för faktorer som humanitär migration, integration och etablering. Vidare kan blockkedja-teknikens transparenta och oföränderliga karaktär till exempel hjälpa brottsbekämpande myndigheter att spåra och bekämpa kriminella aktiviteter, vilket gör samhället säkrare för alla. För decentralisering handlar i stort om att fler människor kan skapa nya lösningar och system som kan vara både lokala och/eller globala.

Sverige har möjlighet att bli en pionjär inom kryptovalutavärlden genom att erkänna deras användning som pengar. Genom att omfatta denna nya form av valuta skulle landet främja ekonomisk tillväxt, uppmuntra entreprenörskap, decentralisera styrningen, stärka lokala samhällen, förbättra demokratin och hantera de utmaningar som flyktingar och brottsrelaterade frågor innebär. Tiden är inne för Sverige blir det första landet i EU som formar framtiden på riktigt just rörande decentralisering och samverkan.

Vladan Lausevic

Debatt: Konstitutionen från diktaturens tid behöver förändras

Av

Redaktionen

-

2023-03-31

Foto av hugo fuentes från Pexels: https://www.pexels.com/sv-se/foto/stad-vag-manniskor-gata-5794641/

Ett vanligt problem med tolkningar av begreppen demokrati och politik är att demokrati förminskas till val och representation genom folkvalda parlament medan politik främst ses som debatter och förhandlingar mellan politiska partier. Demokrati som metod för mellanmänskliga beslut och överenskommelser genom samtalsprocesser fungerar också utan stående representation som i fallet föreningar, företag och forum. Medan politik som spontana och planerade mellanmänskliga konflikter sker också utanför politiska partier.

Idag finns det inget land som är helt nyliberal i meningen att den offentliga sektorn är mycket liten samt avgränsad till funktioner som polis och militär och där marknader är mindre reglerade och mer globaliserade. Inte ens Chile, som sedan 1970-talet har varit exempel på diskussioner angående socialism och nyliberalism samt rörande roller för privata och offentliga institutioner, har undkommit den utvecklingen av olika skäl.

Även om Chile, åtminstone teoretiskt och genom tankeexperiment, hade varit ett helt nyliberalt system så hade inte ett sådant system automatiskt varit odemokratiskt eller “avpolitiserat”. Eftersom demokratiska och politiska processer fortfarande hade funnits genom att människor i vardagliga samtal, initiativ och engagemang ägnar sig åt att hantera olika problem, risker och utmaningar, lokala som globala. Liknande utveckling och praktik hade även existerat i till exempel helt anarko-socialistiska eller ekologistiska/gröna samhällsmodeller där staten har ingen eller mycket begränsad funktion.
Varje samhälle påverkas även av övergripande global utveckling som rörande hur människor skapar teknologi, påverkar klimatet och utvecklar nya sociala beteenden. Praktiska liksom komplexa problem återuppstår och behöver hanteras i både demokratier och diktaturer. Allt från frågor rörande parkeringsplatser och parker till klimatomställningen och utbildning måste människor på ett eller annat sätt diskutera och förhålla sig till.

Ett problem som många och främst vänsterorienterade kritiker av nyliberalism missar är att övertro och orimliga förväntningar på politiska partier och offentliga system också är dåligt för demokratin. För alternativ till demokrati är inte bara diktatur med ett politiskt parti eller en diktator som styr hela landet utan finns även i form av populistiska och godtyckliga majoritetsstyren. System där människor tänker i stilen “bättre med mat och medicin än demokrati utan mat och medicin” men utan att tänka djupare om ett sådant system är hållbart eller effektivt på lång sikt.

I modern historia har just samhällen som Sovjetunionen varit väldigt politiserade eftersom den formella ideologin bestämde om allting från lekar och spel till mat och dryck. Idag är det i samhällen som Venezuela, Kuba och Kina som visar hur illa saker och ting kan gå när väldigt mycket blir “(parti)politikens ansvar” samtidigt som människor direkt eller indirekt förhindras att engagera sig i hanteringen av olika problem och utmaningar. I Chiles fall finns det sedan tidigare flera anledningar varför konstitutionen från diktaturens tid behöver förändras. Men lösningen är inte att skapa ett vänsterpopulistisk auktoritärt styre utan att fler chilenare kommer överens genom vardagliga samarbeten, samtalsprocesser och decentraliserade initiativ med respekt för politisk pluralism och konstitutionella friheter.

Vladan Lausevic
Bakgrund som analytiker av konstitution och demokrati i Chile.

Debatt: Vad krävs för att regeringen ska lägga fram en folkomröstning?

Av

-

2023-01-18

https://sverigesradio.se/avsnitt/varfor-ar-den-svenska-kronan-sa-svag–2

Varken NATO, förbjudande av politiska partier eller grundlagsändringar är tillräckligt för att säkerställa folkligt stöd. Om inte det är viktigt nog för en folkomröstning, vad är?

Vi har haft ett par händelserika år bakom oss som har påverkat vårt samhälle. Krig, konflikter, räntor, lågkonjunktur och pandemi har begränsat och ändrat vårt levnadssätt men inget av det har varit intressant för våra folkvalda att fråga först och sedan leverera efter folkviljan.

Politikerna valde att hålla äldreboendena öppna för fri smittspridning under coronapandemin och inga nedstängningar (lockdowns) men en begränsad rörelsefrihet. Men trots förändrade tider blommade ekonomin och vi nådde nya höjder tills Ryssland gick in i Ukraina och EU påverkades starkt. I Sverige gjorde Socialdemokraterna och försvarsministern en kovändning från löfte till att aldrig gå med i NATO till att åka stridsvagn med oppositionen och ändra våra grundlagar efter Turkiets pipa. Efter grundlagsändringen som starkt kritiserades av Sveriges Advokatsamfund kan idag regeringen förbjuda politiska partier genom att omdefiniera vad som klassas som “terrorism”.

Erdoğan anser att dockan som hängdes i Stockholm var en terrorhandling av vänsteraktivister, ska vi förbjuda Vänsterpartiet nu?

Socialdemokraterna påbörjade och Moderaterna avslutade grundlagsändringen som ger regeringen makten att förbjuda terroristorganisationer. Nu kan man genom enkel majoritet välja vilka parametrar som ska användas för att terroriststämpla organisationer och beröva dom föreningsfriheten med rätten att ställa upp i allmänna val som en av konsekvenserna. Man blir nyfiken på vilka parametrar regeringen kommer sätta upp under mandatperioden och vilka organisationer som kommer att försvinna både på kort sikt och lång sikt.

Den grundläggande definitionen på terrorism (som ännu inte är definierad av FN pga konflikter) är enligt MSB:

“en gärning som allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation om denna syftade till att:

injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,

tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller

destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.”

Är det inte uppenbart att Rojavakommittéerna, som i videon nedan vill se Erdoğan mördas som Mussolini om han inte avgår, utövar en terror handling enligt MSB?

Om inte denna handling är terrorism, vilka handlingar anser regeringen är?
Men den större frågan är om regeringen definierar handlingen som terrorism, vilka organisationer ska förbjudas och hur ska det kontrolleras?
Rojavakommittéerna är Sveriges PKK/YPG och har starka kopplingar till Vänsterpartiet, speciellt efter ha sett PKK-flaggor viftas av styrelsemedlemmar hos Vänsterpartiet under Almedalen. Med andra ord inte enskilda medlemmar, utan Vänsterpartiets högsta ledning, partistyrelsen har starka kopplingar till gruppen. Är det ett skäl för regeringen att förbjuda Vänsterpartiet?

Oavsett riskerar vi att hamna i ett läge där regeringen får möjlighet att bestämma vilka som ska ha rätt att ställa upp i allmänna val, inte folket. Vi riskerar att glida ifrån ännu mer från demokratiskt beslutsfattande när grundlagsändringar sker utan att någon ens har fått information om det.

Historiskt sett har vi fått vara med och påverka politiken via folkomröstningar i ekonomiska, sociala och trafikfrågor. Ska vi köra på höger eller vänster sida? Ska vi förbjuda alkohol, avveckla kärnkraft, gå med i EU och använda Euro som valuta?

Men när 2% av BNP ska tvingas gå till försvaret är folkets röst inte intressant, inte ens när frågan är högaktuellt intill ett riksdagsval. Inte heller är det intressant att på nytt folkomrösta om Euron. Sverige måste förr eller senare gå med oavsett. Nu har kronan nått nya botten nivåer och med lågkonjunkturen biter sig allt starkare med högre räntor som käftsmäll har svenskarna största ekonomiska kollapsen i Europa.

“Classically the Swedish kroner (crown) is, and I’m an old foreign exchange trader, something I would short if I’m short global growth, and in particularly if I’m short European growth,” said Steen Jakobsen, chief economist at Saxo Bank.
Källa https://news.yahoo.com

Kommer vi hålla en ny folkomröstning om Euron eller vad krävs av regeringen för att fråga folket först?

Kommer Nato eller nya grundlagsändringar vara anledning för folkomröstning eller vad krävs, regeringen?

Folkets röst borde vara det enda som räknas i en demokrati. Det är dags att sluta killgissa och utföra faktiska folkomröstningar.

Jesper Ek

Starka antidemokratiska krafter i Örebro

Av

-

2022-09-16

1

pexels-mikhail-nilov-7929483 — Bild av Mikhail Nilov.

Valsedlar som inte kommer fram, eller göms undan av röstmottagare, och där namninsamling till folkomröstning om kollektivtrafiken räknas medvetet fel med drygt 1 000 underskrifter, av kommunens tjänsteman som själv låg bakom genomförandet av förslaget det röstades om. Efter en granskning av förvaltningsrätten fattades det istället 20 korrekta namnunderskrifter för folkomröstning, Örebro kommun vägrar fråga folket.

Är Örebro Sveriges mest odemokratiska Region och Kommun? Om man enbart utgår från senaste turerna borde Örebro toppa listan. Det finns många knep man lärt sig under året, gällande hur man kan påverka ett val. I Botkyrka valde rösträknarna köra som hemliga Arne i Trazan & Banarne, fast varje röst Socialdemokraterna fick dubblade man. I Örebro däremot valde man helt enkelt att försöka slippa räkna vissa röster, som exempelvis Örebropartiets som inte fick inte lägga ut sina valsedlar i vallokalerna. Röstmottagarna valde istället att gömma undan valsedlarna, trots att partiet var ett anmält parti till regionvalet precis som förra valet.

I årets val var det en del förändringar som röstmottagarna måste hantera. Valsedlarna skulle plockas bakom en skärm för att stärka valhemligheten. Enbart röstmottagarna har nu tillåtelse att lägga ut valsedlarna. Den lagändringen kom till efter att Sverige fått kritik från EU gällande brist på valhemlighet i röstlokalerna. I flera kommuner har de möjliggjort att valsedlarna kan lämnas centralt, medan kommunerna sedan distribuerar ut. På det sättet kan alla anmälda partier få ut sina valsedlar i vallokalerna samtidigt, men bland annat i Örebro tvingades mindre partier att själva åka ut till exakt varje vallokal i hela regionen, för att få sina valsedlar tillgängliga för väljarna. Vilket är extremt odemokratiskt då de ger mindre partier en orimlig uppgift att få ut valsedlarna innan öppning. Utöver det tvingas partierna att själva åka ut och kontrollera att valsedlarna finns kvar och inte blivit undangömda såsom Örebropartiets.

Men i Örebro är det inte bara valet som skriker odemokratiska krafter. Underskrifter har samlats in för att stoppa byggandet av separata bussfiler, på bekostnad av längre köer för bilister. Man lyckades samla in en bit över 10% som krävs för att framtvinga en folkomröstning, men när rösterna skulle räknas gjordes det av tjänstemannen som själv låg bakom genomförandet av förslaget om bussfilerna, och personen låg uppenbarligen i intressekonflikt med att stoppa folkomröstningen. Tjänstemannen lyckades ogiltigförklara tillräckligt många, så många att det endast var 900 röster ifrån en folkomröstning. Marcus Allard, Örebropartiet hävdar enligt P4 Örebro att över 1 000 namnunderskrifter har manipulerats av kommunens tjänsteman. Med andra ord medvetet ändrat underskrifter för att ogiltigförklara.

Rösträkningen överklagades och räknades om av förvaltningsrätten i Karlstad, då blev det endast 20 röster ifrån en folkomröstning. Kommunens ordförande John Johansson svarar i P4 Örebro “Nu vet vi att dem skäl som kommunen angav också delas av Förvaltningsrätten, det tycker jag är skönt”. Det finns inget annat sätt jag kan förklara mitt och Örebroarnas vrede än att citera statsvetare Simon Matti;

Det handlar ju inte om någonting annat än att man inte riktigt ÄR sugen på att ta reda på vad folk egentligen tycker…

När det uppenbarligen finns ett tillräckligt stort intresse för att ha en folkomröstning i frågan, varför kan inte kommunen självmant gå med på det? Varför måste majoriteten i Örebro utnyttja det förlegade systemet maximalt. Varför kämpar de emot det demokratiska, att ta reda på vad folkviljan säger i en folkomröstning om ärendet?

Att Sverige, som ett av världens mest högteknologiska land inte kan tillåta digitala namninsamlingar, såsom vi idag kan göra till Europaparlamentet, är oförklarligt, särskilt som man stolt vill skryta om vår demokrati för omvärlden och en digitaliseringsstrategi med målsättningen “att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.” Till saken hör att Sveriges unga är de minst utbildade i de digitala verktygen, samtidigt som de har störst tillgång till dessa.

Jesper Ek

Röstkort utan valalternativ

Av

-

2022-08-22