Svenska medborgare vet inte längre vad de röstar på, vilket gör att många överväger att rösta blankt, inte alls eller på det parti som verkar mest trovärdigt. Det finns några nya små partier men ingen verkar tro att de har en chans och det har de så klart inte om ingen vågar rösta på dem, för att man inte tror att de kan nå över 4 % spärren. En röst blir bara något värd om den lagts på ett parti som når över den. De här partierna har heller inte rätt till någon valbudget. De bjuds inte in i valdebatter och presenteras inte i skattefinansierad massmedia. Det gör att på den politiska spelplanen presenteras endast spelare som deltog vid förra valet Något som skulle vara döfött för en arrangör av Fotbolls SM till exempel.

Utan valbudget har bara den som redan har tillräckligt med resurser eller som redan kontrollerar media nå ut. Väl inne. kan partier oavsett vilket block de tidigare utgett sig för att tillhöra eller inte, byta sida. Det gör att även ett parti som tagit sig in i Riksdagen, i praktiken kan bli utan påverkan och därmed dess väljare, medan ett parti som fick färre röster ges mer makt, via ett annat parti. Vilket i praktiken betyder att ett parti som saknar mer än 90 % av väljarnas stöld kan få oproportionerligt inflytande, medan ett parti som fick större andel röster, får mindre inflytande. För att få rösta ska du vara folkbokförd här senast 30 dagar före valet. Hur många som röstar i Sverige men som inte längre bor här uppges ingen statistik för.

Olika valallianser initieras bland mindre partier inför val men slutar i princip på samma sätt. Det brukar sluta i att alla vill bli paraplypartiet eller inte vara med alls, med samma hierarkiska partistruktur uppbyggnad, så vad skulle egentligen förändras, mer än att vi får fler politiska vildar som vill driva sin sak och en ännu större soppa. Det var så KD tog sig in med Alf Svensson i toppen. Som direktdemokrat har jag suttit på digitala möten och hört män som vill in på en gemensam lista, argumentera för att riksdagspolitiker ska ha den inkomst de redan har, plus 20 procent, istället för lika lön för lika arbete. En snabb googling visar att de inte tillhör medelinkomsttagarna. Jag tar mig för pannan, loggar ut och söker vidare efter de som kan tänkas vilja tänka på samhället i stort, inte enkom utifrån särintressen.

Politiken har ett inbyggt systemfel, det är idag som gjort för att göra personlig vinning, vilket många av ministrarna och deras tjänstemän visat men också makthavare från andra länder insett. Vi måste bort från det. Vi måste bort från de som vill ha mest möjligt med skattemedel för att bedriva sin verksamhet, men som tar hjälp av jurister för att få ner den del av skatt de själva ska bidra med. Det var en av anledningarna till att jag var med och grundade Direktdemokraterna, en sammanslagning av fler direktdemokratiska partier.

Direktdemokraterna har fått kritik för att vi skulle göra plats för extremism. Se er omkring, hur tycker ni det ser ut nu med inte en enda direktdemokratisk riksdagsplats. Senaste exemplet på sårbarheten är avregleringen av elmarknaden. Vilket delat Sverige ytterligare. En dusch, en omgång i tvättmaskinen och ett varv med dammsugaren kostar nu 70 kronor i Skåne och 1.50 i norr. Hur många skulle röstat för ett sådant förslag om de fått chansen, mer än de som är involverade i de nya gruvorna i norr möjligen och bolagen som flockas runt den nya guldruschen. Det hänvisas hela tiden till marknaden, medan dem som tjänar på avregleringarna av gemensamma resurser och de politiker som gör det möjligt, svarar att de följer lagen och verkar inte alls förmögna att själva göra etiska val. Marknaden har idag kommit att allt mer innefatta karteller med utländska ägare och utländskt ägande. Marknaden har i praktiken förpassats till att priserna stiger desto fler användare de får. Lite som om vi skulle samåka och samtidigt betala mer för det, ön att resa i egen bil. När blev det politikens uppgift att ensidigt premiera en allt mindre grupp av kartellbildning som slår ut lokala småföretagare.

Direktdemokraterna har utvecklats under många år och propagerar idag för representativ direktdemokrati. Vilket gör att alla kan bli sin egen delegat i den eller de frågor som står en nära. Vi kommer också att fritt kunna välja andra delegater i andra frågor som vi känner förtroende för. På så sätt kan alla behålla sitt veto till en var tid, det vill säga när frågorna är aktuella. Som i NATO-frågan till exempel, istället för att drivas igenom precis före ett val. Det står alla fritt att delegera om, inte bara vart fjärde år, vilket borgar för att delegaterna röstar som de utger sig för och stänger dörrarna för den korruption som brett ut sig. Jag vill helt enkelt kunna välja vilka varor jag ska ha i min korg när jag går och handlar, inte påtvingas saker i min korg bara för att jag överhuvudtaget ska få handla.

En kritik Direktdemokraterna tidigare mötts av är att vanligt folk saknar kunskap, men rösta vart fjärde år går bra och i folkomröstningar. Ser styrande inget eget ansvar när bildningen dalar. Tittar vi på nämnder kan fritidspolitiker få tjocka buntar som de på kort tid förväntas läsa in sig på, utan konsekvensanalyser och med en ordförande som kan rulla förbi presentationerna i en takt som ingen hinner med att läsa, om de alls får en presentation, innan det ska röstas och signeras på besluten. Undra på att de inte vill ge intervjuer direkt och om dem gör det, inte lämnar några svar vi blir klokare av.

Jag känner att jag vill kunna sprida ut min röst i olika sakfrågor, till de representanter jag finner lämpligast, som jag vet verkat i många år inom olika områden. Men jag vill också omedelbart kunna ta tillbaka delegeringen om de missbrukar det förtroendet. Det kan jag inte dag, jag måste vänta fyra nya år och sitter ändå i samma rävsax igen.

Jag är villig att prova hur direktdemokrati i ett representativt system skulle fungera som ett komplement. Jag ställer därför upp som delegat för Direktdemokraterna, det kan du också göra, utan att stå på någon lista och just därför gör jag det. Snälla sluta bråka om vem som ska ha makten och var med och sprid den istället. Politikers uppgift ska vara att ta reda på hur medborgarna vill ha det inom olika områden och sedan bidra i att förverkliga det. Inte att propagera enkom sin egen ståndpunkt.

Vi behöver skapa utrymme för en oberoende demokratiportal, både digital och på våra bibliotek, där vi enkelt kan ta del av objektiv information i aktuella frågor, för att sedan samtala och kunna delge vår inställning, direkt eller genom den eller de representanter vi väljer i olika frågor. Vi har den tekniken idag och använder den redan för att legitimera oss med, deklarera, överföra pengar och kommunicera med. Ingen kan vara insatt i allt. Ingen kan förväntas rösta i alla frågor, därav delegatfunktionen. Det borgar för en en ökande deltagande demokrati, ett ökande engagemang och en ökad folkbildning. En mer representativ demokrati skulle växa fram när människor börjar bidra i det demokratiska arbetet och genom sin röst.

Direktdemokraterna är långt ifrån perfekta, hur skulle vi kunna vara det utan valbudget och utan draghjälp av vår skattefinansierade media. Men vi kan bli bättre om fler sluter upp och bidrar i arbetet. Medborgerliga rättigheter behöver värnas om men också uppdateras utifrån den datoriserade värld vi lever i, den ekonomiska politiken och utbildningssystemet likaså. Oberoende forskning och teknik finns redan och det är statens uppgift att tillhandahålla en säker infrastruktur som gör att vi alla kan delta. Det som numer avgör om vi alla verkligen kan ta del av en välfärd och infrastruktur värd namnet, oavsett var vi bor, utan att bli omkörda av de som skaffat sig försprång och därmed förmåner i ett system som inte kommuniceras ut till gemene man. Förmåner som gör att att andra människor kan arbeta och betala skatt i hela sitt liv, men ändå inte kan unna sig något när de väl gått i pension.

Nej, vi har inte tid att rösta i alla frågor och varför skulle vi ens göra det. Det viktiga är att vi har möjlighet att lyfta en fråga och lägga in veto när så behövs, gällande saker som i allra högsta grad påverkar oss och samhället i stort. Vi kan inte lämna över beslutsfattandet till en handfull människor, särskilt inte till de som redan visat att de inte kan hantera den. Makt tenderar att korrumpera, låt oss prova något annat. Var med i det demokratibygget. Om bara 10% av förstagångsväljarna, 430 000 totalt, de som inte vet vad vad de ska rösta på, blankröstarna, de som röstar på ett parti som är chanslösa + innanför och utanför riksdagen, väljer att gå samman, får vi alla en reell röst. Om vi skapar ett crowdfundingevent som pågår fram till valdagens slut och lägger 10% av vår vakna tid på att kommunicera ut att vi finns, kommer vi att ta oss in i Riksdagen, och i de kommuner människor väljer att ställa upp i. Gör vi det inte nu, har vi definitivt ingen chans. Tillhör du en av de mer än 550 000 av Sveriges ca 7 700 000 röstberättigade som redan röstat kan du ändra din röst på valdagen i vallokalen. Saknas valsedel för det parti du vill rösta på, tar du en vit valsedel och skriver tydligt partiets namn på.

Kom igen politiken behöver förändras och vi behöver dig i det arbetet. Våra barn, barnbarn och våra äldre likaså. Vi behöver varandra.

Text Lotte Johansson, ansvarig utgivare,
Bild Jimmy Johansson

Den Arabiska våren 2011 handlade om politiska vanstyren, korruption och skenande matpriser. Samma sociala oro startar konflikter världen över. Länder som Gemen, Libyen och Syrien har slutat i krig men vilka bär ansvaret för konsekvenserna som leder till krig.

Världens största importör av vete, Israel, subventionerar invånare som inte hade råd med bil, att åka utomlands, inte är högavlönad – med bröd, när priserna börjar skena. Ungefär som då Sverige var en gruvnäring och arbetarna gavs precis så mycket i lön, att de inte skulle göra revolution. Men subventioner i form av skattemedel som slussas över till de vinstmaximerande företagen är en dålig affär och slår ut den sunda delen av marknaden genom att hålla uppe priser människor annars inte skulle tolerera. Det blir snarare en marknadskartell uppbackad av dåliga politiska beslut.

I Israel slogs de som försökte opponera sig mot grundproblemet – sociala orättvisor ner, av korrupta regimer. Satiriker som visualiserade situationen fängslades. Kulturarbetare har alltid haft kraften att indirekt kritisera makten men inte heller den har fritt spelrum eller de journalister som försöker skildra fler sidor än den politiskt korrekta. Det visar inte minst Saudiarabien som bokstavligen styckade en journalist på sin egen ambassad. Ett Saudiarabien som via franska statligt ägda Ramsey, i sin tur ägd av australienska Ramsey, budar på Capios över 100 sjukhus, specialistkliniker och vårdcentraler i Sverige, inklusive de 900 000 personers patientuppgifter som följer med köpet, förutom garanterade skattemedel. Inte, titta på Krys och Apotekets läckage av personuppgifter till Facebook. Locket på från ägarna. Vad hände med offentlighetsprincipen, gäller inte den all skattefinansierad verksamhet. Nej, i aktiebolag, såväl statliga, kommunala som privata går affärshemlighet före allmänintresse och därmed fria från insyn.

I Sverige precis som i Israel dyker nu särskilda billighetsaffärer upp, för de som inte längre har råd att köpa mat. Grönsaker och frukt som sorterats bort av andra kostar nu ”bara” som de gjorde 2019. Producenterna, det vill säga odlarna och bönderna, uppmanas att inte höja priserna i kris. En indirekt uppmaning om att lägga ner och därmed göra Sverige mindre självförsörjande. De tjugo procentiga faktiska produktionsprisökningarna, konstruerade av den så kallade marknadens, tillika börsens och bolagsstyrelse-koncentrationens kontroll av drivmedel, energiproduktion och kartellprissättning. När det landar hos slutkonsumenten, de med löner som hållits tillbaka sedan 30 år tillbaka, landar det i över hundra procentiga ökningar. På Hemköp kostar ett kilo bananer 34 kronor, på Lidl som har samma ägare kostar de 17 kronor, i Gustavsberg, precis som i inhemska affärer ute i miljonprogramsförorter.

På lasten kommer jobbskatteavdragen, det ger avstannade pensioner, eftersom de inte kvalar in i pensionsunderlagen. Människor som arbetat hela sitt liv tvingas med sina redan onda knän, arbeta vidare långt efter pension, betala skatt än en gång och tvingas ned på knä för att söka bostadstillägg, försörjningsstöd, färdtjänst och bostadsanpassning som ska utredas i instans efter instans, i alla fall om de fastnat i någon av de numer problemstämplade orterna där laglösheten tillåtits att breda ut sig. Medan statsanställda journalister med granskande ögon inte får fortsätta arbeta så länge de kan, trots att de gör ett bra jobb och vill. Många fotografer har redan fått gå. Medan anställda politiker, myndighetschefer, journalister och andra makthavare har tjänstepension med helt andra nivåer på pensionsavsättningar.

Skillnaden mellan människors tillbakahållna inkomster och priserna de måste betala, hamnar i börsmarknadens händer, utan att någon uppmaning hörs om återhållsamhet, gällande vinstuttagen från politikerhåll. Är det för att det är marknaden som nu övertagit även de viktigaste politiska rollerna. Eller för att de styrs indirekt av marknadens tjänstemän? Det är i alla fall vad Bernie Sanders framhåller, USA:s presidentkandidat svensson knappt hört om i svensk media, men som kritiserar USA:s nuvarande maktstyre sedan senaste presidentvalen.

I hamnen i Odessa fastnade enorma mängder vete på grund av kriget i Ukraina, för att världens ledare skapat storskaliga sårbara system. Samma ledare som lyckas ta sig både in och ut för att posera med Ukrainas president, mitt i Ukrainas pågående krig. Medan det vanliga ukrainska folket portioneras ut som arbetskraft, till de mottagande länder som budar på uppbyggnaden av Ukraina. En 24 timmars service, Ukrainas president lovade de allra rikaste investerarna under World Economic Forum efter sitt tal som ny president.

I Sri Lanka, Indonesien och Indien har folket gått ut i protest för att de inte längre har råd med de skenande priserna på el, drivmedel, mat. 

På Afrikas horn, har strider pågått sedan kolonialismens intåg. Trots att storföretag från västvärlden länge vallfärdat till ”u-länderna”, precis som FN, har de lyckats skapa minimalt med välfärd för fler än sig själva, och dem de betalar för att få kontrakten, medan de stigande priserna äter upp alla andras inkomster, om de ens får några jobb. Arbetskraft importeras till absolut lägsta spotpris. Få upphandlings-karuseller innehåller konkreta åtgärder för att säkerställa kompetensutveckling hos lokalbefolkningen, deras arbetsförhållanden eller inkomster, inte ens användarnas utveckling säkerställs.

Skattebetalare i andra länder förväntas betala för det ländernas egna korrupta regeringar roffar åt sig, på bekostnad av deras egen välfärd – de gamlas, barnens och andra som slås ut för att tempot inte är anpassat för den fas i livet de befinner sig i. Eller för att konkurrenstänket gör att de aldrig släpps in på marknaden. Moms snurror växer och jakten på avdrag landar i, att de med sämst moral betalar minst skatt.

Till västvärlden lockas människor i hopp om att uppnå de uppmålade löftena om att bli ännu en av oligark miljardärerna, bara i Sverige är de snart 600. Andra i hopp om ett bättre liv. Via massmedia och influensers har dem senare matats med en bild allt färre uppnår. Med arbete som kan pågå mer än 12 timmar om dagen, 6-7 dagar i veckan, med en timlön ingen vill tro existerar, trots att staten betalt gigantiska summor för en högre kvalité, dock utan kravspecifikation. Andra rekryteras av gängen på gatan, på ett fritids med för få vuxna eller vettiga aktiviteter, medan föräldern arbetar livet av sig, utan att ha råd, ork eller tid att göra något med sina barn, av det andra tar för givet. I låglönejakten har även föräldrar till medelklassens barn kvalats in. När det gått så långt att de inte längre orkar vara en förebild, tar samhället vid och den som ska bli den ”nya stödföräldern” får resurser den biologiska föräldern kan se sig långt efter. För i Sverige har det blivit en styggelse att att ta hand om sina egna barn eller gamla. Och nåde den som vågar ställa sig upp och säga att kejsaren är naken.

De som stannar i sitt land för att ta värvning i rebellrörelser, i hopp om att de likt Robin Hood skulle ta tillbaka från de rikaste för att ge till de fattigaste, fastnade i läger som tog från de redan hungriga, eller gav till sig själva, påhejade av oligarker, samtidens imperialister och kolonialister. Men att fånga in syndabockarna, utan att titta på varför, eldar bara på det ekonomiska tillväxt ekorrhjulet. Det som kräver fler människor som förbrukar. Kan inte människorna själva handla får staten göra det åt dem. Arbetarna med sin återhållna löner förväntas betala, med mer skatt och mindre inkomst, utan koll på avdragsmöjligheter mer än för möjligen låneräntor. Men även det är mest lönsammast för den som har riktigt stora lån.

Betongkomplexens fälla, den avskalade bacillfria moderniteten, skapad av beslutsfattare med fem siffriga nollor i månadslön, sprider sig som miljonprogram liknande kolosser till och med på Djurgården och vid knutpunkter för lokaltrafik. Vad folket vill och inte vill är det ingen som efterfrågar.

Vem ger lokalbefolkningen verktyg att växa i, i en värld där resurser tas från dem redan hungriga, för att andra inte ska svälta ihjäl. Var är de välbärgade som funderar på att anpassa sin egen livsstil utifrån det mantra de flyger runt och ber andra leva efter – återhållsamhet, mindre flygande, återbruka, inte slänga mat.

Vem tror att människor som går hungriga eller till och  med svälter, slänger mat. Vem tror att det är dem som köper en ny mobil, dator, robotar eller bilar, oftare än de förbrukats. Nej, dem sopsorterar kanske inte, var ska dem göra det? Vad har de att sopsortera? Det som massiva reklamkampanjer och influencers signalerat ut med hjälp av sina pengar? Att en lyckad tjej måste ha plutmun, pumpade rumpor, bröstmjölksersättning, eltobak, socker, prylar, prylar och åter prylar, som utlovas effektivisera tiden. Men gamla och sjuka dör. Ska det också räknas som vinst när dem ligger i sina sängar så mycket att de får liggsår. När teven går sönder och inte ens den deras enda sällskap och fönstret ut från vårdcellen byts ut, ja då dör dem. Det gjorde min moster, dryga 80 år, 70 mil härifrån, berättade min mamma, trots att hon var glasklar i huvudet. Min farbror dog knall och fall i ungefär samma ålder i Småland, också klar i huvudet. De dör av makthavares iskalla beräkningskalkyler. Där jag bor får inte ens de gamla själva välja vilken privat hemtjänst dem ska ha, den valfriheten har tillägnats politikerna och vårdkartellerna.

Vi har idag ett system som gynnar alla som förbrukar mer än de har råd med. För att affärsbankers lån subventioneras av staten, medan basala livsnödvändigheter inte gör det. Där slår staten istället på 25% i moms. De enda som kan dra av momsen, är försigkomna som redan har ett registrerat företag. Människor som inte anses klara ett lån med gynnsam ränta, tvingas in i lån med skyhöga räntor. När krediterna blivit för många, återstår personlig konkurs och existensminimum i fem år, där har jag varit, utan att ens överkonsumera. Och banken som med ett enkelt knapptryck nollat lånen lika enkelt som det skapades genom att bokföra en skuld. sitter igen med enskilda och småföretagares fastigheter i pant, medan Riksbanken stödköper banker och multinationella storföretags sämsta värdepapper. Tidigare generaldirektör på Finansinspektionen har kritiserat just det. Nu återstår om han verkligen tänker eller kan ta itu med det, vilka backar i så fall upp honom?

På CSN lånen och redan lånade pengar ska räntan chockhöjas. En 24-årig tjej utan föräldrar med kapital lyckades spara ihop en halv miljon, banken svarar iskallt, du tjänar tusen kronor för lite för att beviljas lån till bostad, hon är en av de som inte kan flytta hemifrån när inte heller hyresrätter går att uppnå. Vad har vi egentligen en Riksbank till?

Människor tvingas in i massor av appar för att följa timmes uppdaterade priser på el och har man ingen tvättmaskin som kan ställas in på tvätt mitt i natten så förväntas man köpa en ny. Samma gäller för den nya elbilen. Men vad händer om alla tankar el nattetid, har då marknaden gjort att du vaknar upp med en elräkning med fyra nollor. Jo det har redan hänt, pensionärer med noll möjligheter att styra sin inkomst, tvingades välja mellan mat och el mitt i vintern eller att sälja sitt hus. I vinter föreslås staten gå in och subventionera de rekordhöga elräkningarna och drivmedelspriserna, gissa vem som får vara med och betala det kalaset och vilka som tjänar på det. Kanske ska statliga Vattenfalls VD som redan tjänar 1.4 miljoner i månadslön få lite extra bonus. Vilket valfläsk, rösta på oss så får vi normala priser. De som inte till skillnad mot oss, folket kunde förespå en lågkonjunktur.

På Positiva Pengar intervjuas den ena erfarna ekonomen efter den andra om läget men var kan vi mer läsa om det, inte kartellmarknadens egna tidningar i alla fall, de stora tidningarna förväntas granska sig själva medan SVTs högsta Hanna Stjärne frotteras sig med samma kapital på konferenser av affärshemlig karaktär.

Var är människorna som borde stå på barrikaderna? Vem agerar? Vill inte du driva din egen fråga, starta i det minsta en direktdemokratisk avdelning där du bor. På så sätt behåller du din rösträtt året om, för att kunna lägga in veto i frågor som i allra högsta grad berör din vardag. Men se till att ni har ett ramverk för demokrati säkerställd så ni inte blir ännu en megafon för lobbyisterna med mest pengar., de har nästlat sig in snart sagt överallt, för att propagera eller brunsmeta oss som inte gör annat än att belysa systemfelen och försöka ge människor makten tillbaka, för så länge som Bildt hånflinade utgår bara den offentliga makten från folket och i den här takten lär inte mycket offentlighet finnas kvar.

Text Lotte Johansson, Journalist & Ansvarig utgivare
Karikatyrteckning, Jimmy Johansson

Ni borde publicera oftare och synas mer, skriver människor. Hur ska vi kunna det när allt styrs av pengar och inte en krona dedikeras vårt arbete. Det är nämligen bara vinnarna i förra årets val som får vara med och dela på valbudgeten. Vi behöver dig och det nu. Har du inte tiden, donera så andra kan öka takten.