I över 20 år har arbetslösheten i Sverige varit exceptionellt hög, medan tillväxten ökat till nivåer vi aldrig tidigare skådat. Fler varor produceras och exporteras. Inom industrin och tjänstesektorn har vinstmarginalerna ökat. Ny teknik och effektivare arbetsmodeller är vad de flesta tror genererar vinsterna, medan arbetarnas arbetsbelastning och tempo ökats med 25 gånger sedan 1800-talet. När Aktiespararna bjuds in till Scaniastyrelsens fabrik ställer de frågan vad en arbetare tjänar. Förvånat får de svaret 25 000 kr för en arbetare som har erfarenhet och som arbetat i många år. Vinsten per arbetare har därmed fördubblats i löpet av tio år, till skillnad från den tidigare generationen som kunde fördubbla sin arbetsinkomst, samtidigt som arbetstiden förkortades, under 1950-1960 talen.

1930-1970 talet eftersträvades full sysselsättning och en jämlik inkomstfördelning. Det skedde genom en reglering av kapitalflödet, vilket tvingade fram investeringar inom landet. Under 1970-talet bromsas produktivitetsfaktorn och därmed lönerna. När produktionsfaktorn ökar igen händer något nytt, lönerna följer inte längre med. Inte någon gång under de efterföljande 30 åren följer lönerna för arbetarna med de ökande vinsterna. Palme, socialdemokratisk statsminister sedan 1969 tappar i popularitet, med den internationella ekonomiska utvecklingens dalgång och sin övertygelse om att kärnkraften är en väg ur oljekrisen.

1976 får Sverige för första gången sedan allmänna rösträttens införande, en helt borgerlig regering, mycket tack vare Centerns omvända profilering i Kärnkraftsfrågan. Överenskommelsen mellan partierna om folkomröstning i frågan bryts av FP och C, vilket gör att statsminister Fälldin (C) avgår den 5 oktober 1978.

1979, efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg som föregicks av ett underhållsarbete, där personal av misstag lämnat ventiler stängda, utlovas en folkomröstning, efter valet. Under valnatten ser S och V ut att gå segrande ut med ett mandat. När utlands- och poströster är räknade är det istället borgarna (C, M, FP) som vinner med ett mandat. 

1980 är lönenivåerna sett till prisutvecklingen tillbaka på 1910-talets nivå, då allmän rösträtt ännu inte hade sett dagens ljus och Första världskriget ligger ett par år bort. Vinsterna har nu gått från att vara en femtedel av inkomsterna till en tredjedel, vilket gör att näringslivet inte längre klarar att konsumera sina vinster, utan ”behöver” investera i mer. Regeringen arbetar samtidigt med långtidsutredningen ”Hålla tillbaka lönerna så vinsterna kan öka”. Men hur ska man få medlemmarna i partierna  och fackföreningsrörelsen att gå med på att företagens stora vinster ökar och den omfördelning av landets inkomster (BNP) som kräver pressade löner? Den frågan ingår inte i den offentliga valrörelsen. 

Den 22 maj 1981 tillträder den andra Fälldin ledda regeringen (efter att Moderaterna hoppat av och regeringen tvingats avgå den 5 maj), bestående av C och FP (nuvarande L). Den 14 september lägger de fram ett ekonomiskt förslag med den viktigaste punkten, devalvering, vilket gör att lönerna förlorar i köpkraft. Även basbeloppet ska frysas och pensionerna kan inte längre räknas upp. En momssänkning föreslås för att balansera. Den 14 oktober sänker Riksbanken diskonto med 1% till 11%, momsen landar efter förhandlingar på 21,51 %, istället för dåvarande 23,46%. Två karensdagar införs och sjukpenningen sänks från 90 till 87%. Enligt opinionsmätningarna har nu C 10%, FP 6% och M 27%. Den borgerliga regeringen Fälldin avgår 8 maj 1982, efter att S hotar med misstroendeförklaring som M uppger att de kommer stödja. En maktförskjutning av BNP, det samlade värdet av allt arbete och alla inkomster, har förskjutits från att det mesta gick till arbetarna, medan resterande gick till ägarna. En omfördelning som kommit att gynna den förmögnaste hundradelen av befolkningen.

1982 har Sverige åter en Socialdemokratisk regering. Statsminister Palme har i valrörelsen utlovat mindre avregleringar och små liberaliseringar av ekonomin. I slutet av samma år genomför regeringen en devalvering, det de själva kritiserat föregående regering för. Lönerna tappar i värde. En urvattnad form av valfrågan; återinförande av löntagarfonder, införs 1983 för att återföra mer av BNP till arbetarna för deras arbete. 

1985, mitt under vänster- och högerfalangens strider inom socialdemokratin, gällande graden av marknadsekonomiska reformer, avregleras finansmarknaden, ränteregleringen och den 21 november även utlåningstaket. Svenskarna översvämmas med låneerbjudanden, vilket driver upp bostadspriserna och det avreglerade bankerna höjer kraftigt de avreglerade räntorna. Palme höjer rösterna mot bankerna som sänker lite. Med löntagarnas urholkade löner seglar löntagarfrågan åter upp inför valet. Den Palme ledda regeringen som drivit frågan går segrande ur valet. Den 28 februari 1986, fem månader efter valet, tvingas regeringen enligt reglementet avgå, då statsminister Palme skjutits till döds. Samma dag har han gett sin sista intervju i SEKO-tidningen, där han bland annat svarar på frågan om det över huvud taget finns något alternativ till den offentliga sektorn – en stark offentlig sektor, solidariskt finansierad via skatterna, varpå Palme svarar:

 ”Den offentliga sektorn är ett väsentligt uttryck för ett samhälles civilisationsgrad. Utbildning, post- och teleservice, omsorg om barnen, sjukvård på lika villkor för alla, det är ett mått på hur civiliserat ett samhälle är. Den offentliga sektorn är en fullständigt oundgänglig del utav vårt liv helt enkelt. Det hela betalas ju via skatterna visserligen. Men det är som en amerikansk jurist sa när en ung man kom till honom och beklagade sig. Tycker ni inte att skatterna är förfärliga, herr domare?, då svarade han, Nej inte alls, med dem köper jag civilisation”

Ny statsminister för Socialdemokraterna blir Ingvar Carlsson. Valutamarknaden avregleras för att möta näringslivets argument om att ta marknadsandelar. Nu blir det fritt för näringslivet att utan lokala betänkligheter, handla utländska aktier och fonder. Inget som ökar inhemsk sysselsättning eller lönerna.

Oktober 1991 tar den borgerliga regeringen Bildt över, med hjälp av Kristdemokraterna som lyckats ta sig in redan 1985 efter valsamverkan med Centerpartiet. Nu är parollen steget in i Europa, pensionssystemets trygghet och i vårt Sverige kommer samhället alltid vara större än statens. Men populariteten sjunker snabbt när det visar sig att några av statsråden själva äger aktier i börsnoterade företag, där jäv riskerar att uppstå i samband med deras ämbetes utövning enligt Förvaltningslagen, 1986:223. Per Westerberg, från Ägarutredningen till exempel, visar sig ha tagit beslut som gällde företag där han själv ägde aktier. Enligt finansmannen Rune Andersson, numer en av Sveriges rikaste, var 90-talet som omgärdades av kriser, bingotur för de exporterande svenska företagen som genom devalveringarna kunde konkurrera i stort sett med vem som helst.

Tankesmedjan Balans genomgång av kommunala handlingar visar att sedan 1990-talet har årliga generella effektiviseringar krävts inom all välfärd. För att kompensera förväntade löne- och kostnadsökningar har folkvalda höjt anslagen, samtidigt som produktivitetsavdraget som infördes 1994, ökat 1-2 % årligen. Över tid en allt orimligare ekvation som dessutom överförts till de respektive verksamheterna att lösa. En ny rapport från fackförbundet ST, visar att löneanslagen till de statligt anställda skulle varit 44% högre 2021 om avdraget aldrig införts. 

1995 står Socialdemokraterna och diskuterar hur arbetskraften kan bli billigare. 1996 vill statsminister Göran Persson sänka lönerna för full sysselsättning. Sverige är inte vad det varit och kommer aldrig att bli, deklarerar han i SVT. 

2000 spår politikerna att sysselsättningen kommer att öka och med den lönerna, det händer inte heller nu. Annie Lööf (C) meddelar att det är bättre att folk har ett arbete att gå till med en låg lön, än inget arbete alls. Som pedagogiskt exempel tar hon den stackars undersköterskan med låg lön som trots att hon arbetat i många år, med hjälp av sänkta ingångslöner kan få sin efterfrågade lönespridning, dock utan att hennes egen lön höjs. De vinstmaximerande storbolagen erbjuder sig att rekrytera talanger som kvalar in i kategorin – unga oerfarna, invandrade, utslagna kompetenta eller andra med fördelaktiga lönebidrag. Utan större krav på att anställa eller fortbilda sin personal, är det bara att plocka en ny. Även andra företagare tvingas in i karusellen för att kunna konkurrera. Med moroten jobbskatteavdraget ökar lönen i kuvertet även för arbetarna men slår tillbaka vid pensionen. Så länge du inte investerat i rätt aktier och fonder, förutsatt att du haft råd och att de inte dyker som vid börskrasjen 1990-1991 då många tvingades sälja sina hem men fortsatt satt igen med delar av lånen. Kan lån inte betalas tillfaller det som handlats för lånet banken, oavsett hur mycket ränta du betalat. Det var precis vad som hände när Kruegers livsverk gick upp i rök. Han hittades död med ett avskedsbrev på engelska, vad som hände kommer vi nog aldrig få veta.

I November revolutionen, SVT:s granskning av turerna kring avregleringen av kreditmarknaden i november 1985, visas att beslutet om att avreglera finansmarknaden, togs av några få sammansvurna och att det ledde till att Sverige hamnade i den värsta krisen sedan 1930-talet.

I Lönesänkarna visar SVT att näringslivets investeringsvilja i Sverige eller i lönerna, inte ökat med vinstandelen. Inte ens Regeringens utredare, Nationalekonomen Nils Gottfrid, visar sig vara klar över att löneandelen inte längre är konstant, såsom ekonomernas teoretiska beräkningsmodeller utgår ifrån. Lön säger han är ju inte bara en kostnad för företagen, utan är också köpkraften i landet, utan den sjunker ju efterfrågan. 

Så vilka ska då stå för efterfrågan? Minskad efterfrågan drabbar de lokala aktörerna som inte exporterar, som inte investerar i utlandet som inte bygger sin verksamhet på att utöka sin aktieportfölj inom olika verksamhetsområden genom olika företagskonstruktioner. Utan som nöjer sig med att fokusera på sin verksamhet för att vara en del i att serva det lokalsamhälle som handlar och samarbetar med varandra, utan vinstmaximering som främsta drivkraft. 

Frågan är vad som händer när efterfrågan för konsumtion inte längre kan hållas uppe av lånade pengar eller bidrag. Tittar vi på finanskrisen 2007-2008 och Eurokrisen eller skuldkrisen som den kallas, uppstod den som en följd av bankbubblorna, där lån istället för lön använts för konsumtion, där även statsskulderna skenade med. Hela länder har tvingats sälja ut offentlig mark, fastigheter och andra offentliga tillgångar och verksamheter. Periodiska fastighetsbubblor smäller ungefär vart tjugonde år. Det var dags igen men pandemin kom emellan. De mindre butiksägarna tvingades lägga ner medan internet butikerna tog fler marknadsandelar och de globala storföretagen fick generösa bidrag från staten, trots stora aktieutdelningar, om inte samma år så ännu större året efter.

Kommer ens de ryska sanktionerna att drabba Sverige som redan före Covid och kriget i Ukraina, led av överskott på export och pengar. Pengar som hamnar på kapitalmarknaden. Sverige har hittills finansierat sin konsumtion genom att låta andra länder betala konsumtionen, i form av ekonomisk instabilitet. Det kan bara ske genom att sätta andra länder i skuld. Men sjunker Sveriges export kommer Sverige också att få problem. Att rekommendera andra länder att ta ner sina underskott blir ganska tandlöst så länge inte Sverige själva är villiga att ta av sitt överskott. I Sverige är det folket som är överskuldsatta, inte staten. Med stigande räntor slås först arbetarna med låga löner ut, de som kanske köpt sin lägenhet i förorten när den omvandlades till bostadsrätt, ensamstående, barnfamiljer och pensionärer med små marginaler. Men vad gör väl det när billigare arbetskraft lätt kan importeras. I 2019 höjde Tyskland lönerna för en miljon statsanställda, där de inom vården fick extra stora höjningar, medan Sverige fortsatte hålla lönerna nere. Faktum är att vi nu har de lägsta arbetarlönerna som någonsin uppmätts. För utländska investerare gör det Sverige till ett attraktivt land. Den importerade arbetskraften de för med sig kan jämna ut genom att strunta i skatter och arbetsmiljöregler, vilken kontrollerna visat vid till exempel batterifabriken i Skellefteå.

Den tidigare moderata statsministern, Anna Kinberg Batra, numer ensamutredare för Betalningsutredningen, skriver i senaste nyhetsbrevet att det innehåller endast kopplingar till Rysslands invasion av Ukraina men att uttagen i kontantautomaterna ökat med 31%, att kontantuttag svarar för en ökande andel av korttransaktioner, att det saknas rutiner för att upprätta snabba kreditgivning system om betalningssystemet skulle slås ut en längre tid. Med en kapitalbas hos affärsbankerna på under 20%, lär det bli skattebetalarna via Riksbanken som får gå in med pengar för att rädda affärsbankerna och storbolagen men vem räddar övriga skattebetalare? De som sliter för att betala på sin enda bostad, som själva byggt sig en liten sommarstuga, en liten enskild verksamhet eller någon samhällsnyttig verksamhet. Så betungande verkar arbetet som ensamutredare inte vara, inne på sitt tredje år. Stolt förklarar hon att hon rekryterats av Rymdbolaget SSC, för att hjälpa rymdorganisationer, företag, andra kommersiella aktörer och forskningsinstitut att få tillgång till rymden och ger exempel som telekom bolagen. 

Wallenbergarna har nyligen petats ner från tronen av Luxenburg baserade BlackRock. Fondbolaget som äger bolag i hundratals länder runt om i världen genom sina enorma aktieportföljer. Nyckelspelare i BlackRock är bland andra Erikssons tidigare VD Hans Vestberg, verksam under mutskandaler i länder som Kina, Djibouti, Indonesien, Kuwait, Saudiarabien och Vietnam. Sveriges Radio Ekot var de som rapporterade om Ericssons hemliga kassa som användes för att att betala ut pengar till agenter runt om i världen för att betala mutor till ländernas makthavare. 100 miljoner kronor bara till en mellanhand i Monaco för att vinna en order värd miljarder på ett militärt radarsystem. Flera tidigare Ericsson-chefer åtalades för brott efter avslöjanden. Hans Vestberg fick efter vidlyftigt avgångsvederlag, ordförandeposten på teleoperatören Verizon, bolaget som i hemlighet följt sina kunders surfvanor i flera år, utan att informera om eller få samtycke. 2019 fick Vestberg ut motsvarande 185 miljoner kronor för sin insats, samtidigt fick 10 400 anställda lämna sina arbeten. Rapporten ”As you sow”, citerad i NY Times och Dagens Industri, visar att fondbolagen i högre grad än annars röstar i enlighet med ledningarnas linje, när man har någon slags avlönad affärsrelation med bolaget i fråga som rådgivare eller leverantör av andra finansiella tjänster. Den underbemannade skara, satta att granska och följa upp den strida ström av upphandlade tjänster, kan närmast betecknas som läggmatcher för storfinansen och deras dotter, dotter, dotterbolag. Det tog nästan ett år för Skolinspektionen att spåra ägarna till Engelska skolan. Förlåt men finns det ingen anmälningsplikt att öppet anmäla vilka som sitter i styrelsen på bolag som köper upp svenska skattebetalares välfärdstjänster och infrastruktur eller förväntas dessa tyst se på och fortsätta betala? Hur ska vi då enkelt kunna kontrollera att det inte råder jäv? Vad kostar allt detta i skattemedel?

Det är inte näringslivet som finansmannen Rune Andersson uppger i SVT:s Lönesänkarna, som är mjölken, utan skatteströmmarna. Inte heller är de längre mjölkkon. Det är pensionsavsättningarna, skattemedlen, de enskilda företagarna, gigarbetarna, de timanställda, den importerade låglönearbetskraften och industriarbetarna som stiger in i den fjärde industriella revolution, skapad av kapitalet, inte arbetarna, men där de används som mjölkkor. En snabb väg ur fällan vore att Riksbanken tog kontrollen av skapandet av digitala pengar, tillhandahöll inkomstkonton, bostadslån, småföretagslån och en krisfond. Istället för att bana väg för att rädda affärsbankerna än en gång, när de haft årtionden på sig att spara i ladorna och ordna upp sin penningtvätt men som mer intresserat sig för sina vidlyftiga aktieutdelningar. År efter år, efter år. Det är inte en fri marknad, det är kartell. Det ger oss inte valfrihet utan håller oss upptagna med att välja bort alla träd för att kunna se skogen.

Det största problemet med dagens politik, är att olika alternativ inte öppet ställs mot varandra, inte heller konsekvenserna. Medan en medborgare har noll möjlighet att lägga in veto eller initiera en folkomröstning. Hur ska då någon debatt kunna ske mellan regerande och opposition? Och var ska den fria debatten föras när massmedia allt mer kommit att ägas eller kontrolleras av desamma som äger storföretagen?

Och till er som säger att direktdemokrati kommer att skapa problem, hur tycker ni att det ser ut idag, efter så många år? Är det här ett samhälle ni kan titta er barn och gamla i ögonen och säga att VI lever i den bästa av världar. Vi kan bättre men bara om VI får vara med och göra det bättre.

Text Lotte Johansson, ansvarig utgivare

Jimmy Johansson, karikatyrtecknare